Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Anefur, 61, ska förnya KD Skåne – för tredje valet i rad

Ruben Agnarsson | 12 jan, 2018

Han har med stor marginal förlorat flera riksdagsval i rad mot Tuve Skånberg och är endast elva månader yngre. Nu vill nomineringskommittén i KD:s Skåne-distrikt återigen att Michael Anefur, 61, ska förnya partiet när Tuve Skånberg petas ned från förra valets topplacering till fjärde plats på valsedlarna.

Michael Anefur främsta politiska merit är att han tog initiativ till att KD för första gången någonsin anordnade ett eget arrangemang på Pridefestivalen år 2010: ett ”lyssnarseminarium” med en lesbisk mamma och en representant för ett servicehem för äldre hbt-personer som gäster.

Initiativet väckte inget större engagemang hos väljarkåren. Anefur fick – trots en topplacering på valsedlarna – endast 89 personkryss i förra riksdagsvalet.

Däremot har han vunnit sympati på liberala tidningar och hos en vänsterdominerad journalistkår.

Tidningen Expressen skriver följaktligen om att Tuve Skånberg förlorar förstaplatsen på valsedlarna om nomineringskommittén får som den vill och sammanfattar KU-ledamoten Skånbergs politiska gärning så här: har kritiserats för sitt abortmotstånd och tycker inte att homosexuellas ska få adoptera”.

Nu är det upp till nomineringsstämman i Skåne att den 27:e januari avgöra om partiet ska fiska röster bland partiets gräsrötter eller bland populistiska journalister på kvällstidningarnas tidningsredaktioner.

Inblicks mest lästa artiklar under 2017

Ruben Agnarsson | 03 jan, 2018

Artiklarna om terrordömda som blev samhällstoppar, SVT:s försök att styra Lars Adaktussons Israel-rapportering samt UD-experten Bo Theutenbergs avslöjande om KGB-infiltrationen i Sverige var de mest lästa artiklarna på Inblicks hemsida under 2017.

Artikel 1: 36 491 sidvisningar

Den 9 juni publicerades artikeln ”Då: Terrordömda - Nu: Samhällstoppar” som hade 36 491 sidvisningar under 2017. Artikeln handlade om att flera av de vänsterexremister som dömdes för terrorbrott på 1970-talet för sina planer på att kidnappa justitieminister Anna-Greta Leijon, i dag tillhör den svenska samhällseliten.

Pia Laskar, i dag universitetslektor på Linköpings universitet, blev exempelvis dömd till tre års fängelse i samband med det planerade kidnappningsdramat. Efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff skrev hon en pamflett om anarkistisk feminism (Syndikalisternas förlag) och är i dag universitetslektor vid enheten för genus med särskild inriktning mot kritiska sexualitetsstudier och har i sin forskning ifrågasatt heteronormen. Pia Laskar har vid flera tillfällen medverkat under Pride-festivalen.

Artikel 2: 28 903 sidvisningar

Den 2 februari publicerades artikeln ”SVT-chefer ville inte rapportera om raketer mot Israel” som hade 28 903 sidvisningar under 2017. I artikeln berättar förre SVT-medarbetare Lars Adaktusson om de restriktioner som han skulle omgärdas av när han var korrespondent i Mellanöstern. När Hizbollah startade kriget mot Israel år 2006 tvingades Adaktusson att sluta formulera sig på ett sådant sätt att det kunde uppfattas som att någon annan än Israel bar skulden för konflikten.

– Några år senare, i samband med kriget mot Gaza 2014, hörde jag en reporter i Sveriges Radio rapportera ungefär så här: ”Israel bröt idag vapenvilan i Gaza efter att Hamas öppnat eld mot Israel." På plats i Mellanöstern slogs jag ofta av att man i den svenska debatten inte behövde vara en supporter av den sittande israeliska regeringen för att man skulle betecknas som pro-Israel. Det räckte att man hade ambitionen att låta båda sidor komma till tals i konflikten, sade Adaktusson.

Artikel 1: 12 095 sidvisningar

Den 22 juni publicerades artikeln ”UD-expert och Säpo-chef i samtal om Palmemordet och Sovjets anfallsplaner” som har haft 12 095 sidvisningar under 2017. Artikeln beskriver ett möte mellan UD:s tidigare folkrättssakkunnige Bo Theutenberg, Säpos före detta operative chef Olof Frånstedt och IB-mannen Svante Winqvist.

