Navigera till koncernens hemsidor
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Stötande passivitet

Ruben Agnarsson | 21 feb, 2017

För femton år sedan slog den prisbelönte journalisten Nuri Kino larm i Världen idag, där jag vid denna tid var ansvarig utgivare, om att barnsexhandel förekommer öppet i Sverige och att barnen på svenska flyktingförläggningar är särskilt utsatta.

Nuri Kino och Världen idag fick Guldspaden och nominerades till Stora journalistpriset för dessa avslöjanden, som bland annat ledde till att en 39-årig vaktmästare på en flyktingförläggning i Västsverige fängslades, för att själv ha utnyttjat flyktingbarn och även sålt dem vidare till andra pedofiler. Ytterligare tre personer dömdes i härvan.

Som redaktör hade jag ett ett ganska enkelt redigeringsjobb när dessa välskrivna artiklar skulle publiceras. Det bestod i princip av att ersätta ”Aftonbladet” med ”Världen idag”. Den stora kvällstidningen hade nämligen i sista stund vägrat att ta in Nuri Kinos artiklar, som alltså senare vann Guldspaden.

I början av året avslöjade TV4 Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet. Och i slutet av förra veckan grep polisen åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott. Männen har riktat in sig på att utnyttja barn från utlandet och att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

En av de gripna, en 58-årig man, är tidigare dömd för att år 1998 ha kidnappat och förgripit sig på en femårig pojke i Täby. Mannen har även dömts för att ha förgripit sig sexuellt på flera tioåriga gatubarn i Riga, Lettland.

Den namnkunnige kriminalreporter på Aftonbladet som i slutet av 1990-talet berättade om pedofilen som kidnappade femåringen i Täby, blev senare ​en av cheferna på tidningen, och avslöjades i mitten av 2000-talet med tusentals barnporrbilder på sin dator. Var det förklaringen till att Aftonbladet vägrade ta in Nuri Kinos artiklar? Det är naturligtvis svårt att säga. Oavsett vilket så är politikers, myndigheters och polisens passivitet kring denna fråga stötande.

 

Polis lyfter fram invandrarbrott - vill inte kommentera barnsexbrott mot flyktingbarn

Ruben Agnarsson | 20 feb, 2017

Polisen Peter Springare från Örebro startade en kampanj på sociala medier med budskapet att invandrare är överrepresenterade bland grova brottslingar.

Men Springare vill inte svara på Inblicks frågor om varför polisen bortprioriterar barnsexbrott där flyktingbarn ofta är offren.


Den 3 februari lade Peter Springare ut en text på sin privata Facebook-sida som gick ut på att så gott som alla grova brott i Örebro begås av personer med invandrarnamn.

Uttalandet fick stor uppmärksamhet och en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren undersökte om påståenden var hets mot folkgrupp.

Förundersökningen lade ned.

– Här har en polisman på sin fritid gjort ett inlägg på sin privata Facebooksida, som är öppen för allmänheten. Inlägget har fått stor spridning. Hans inlägg utgör inte en sådan missaktning som avses i brottet hets mot folkgrupp, skrev chefsåklagare Maria Sterup i beslutet.

I början av januari avslöjade TV4:s Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet.

Polisen vägrade enligt programmet att ta emot och utreda tips från svenska hackare som avslöjat omfattande sexövergrepp mot barn.

Sedan den 9 februari har Inblick försökt att få svar från Peter Springare varför han tror att polisen bortprioriterar pedofilbrott. En granskning som Nuri Kino gjorde redan år 2002 (artiklarna vann Guldspaden) visade att många ensamkommande flyktingbarn utnyttjades av etniska svenskar.

Frågorna har skickats som meddelande till Peter Springares privata Facebook-adress och till den supportersida som startats i hans namn, som lovar ”Svarar vanligen inom en timme”.

Peter Springare har fortfarande inte svarat på Inblicks frågor.

I fredags, drygt en vecka efter att Peter Springare fick frågorna, greps åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott.

I avlyssnade samtal pratar männen om att utnyttja barn från utlandet och om att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

 

Surt sa räven om ”Så ska det låta”

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Två bittra kvinnor på våra två kvällstidningar skrev varsin ovanligt elak text med anledning av KD-ledaren Ebba Busch-Thors framträdande i SVT:s ”Så ska det låta” nu i helgen.

Det som allra mest upprörde de båda författarna Martina Montelius och Natalia Kazmierska (som båda själva medverkat i SVT:s ”På spåret” säsongerna 2006/2007 och 2013/2014), var – om jag uppfattade deras något förvirrade inlägg rätt – att Sveriges Television släppte in en KD-politiker i värmen.

Man ska tydligen helst ha en bakgrund som eller vara aktiv partiledare för Vänsterpartiet om man ska platsa i några av SVT:s nöjesprogram. I Martina Montelius och Natalia Kazmierskas program ”På spåret” har inte mindre än tre partiledare för Vänsterpartiet deltagit: Lars Werner år 1988 (som aktiv partiledare för partiet när det hette Vänsterpartiet kommunisterna, VPK), CH Hermansson år 1990 (före detta partiledare för VPK) och Gudrun Schyman år 2014 (före detta partiledare för Vänsterpartiet och aktiv partiledare för Feministiskt initiativ).

