Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Elida-670-pixlar

I bastun är vi alla lika

Diana Paduch Abrahamsson | 06 okt, 2017

När jag gick i skolan fick vi i svenskan uppgiften att skriva en text om oss själva i framtiden när vi skulle vara trettio år. Utan att gå in på den texten kan jag meddela att den stämde väldigt lite in på mitt liv idag! Nu börjar jag närma mig fyrtio i och för sig men jag kan säga att den inte stämde för sju år sedan heller...

"När jag är trettio plus kommer jag vara gift med en sexton år äldre man som var änkeman när vi träffades. Förutom de två barn han hade sedan innan, som nu flyttat hemifrån, har vi då också fått två killar till. 

Vi driver ett arbete med en båt som seglar för att berätta för människor om den kristna tron. På sidan av denna seglarmaskin står det till och med "Sailing for Jesus" och det stör mig inte ens att det skapar massa uppmärksamhet vart vi än seglar. Varje vintersäsong är vi i Spanien och på sommaren hemma i Sverige för på det sättet kan vi förlänga seglingssäsongen. 

Det är en riktigt häftig båt som drar uppmärksamheten till sig av många anledningar men det innebar en mycket tuff period att bygga henne. Mycket tuffare än vad man kunde trott innan och den perioden lärde mig massor om hur människor kan bete sig mot varandra i pressade situationer, hur det är att leva utan en stadig ekonomi, vad det innebär att vara uthållig, att det är viktigt att ha målet i sikte när vägen blir tuff, att båtbyggen har en tendens att bli dyrare än vad de första kalkylerna säger, att det är ok att vara hemlös och inte ha råd med eget boende när man får bo hos svärmor i drygt fem år, att förlåtelse är starkare än stolthet och att Gud är trofast och håller sina löften. 

De yngre killarna har delar av sin skolgång ombord på båten och saker som delfiner, stormar, människor i alla åldrar, nya kulturer och dygn utan land i sikte kommer räknas som vardagshändelser i deras, ja våra, liv. 

Maken och jag lever som mest på en volontärlön då och då och visst skulle vi gärna ha mer pengar men vi vill inte byta bort det arbete vi står i så vi kämpar på och tror på bättre tider även vad det gäller den biten. "

 Lite mer sådär borde den varit skriven om man vill ligga nära sanningen. 

Trots att mitt liv för andra kanske ter sig väldigt annorlunda och att det även för mig egentligen är ofattbart hur jag hamnade just här tror jag att det är samma upplevelse för var och en av oss i ganska många frågor. Vem kunde väl ana!? Till exempel att du skulle få si eller så många barn, eller att du inte skulle ha några alls, att du skulle satsa på karriären och nå långt eller att du är supernöjd med att baka bullar i traktens bageri, att du skulle bo i den eller den staden, få vänner från alla möjliga håll, intressera dig för just det ämnet eller älska ostron. 

Det är ju en sådan tjusning med livet ändå - att vi inte vet allt redan innan. 

Jag pratade med en man häromdagen och han sa att han alltid försökt tänka på att leva sju dagar i veckan. Att låta var dag föra med sig sitt och inte gå och vänta på helgen fem av sju dagar, som vissa verkar göra. 

En annan person som arbetat på badhus, sa samma dag att i bastun är alla lika. Där pratas inte så mycket om titlar och karriär utan mer om upplevelser och erfarenheter. Det är först efteråt när man klär på sig och tar sig därifrån i sina olika kläder och fordon som det kanske kan skönjas olikheter i karriär och ekonomi.  

Det är värt att tänka på tycker jag - Att allt blir inte alltid som vi hade tänkt oss, varken i livets val eller med relationer eller karriärer. Men om vi försöker leva sju dagar i veckan, minnas att att i bastun är vi alla lika och att misslyckanden eller felaktiga val, framgångar eller lyckosamma val varken tar bort eller förstärker värdet på någon, då kan vi vara glada för det vi har runt omkring oss och känna tacksamhet över att man får vara med!

Den insikten stod det visst inte heller att jag skulle ha, där i min svenska-uppsats som jag skrev i skolan för länge sedan. Men jag är glad att man förändras och att allt inte går att räkna ut på förhand. Till exempel det faktum att Stefan inte heter Mikael och att vi inte bor i Kiruna så som jag hade skrivit där i min gamla framtidstext för jag är väldigt lycklig för det jag har just nu!