Samtalet handlar om KGB-infiltrationen i Sverige och belyser tydliga mordmotiv för Palme-mordet 1986. Bo Theutenberg blev borttvingad från UD i mitten av 1980-talet på grund av det KGB-inflytande som fanns på departementet, menar han och tog därför kontakt med Olof Frånstedt, tidigare operativ chef för Säpo och ansvarig för Sveriges kontraspionage, för att stämma av sina uppgifter. Artkeln redogör för de träffar som de under sammanlagt 15-20 timmar har under den första halvan av 2016, där de jämför sina erfarenheter.

Ingen God jul i Jesu födelsestad

Ruben Agnarsson | 25 dec, 2017

Idag firar vi Jesu födelse. I Jesu födelsestad Betlehem är firandet snart ett minne blott. Här är nämligen kristna utrotningshotade. År 1950 bestod Bethlehem och omgivande byar av 86 procent kristna. Nu är andelen kristna snart nere i 10 procent.

På Västbanken har andelen minskat från fem till mindre än två procent på några decennier. I Jesu födelsestad finns det i dag endast 11.000 kristna. Orsaken till minskningen är densamma som i övriga Mellanöstern; kristna förföljs, trakasseras och förbjuds utöva sin tro. Miljoner kristna har flytt från Irak och Syrien på senare tid.

Växjöbiskopen Fredrik Modéus twittrade nyligen:”Lek med tanken att Jesus, Maria och Josef tvingades fly till Sverige” och pläderade för öppna gränser. Det är lovvärt. Men varför är Svenska kyrkan så tyst inför den förföljelse som gjort att så många av Jesu efterföljare drivs bort från Mellanöstern?

En rad muslimska länder i Mellanöstern toppar Open doors lista över länder med extrem förföljelse av kristna. Den palestinska myndigheten klättrar på listan för varje år och har nu endast ett tjugotal länder framför sig. Muslimska länder toppar även årets lista från "Reportrar utan gränser" över länder där journalister har svårast att verka. Juldekorationer och krucifix är förbjudna i Gaza och i april 2007 sprängdes den enda kristna bokhandeln och ett halvår senare mördades även bokhandlaren.

Det ligger självklart i sakens natur att kvarvarande kristna i Betlehem och på Västbanken anpassar sig till den muslimska majoritetens ståndpunkter. Det handlar om överlevnadsstrategi, att vara frimodig kristen skulle vara ett säkert sätt att – om inte förkorta – så åtminstone försvåra livet i en muslimskt dominerat territorium som Västbanken. För att nu inte tala om Hamas-kontrollerade Gaza.

Folkmordet på kristna i Mellanöstern är ingen prioriterad fråga för ledande svenska utrikespolitiker. Både Bildt och Wallström är beroende av muslimska länders stöd för sina internationella politiska karriärer. Ekonomisk maktpolitik och rädsla för terror påverkar i samma riktning. Då är det mer lukrativt och inställsamt att ge sig på Mellanösterns enda demokrati - Israel. I denna oheliga allians mellan muslimska diktaturer och västvärldens politiska ledare hamnar den kristna minoriteten i området kläm.

Därför blundar världen inför det faktum att det snart inte finns några kristna i Jesu egen födelsestad.

SR:s Cecilia Uddén: Vi behöver inte vara opartiska

Ruben Agnarsson | 15 dec, 2017

År 2004 blev Sveriges Radios reporter Cecilia Uddén satt i karantän av programdirektör Kerstin Brunnberg för att i Sveriges radio ha utryckt att hon inte tycker att ”svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val. Det gör vi inte i andra internationella frågor”.

I samma anda besökte Uddén förra veckan Betlehem för att rapportera om palestinska demonstrationer mot Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

”Man har även tänt eld på bildäck” berättade Uddén två dagar innan ungdomar från Mellanöstern slängde brandbomber på en synagoga i Göteborg. En palestinier och två syrier greps efter attentatet.

Några dagar senare var Uddén i Jerusalem och intervjuade kristna företrädare som ​precis som Uddén var kritiska mot Trumps beslut.

Att hon inte intervjuade kristna när hon var i Jesu födelsestad Betlehem några dagar tidigare kan ha sin förklaring. Där är nämligen kristna utrotningshotade. År 1950 bestod Bethlehem och omgivande byar av 86 procent kristna. Nu är andelen kristna snart nere i 10 procent.

