Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Adaktusson petad – igen

Ruben Agnarsson | 04 sep, 2017

När Kristdemokraternas valberedning presenterade sitt förslag på partiledning i helgen fanns återigen inte Lars Adaktusson med i förslaget. Jakob Forssmed föreslås istället bli vice ordförande och Emma Henriksson andre vice ordförande.

Lars Adaktusson tvingades bort från partiets presidium av Jakob Forssmed i mars 2015. Adaktusson fanns först med i valberedningens förslag, men Forssmed ställde då krav på att Lars Adaktusson inte skulle finnas med i presidiet. Efter påtryckningar samlades därför valberedningen till ett nytt möte där beslutet om att nominera Lars Adaktusson revs upp. Suck!

AB InizioEnligt en färsk undersökning från Aftonbladet/Inizio tycker 26 procent av kristdemokraterna att Lars Adaktusson företräder partiet bäst, vilket var mer än tre gånger fler än de som föredrog Jakob Forssmed. Även Sara Skyttedal får dubbelt så stort stöd bland kristdemokratiska väljare som Forssmed.

Det är bara att hoppas att Forssmed inser vad som är bäst för partiet och om så inte är fallet att rikstinget i oktober ställer saker till rätta för att ​skapa förutsättningar ​för en lyckad valkampanj inför riksdagsvalet 2018.

Arvet efter Sverre Larsson

Ruben Agnarsson | 08 aug, 2017

v.18-2011_-_Sverre_ReportageI fredags kväll förra veckan gick pingströrelsens medieprofil Sverre Larsson ur tiden. Under nästan två decennier hade vi en nära kontakt, under mina 10 år på Världen idag nästan dagligen. Även när jag började i Kanal 10-sfären förblev han en nära vän och mentor.

Sverre Larsson räddade Dagen, var en nyckelperson vid Världen idags tillkomst och kunde som få andra entusiasmera och skapa engagemang kring mediernas möjligheter när det gäller att fullfölja missionsbefallningen.

Tomrummet efter Sverre Larsson är stort, det arv han lämnar efter sig är först och främst insikten om betydelsen av ett brinnande hjärta för människors frälsning. Och förståelsen att visioner genererar resurser, inte tvärtom.

Här följer ett kapitel ur biografin ”Drängen från Kroken” som jag skrev år 2008 i samband Sverre Larssons 80-årsdag.

 

En tydlig pressröst

Ett ämne som Lewi Pethrus och Sverre Larsson ofta samtalade om var tidningen Dagens redaktionella linje. Behovet av en tydlig profil i tidningen återkommer gång på gång i deras korrespondens. Vid ett tillfälle glimmar det till i Lewi Pethrus ögon med anledning av att redaktionsledningen på Dagen sänt tillbaka en ledare som han skrivit.

Den 5 november 1967 avbördar han sitt hjärta för Sverre Larsson, som egentligen inte hade så mycket med innehållet i tidningen att göra:

Min sista ledare har blivit ett bekymmer för bröderna... De har sänt den tillbaka till mig och vill att jag skall mildra den… Jag är bekymrad för den, tidningen, att den väcker alltför litet uppseende… en försiktighet som skadar tidningens aktualitet. Jag anser att vi inte kan fortsätta på denna väg. Vi måste skärpa oss istället för att av rädsla för att såra samfunden slipa av våra artiklar…

Den 17 november 1967 skrivs ett förstående svar från direktionen på Dagen.

Problemen som du berörde betr. tidningens linje och förmåga till aktualitet ser jag som Du vet mycket allvarliga. Jag hoppas att vi skall finna en gudomlig lösning inom överskådlig tid.

Lewi Pethrus proamerikanska ställning i Vietnamfrågan orsakade en del rabalder, både på Dagens redaktion och i svensk press i övrigt. Föreståndaren i Filadelfia, Willy Säwe, hade till och med tagit avstånd från Pethrus ståndpunkter i en intervju i Året Runt. Den 14 februari år 1968 skriver Lewi Pethrus ett personligt brev från Kalifornien till Sverre Larsson:

Jag förstår att du med stor uppmärksamhet måste följa rabaldret kring min intervju i Året Runt. Utan att undersöka hur mycket av den är vederhäftig tar man avstånd från den och närmast överfaller intervjuobjektet som om han vore den obarmhärtigaste och mest blodtörstiga krigshetsare. Jag undrar om någon av dem som anklagar mig gjort de insatser i barmhärtighetstjänst, som jag har gjort? Vad de tar avstånd från har jag aldrig sagt. Därtill har den man, som jag bevisat det största förtroende jag visat någon människa, insinuerat om min otillräknelighet genom att i detta sammanhang framhålla min ålder. Det är att beröva en människa hennes medborgerliga förtroende…

Här är inte frågan om ställningstagande till någon av sidorna i Vietnam-frågan…

Är månne detta upptakten till den kris som skall frälsa pingstväckelsen från den elaka, högmodiga intellektuella snara som djävulen under senare år så skickligt lagt ut. Det är viktigt att den krisen kommer i tid innan församlingarna hunnit bli genomsyrade av denna för den sanna pingstväckelsen främmande ande, att väckelsens förrädare får med sig allt vad det verkliga väckelsefolket byggt upp.

Tillgivne

Lewi Pethrus

Den 4 februari 1971, diskuterar Sverre Larsson möjligheten att få presstöd. Han ger stort utrymme i brevet för att resonera kring frågan om en tidning som Dagen kan göra sig beroende av staten:

Det är en stor principiell fråga som jag nu vill beröra med några rader och så fort som möjligt erhålla Din uppfattning. Det gäller Strängs utspel angående annonsbeskattningen, och hans erbjudande att hjälpa de tidningar som behöver eventuellt stöd. Det är troligen inte alldeles uteslutet att DAGEN kan komma bland dem som erbjuds statsunderstöd. Men kan vi ta emot det? Kan en tidning som DAGEN göra sig beroende av staten? Det är rätt många som menar att DAGEN nu har sin chans att få ett reellt stöd. Som vi nu har det är DAGEN också beroende. Men av vänner som gillar dess andliga och moraliska inriktning. Om DAGEN får statligt stöd, kan man då befara att våra vänner efter hand drar sig ur ansvaret?

