Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Bength Gustafson bloggar på Inblick

VARFÖR JUST KRISTEN? Del 10 forts

Bength Gustafson | 26 sep, 2017

DET MOTSÄGELSEFULLA INOM ATEISMEN – ETT GUDSBEVIS Del 2.

Min förra bloggtext, del 1, har förutom på denna Inblicks bloggsida, även legat på min personliga facebooksida. En intressant notering är, att det är över 100 kommentarer där hitintills.(11) Tydligen är detta ett ämne som engagerar och utmanar, inte minst ateister som är flitigt närvarande på min bloggs kommentarsfält.

Den frekventa närvaron av ateister på forum av detta slag stryker ytterligare under det som denna och min förra bloggtext handlar om, nämligen det motsägelsefulla inom ateismen. Att ateister är så upptagna i sitt tänkande och i sin argumentation av den Gud vars existens de förnekar, det talar sitt eget tydliga språk och är ett starkt Gudsbevis.

Att jag som kristen och apologet ägnar mig åt den Gud som jag tror på och umgås med, det är fullständigt naturligt och självklart. Det är ju vad den kristna tron och det kristna livet grundläggande handlar om.(12) Att tro på och umgås med den Gud som är en evig och personlig Gud, och som har personliga egenskaper/karaktärsdrag, och som presenterar sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom sin Son Jesus Kristus. Därför kan vi veta ATT Gud finns, men också veta VEM och HURUDAN den Gud är som vi tror på.(13)

Den Gud som jag tror på och umgås med ska inte förväxlas med någon av de olika religionernas många olika ”gudar”. Och definitivt inte blandas ihop med tomtar och troll, asagudar som Tor och Oden och med ”spagettimonster” och andra konstruerade fantasifoster, som somliga ateister och sekulärhumanister med förkärlek blandar ihop med tron på Gud. Men tron på Gud och relationen med honom har med verkligheten att göra, medan tomtar och troll och andra fantasifoster enbart finns i fantasins och i sagans värld, men tyvärr även i somliga ateisters och sekulärhumanisters föreställningsvärld. Denna uppblandning av fantasi och verklighet, är inte intellektuellt hederlig.

Att ateister ägnar sig så frekvent åt den Gud som vi som kristna tror på, i sitt tänkande och i sin argumentation, det är inget annat än motsägelsefullt. Att vara så upptagna av Gud, det tyder på hur osäkra ateisterna egentligen är i sina påståenden om Guds icke-existens och hur bräcklig deras ateism är. De påstår, inte sällan med arrogans och ”brösttoner”, att Gud inte finns. Men då borde de vara färdiga med Gud vid det här laget. Gud ska rimligtvis inte ges så mycket uppmärksamhet av dem som förnekar hans existens. Men bevisligen så gör de det, och då finns det goda skäl att tala om deras Gudsupptagenhet som ett Gudsbevis, och ett starkt sådant.

När jag läser och lyssnar till ateister och sekulärhumanister, som dem jag namngav i min förra bloggtext, så framgår det tydligt, att de börjar med Gud, de fortsätter med Gud och de avslutar med Gud i sina litterära verk och framställningar. Och allt med det genomgående syftet, att försöka visa på att Gud inte finns. Gud och hans påstådda icke-exstens är ”den röda tråden” i vad de skriver och säger. Så är det när de skriver om olika ämnesområden som t.ex sanningsbegreppet, evolution kontra skapelse, etik och moral, gott och ont, rätt och fel, ”god utan Gud” och människovärdet etc. Allt med det syftet att visa på, att Gud inte finns. Att Gud eller ”Gudshypotesen” helt enkelt inte behövs. Allt detta sammantaget säger mig, att ateisters inneboende Gudsmedvetande är starkare än deras ateism.(14)

Det finns mycket att skriva om när det gäller att ateister inte klarar av att undvika Gud, när de skriver eller talar om vart och ett av dessa olika ämnesområden. Men av utrymmesskäl så nöjer jag mig med att berätta om två händelser som får illustrera detta ”Gudskomplex” som ateister tydligen lever med.