Sven_Wollter,_2013Dessutom har Sven Wollter, aktiv i Sveriges Kommunistiska parti (se bilden där han deltar i en demonstration), deltagit (säsongen 2007-2008), medan Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly fick nöja sig med att vara med i SVT:s ”Hela Sveriges fredag”, som var tänkt att ersätta ”På spåret” år 2013.

”Men det är ändå obegripligt att SVT låter en toppolitiker nojsa runt i ett av deras mest populära underhållningsprogram, som i vanliga fall ju är ämnat åt professionella artister” blev Natalia Kazmierskas bittra kommentar i Aftonbladet. Att hon själv haft sällskap av tre partiledare för Vänsterpartiet i SVT:s populära underhållningsprogram ”På spåret” tycks hon helt ha glömt.

Även om SVT:s nöjesprogram självklart inte är den viktigaste plattformen för KD:s partiledare, ska det ändå vara självklart att det finns en bredd bland deltagarna, så att inte endast Martina Montelius och Natalia Kazmierskas kulturvänster är representerad. Det uppskruvade tonläget i deras artiklar avslöjar ett skevt och inåtvänt perspektiv.

Det finns en viktig anledning till att Kristdemokraterna (KD) alltid hämtar upp sina skrala opinionssiffror i samband med valrörelsen, nämligen att Sveriges Television då är tvingade att ha med samtliga riksdagspartier i sina direktsända partiledardebatter. Den sedvanliga utfrysningen – för att inte säga mobbingen – som den svenska journalistkåren inom public service utsätter KD för under mellanvalsperioden, fungerar därmed inte när det närmar sig riksdagsval.

 

Karlshamns hamnbolag och Ebberöds bank

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Förra veckan beslutade Karlshamns kommunala hamnbolag att säga ja till fövaring av Gazproms rör i kommunens hamn. Det var en i det närmaste sprittande glädje på presskonferensen där kommunikationsansvarig, hamndirektör och kommunalråd i kommunen tackade varandra för att de hade lyckats baxa igenom projektet trots försvarsministerns och ÖB:s invändningar.

Försvarsminister Peter Hultqvist var i samband med beslutet mycket tydlig med att Karlshamns vägval har en negativ påverkan på Försvarsmaktens verksamhet. För att parera för kommunens säkerhetspolitiska irrgångar har Hultqvist därför vidtagit ”en lång rad säkerhetsåtgärder” från en rad myndigheter: regeringen, kommunen, polisen, säkerhetspolisen, Kustbevakningen och Tullverket ska samarbeta under ledning av Försvarsmakten.

Kostnaderna för staten kommer alltså med all säkerhet att bli betydligt större än de 100 miljoner som kommunala tjänstemän i Karlshamn nu håvar in via sitt kontrakt. Om man till detta lägger det säkerhetspolitiska vågspel som beslutet innebär är hamnbolagets affärsuppgörelse ett klassiskt exempel på begreppet Ebberöds bank, nämligen en affärsverksamhet som drivs helt utan utsikter att nå lönsamhet.

Läs Inblicks reportage från presskonferensen i ​torsdagens tidning.

Skillnad på inreseförbud och inreseförbud?

Ruben Agnarsson | 02 feb, 2017
Svenska medier utrikesbevakning handlar numera i stor utsträckning om Donald Trump. Vad exempelvis Vladimir Putin gör flyger helt och hållet under radarn.
Aftonbladets ​startsida på webben ​får 11 träffar om man söker på ”Trump”. Expressen har  20, Dagens Nyheter har 13 och Svenska Dagbladet har 20 träffar på sin respektive startsida (kl. 15.30 torsdag den 2 februari).
Ett beslut som på ett speciellt sätt upprör svenska journalister är att den amerikanske presidenten infört ett tillfälligt 
inrese-stopp till USA från ett antal muslimska länder. 90 dagar tror jag det rörde sig om. Det är säkert ett förkastligt beslut, ​även om jag inte är påläst på alla detaljer i Trumps ​dekret.
Att personer med israeliska pass har haft inreseförbud i decennier i så gott som samtliga 50-talet muslimska länder i världen, är det dock ingen svensk journalist som tycks vara upprörd över.
När det gäller demokrati och mänskliga rättigheter har nämligen svenska journalister av någon anledning en helt annan måttstock när man tittar mot Mellanöstern.
  