En annan fråga: Om DAGEN som hitintills fört ett ständigt krig mot sådana företeelser som makthavarna omhuldar, kan man inte då riskera att vi en dag står utan stöd? Om vi då under tiden har avhändat oss de resurser som DAGENs vänner ger oss, år efter år, kan ju situationen bli allvarlig. Å andra sidan är ju ett fast belopp lockande, oavsett var det kommer ifrån. Det troligaste är väl att dessa tankar är onödiga – eftersom DAGEN sannolikt blir förbigången. Men om det egendomliga skulle hända, att DAGEN kommer i fråga, hur gör vi då? Jag har inte talat med någon om detta, ville först höra Dina synpunkter…

Din förbundne

Sverre Larsson

Svaret från Lewi Pethrus om presstödet skrivs i Kalifornien den 19 februari 1971.

Käre Sverre. Jesu frid!

Du har skrivit och rådfrågat mig angående understöd till tidningar i den händelse vi skulle erbjudas sådant för Dagen.

Jag tror att det vore mycket riskfyllt. Dels förlorar vi troligen härigenom det stöd vi har från vännerna och dels blir vi bundna. De kommer naturligtvis att säga att de inte kommer att blanda sig i vad tidningarna säger. Det blir detsamma som med Radio och TV. Där är ingen inblandning från regeringens sida, säger man, men de som sköter de företagen vet hur regeringen vill ha det och sköter dem därefter.

Vi kanske inte behöver bekymra oss, ty troligen får vi inget erbjudande i den vägen. Det kanske blir så att de som vill ha understöd får söka. Då får vi tillfälle att ta ståndpunkt. Det enda vi kan göra är att vänta och se…

Din förbundne

Lewi Pethrus

Den 20 april 1973, då Lewi Pethrus nyss hade fyllt 89 år, uttrycker han återigen sin vånda över tidningen Dagens försiktiga redaktionella linje. Anledningen är att redaktionen hade kontaktat honom angående en regeringsanställd vid namn Sven Sellegren som dessutom var medlem i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, som hade sökt upp redaktionen och framfört synpunkten ”att det är oklokt att angripa regeringen”, som under den här tiden var ledd av statsminister Olof Palme.

Lewi Pethrus citerar för Sverre Larsson ur det svarsbrev han skrivit till redaktionen:

Jag kan föreställa mig att det är två eller tre saker, som för vårt vidkommande är i farozonen. Det ena är tidningsstödet, som vi kan mista, det andra är de statliga understöd vi får för våra sociala företag, det tredje är den orden som man enligt ärkebiskopen håller på att förbereda för mitt vidkommande.

Detta är naturligtvis en frestelse – att för snöd vinnings skull pruta på sanningen.

Jag inser mycket väl vilket förlust det skulle vara att förlora presstödet, men Dagen existerade 25 år utan presstöd, och jag tror att det är möjligt 25 år till för den som tror på Gud. Och utan denna tro bakom sin existens har Dagen ingen uppgift.

Vårt arbete bland alkoholister och deras familjer har vi bedrivit i Stockholm i 50 år utan statsunderstöd och jag tror, att i tro på Gud kan det bedrivas i femtio år till utan statsunderstöd.

Och vad det beträffar en orden till mig har det ingen betydelse. Jag tror inte att den skulle öka mitt förtroende. Det bygger på helt andra grunder.

Förresten vet jag inte om det skulle passa med ett statligt äretecken på mitt bröst. Den orden min Herre fick var ett kors och hans bästa tjänare har blivit ärade med ett bål eller en halshuggning. Och mig vill de degradera med en orden för att jag förtiger sanningen om vår regering.

Jag tror inte att jag faller för erbjudandet även om Sellegren får tala med mig personligen.

Den förtroendefulla relationen mellan de två fick konsekvenser långt efter Lewi Pethrus död. Sverre beskriver själv vilken betydelse vänskapen fick:

”Jag fick en unik vänskap med Lewi Pethrus och efter hans död tänkte jag alltid: hur skulle LP ha gjort? Han tyckte kanske ibland att jag var lite väl sparsam. Vid ett tillfälle sade han: `Det är ett fel med dig. Och det är att du ska ha varenda affär vattentät´. Sedan slog han näven hårt i ovansidan av instrumentpanelen, när vi var på väg ut med bil till Solna för att titta på en tomt att köpa.

Det blev inget köp. Jag ville inte skuldsätta oss igen, jag avskydde skulder. På den där tomten som vi hade erbjudande om att köpa byggdes det senare ett kontorshus som jag ser varje gång jag åker förbi – då kommer jag ihåg den här händelsen.

Jag påpekade att vi inte hade pengar. Så här i efterskott står det klart att hans bedömning var mycket mer riktig än min. Jag var rädd för att skuldsätta mig personligen, men ännu mer rädd för att skuldsätta pingströrelsen, vilket hade skett tidigare. När vi var skuldfria några år senare och hade pengar på banken, köpte vi tomten på Stora Essingen. Då hade vi 10 miljoner på kontot så att vi kunde betala tomten kontant.

Jag lärde mig mycket av Lewi Pethrus. Han var väldigt artig och förekommande som människa. Vid middagar med medarbetare, såg han alltid till att öppna dörren för den som var med, han gick aldrig först in i en hiss eller genom en dörr. När man hade varit på besök hos honom gick han alltid ut på trappan, stod kvar och vinkade till dess att man åkt iväg.

