Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Elida-670-pixlar

Sorgens melodi

Diana Paduch Abrahamsson | 26 feb, 2017
Den spelar igen. Sorgens melodi ligger åter inom mig och den hörs hela tiden men som i olika nivåer. 
Den är ljuv på det viset att den bär toner av en människas väsen, hennes själ som jag fått lov att älska. Den är vacker för att den klingar med en väldoft av hennes liv. 
Den gör ont för egentligen vill jag inte höra, samtidigt som jag vill lyssna hela tiden. 

När beskedet kommer är det så definitivt. Det finns inget sätt att ändra på det och vi människor står ofta lamslagna inför detta faktum. Trots att det är det enda vi vet med säkerhet så agerar vi många gånger som att döden inte finns. Ända tills dess den är definitiv. 

Det var sjukdom som avgjorde. Men även om den fanns här finns hon nu hos Gud. Bara en tröstande tanke, säger vissa. En absolut tröstande tanke, säger andra. 
Hon sa till mig att hon visste vart det bär hän om det var tid snart. 
Snart kommer alltid för fort i avsked. Men kanske för snart ändå känns helt ok för dig där du är nu fast att vi här ville protestera och bad om några år till. Jag tror det. 

Åter slås jag av förmånen att få lov att vara nära någon. Att få lov att älska och att älskas. Att dela såväl vardagen som det svåra och glädjen. 
Det är då man skriver noterna till sorgens melodi. Det är den som finns kvar som får höra den spelas. 

Igår började den spela. Vacker och ljuv. 
Men den gör så ont, så ont för jag vill inte höra. Samtidigt vill jag lyssna hela tiden. 

Tack älskade Agneta. Tack för allt som du gett mig. Vi ses igen!