Dessa händelser ägde rum då jag läste historia och pedagogik på Högskolan i Gävle i början av 2000-talet.
Händelse 1. Under en etikföreläsning så ställde jag frågan till föreläsaren, om det finns en absolut sanning som etik och moral kan härledas till? Flera av studenterna reste sig då omedelbart upp och formligen skrek åt mig: ”Menar du, att det finns en absolut sanning”? Jag svarade, att jag menar ingenting, utan jag ställde enbart frågan. Vad föreläsaren svarade det försvann i tumultet som uppstod. Men studenternas häftiga reaktion hängde samman med, att de kopplade samman ett absolut sanningsbegrepp med förekomsten av en evig och allvetande Gud, vilket inte på något sätt är långsökt, men tydligen var väldigt känsligt och störande för dem som skrek åt mig. För enligt dem så får etik och moral, gott och ont, rätt och fel definitivt inte härledas till ett absolut sanningsbegrepp. Men varifrån ska då allt detta härledas? Ifrån evolution och ”det naturliga urvalet”? Men det låter sig inte göras, då evolutionen (makroevolutionen) och ”det naturliga urvalet” är ”ont och sadistiskt”, enligt docent i forskningsetik Birgitta Forsman, i sin bok: ”Arvet från Darwin”.(15)

Händelse 2. Under en historieföreläsning så sa föreläsaren lite spydigt, då han anknöt till Bibeln, ”att dess trovärdighet måste ifrågasättas, eftersom det står där att jorden är platt”. Jag ställde då frågan till honom, var det står i Bibeln ”att jorden är platt”? Han svarade något förvånad: ”Står det inte i Bibeln”? Jag svarade honom, att det är du som ska vara på den frågan och inte jag, eftersom det är du som påstår detta. Men det jag har läst i Bibeln, det är ”att jorden är rund”.(16) Efter föreläsningen tog föreläsaren med mig in på sitt kontor, och han tackade mig för att jag hade sagt detta, för han ville inte göra om denna ”blunder”. En ”blunder” som flera ateister och sekulärhumanister fortfarande gör.

Föreläsaren sa ytterligare en sak till mig, som gjorde att jag hajade till. ”Det har säkert funnits flera kristna här på Högskolan under årens lopp, men jag har aldrig mött någon i den här miljön, som har varit så frimodig med sin kristna tro som du är . Fortsätt med det, och sätt färg på våra annars så enahanda och färglösa lektioner”. Jag tackade honom för hans goda och uppmuntrande ord.

Något som är tydligt i det ateister skriver och säger är, hur underligt det än låter, att de har en teologi. Ateisternas egen teologi. Deras egen lära om Gud. I dagens s.k. ”Nyateism”,(17) så är det framför allt ultraateisten och ultraevolutionisten Richard Dawkins som är den dominerande och som formulerar denna teologi, och han har många ”teologiska eftersägare” i de ateistiska och sekulärhumanistiska leden. Och dessa ”lärjungar” till Dawkins låter honom tänka åt dem, istället för att tänka själva, både när det gäller teologiska och andra argument mot Guds existens.

Syftet med denna teologi är, att konstruera teologiska argument för att påvisa att Gud inte finns. Utifrån en selektiv bibelläsning, speciellt ifrån Gamla Testamentet, så samlar de ihop lösryckta versar och avsnitt, och utifrån dem tillskriver de Gud onda, förvridna och brutala egenskaper, för att sedan utifrån de egenskaperna förneka Guds existens. De hämtar versar och avsnitt ifrån Bibeln, som hur konstigt det än låter, de tydligen tror på. Men selektiv bibelläsning och selektiv mänsklig tro, som detta handlar om, det ger ingen trovärdig teologi och inte heller några trovärdiga argument för Guds icke-existens.

Utifrån sin selektiva bibelläsning och tro och med sin hemmasnickrade teologi, så har Richard Dawkins konstruerat sin egen Gudsbild, och utifrån den Gudsbilden förnekar han och hans ”lärjungar” Guds existens.

Så här beskriver Dawkins Bibelns Gud: Han är ”avundsjuk och stolt över det, en småsint, orättvis, hårdhjärtad maktmänniska. Hämdlysten, blodtörstig etnisk rensare, kvinnohatare, homofob, rasist, barnamördare, folkmördare, sonmördare, en sjukdomsspridande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk översittare som nyckfullt och illasinnat slår åt höger och vänster”.(18)

Det är ingen hejd på Dawkins misskreditering av Gud. Men detta teologiska och förvridna tillvägagångsätt är inte trovärdigt, men tydligen effektivt och framgångsrikt i de ateistiska och sekulärhumanistiska kretsar, där Dawkins är en stor förebild i sitt sätt att även teologiskt agitera mot Guds existens.

I sin bok ”Illusionen om Gud”, så ägnar sig Dawkins åt att kategoriskt avvisa existensen av Gud, och detta med lösryckta versar och avsnitt i Bibeln kombinerat med ett skenbart vetenskapligt resonemang. Så egentligen är det Dawkins egen Gudsbild som är en illusion och inte den Gud som jag som kristen tror på. Dawkins slåss helt enkelt mot sin egen förvridna Gudsbild. Just detta mönster går igen hos var och en av mina namngivna författare, och även hos vissa ateister på mina bloggars kommentarsfält.