Det var helt enkelt stil på honom. Där hade vi andra mycket att lära. Vi uppträder ofta lite klumpigt och oaktsamt. På expeditionen kom han alltid ut och hämtade besökaren och följde med ut till dörren när han gick. Det är en sida som det inte officiellt talas så mycket om, men en väldigt vacker sida. Det är något som förekommer hos en del stora ledare.”

I september 1974 dog Lewi Pethrus, 90 år gammal. Det omdöme som Sverre Larsson fortfarande bär med sig och som han kanske är mest tacksam för än i dag, är orden från Lewi Pethrus, på den legendariske pingstledarens dödsbädd: ”Tack för vad du har gjort för Dagen.”

Under Lewi Pethrus sista år fick Sverre ibland höra påståendet att pingströrelsens medieverksamhet skulle tyna bort i samband med pingstpionjärens bortgång. Han svarade aldrig på påståendet, utan arbetade istället oförtrutet vidare.

Tjugo år efter Lewi Pethrus död hade Dagengruppen vuxit till det största kristna medieföretaget i norra Europa, med både tidningar, tv, radio och kristen förlagsverksamhet. Dessutom fanns de vinstgivande dotterbolagen, finansbolaget Samspar och Mösseberg kurort inom vårdsektorn. Själva plattformen och förtroendet för hela denna expansiva verksamhet erhölls i och med den framgångsrika räddningsaktionen i mitten av 1960-talet.

I slutet av sin bok Igår, idag, imorgon från 1980 resonerar Sverre Larsson om hur det ska gå för Dagengruppen i framtiden. Han menar att två saker är helt avgörande. Han skriver:

För det första tidningarnas redaktionella inriktning. Om t ex Dagen skulle falla för frestelsen att försöka likna alla andra tidningar med krav på hög allmän nyhetsbevakning etc., då kommer den inte att överleva. Inte heller om den tar som sin uppgift att försöka jaga skandaler. Till ingetdera kommer det att finnas resurser att sätta in i tillräckligt stor utsträckning för att tidningen ska bli konkurrenskraftig. Det fyller heller inte något behov. Radio och TV har ofta förmedlat viktiga nyheter flera gånger innan tidningarna kommer i tryck. Att jaga skandaler har dessutom alltför många tidningar redan gått in för.

Däremot är jag övertygad om att redaktör Harry Hjörne på Göteborgs-Posten hade rätt när han sade att Dagen har sina ”speciella jaktmarker”, så som att kommentera nyheter utifrån en specifik kristen synvinkel. Att fästa uppmärksamheten på de svåra sociala problemen hör bl.a. till våra tidningars betydelsefulla mission. Kristna nyheter från hela världen torde också vara av stort intresse för vår läsekrets.

Framför allt är det dock våra tidningars uppgift att aktivt delta i kampen mellan kristen livsåskådning och ateism och sätta Sveriges ödesfrågor i fokus…

Han skriver om att kristna journalister och redaktörer i lika stor grad som pastorer och predikanter är beroende av Guds ledning för det budskap som de ska förmedla och påminner om att förkunnare ofta tillbringar tid i bön innan ett budskap förs fram.

Den andra saken som Sverre menade kommer att avgöra Dagengruppens framtid är vilka strömningar som de unga följer:

Den äldre generationen i pingstväckelsen påverkades genom förkunnelsen så att man kombinerade andeupplevelsen och det övernaturliga med den praktiska handlingens kristendom...

Den generation som hade närkontakt med pionjärerna och som under deras ledning fick vara med om en spännande uppbyggnadsperiod sätter naturligtvis stort värde på det som vunnits. Det avgörande blir nu hur de helt unga som saknar denna närkontakt upplever situationen. Är det möjligen så att varje generation måste börja om från början för att kunna se värdet i det man har?

Skolinspektionens årliga ordjakt – säkert som Amen i kyrkan

Ruben Agnarsson | 30 jun, 2017

Lagom till skolavslutningarna brukar Skolinspektionen ge sig ut på ordjakt i skola och förskola. I en tid då könsord, svordomar och kränkningar har blivit legio i skolvärlden skulle man kanske kunna tänka sig att vanligt förekommande uttryck som h*lv*e eller h​*ra var det som upprörde den statliga myndighetens idoga inspektörer. ​Ack nej, nej, det är orden ”Jesus”, ”Amen” och ”Gud” som är föremål för myndighetens utrotningsförsök, nu senast till och med i de kristna friskolebarnens vokabulär.

Bakgrunden var att den politiskt röda Umeå kommun gjorde en anmäld tillsyn på den kristna förskolan Krubban, som drivs av Frälsningsarmén, där de hittade sådant som de ansåg stred mot skollagen. Till sin fasa upptäckte skolbyråkraterna nämligen att eleverna sade ”Amen” efter bordsbönen och slog därför omedelbart larm till Skolinspektionen. Den hunsade förskolan har nu fått statens godkännande att i allmänna ordalag tacka ”för solen, regnet och maten” i samband med måltiderna.

Så tokigt kan det bli när ateismen har proklamerats till statsreligion.

29 000 har läst om Kröcherligan – fortsättning följer

Ruben Agnarsson | 12 jun, 2017

På tre dygn har Inblicks webb-artiklar om Kröcherligan blivit de mest lästa i Inblicks digitala historia. ​29 000 har hittills läst artiklarna.

Även om berättelsen har varit publicerad tidigare, är det nämligen första gången som en tidning publicerar namnen på de inblandade.

Det är ingen vågad gissning att förvänta sig ett visst rabalder efter denna publicering. De personer som nämns i reportagen hade ju inte kunnat göra karriär om inte de hade haft höga beskyddare i samhällselit och medier.

Att detta nätverk nu kommer att rycka ut – och kanske till och med redan har haft möten kring hur budbäraren ska ​hanteras – är heller ingen vågad gissning.

Fortsättning följer alltså, både i Inblicks spalter och med all säkerhet även i andra forum.

P.S. Här kan du boka en prenumeration på Inblick. D.S.