På Västbanken har andelen minskat från fem till mindre än två procent på några decennier. I Jesu födelsestad finns det i dag endast 11.000 kristna. Orsaken till minskningen är densamma som i övriga Mellanöstern; kristna förföljs, trakasseras och förbjuds utöva sin tro.

Det ligger självklart i sakens natur att kvarvarande kristna i Betlehem och på Västbanken anpassar sig till den muslimska majoritetens ståndpunkter. Det handlar om överlevnadsstrategi, att stödja Trump skulle vara ett säkert sätt att – om inte förkorta – så åtminstone försvåra livet i en muslimskt dominerat territorium som Västbanken. För att nu inte tala om Hamas-kontrollerade Gaza.

I sitt reportage den 10 december bortsåg Uddén från kristna palestiniers hänsynstagande till en muslimsk hegemoni. Istället hävdade hon att president Donald Trumps beslut om att erkänna Jerusalem skedde av hänsyn till ”den kristna evangeliska högern i USA”.

Denna politiska etikettering ska ses ​i relation till att Cecilia Uddén själv har sin bakgrund i bokstavsvänstern, som tidigare grafiker på Gnistan – en tidning utgiven av Sveriges kommunistiska parti. Uddén vill inte svara på Inblicks frågor om detta.

Här kan du för övrigt läsa om hur Cecilia Uddén och hennes dotter Alexandra reste in i Syrien samma dag som Alexander Fridback/Egor Putilov. Dessa tre personer var de enda som reste in i Syrien den 13 mars 2012. Både‬ Cecilia Uddén och Egor Putilov förnekar att de reste tillsammans.

 

 

#MeToo och polisen

Ruben Agnarsson | 07 dec, 2017

Polisen är den myndighet som ska utreda och motverka övergrepp. Över 5000 poliser har nu engagerat sig i #nödvärn, uppropet för polisanställda som knyter an till #metoo, berättade ”Malou efter 10” på TV4 i går.

”Värsta är tystnadskulturen, ingen vågar säga något”, var budskapet som uppropet mot sexövergrepp inom poliskåren förmedlar.

Det är Kerstin Dejemyr, polis och författare, som tillsammans med Meta Broddare tagit initiativ till uppropet mot sexuella övergrepp inom polisen #nödvärn, i samband med det stora #MeToo-uppropet.

Gela Forsell, är f.d polis, som drabbades av sexuella trakasserier och bestraffningar av sina högre chefer. Anna Karilina, är författare och tidigare polis, som skrivit om övergreppen. Hör dem berätta om den utbredda tystnadskulturen och rädslan inom polisen här.

I den här veckans nummer av Inblick berättar Karin, som fick ett trygghetsavtal av Söderortspolisen i Stockholm gällande skyddad identitet och nytt namn, hur hon har kämpat i snart tio år för att bli tagen på allvar av rättsväsendet, efter en anmälan om grov våldtäkt mot en polis i augusti 2008. Läs artikeln här.

Ett brev betyder så mycket

Ruben Agnarsson | 30 nov, 2017

Talman Urban Ahlin (S) var i mitten av november i Israel, inbjuden av Knessets talman Yuli-Yoel Edelstein (Likud).

I Ramallah träffade Urban Ahlin DFLP:s Qais Abdel-Karim (eller Abu Laila), som tog emot Jan Guillous berömda hotelsebrev som Säpo beslagtog i samband med IB-affären. I brevet beordrade Guillou, på hemligt Brevspionuppdrag åt KPML, den Moskva-trogna systerorganisation DFLP att misshandla och mordhota den svenska militära underrättelsemannen Gunnar Ekberg.

Avslöjandet av Gunnar Ekberg som militär underättelseman i och med IB-affären ledde till att Gunnar Ekberg tvingades bo i London med ändrad identitet under flera år på 1970-talet. Gunnar Ekbergs hade infiltrerat DFLP på grund av att den svenska militären hade misstankar om att den sovjetiska underrättelsetjänsten samarbetade med DFLP även i Sverige. Planen var att Ekberg skulle avslöja vilka dessa sovjetiska spioner var och vilka de samarbetade med i Sverige.
I oktober 2009 blev Jan Guillou själv avslöjad som agent för sovjetiska KGB i slutet av 1960-talet.