Ett exempel på detta mönster hämtar jag ifrån Christer Sturmarks bok: ”Tro och vetande 2.0”, där Sturmark citerar den nu döde forskaren och professorn i tumörbiologi, Georg Klein. ”Gud är så elak, att hans enda ursäkt är att han inte existerar”. Ett argument som Sturmark tydligen bejakar.(19) Men om sådana argument är godtagbara för att visa att Gud inte finns, då hade vi och vår historia sluppit t.ex Adolf Hitler. Men sådana argument faller på sin egen orimlighet. Om någon är elak, ond och brutal, eller för den delen barmhärtig, god och empatisk, så visar det inte på att den personen inte finns. Snarare tvärt om.

Det motsägelsefulla når sina höjder då Richard Dawkins tillskriver ”det naturliga urvalet” rent övernaturliga, positiva och Gudomliga egenskaper eller attribut. ”Det naturliga urvalet” har fått ta Guds plats i Dawkins evolutionsteoretiska föreställningsvärld. Men för att ”det naturliga urvalet” ska kunna resultera i t.ex livets och medvetandets uppkomst och komplexa biologiska ting och design - för att nu nämna några exempel som Dawkins själv tar upp - så måste med nödvändighet ”det naturliga urvalet” tillskrivas samma egenskaper som Gud har.(20)

Men när Dawkins och hans ateistiska vänner vill förneka Guds existens, då väljer de en motsatt strategi, nämligen att tillskriva Gud destruktiva och negativa egenskaper eller attribut, för att utifrån dem förneka Guds existens. Allt är tydligen tillåtet och användbart, bara det tjänar deras syfte, att förneka Guds existens. Men att de inte själva ser det motsägelsefulla i allt deras agiterande, tyder på att de är förblindade av sig egen ateism.

Min slutsats är, att ateisternas upptagenhet i deras tänkande och argumentation, av den Gud som vi som kristna tror på, det är ett starkt Gudsbevis. Och det är ateisterna själva som uppehåller och förstärker detta Gudsbevis.

Till sist:
Följande scenario är definitivt inte otänkbart: När ateister och även sekulärhumanister en gång kommer att stå inför den Gud, vars existens de under ”sin stund på jorden” så ihärdigt förnekade, då kommer de var och en att erkänna: ”Det var väl det jag innerst inne visste, att du fanns, men jag ville inte erkänna det. Jag ville vara min egen ”gud” och ha vetenskapen och den naturvetenskapliga metoden som mina ledstjärnor i livet”. Och Gud kommer kärleksfullt men tydligt och klart säga till var och en, att han respekterar deras viljeval. Men ville de inte ha med Gud att göra under sitt jordeliv, så kommer de heller inte att ha med Gud att göra i evigheten. En ”Gudlös” tillvaro väntar, som har det fruktansvärda namnet: ”Helvetet”. En plats som är ett fullständigt förvridet, perverterat och Gudlöst ”samhällssystem”, och som är synonymt med ”djävulens rike”, men som egentligen inte är gjort för människor, utan för djävulen och hans änglar.(21)

MEN och det är viktigt att säga: Ateismen och det motsägelsefulla i den behöver inte få sista ordet. Under ”sin stund på jorden” har även ateister och sekulärhumanister sin ”sökningstid”, då Gud söker dem och då det är möjligt att på allvar ompröva sin ateism.

Väl mött!

Källor: (11) Facebook. Bength Gustafson. Varför just kristen? Del 10. Det motsägelsefulla inom ateismen – Ett Gudsbevis. Del 1. (12) 1 Joh. 1:1-3. Apg. 4:19-20. (13). 2 Tim. 1:12. (14) Pred. 3:11. (15) ”Arvet från Darwin”, av Birgitta Forsman. Fri tanke förlag. 2010. Sid. 277-279. (16. Jes. 40:22. 1917 års översättning. I New King James version står det: ”...the circle of the earth”. (17) ”Nyateism” eller ”Den nya ateismen” är en benämning på dagens ateism, och där bl.a Richard Dawkins är en förgrundsgestalt internationellt. Här hemma i Sverige representerar bl.a Christer Sturmark ”Den nya ateismen” i sina böcker: ”Tro och vetande 2.0” och ”Upplysning i det 21:a århundradet”. Nya Doxa. 2006. och Fri tanke förlag. 2015. (18) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag. 2006. Sid. 51. (19) ”Tro och vetande 2.0”. Sid. 129, 23-24, 131, 139. (20) ”Illusionen om Gud”. Sid. 154-161. ”Svar på den nya ateismen”, av Scott Hahn och Benjamin Wiker. Fredestad Förlag. 2009. Sid. 69-71, 100-101. (21) Matt. 25:41.