 

När uppenbarelse blir villfarelse

Ruben Agnarsson | 21 maj, 2017

I samband med att påven besökte Sverige i samband med 500-årsfirandet av reformationen kunde man ha förväntat sig att den katolska kyrkan skulle tona ned de läror som provocerar lutheraner mest, exempelvis Maria-dogmen. Istället verkar det som om strävandena i Rom att marknadsföra denna kult snarare har intensifierats.​
En motiverande faktor för denna missionsiver finns i de apokalyptiska Fatima-uppenbarelser som uppmanar till invigning av geografiska områden till Maria. Förra helgen var påven följaktligen i Portugal för att helgonförklara två barn som påstods ha fått dessa uppenbarelser.

Genom försåtliga formuleringar har den katolska kyrkan lyckats att förvandla Jesu jordiska moder till något som är helt väsensfrämmande för Bibelns verklighetsuppfattning. Den mest effektiva desinformationen är den som har ett mått av sanning i sig. Det gäller både Maria-dogmen och Fatima-uppenbarelserna. Läs pastor Sven Nilsson ​kommentar här.

Att bekämpa kyrkopolitik med kyrkopolitik leder inte framåt. Ett adekvat gensvar på dessa kyrkopolitiska anspråk – precis som Paulus i sitt första brev till det kyrkopolitiska käbbel som präglade församlingen i Korint – är istället en frimodig proklamation av korset som Guds kraft till frälsning. När den katolska kyrkan via invigningsritualer återigen vill inviga de nordiska länderna till Maria-kulten, kan vi ​istället påminna oss om och aktualisera korsets centrala betydelse för de nordiska länderna, vilket inte minst avspeglas i ​​ländernas nationalsymboler.

Sveriges korrupta stöd till Unesco

Ruben Agnarsson | 04 maj, 2017

När Unesco i tisdags röstade om ytterligare en Israel-fientlig resolution som tagits fram av en rad arabländer och den palestinska myndigheten, valde Storbritannien, Tyskland, Italien, USA, Grekland och Nederländerna att rösta nej.

Sverige röstade som enda europeiskt land FÖR resolutionen, som återigen förnekar Israels självklara förbindelse med Jerusalem och fördömer de arkeologiska utgrävningar i Davids stad som visar på den mångtusenåriga judiska kopplingen till staden. Sanning och historiska fakta är tydligen det värsta historieförfalskarna i Unesco vet när verkligheten ska skriva om så att den passar världens muslimska länder.

Sverige valde att rösta tillsammans med länder som Ryssland, Qatar, Iran, Sudan och Algeriet. Nu ser vi det politiska priset av att Sverige fjäskat in sig hos världens mest brutala diktaturer för att komma in i Säkerhetsrådet.

 

I mars förra året höll Islamiska förbundet ett möte i Jakarta, Indonesien, efter en apell från palestiniernas ledare Mahmoud Abbas. Bredvid Abbas på det gruppfoto som togs från mötet satt Sudans president Omar al-Bashir, som är efterlyst av internationella brottsmålsdomstolen ICC för krigsförbrytelser och folkmord.

På organisationens ”extraordinära” möte om Jerusalem betonade slutdokumentet att man ”är medveten om kriserna” i den muslimska världen, inklusive krig, terror och förtryck. ”Trots detta” får denna situation ”inte dra internationell uppmärksamhet från den palestinska saken och al-Quds al-Sharif (Jerusalem)” som beskrevs som den centrala frågan.

Sverige förenar sig alltså med krigsförbrytare, despoter och krigshetsare i denna grovt antisemitiska kampanj mot Israel.

Ruben Agnarsson

 

Att vara blind för sin egen indoktrinering

Ruben Agnarsson | 06 apr, 2017

Det ligger i sakens natur att de som förespråkar totalitära idéer inte ser sin egen maktfullkomlighet. Den som är övertygad om att man har svaren på alla livets frågor, kan ofta inte tolerera motsägelser. Det är därför diktaturer, när de sakliga argumenten tryter, ger sig hän till tvång, åsiktsstyrning och manipulering av verkligheten.

De socialdemokratiska skolprofilerna Stellan Arvidsson och Brita Stenholm ville från 1960-talet och framåt – med den dåvarande kommunistdiktaturen DDR som modell – skapa en svensk skola som indoktrinerade svenska barn i en ateistisk livsåskådning. Regelrätt hjärntvätt, alltså. Nu vill Jonas Sjöstedt (V), efter Kalla faktas program om missförhållanden i muslimska friskolor, gå i Stellan Arvidssons fotspår och stänga alla religiösa friskolor

Stellan Arvidssons vision om att den svenska skolan – med totalitära DDR:s skolsystem som förebild – skulle indoktrinera barn i ateism har efter decennier av målmedvetet arbete ända in på 1990-talet gått i fullbordan, visar Karin Kittelmann Flensners doktorsavhandling från slutet av år 2015, som granskat religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan.

Hon beskriver hur en sekularistisk syn dominerar lektionerna och att samtalet utgår från att religion var något föråldrat och tillhörde historien, eftersom vetenskapen nu hade gett mänskligheten tillförlitliga svar.

Skämt med en föraktfull underton förekom ofta i klassrummen och troende människor framställdes som ointelligenta, psykiskt sjuka och galna.

En icke-religiös, atetistisk syn beskrevs enligt avhandlingen som neutral och opartisk, och förknippades med att vara en rationell, kritiskt tänkande person.

Religiositet förknippades med en förfluten tid när människor inte visste bättre, men detta stadie har vi numera passerat. Människor som trots allt ser sig som en del av olika religiösa traditioner beskrevs som att de levde kvar i en förgången tid.

Att inta en ickereligiös position framställdes som en neutral position i förhållande till religion. Att positionera sig som ateist i helklassdiskussioner var långt vanligare än att inta en religiös position trots att det i varje klassrum satt elever som var troende inom olika religiösa traditioner. Ateism artikulerades som en neutral position, men även som ”att vara normal”.