En kolos(s) på lerfötter

Ruben Agnarsson | 20 jan, 2017

Socialdemokraternas partiledning och Aftonbladets ledarsidor gick fullständigt i spinn när Anna Kinberg Batra, som fick stöd från Kristdemokraterna, klargjorde att man ville lägga fram en gemensam Alliansbudget för att fälla S-regeringen, genom att samtidigt förhandla med Sverigedemokraterna.
Batra hade tappat kompassenhade gjort ett episkt haveriutspelet var slutet för henne och Batra hade gett upp tanken på att vinna förtroendet genom ny politik.
Aftonbladet”Bomben som kan knäcka Alliansen” blev Aftonbladets löpsedel efter Batras utspel. Men är det inte Löfven och den rödgröna regeringen som kommer att knäckas om en Alliansbudget fäller S-regeringen?
 
​Nu är reaktionerna är förklarliga. Socialdemokraternas maktinnehav bygger på endast 31 procent av rösterna i senaste valet och endast 27,6 procent i senaste väljarbarometern (Sifo) skulle kunna tänka sig att rösta på partiet om det vara val i dag.
Batras utspel avslöjar obarmhärtigt regeringens svaga minoritetsställning, vilket naturligtvis inte är så angenämt, men för en maktfullkomlig partiapparat är detta en välbehövlig påminnelse.
Det blir därmed spännande att se hur de närmaste månadernas politiska debatt kommer att utforma sig.

 

​Kravlöshet som skapar terror och diktatur

Ruben Agnarsson | 07 jan, 2017

Medan den israeliska staten är en rättsstat som tar ett självklart ansvar för sina arabiska invånarnas trygghet och säkerhet, vägrar den palestinska myndigheten att ta samma ansvar för de judiska invånare som vill bo i de palestinska områdena. Det innebär att 20 procent av Israels befokning är araber, medan samtliga judar exempelvis lämnade Gaza vid det israeliska tillbakadragandet år 2005. Till och med anhöriga som dött flyttade med till Israel, de grävdes upp ur gravarna för att dessa inte skulle vandaliseras när judarna hade lämnat.

Medan Israel skyddar sin arabiska befolkning uppmuntrar den palestinska myndigheten till att begå terrordåd mot civila israeler.

Totalt betalar den palestinska myndigheten närmare 3 miljarder kronor per år i terroristrelaterade löner och ersättningar, vilket motsvarar sju procent av den totala budgeten eller närmare 30 procent av det utländska biståndet, som till största delen går till den allmänna budgeten.

Denna förvrängda situation kan fortgå eftersom det internationella samfundet ensidigt ställer krav enbart på Israel. Den palestinska ledningen vet att de slipper att ställas till svars för korruption, terrorism, stöd till terrorhandlingar och brott mot mänskliga rättigheter. Därför frodas terrororganisationen Hamas och därför har det inte varit fria demokratiska val på de palestinska områdena på tio år.

 

Gotland lovade Nord Stream tystnadsplikt och att tipsa om frågeställare

Ruben Agnarsson | 15 dec, 2016

Efter regeringens örfil säger Tekniska nämnden i dag med all sannolikhet nej till det avtal som ledningskontoret och Teknikförvaltningen förhandlat fram med Nord Stream. I avtalet lovade Region Gotland att begränsa den information som lämnades ut om gasledningsprojektet.

När en sådan begäran från exempelvis medier lämnades in, lovade regionen att underrätta Nord Stream.

Region Gotland förband sig även i avtalet att hänvisa alla eventuella förfrågningar från massmedia och tredje parter angående gasledningen till Nord Stream.

Regionen hade enligt avtalet inte heller rätt att utan föregående skriftliga godkännande från Nord Stream på egen hand besvara kommunikation av sådant slag.

All information som delgavs mellan Region Gotland och Nord Stream skulle vara konfidentiell och fick inte delges tredje part. Undantag gällde för sådan information som Region Gotland enligt domstol måste lämna ut.

Läs hela artikeln om avtalet på denna länk.

 

Vem lyssnar Wallström på?

Ruben Agnarsson | 13 dec, 2016

Utrikesminister Margot Wallström möer idag politiker från Gotland och Karlshamn för att diskutera uthyrningen av deras hamnar till det ryska gasledningsprojektet Nord Stream 2.

Borgerliga försvarspolitiker och Försvarsmakten har tydligt sagt att de inte vill att Ryssland ska få använda dessa svenska hamnar. Men inom regeringen ifrågasätts om det verkligen är något säkerhetspolitiskt hot för Sverige att hyra ut hamnarna, enligt Ekot. Regeringen fick redan i somras ett underlag från Försvarsmakten som ifrågasatte planerna på gasledningen Nord Stream 2, men Utrikesdepartementet ansåg, enligt Ekot, inte att det var tillräckligt för att påstå att uthyrning av hamnen i Slite utgör ett säkerhetspolitiskt hot.

Ekot avslöjar i dag att Försvarsmakten fick ett nytt uppdrag att lämna ytterligare information, som kom in för tre veckor sedan till regeringen. Men inte heller det räckte för att övertyga utrikesdepartementet.