Jan Guillous famösa brev skickades drygt ett år innan tre DFLP-män tog 115 israeler som gisslan i Maalot, efter att först ha ha skjutit ihjäl fem personer. Vid den efterföljande stormningen dödade gärningsmännen 22 barn och tre vuxna.
Terrordådet har vid flera tillfällen hyllats i palestinska tv-sändningar och Abu Laila hedrade så sent som den 3 juni 2012 Khaled Nazzal, som planerade dådet, i det palestinska tv-programmet ”Palestine This Morning”. Och i somras uppkallade de palestinska myndigheterna en gata i Jenin efter Khaled Nazzal.

Läs hela artikeln om Urban Ahlin i veckans Inblick här!

Livshjälp bättre än dödshjälp

Ruben Agnarsson | 21 nov, 2017

I måndags kom Statens medicinsk-etiska råd, Smer, med en rapport som säger sig ha granskat några av de vanligaste faktaargumenten för och mot dödshjälp i den svenska debatten.

Sedan det visat sig att en hög andel av dödsfallen i Belgien och Holland i dag beror på dödshjälp fokuserar Smers rapport i stor utsträckning istället på Oregon-modellen.

När Smers sakkkunnige Ingemar Engström kommenterar rapporten i Dagens medicin, är det främst argumenten mot dödshjälp som skärskådas.

Förklaringen till denna perspektivförskjutning är enkel. Ingemar Engström, till skillnad från en majoritet av hans läkarkollegor, är nämligen för assisterat självmord.

I Sverige har personer som förespråkar dödshjälp ofta en gräddfil i debatten. Journalistkårens politiska sammanställning får ett tydligt genomslag även i denna sakfråga.

Etikprofessor Torbjörn Tännsjö, som 1990 fick Vänsterpartiet kommunisternas uppdrag att via en ny programförklaring ”rädda det som räddas kan” av kommunistpartiets partiprogram efter Berlinmurens fall, har haft en stort inflytande på den medicinska etiken i Sverige.

Det har även PC Jersild, ledamot i Humanisternas tankesmedja Fri Tanke och tidigare sakkunnig i Smer. Han besökte Nederländerna redan år 1989, det enda land som vid den tidpunkten öppet praktiserade dödshjälp.

Jersild skrev efter sin resa att det nederländska systemet var ”väl genomtänkt och inte kunde avfärdas med ett ytligt fördömande”.

Sedan det visat sig att en hög andel av dödsfallen i Belgien och Holland i dag beror på dödshjälp fokuserar Smers rapport nu i stor utsträckning på Oregonmodellen.

I Smer finns även etikprofessor Nils-Eric Sahlin, som likt Tännsjö och Jersild gett ut böcker på Humanisternas förlag Fri tanke.

Här finns även Barbro Westerholm (L), som öppet förespråkar läkarassisterat självmord, liksom Göran Hermerén, som förespråkar fri forskning på mänskliga embryon.

När socialisterna inom EU för drygt tio år sedan kritiserade José Manuel Barrosos tillsättning av ledamöter i Europakommissionens rådgivande grupp för etisk forskning (EGE), betonade den tyske CDU-politiken Peter Liese att EGE:s sammansättning hittills varit obalanserad, eftersom en majoritet – med ordförande Göran Hermerén som särskilt utpekad – var för en ohämmad frihet när det gäller forskning på mänskliga embryon.

Claphaminstitutets rapport ”Hotet mot värdigheten” från i våras lyfte fram en rad negativa anmärkningar mot den så kallade Oregonmodellen.

  • Det är inte främst sjuka som efterfrågar dödshjälp, utan friska människor som upplever fruktan inför dödsprocessen.
  • Det är inte fysisk smärta som uppges som skäl att söka dödshjälp, utan rädsla för att förlora sitt oberoende och sådant som gör livet meningsfullt. Önskan att inte bli en börda för anhöriga är också ett viktigt, men oroande skäl.
  • Där det finns god palliativ vård minskar efterfrågan på dödshjälp.
  • Oregonmodellen ger inte tillfredsställande skydd för patienter som är psykiskt sjuka eller lider av depression.

Gunnel Larsson har i Inblick beskrivit hur hon och andra handikappade upplever debatten om dödshjälp:

– Vi har sådan gemensam erfarenhet, vi är emot dödshjälp, det hotar våra liv, det är som att sätta kniven mot vår strupe.

Varför kan inte Statens medicinsk-etiska råd och Humanisterna ägna sig åt att diskutera livshjälp istället?

Tillsätt en sexualpolitisk haveriutredning

Ruben Agnarsson | 10 nov, 2017

RFSU och RFSL är Sverige i särklass starkaste sexualpolitiska lobbyorganisationer. Inga annan organisationer har påverkat svensk sexualpolitik mer än dessa. Inga andra organisationer har ett tillnärmelsevis lika stort ansvar för hur den nuvarande sexualpolitiken fungerar.