Ytterligare ett hyllningsreportage till Schyman

Ruben Agnarsson | 27 mar, 2017

Mediernas dödförklaring av Kristdemokraterna fortsätter. Lika energiskt försöker många journalister att ge stöd till Feministiskt initiativs febrila försök att nå riksdagen. Tack vare all positiv publicitet för Gudrun Schyman är även mellanvalsperioden för hennes del en enda stor valrörelse.

Nu senast var det Svenska Dagbladets journalist Hannes Delling som jämförde de båda partierna i artikeln ”Fi och KD slåss mot spärren”. Självklart var det Gudrun Schyman – inte någon representant från KD – som interjvuades och fick en egen rubrik i papperstidningen: ”Vi är bäst på valrörelser” (rubriken är ändrad i webbversionen). Och Dellings slutsatsvar den givna: ”Fi kan ha en fördel i riksdagskampen” löd huvudrubriken.

Hannes Dellings analys påminner om P4 Extras valbevakning från Almedalen valåret 2014, då Göran Hägglund byttes ut – på Kristdemokraternas egen dag – mot Gudrun Schyman, som fick 23 minuter i direktsändning för att i lugn och ro berätta om sin kritiska syn på Alliansen och varför hon vill regera med övriga Vänsterpartier.

Schyman var den enda partiledaren utanför riksdagen som intervjuades av Lotta Bromé under sändningarna från Visby. Och Kristdemokraternas partiledare – som Schyman ersatte – var den ende partiledaren i riksdagen som inte intervjuades.

”Det finns inte på kartan att vi inte kommer in” sade Gudrun Schyman hurtfriskt i Lotta Bromés program i Almedalen inför riksdagsvalet 2014. Sedan vet vi hur det gick.

I den senaste Sifo-mätningen, som Hannes Delling refererar till i SvD, fick Feministiskt initiativ endast 1,3 procent. Nu får vi se om Hannes Dellings hejarop hjälper bättre än Lotta Bromés.

”Ryktet om min död är starkt överdrivet”

Ruben Agnarsson | 15 mar, 2017

För några veckor sedan berättade Inblick om att fler gifte sig och färre skiljde sig förra året. Det skedde nämligen 3632 fler giftermål och 1 094 färre skilsmässor än året innan i Sverige, visade färsk statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB). Dessutom hade antalet samkönade par som gifter sig nästan halverats medan andelen skilsmässor i samkönade relationer har ökat dramatiskt.

En ny rapport från sociologiprofessorn Gösta Esping Andersen vid Pompeu Fabra-universitetet i Barcelona bekräftar bilden att flera gifter sig och att färre skiljer sig. Dessutom föds fler barn, berättade Vetenskapsradion i Sveriges Radio förra veckan.

”Ingen hade trott att vi skulle se den här återgången, men mönstret är tydligt. Familjen stärks igen, sade sociologiprofessor Gösta Esping Andersen.

Pontus Strimling, framtidsforskare, håller dock inte med. ”Jag har väldigt svårt att tro att det här skulle vara något annat än en tillfällig liten bupp”, sade han till Vetenskapsradion.

Allt sedan Gudrun Schyman utropade sitt ”Död åt familjen” har opinionsbildare, politiker och forskare dödförklarat kärnfamiljen. Nu senast är det alltså en forskare vid Institutet för framtidsstudier som stämmer in i begravningskören.

Ett uttryck som passar bra för att beskriva kärnfamiljens vitalitet i statistiken – trots alla begravningsrykten – är ett citat som den amerikanske författaren, reportern och tidningsmannen Mark Twain lär ha formulerat: ”Ryktet om min död är starkt överdrivet”.

Fejknyheter om våldtäkter

Ruben Agnarsson | 07 mar, 2017
Att Sverige toppar Europas lista över flest anmälda våldtäkter har fått socialister och liberaler – som i stor utsträckning ligger bakom den sexualpolitik som i dag råder i Sverige – att hitta på de mest fantastiska historier om hur det egentligen står till i vårt land när det gäller antalet anmälda och upplevda sexualbrott. Statsrådet Ylva Johansson (S) vänder upp och ned på fakta (vilket hon tack och lov erkänt och backat ifrån), när hon påstår att antalet våldtäkter minskar i Sverige trots att antalet anmälda våldtäkter mer än åttafaldigats sedan år 1975, från 768 till 6 563.

Den liberala ledarskribenten Evelyn Schreiber i Nerikes Allehanda påstår istället att det är kriminaliseringen av våldtäkter inom äktenskapet som stått för den stora ökningen av sexualbrott.
Det är bara ett problem, och ett ganska stort sådant. Påståendet är inte sant!
Den Nationella trygghetsundersökningen (se sid. 80) som Brottsförebyggande rådet publicerade nyligen visade nämligen att i majoriteten av de sexualbrott som rapporteras är förövaren en helt okänd person (69 %) och i 21 procent av fallen var gärningspersonen en bekant. Att de återstående 10 procenten av våldtäktsanmälningarna som gäller en närstående (där make är ett av en rad olika alternativ) skulle stå för en sjufaldig ökning sedan 1975 är självklart matematiskt fullständigt omöjligt. Andelen närstående har i själva verket legat konstant i denna undersökning i över ett decennium.

Vi i Sverige ska vara glada över att vi har en kvinnosyn som är annorlunda än den i Indien, Egypten och Saudiarabien. Men att blunda för det ökade antalet våldtäkter mot kvinnor som Sveriges sexualpolitik har fört med sig är ett kvinnoförtryck som heller inte är något att vara särskilt stolt över.

Stötande passivitet

Ruben Agnarsson | 21 feb, 2017

För femton år sedan slog den prisbelönte journalisten Nuri Kino larm i Världen idag, där jag vid denna tid var ansvarig utgivare, om att barnsexhandel förekommer öppet i Sverige och att barnen på svenska flyktingförläggningar är särskilt utsatta.