Sveriges överbefälhavare Micael Bydén sade i en intervju med SVT Nyheter för en månad sedan att han inte tyckte att Sverige ska hyra ut gotländska Slite hamn till Gazprom. Tydligare än så kan det knappast bli. Och ändå duckar Margot Wallström.

Om Ekots uppgifter stämmer talar alltså Sveriges försvarsmakt med en regering som inte vill lyssna. Åtminstone inte på Försvaret. Lyhördheten verkar vara riktad åt annat håll, närmare bestämt längre österut.

 

När kåranda blir poliskorruption

Ruben Agnarsson | 08 dec, 2016

I veckan avlöjade TV4:s Kalla fakta att polisen medvetet undanhöll sanningen vid dödsskjutningen i Bagarmossen i somras. Den person som polisen sköt ihjäl hade inga vapen, var inte aggressiv och alla i hans närhet var skeptiska till polisens berättelse, som gick ut på att mannen klev ur fordonet och sköt mot poliserna som då besvarade beskjutningen.

Det visade sig att skotthålen i polisbilen var de skott som polisen sköt mot mannen, som enligt vittnen stod med uppräckta händer vid dödsskjutningen.

Det tog en månad innan polisen gick ut med korrekt information, trots att det omgående stod klart att mannen inte hade skjutit.

”Redan dag ett visste vi att det inte var försök till mord” berättar en polis i reportaget, men trots det tog det fyra månader att skriva av misstankarna. Och trots att polisen omgående visste att mannen inte hade ett riktigt vapen och heller inte hade skjutit, gjordes omgående en husrannsakan i den dödes lägenhet efter dödsskjutningen. Allt för att försöka hitta omständigheter som försvarade polisens agerande och stärkte eventuella misstankar mot den ihjälskjutne. Det inträffade är inget mindre än ren och skär poliskorruption.

 

I samma kvarter som mannen i Kalla Faktas reportage sköts ihjäl, bor ”Karin” som Inblick har berättat om i omgångar. ”Karin” berättade hösten 2009 i Kvällsöppet i TV4 att hon utsatts för våldtäkt av en polis. Trots att rikspolischef Bengt Svensson i TV4:s sändning bedyrade att en utredning mot polisen pågick, ledde hennes berättelse till att polisens brottsmisstankar istället vändes mot ”Karin” själv. Hon har av polisen sedan dess blivit utsatt för telefonavlyssning, husrannsakan och regelrätta hot. Hon har misstänkts för att rigga de hot som bland annat inneburit att hon fått grova övergreppsbilder till sin mobil. Polisens grundinställning har varit att ”Karins” anmälningar om hot har skett för att sätta dit den polis som anmäldes för våldtäkt. Alla anmälningar som ”Karin” har gjort, har regelmässigt lagts ned. Hennes desperation över att inte tas på allvar har tagits som en intäkt på att hon inte är trovärdig.

Det verkar som om båda dessa rättsfall avslöjar en inställning hos polis och åklagare som säger att poliser i Sverige inte kan begå brott. Det är en mycket allvarlig utveckling. När makten blir rätten håller nämligen en av demokratins viktigaste grundvalar på att raseras. Den mest allvariga konsekvensen blir att förtroendet för polisen och rättsväsendet i Sverige skadas.

Släpp Slite-slantarna!

Ruben Agnarsson | 08 dec, 2016

För två veckor sedan prydde ordförande i Gotlands regionstyrelse, Björn Jansson (S), Inblicks framsida. I tidningen gav han beskedet att han tänkte hyra ut Slite hamn för 50 miljoner kronor till Vladimir Putin eftersom han inte vill diskriminera ryssar.

2016%20-%20Inblick%20v%2047Det verkar som om Björn Janssons sturska beslutsamhet i Inblick att nonchalera de säkerhetspolitiska aspekterna av sitt beslut har fått korken att flyga ur flaskan i Sverige. Den här veckan har nästan varenda tidning i Sverige haft ledarkommentarer, nyhetsartiklar och/eller debattartiklar i ämnet. Kritiken mot Björn Janssons inställning att berika sin kommun på bekostnad av Sveriges säkerhet har varit svidande.

Inblicks första artikel om att Ryssland vill låna Slite hamn på Gotland publicerades den 6 maj i år. Artikeln har sedan dess blivit en av tidningens mest lästa på nätet. Artikeln följdes upp av ett Inblick-seminarium på Elida under Almedalsveckan på Gotland i sommar.

Ingen av Almedalsveckans övriga 3 824 seminarier handlade om att ryskägda Nord Stream på mycket kort varsel vill få tillgång till den militärstrategiska hamnen på ön när samtliga Sveriges beslutsfattar- och mediaföreträdare fanns på plats på Gotland. Förutom ett seminarium av Sverigeesternas Förbund som kastades in i sista stund.

”Inblicks seminarium på Elida i Visby hamn belyste en glödhet fråga som både politiker och medier duckar för. Kommunpolitiker på Gotland remitterar frågan till Sveriges rikspolitiker, som i sin tur hänvisar till öns kommunpolitiker” skrev Inblick om seminariet. Inblick har därefter skrivit en rad artiklar om de ryska planerna på att använda Slite som en landstigningsplats…, förlåt lagringsplats.