Denna helt unika ställning har uppnåtts genom att politiska makthavare via RSFU och RFSL har drivit statlig opinionsbildning på entrepenad. Denna tydliga symbios illustreras av att S-minister Åsa Regnér var generalsekreterare för RFSU i drygt fem år. Och att Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson i dag är organisationens förbundsordförande.

När det nu via #MeToo-kampanjen har visat sig att den svenska sexualpolitiken helt och håller har misslyckats, är det därför dags att tillsätta en haveriutredning där RFSU och RFSL – och de politiker som drivit på i samma riktning – ställs till svars.

Sex saker som Johan-Mathias Sommarström ”glömde”

Ruben Agnarsson | 06 nov, 2017

Johan-Mathias Sommarström är Sveriges Radios korrespondent i Mellaönstern.

För två veckor sedan hade han flera solskensreportage i Studio Ett och i Ekot om att Fatah och Hamas förhandlar om en överenskommelse.

Inget nämndes om att fria val inte har hållits i de palestinska områdena på elva år.

Inget nämndes om att 1000-tals Fatah-tjänstemän som sparkade efter valet 2006 fortfarande bär lön utan att göra något – finansierade av omvärldens generösa bidrag.

Inget nämndes om hatpropagandan i Gazas skolor som utmålar judar som ondskefulla.

Inget nämndes om stödet till terrorister och deras familjer, som också möjliggörs av omvärldens generösa bidrag.

Inget nämndes om Hamas uttalade mål att förinta Israel – trots att detta mål upprepades i samband med förhandlingarna med Fatah.

Inget nämndes om raketattackerna från Gaza mot civila mål i Israel, som fortfarande pågår.

Mot bakgrund av denna förnekelse av uppenbar fientlighet: Är det någon som undrar varför det inte är fred i Mellanöstern?

SR vill inte svara på hur ofta de spelar populära kristna låtar

Ruben Agnarsson | 15 okt, 2017
I ett gemensamt skriftligt svar till Inblick från Elle-Kari Höjeberg, Utbuds- och kanalansvarig P2, Anna-Karin Larsson, chef för Område Musik på Sveriges Radio och Jonas Westman, redaktionschef för musiken i P3, P4 och P5, förnekar Sveriges Radios chefer att de diskriminerar kristen musik i Sveriges Radio.
– Urvalskriterierna för vilken musik som spelas i P3, P4 eller P5 följer våra återkommande undersökningar av publikens preferenser, skriver de.
De tre cheferna  vill dock inte svara på hur ofta de spelar kristen musik som är populär på Spotify.
Inblick frågade ​nämligen hur ofta de spelat följande låtar (inom parantes visas antalet spelningar på Spotify) de senaste tre månaderna (juli, aug och sept) på någon av deras kanaler i Sveriges Radio.
Vi har fortfarande inte fått något svar:

Sebastian Stakset
Jag vill ge dig allt (2 235 500)
Förlåt (1 464 000)
Bakom mina masker (716 000)

Bengt Johansson
Ropa till Gud (448 000)
Bara i dig (201000)

Erik Tilling
Sjung till Jesus (231 000)
St Patriks bön (288 000)

Ulf Christiansson
En liten stund  med Jesus   (103 000)

Fotnot: Läs min ledare om Jesus och Public service här

Bokmässan i dag: Extrainsatt seminarium med Bo J Theutenberg

Ruben Agnarsson | 29 sep, 2017
Extrainsatt: Professor Bo J Theutenberg kommer till Inblicks monter B09:59 även i dag fredag kl. 17.00 och berättar om sina böcker som handlar om hans tid på UD.​
IMG_3497Olof Palmes chefsförhandlare angående svensk-sovjetisk gränstvist utanför Gotland undergrävdes av Pierre Schori, som strax innan Palmemordet reste till Moskva för att på egen hand förhandla med KGB.
Missa inte hans seminarium i Inblicks monter idag, men även i morgon lördag kl. 15.00.

På torsdag inleds bokmässan

Ruben Agnarsson | 26 sep, 2017

På torsdag inleds bokmässan.  Välkommen att besöka följande seminarier i Inblicks monter B09:59.