Nuri Kino och Världen idag fick Guldspaden och nominerades till Stora journalistpriset för dessa avslöjanden, som bland annat ledde till att en 39-årig vaktmästare på en flyktingförläggning i Västsverige fängslades, för att själv ha utnyttjat flyktingbarn och även sålt dem vidare till andra pedofiler. Ytterligare tre personer dömdes i härvan.

Som redaktör hade jag ett ett ganska enkelt redigeringsjobb när dessa välskrivna artiklar skulle publiceras. Det bestod i princip av att ersätta ”Aftonbladet” med ”Världen idag”. Den stora kvällstidningen hade nämligen i sista stund vägrat att ta in Nuri Kinos artiklar, som alltså senare vann Guldspaden.

I början av året avslöjade TV4 Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet. Och i slutet av förra veckan grep polisen åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott. Männen har riktat in sig på att utnyttja barn från utlandet och att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

En av de gripna, en 58-årig man, är tidigare dömd för att år 1998 ha kidnappat och förgripit sig på en femårig pojke i Täby. Mannen har även dömts för att ha förgripit sig sexuellt på flera tioåriga gatubarn i Riga, Lettland.

Den namnkunnige kriminalreporter på Aftonbladet som i slutet av 1990-talet berättade om pedofilen som kidnappade femåringen i Täby, blev senare ​en av cheferna på tidningen, och avslöjades i mitten av 2000-talet med tusentals barnporrbilder på sin dator. Var det förklaringen till att Aftonbladet vägrade ta in Nuri Kinos artiklar? Det är naturligtvis svårt att säga. Oavsett vilket så är politikers, myndigheters och polisens passivitet kring denna fråga stötande.

 

Polis lyfter fram invandrarbrott - vill inte kommentera barnsexbrott mot flyktingbarn

Ruben Agnarsson | 20 feb, 2017

Polisen Peter Springare från Örebro startade en kampanj på sociala medier med budskapet att invandrare är överrepresenterade bland grova brottslingar.

Men Springare vill inte svara på Inblicks frågor om varför polisen bortprioriterar barnsexbrott där flyktingbarn ofta är offren.


Den 3 februari lade Peter Springare ut en text på sin privata Facebook-sida som gick ut på att så gott som alla grova brott i Örebro begås av personer med invandrarnamn.

Uttalandet fick stor uppmärksamhet och en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren undersökte om påståenden var hets mot folkgrupp.

Förundersökningen lade ned.

– Här har en polisman på sin fritid gjort ett inlägg på sin privata Facebooksida, som är öppen för allmänheten. Inlägget har fått stor spridning. Hans inlägg utgör inte en sådan missaktning som avses i brottet hets mot folkgrupp, skrev chefsåklagare Maria Sterup i beslutet.

I början av januari avslöjade TV4:s Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet.

Polisen vägrade enligt programmet att ta emot och utreda tips från svenska hackare som avslöjat omfattande sexövergrepp mot barn.

Sedan den 9 februari har Inblick försökt att få svar från Peter Springare varför han tror att polisen bortprioriterar pedofilbrott. En granskning som Nuri Kino gjorde redan år 2002 (artiklarna vann Guldspaden) visade att många ensamkommande flyktingbarn utnyttjades av etniska svenskar.

Frågorna har skickats som meddelande till Peter Springares privata Facebook-adress och till den supportersida som startats i hans namn, som lovar ”Svarar vanligen inom en timme”.

Peter Springare har fortfarande inte svarat på Inblicks frågor.

I fredags, drygt en vecka efter att Peter Springare fick frågorna, greps åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott.

I avlyssnade samtal pratar männen om att utnyttja barn från utlandet och om att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

 

Surt sa räven om ”Så ska det låta”

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Två bittra kvinnor på våra två kvällstidningar skrev varsin ovanligt elak text med anledning av KD-ledaren Ebba Busch-Thors framträdande i SVT:s ”Så ska det låta” nu i helgen.

Det som allra mest upprörde de båda författarna Martina Montelius och Natalia Kazmierska (som båda själva medverkat i SVT:s ”På spåret” säsongerna 2006/2007 och 2013/2014), var – om jag uppfattade deras något förvirrade inlägg rätt – att Sveriges Television släppte in en KD-politiker i värmen.

Man ska tydligen helst ha en bakgrund som eller vara aktiv partiledare för Vänsterpartiet om man ska platsa i några av SVT:s nöjesprogram. I Martina Montelius och Natalia Kazmierskas program ”På spåret” har inte mindre än tre partiledare för Vänsterpartiet deltagit: Lars Werner år 1988 (som aktiv partiledare för partiet när det hette Vänsterpartiet kommunisterna, VPK), CH Hermansson år 1990 (före detta partiledare för VPK) och Gudrun Schyman år 2014 (före detta partiledare för Vänsterpartiet och aktiv partiledare för Feministiskt initiativ).

Sven_Wollter,_2013Dessutom har Sven Wollter, aktiv i Sveriges Kommunistiska parti (se bilden där han deltar i en demonstration), deltagit (säsongen 2007-2008), medan Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly fick nöja sig med att vara med i SVT:s ”Hela Sveriges fredag”, som var tänkt att ersätta ”På spåret” år 2013.

”Men det är ändå obegripligt att SVT låter en toppolitiker nojsa runt i ett av deras mest populära underhållningsprogram, som i vanliga fall ju är ämnat åt professionella artister” blev Natalia Kazmierskas bittra kommentar i Aftonbladet. Att hon själv haft sällskap av tre partiledare för Vänsterpartiet i SVT:s populära underhållningsprogram ”På spåret” tycks hon helt ha glömt.