Här är ett urval av veckans artiklar om Slite hamn:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article24049372.ab

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24047547.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article24049582.ab

http://www.unt.se/nyheter/uppsala/oscarsson-kd-lamna-ett-tydligt-njet-4464080.aspx

http://www.di.se/nyheter/gotland-vantas-hyra-ut-slite-hamn/

http://www.expressen.se/ledare/vansinne-att-lata-putin-hyra-svenska-hamnar/

http://www.barometern.se/article/ett-ja-till-nord-stream-ar-ett-nej-till-sakerhet/

http://www.svd.se/din-boll-hultqvist/om/ledare

http://www.sydsvenskan.se/2016-12-06/sakerheten-maste-ga-forst-salj-inte-ut-den-till-ryssland

http://www.svd.se/lofven-maste-ingripa-nar-ryssar-vill-hyra-hamn/om/debatt

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6580141

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article24049372.ab

http://nt.se/asikter/ledare/sjalvklart-nej-till-hamnen-om4409430.aspx

http://www.trelleborgsallehanda.se/ledare/bromsa-den-ryska-gasen/

 

Kornhalls vinster i välfärden

Ruben Agnarsson | 02 dec, 2016

En av de högsta rösterna i friskoledebatten tillhör gymnasieläraren och forskaren Per Kornhall.

Hans främsta merit, som gett honom en gräddfil i det svenska medielandskapet, är att han med buller och bång lämnade sin lärartjänst på en kristen friskola i Uppsala i början av 2000-talet. Officiellt skedde avhoppet på grund av en massiv kritik mot skolans biologiundervisning – som han i verkligheten själv ansvarade för.

På grund av sin bakgrund ​som belönades med ett styrelseuppdrag i Humanisterna, har Per Kornhall i stor utsträckning sluppit en kritisk granskning. Det är nämligen så den offentliga debatten fungerar i Sverige i dag. Det verkar som om ett avhopp från en kristen församling är bland det mest meriterande man kan göra, då är karriären säkrad.

Per Kornhalls avhopp – och hans val att därefter driva en vänsterpolitisk kampanj i diverse skolfrågor – har varit en lönsam affär för aktiebolaget Per Kornhall. Inte minst har hans mycket aggressiva kritik mot vinster i välfärden på senare år varit en ekonomisk succé. Hans privata bolag hade nämligen i det senaste årsbokslutet en vinst på hela 610 000 kronor, pengar som han tjänat på att i första hand fakturera offentlig sektor och det svenska välfärdssystemet.

Nu har äntligen Kornhall synats i sömmarna. Det är Rebecca Weidmo Uvell som på sin blogg ifrågasätter Konhalls trovärdighet när han – samtidigt som han själv tar ut procentuellt sett höga vinster från den svenska välfärden – kritiserar andra som göra samma sak.

 

Brexit, Trump – och Le Pen?

Ruben Agnarsson | 22 nov, 2016

Det som medier och opinonsmätningar har beskrivit som helt omöjligt har nu vid flera tillfällen hänt. Storbritanniens befolkning har röstat för ett utträde ur EU och Trump vann nyligen USA:s presidentval. I samband med det franska presidentvalet i april och maj nästa år kan det vara dags för nästa chock: då kan nämligen den högerpopulistiska Marine Le Pen vara Frankrikes president.

Ett sådant valresultat skulle helt och hållet vända upp och ned på samtliga säkerhetspolitiska kalkyler i Sverige. Vårt lands säkerhetspolitik bygger nämligen på föreställningen om ett starkt USA som intresserar sig för Europas demokratiska frihet, samt på ett enhetligt Europa som står enade mot totalitära och krigshetsande politiska ledare.

När Trump nu isolerar sig från övriga världen, när Storbritannien lämnar den europeiska gemenskapen och om Frankrike – som Le Pen vill – skulle söka en allians med Ryssland, skulle själva grunden för de senaste årens försvarspoltiska beslut i Sverige vara fullständigt eliminerade.

Den svenska föreställningen om att omvärlden strikt förhåller sig till de säkerhetspolitiska kalkyler som finansdepartementet tycker sig ha råd med, raseras därmed en gång för alla.

Kaoset i klassrummen

Ruben Agnarsson | 10 nov, 2016

Efter 30 år som gymnasielärare gav Per Kedland upp i somras. I en debattartikel i slutet av september i Svenska Dagbladet, som nu har delats över 51 000 gånger på facebook, förklarade han varför:

”När eleverna börjar i gymnasiet är de flesta vana vid att gå in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren, prata i telefon, störa och tjafsa med läraren och andra, surfa på telefonen, ta rast efter 35 minuter, med mera... Om man leker bort halva lektionstiden, vilket är normalt i många klassrum i Sverige, är det inte så konstigt att det påverkar inlärningen... Tidigare när jag ringde hem vid disciplinproblem så fick jag stöd av föräldrarna, idag möts jag ofta av oförståelse. När man tillrättavisar nya elever så får man en blick som avslöjar att de inte är vana vid att bli tillsagda. Det är ett enormt slöseri med tid i den svenska skolan på grund av alla disciplinproblem... Men att en gång till uppfostra nya elever orkar jag inte, jag ger upp. Jag blev mordhotad av en elev förra läsåret när jag tillämpade skolans ordningsregler. Det gjorde att bägaren svämmade över och jag sa upp mig.”