Även om SVT:s nöjesprogram självklart inte är den viktigaste plattformen för KD:s partiledare, ska det ändå vara självklart att det finns en bredd bland deltagarna, så att inte endast Martina Montelius och Natalia Kazmierskas kulturvänster är representerad. Det uppskruvade tonläget i deras artiklar avslöjar ett skevt och inåtvänt perspektiv.

Det finns en viktig anledning till att Kristdemokraterna (KD) alltid hämtar upp sina skrala opinionssiffror i samband med valrörelsen, nämligen att Sveriges Television då är tvingade att ha med samtliga riksdagspartier i sina direktsända partiledardebatter. Den sedvanliga utfrysningen – för att inte säga mobbingen – som den svenska journalistkåren inom public service utsätter KD för under mellanvalsperioden, fungerar därmed inte när det närmar sig riksdagsval.

 

Karlshamns hamnbolag och Ebberöds bank

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Förra veckan beslutade Karlshamns kommunala hamnbolag att säga ja till fövaring av Gazproms rör i kommunens hamn. Det var en i det närmaste sprittande glädje på presskonferensen där kommunikationsansvarig, hamndirektör och kommunalråd i kommunen tackade varandra för att de hade lyckats baxa igenom projektet trots försvarsministerns och ÖB:s invändningar.

Försvarsminister Peter Hultqvist var i samband med beslutet mycket tydlig med att Karlshamns vägval har en negativ påverkan på Försvarsmaktens verksamhet. För att parera för kommunens säkerhetspolitiska irrgångar har Hultqvist därför vidtagit ”en lång rad säkerhetsåtgärder” från en rad myndigheter: regeringen, kommunen, polisen, säkerhetspolisen, Kustbevakningen och Tullverket ska samarbeta under ledning av Försvarsmakten.

Kostnaderna för staten kommer alltså med all säkerhet att bli betydligt större än de 100 miljoner som kommunala tjänstemän i Karlshamn nu håvar in via sitt kontrakt. Om man till detta lägger det säkerhetspolitiska vågspel som beslutet innebär är hamnbolagets affärsuppgörelse ett klassiskt exempel på begreppet Ebberöds bank, nämligen en affärsverksamhet som drivs helt utan utsikter att nå lönsamhet.

Läs Inblicks reportage från presskonferensen i ​torsdagens tidning.

Skillnad på inreseförbud och inreseförbud?

Ruben Agnarsson | 02 feb, 2017
Svenska medier utrikesbevakning handlar numera i stor utsträckning om Donald Trump. Vad exempelvis Vladimir Putin gör flyger helt och hållet under radarn.
Aftonbladets ​startsida på webben ​får 11 träffar om man söker på ”Trump”. Expressen har  20, Dagens Nyheter har 13 och Svenska Dagbladet har 20 träffar på sin respektive startsida (kl. 15.30 torsdag den 2 februari).
Ett beslut som på ett speciellt sätt upprör svenska journalister är att den amerikanske presidenten infört ett tillfälligt 
inrese-stopp till USA från ett antal muslimska länder. 90 dagar tror jag det rörde sig om. Det är säkert ett förkastligt beslut, ​även om jag inte är påläst på alla detaljer i Trumps ​dekret.
Att personer med israeliska pass har haft inreseförbud i decennier i så gott som samtliga 50-talet muslimska länder i världen, är det dock ingen svensk journalist som tycks vara upprörd över.
När det gäller demokrati och mänskliga rättigheter har nämligen svenska journalister av någon anledning en helt annan måttstock när man tittar mot Mellanöstern.
  

En kolos(s) på lerfötter

Ruben Agnarsson | 20 jan, 2017

Socialdemokraternas partiledning och Aftonbladets ledarsidor gick fullständigt i spinn när Anna Kinberg Batra, som fick stöd från Kristdemokraterna, klargjorde att man ville lägga fram en gemensam Alliansbudget för att fälla S-regeringen, genom att samtidigt förhandla med Sverigedemokraterna.
Batra hade tappat kompassenhade gjort ett episkt haveriutspelet var slutet för henne och Batra hade gett upp tanken på att vinna förtroendet genom ny politik.
Aftonbladet”Bomben som kan knäcka Alliansen” blev Aftonbladets löpsedel efter Batras utspel. Men är det inte Löfven och den rödgröna regeringen som kommer att knäckas om en Alliansbudget fäller S-regeringen?
 
​Nu är reaktionerna är förklarliga. Socialdemokraternas maktinnehav bygger på endast 31 procent av rösterna i senaste valet och endast 27,6 procent i senaste väljarbarometern (Sifo) skulle kunna tänka sig att rösta på partiet om det vara val i dag.
Batras utspel avslöjar obarmhärtigt regeringens svaga minoritetsställning, vilket naturligtvis inte är så angenämt, men för en maktfullkomlig partiapparat är detta en välbehövlig påminnelse.
Det blir därmed spännande att se hur de närmaste månadernas politiska debatt kommer att utforma sig.

 

​Kravlöshet som skapar terror och diktatur

Ruben Agnarsson | 07 jan, 2017

Medan den israeliska staten är en rättsstat som tar ett självklart ansvar för sina arabiska invånarnas trygghet och säkerhet, vägrar den palestinska myndigheten att ta samma ansvar för de judiska invånare som vill bo i de palestinska områdena. Det innebär att 20 procent av Israels befokning är araber, medan samtliga judar exempelvis lämnade Gaza vid det israeliska tillbakadragandet år 2005. Till och med anhöriga som dött flyttade med till Israel, de grävdes upp ur gravarna för att dessa inte skulle vandaliseras när judarna hade lämnat.

Medan Israel skyddar sin arabiska befolkning uppmuntrar den palestinska myndigheten till att begå terrordåd mot civila israeler.

Totalt betalar den palestinska myndigheten närmare 3 miljarder kronor per år i terroristrelaterade löner och ersättningar, vilket motsvarar sju procent av den totala budgeten eller närmare 30 procent av det utländska biståndet, som till största delen går till den allmänna budgeten.