De 10 000 elever som går på landets kristna friskolor har inte alls de ordningsproblem som den kommunala skolan har. Gång på gång konstaterar Skolinspektionen att dessa skolor erbjuder en studiemiljö med arbetsro och elevtrygghet. En gemensam värdegrund för elever, lärare och föräldrar ger i sin tur bra förutsättningar för goda studieresultat.

När vänsterpolitiker och liberaler säger sig vilja lägga ned dessa skolor, är det för att de kristna skolornas exempel ​sätter fingret på orsakerna till de stora ordningsproblemen i den offentliga skolan?

Wallmark motionerar om Stasi och om Gazprom

Ruben Agnarsson | 04 nov, 2016

I papperstidningen den här veckan uppmärksammar Inblick två motioner som moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark står bakom.

Wallmark3Dels föreslår han i en riksdagsmotion ett oberoende forskningsprojekt om DDR-regimens relationer med Sverige fram till Berlinmurens fall.

”Jag tror att det finns ovilja att granska det förflutna måhända för vad en del kan vara rädda för att finna”, förklarar Hans Wallmark för Inblick.

Sedan har han tillsammans med den konservativa gruppen i Nordiska rådet skrivit en motion som vill att rådet pressar den svenska regeringen att koordinera frågan om Nord Stream 2 med grannländerna i Östersjöområdet och att lyfta denna fråga med EU-kommissionen.

Bakgrunden till den konservativa gruppens motion i Nordiska rådet är att Hans Dahlgren, statssekreterare åt Stefan Löfven, nu i mars avfärdade ett protestbrev från en rad EU-länder (bland annat Polen, Estland, Lettland, Lithauen och Slovakien) mot den ryska gasledningen i Östersjön, med formuleringen att den svenska regeringen har ”ingen möjlighet att skriva under”

Brevet skulle skickas till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och uttryckte samma syn som utrikesminister Margot Wallström uttryckt i riksdagsdebatter och intervjuer.

En ny iver att berätta om Jesus

Ruben Agnarsson | 28 okt, 2016
I helgen samlas tusentals kristna på Friends arena för att tillbe Jesus och för att bli motiverade för evangelisation i Sverige. I all kristen verksamhet och även i våra egna liv kan det faktum att Jesus dog för världen, och att världen är i desperat behov av Jesus, ibland hamna i periferin.
Sann tillbedjan och evangelisation hör i hop. En genuin tacksamhet över frälsningen är den bästa motivationen för att nå vänner, släktingar, arbetskamrater och grannar med evangeliet.
Inblick har inför julen tagit fram två erbjudanden som hjälper dig att samtala om Jesus i ditt vardagsliv. Det ena är ett julklappserbjudande/gåvoprenumeration på Inblick där kan ge bort tidningen under ett halvår för endast 295 kr (ord 495 kr). Som gåvogivare får du CD:n ”Sånger om korset”, samt ett julklappskort som du kan ge bort på julafton, som ett bevis för att tidningen börjar komma varje vecka efter jul.
Det andra erbjudandet är en julversion av Inblick i Trons värld, sprängfylld av vittnesbörd om vad Jesus har gjort i vanliga människors liv. Mer information om denna tidning kommer i nästa veckas tidning, samt på vår hemsida inblick.se nästa torsdag. Många har redan beställt, vi satsar på en storupplaga på 40 000 exemplar av denna vittnesbördstidning.

När poliser försvarar poliser

Ruben Agnarsson | 27 okt, 2016

I Ekots lördagsintervju i januari 2006 sade dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz att svenska domstolar brister i rättssäkerhet eftersom det förekommer att poliser ljuger i domstolar för att skydda varandra.

I fallet Karin som Inblick har skrivit om vid flera tillfällen har precis detta hänt. Den polis som anmäldes för våldtäkt i augusti 2008 har vid flera tillfällen bett om att, vid olika domstolsförhandlingar som har berört detta rättsfall, få bli försvarad av kollegor.

En av de poliskollegor som företrätt honom kan dessutom på ett mycket tydligt sätt knytas till groteska hot som Karin utsatts för. Via en kvinna som kan knytas till den illegala informatörsverksamhet som avslöjades inom den svenska polisen år 2006, har han förmedlat följande hot till Karin: ”Jag ska engagera lite folk i andra verksamheter som jag känner…underrättelseverksamheter och allting så här…Jag kan tala om en sak för dig. Landsortsdjupet…landsortsdjupet är 460 meter djupt. Och har man en betongklump runt fötterna… Då kan man inte simma. Mmm. Hälsa alla inblandade det.”