Denna förvrängda situation kan fortgå eftersom det internationella samfundet ensidigt ställer krav enbart på Israel. Den palestinska ledningen vet att de slipper att ställas till svars för korruption, terrorism, stöd till terrorhandlingar och brott mot mänskliga rättigheter. Därför frodas terrororganisationen Hamas och därför har det inte varit fria demokratiska val på de palestinska områdena på tio år.

 

Gotland lovade Nord Stream tystnadsplikt och att tipsa om frågeställare

Ruben Agnarsson | 15 dec, 2016

Efter regeringens örfil säger Tekniska nämnden i dag med all sannolikhet nej till det avtal som ledningskontoret och Teknikförvaltningen förhandlat fram med Nord Stream. I avtalet lovade Region Gotland att begränsa den information som lämnades ut om gasledningsprojektet.

När en sådan begäran från exempelvis medier lämnades in, lovade regionen att underrätta Nord Stream.

Region Gotland förband sig även i avtalet att hänvisa alla eventuella förfrågningar från massmedia och tredje parter angående gasledningen till Nord Stream.

Regionen hade enligt avtalet inte heller rätt att utan föregående skriftliga godkännande från Nord Stream på egen hand besvara kommunikation av sådant slag.

All information som delgavs mellan Region Gotland och Nord Stream skulle vara konfidentiell och fick inte delges tredje part. Undantag gällde för sådan information som Region Gotland enligt domstol måste lämna ut.

Läs hela artikeln om avtalet på denna länk.

 

Vem lyssnar Wallström på?

Ruben Agnarsson | 13 dec, 2016

Utrikesminister Margot Wallström möer idag politiker från Gotland och Karlshamn för att diskutera uthyrningen av deras hamnar till det ryska gasledningsprojektet Nord Stream 2.

Borgerliga försvarspolitiker och Försvarsmakten har tydligt sagt att de inte vill att Ryssland ska få använda dessa svenska hamnar. Men inom regeringen ifrågasätts om det verkligen är något säkerhetspolitiskt hot för Sverige att hyra ut hamnarna, enligt Ekot. Regeringen fick redan i somras ett underlag från Försvarsmakten som ifrågasatte planerna på gasledningen Nord Stream 2, men Utrikesdepartementet ansåg, enligt Ekot, inte att det var tillräckligt för att påstå att uthyrning av hamnen i Slite utgör ett säkerhetspolitiskt hot.

Ekot avslöjar i dag att Försvarsmakten fick ett nytt uppdrag att lämna ytterligare information, som kom in för tre veckor sedan till regeringen. Men inte heller det räckte för att övertyga utrikesdepartementet.

Sveriges överbefälhavare Micael Bydén sade i en intervju med SVT Nyheter för en månad sedan att han inte tyckte att Sverige ska hyra ut gotländska Slite hamn till Gazprom. Tydligare än så kan det knappast bli. Och ändå duckar Margot Wallström.

Om Ekots uppgifter stämmer talar alltså Sveriges försvarsmakt med en regering som inte vill lyssna. Åtminstone inte på Försvaret. Lyhördheten verkar vara riktad åt annat håll, närmare bestämt längre österut.

 

När kåranda blir poliskorruption

Ruben Agnarsson | 08 dec, 2016

I veckan avlöjade TV4:s Kalla fakta att polisen medvetet undanhöll sanningen vid dödsskjutningen i Bagarmossen i somras. Den person som polisen sköt ihjäl hade inga vapen, var inte aggressiv och alla i hans närhet var skeptiska till polisens berättelse, som gick ut på att mannen klev ur fordonet och sköt mot poliserna som då besvarade beskjutningen.

Det visade sig att skotthålen i polisbilen var de skott som polisen sköt mot mannen, som enligt vittnen stod med uppräckta händer vid dödsskjutningen.

Det tog en månad innan polisen gick ut med korrekt information, trots att det omgående stod klart att mannen inte hade skjutit.

”Redan dag ett visste vi att det inte var försök till mord” berättar en polis i reportaget, men trots det tog det fyra månader att skriva av misstankarna. Och trots att polisen omgående visste att mannen inte hade ett riktigt vapen och heller inte hade skjutit, gjordes omgående en husrannsakan i den dödes lägenhet efter dödsskjutningen. Allt för att försöka hitta omständigheter som försvarade polisens agerande och stärkte eventuella misstankar mot den ihjälskjutne. Det inträffade är inget mindre än ren och skär poliskorruption.

 

I samma kvarter som mannen i Kalla Faktas reportage sköts ihjäl, bor ”Karin” som Inblick har berättat om i omgångar. ”Karin” berättade hösten 2009 i Kvällsöppet i TV4 att hon utsatts för våldtäkt av en polis. Trots att rikspolischef Bengt Svensson i TV4:s sändning bedyrade att en utredning mot polisen pågick, ledde hennes berättelse till att polisens brottsmisstankar istället vändes mot ”Karin” själv. Hon har av polisen sedan dess blivit utsatt för telefonavlyssning, husrannsakan och regelrätta hot. Hon har misstänkts för att rigga de hot som bland annat inneburit att hon fått grova övergreppsbilder till sin mobil. Polisens grundinställning har varit att ”Karins” anmälningar om hot har skett för att sätta dit den polis som anmäldes för våldtäkt. Alla anmälningar som ”Karin” har gjort, har regelmässigt lagts ned. Hennes desperation över att inte tas på allvar har tagits som en intäkt på att hon inte är trovärdig.

Det verkar som om båda dessa rättsfall avslöjar en inställning hos polis och åklagare som säger att poliser i Sverige inte kan begå brott. Det är en mycket allvarlig utveckling. När makten blir rätten håller nämligen en av demokratins viktigaste grundvalar på att raseras. Den mest allvariga konsekvensen blir att förtroendet för polisen och rättsväsendet i Sverige skadas.