Polisen som uttalade detta hot kan dessutom knytas till den man som under lång tid skickade hotfulla och kränkande sms och övergreppsbilder till Karin. Poliskollegans förra fru är nämligen väninna till sms-mannens syster. Poliskollegan hade telefonkontakt med sms-avsändarens syster så sent som i början av år 2010.

Poliskollegan och sms-avsändarens syster träffades första gången på Cypern i slutet av 1960-talet, då poliskollegan var FN-soldat och jobbade under storspionen Stig Bergling.

Inte nog med detta. En annan polis som den våldtäktsanmälde polisen åberopat är den kollega på polisens internutredningar som förra hösten omplacerades för att ha haft otillbörlig och intim e-postkontakt med tre kvinnor som på olika sätt kan knytas till polisens illegala informatörsverksamhet (varav en framförde hoten om Landsortsdjupet till Karin).

Poliskollegan som åberopades som försvar denna gång hade en central roll inom polisens internutredningar. En av kvinnorna som han kommunicerade via e-post med, inledde han en relation till. Poliskollegan har bland annat skickat och tagit emot 250 mejl från en kvinna som polisen påstår att han har en relation till och som han ”kommer att flytta ihop” med. Han säger att han aldrig har tagit del av något utredningsmaterial som rört kvinnan.

”När hon var målsägande i ett ärende så avbröt jag relationen till henne. Detta gjorde jag av hänsyn till integriteten i polisarbetet”, försvarade sig polisen.

En annan kvinna, som polisen utväxlat ett trettiotal e-postmeddelanden med, har han träffat två gånger i tjänsten.

”Efter detta skickade hon några bilder till mig per e-post, och då spann jag skämtsamt vidare på det lite grand.”

När verksamheten omorganiserades vid nyåret 2011 blev polisens funktion att ta emot anmälningar, kvalitetssäkra, bedöma innehållet, analysera vilka åtgärder som ska göras, prioritera och fördela uppdrag till utredare och hålla kontakten med åklagare.

Han har i denna roll lagt ned alla anmälningar om hot som Karin har skickat in, hot som pågår fortfarande och som har tydliga avsändare.

Inblick har informerat och ställt frågor till såväl JO, JK som Riksåklagaren om detta ärende, men dessa myndigheter har än då länge inte vidtagit några åtgärder med anledning av fallet.

Despoternas paradis och Alice i underlandet

Ruben Agnarsson | 18 okt, 2016

I FN och dess olika organ använder brutala diktaturer och despoter sig av en rättighet som de nogsamt undanhåller sin egen befolkning: nämligen att i demokratisk ordning rösta om och välja mellan de förslag som kommer upp på agendan. Denna dubbelmoral förvränger likt sagan om Alice i underlandet vad som är rätt och fel, vad som är upp och ned och vad som sant och falskt. Berättelsen om FN påminner om den lilla flickan Alices äventyr i en värld som strider mot all logik.

Vad kan man annars säga om att de värsta despoterna och förtryckarna av mänskliga rättigheter är med och beslutar i FN:s råd för- ja just det,  mänskliga rättigheter?

I dag antog FN-organet U​NESCO en kontroversiell resolution om Jerusalem som ignorerar judarnas relation till tempelplatsen. Resolutionen, som lagts fram av ett antal muslimländer, godkändes förra veckan på kommitténivå.

Det är inte första gången som det judiska folkets mångtusenåriga och självklara koppling till landet Israel är under ideologisk attack av de allra mest destruktiva krafterna i världen.

Brutala kommunistdiktaturer och totalitära muslim-stater staplades på varandra när FN:s generalförsamling den 10 november 1975 röstade igenom en resolution, som hävdade att sionism är att likställa med rasism och etnisk diskriminering, allt för att ifrågasätta det judiska folkets relation till landet Israel.

Resolutionen är den första i FN:s historia som upphävdes, i ett ögonblick av klarsyn, vilket skedde efter Sovjetimperiets fall den 16 december 1991 av FN:s resolution 46/86.

Resolutionen i november 1975 togs även då fram av en rad muslimska länder som i många fall har jagat bort den judiska befolkningen från sina länder och som överhuvudtaget inte tål en judisk närvaro i Mellanöstern: Afghanistan, Algeriet, Bahrain, Dahomey, Egypten, Förenade Arabemiraten, Guinea, Irak, Jordanien, Kuba, Kuwait, Libanon, Libyen, Marocko, Mauretanien, Nordjemen, Oman, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sydjemen, Sudan, Syrien och Tunisien.

Förutom dessa länder röstade även följande 47 länder för (bland annat Kina och Warsawapaktens medlemsländer): Bangladesh, Brasilien, Bulgarien, Burundi, Chad, Cypern, Ekvatorialguinea, Gambia, Grenada, Guinea-Bissau, Guyana, Indien, Indonesien, Iran, Jugoslavien, Kambodja, Kamerun, Kap Verde, Kina, Demokratiska republiken Kongo, Laos, Madagaskar, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Mexiko, Mongoliet, Moçambique, Niger, Nigeria, Pakistan, Polen, Portugal, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Senegal, Sovjetunionen, Sri Lanka, Tanzania, Tjeckoslovakien, Turkiet, Uganda, Ukrainska SSR, Ungern, Vitryska SSR och Östtyskland.

Västvärlden, som Australien, Bahamas, Barbados, Belgien, Centralafrikanska republiken, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Elfenbenskusten, El Salvador, Fiji, Finland, Frankrike, Haiti, Honduras, Irland, Island, Israel, Italien, Kanada, Liberia, Luxemburg, Malawi, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Storbritannien, Sverige, Swaziland, Uruguay, USA, Västtyskland och Österrike, röstade emot förslaget (källa wikipedia).

När nu FN-organet U​NESCO nu återigen antagit en resolution som både FN-chefen Ban ki Moon och UNESCOS ​ledare Irina Bokova skäms för och distanserar sig från, är det en dyster påminnelse om att världen i allt för stor grad styrs av ren galenskap.

Dahlgrens eftergivenhet mot Moskva

Ruben Agnarsson | 16 okt, 2016
Hans Dahlgren, statssekreterare åt Stefan Löfven, avfärdade ett protestbrev från en rad EU-länder (bland annat Polen, Estland, Lettland, Lithauen och Slovakien) mot den ryska gasledningen i Östersjön, med formuleringen att den svenska regeringen har ”ingen möjlighet att skriva under”
Brevet skulle skickas till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och uttryckte samma syn som utrikesminister Margot Wallström uttryckt.
Hans Dahlgren är inte vem som helst. Det var han som tillsammans med Ebbe Carlsson och Olof Palme lade upp riktlinjerna för den famösa dementin av Peter Bratts artikel i Dagens Nyheter (DN) den 18 november 1977 som handlade om Bordellhärvan, där socialdemokratiska statsråd umgicks med prostituerade som utförde uppdrag åt Warsawapakten.
Hans Dahlgren är också (tillsammans med Sverker Åström) något av symbolen för den socialdemokratiska eftergivenheten mot Soviet/Ryssland i fallet Raoul Wallenberg. Som kabinettsekreterare skrev han förordet till den svensk-ryska rapporten om Raoul Wallenbergs öde år 2000. När arbetsgruppen skulle presentera sina slutsatser, hoppade gruppens forskare – Marvin Makinen, Susanne Berger och Susan Mesinai – av den slutliga presskonferensen, i protest mot den officiella svensk-ryska presentationen och mot svenska UD:s ovilja att gå till botten med fallet. ”Det verkar inte som om UD verkligen söker efter den absoluta sanningen”, konstaterade Susanne Berger.
Har eftergivenheten mot Moskva återigen blivit ett riktmärke för svensk socialdemokratisk utrikespolitik?

Yttrandefriheten i Sverige

Ruben Agnarsson | 27 sep, 2016

Bokmässan avslutades i helgen. Hela Sveriges kulturelit samlades för att fira den svenska Tryckfrihetsförordningen, som i år fyller 250 år. Yttrandefrihet är ett komplicerat ämne. På pappret så hyllas yttrandefriheten av alla, men inte alla är lika entusiastiska när denna överlåtelse till det fria ordet väl ska praktiseras. Särskilt inte när någon framför ”fel” åsikter.

I Sverige har vi mycket att vara tacksamma över, när det gäller möjligheten att uttrycka vår åsikt. Det som är en självklarhet i Sverige är en avlägsen verklighet i många andra länder. Att lämna islam för att uttrycka en kristen tro är exempelvis belagt med dödsstraff eller andra statsunderstödda repressalier i muslimska länder som Saudiarabien, Afghanistan, Maldiverna, Mali, Somalia, Iran och Irak.

Och Nordkorea har en inställning till yttrandefrihet och religionsfrihet som gällde i Sovjetimperiet under kommunisttiden. Vissa tecken tyder på att situationen för yttrandefriheten i Kina och i Ryssland håller på att återgå till den situation som rådde innan järn- och bamburidåernas fall.

Även om det fria ordet har en självklar plats i vår demokrati, finns det områden där yttrandefriheten inte kan tas för given. En fråga som det är svårt att ha ett sakligt samtal om är exempelvis abortverksamheten på våra sjukhus. ”Vi hade med glädje tagit emot dig men eftersom du uttryckte åsikter som vi inte kan stödja så går det inte” meddelade Mälarsjukhuset till barnmorskan Linda Steen när hon sökte jobb, enligt Världen idag.

Att som barnmorska uttrycka att man inte vill släcka liv borde inte vara kontroversiellt och inte heller diskvalificera för anställning. Men så är det inte i Sverige år 2016.