Fredag 29 sept. kl. 10.30-11.00

Malin Schelin: Ett Sverige där abort inte efterfrågas

Livsval är en ideell förening som startade 20 maj 2017 av fyra kvinnor, bland annat Malin Schelin. Tillsammans har de ett starkt engagemang för de ofödda barnen och de föräldrar som står i en oväntad och oplanerad situation. Möt organisationen som vill arbeta en större medvetenhet om de ofödda barnens rättigheter.

Fredag 29 sept. kl. 14.30-15.00
Börje Claésson: Varför starta kristen tv och nyhetstidning?

Lagom till sin pension när han fyllde 65 år satsade den tidigare produktchefen på IKEA tio miljoner kronor på att starta en kristen tv-station i Sverige.

I dag har han tv-kanaler i Sverige, Norge och Asien och driver dessutom den kristna nyhetstidningen Inblick.

Vad är det som motiverar entreprenören och pastorn från Älmhult?

 

Fredag 29 sept. kl. 16.00-16.30

Simon Ådahl: Censuren av kristen musik i Public Service

Vann svenska Melodifestivalen 1990 med Edin-Ådahl och är nu aktuell med en ny cd.

Berättar om sin nya skivutgivning men också hur hans populära låtar ratas av Sveriges Radios musikredaktörer på grund av sångernas kristna texter. Medverkar tillsammans med Talking Musics erfarne skivbolagsdirektör Leif Cederfjord.

 

Lördag 30 sept. kl. 10.00-10.30

Lars Brandström: Föräldrar eller staten – vem ska välja skola?

Tidigare utbildningschef på Musikhögskolan i Göteborg och idag styrelseledamot i Kristna friskoleförbundet och i Idéburna skolor riksförbund.

Vad säger internationella konventioner och svensk lagstiftning? Går igenom friskolornas historik, samt kommenterar den pågående debatten om kristna friskolor.

Lördag 30 sept. kl. 13.00-13.30

Sebastian Stakset: Det stora skiftet​ - från hat till kärlek

Artisten Sebbe Staxx kastade maskerna, lämnade musikgruppen Kartellen och återtog sitt ursprungliga namn Sebastian Stakset när han mötte Jesus. Nu har han precis släppt en ny cd, där låten ”Jag vill ge dig allt” redan har spelats 2 miljoner gånger på Spotify.

Berättar om sin förvandling, om sin vision för Sverige och för unga rotlösa människor.

 

Lördag 30 sept. kl. 15.00-16.00

Bo Theutenberg: Palmemordet & gränsbråket vid Gotland

Olof Palmes chefsförhandlare mot Sovjet om gränsen utanför Gotland och skulle ha följt Palme till Moskva i april 1986. Professor och folkrättsexpert Bo J Theutenbergs uppdrag undergrävdes av Pierre Schori, som förhandlade på egen hand med KGB och reste ensam till Moskva strax före Palme-mordet. Svante Winqvist medverkar under sista halvtimmen.

Adaktusson petad – igen

Ruben Agnarsson | 04 sep, 2017

När Kristdemokraternas valberedning presenterade sitt förslag på partiledning i helgen fanns återigen inte Lars Adaktusson med i förslaget. Jakob Forssmed föreslås istället bli vice ordförande och Emma Henriksson andre vice ordförande.

Lars Adaktusson tvingades bort från partiets presidium av Jakob Forssmed i mars 2015. Adaktusson fanns först med i valberedningens förslag, men Forssmed ställde då krav på att Lars Adaktusson inte skulle finnas med i presidiet. Efter påtryckningar samlades därför valberedningen till ett nytt möte där beslutet om att nominera Lars Adaktusson revs upp. Suck!

AB InizioEnligt en färsk undersökning från Aftonbladet/Inizio tycker 26 procent av kristdemokraterna att Lars Adaktusson företräder partiet bäst, vilket var mer än tre gånger fler än de som föredrog Jakob Forssmed. Även Sara Skyttedal får dubbelt så stort stöd bland kristdemokratiska väljare som Forssmed.

Det är bara att hoppas att Forssmed inser vad som är bäst för partiet och om så inte är fallet att rikstinget i oktober ställer saker till rätta för att ​skapa förutsättningar ​för en lyckad valkampanj inför riksdagsvalet 2018.

Arvet efter Sverre Larsson

Ruben Agnarsson | 08 aug, 2017

v.18-2011_-_Sverre_ReportageI fredags kväll förra veckan gick pingströrelsens medieprofil Sverre Larsson ur tiden. Under nästan två decennier hade vi en nära kontakt, under mina 10 år på Världen idag nästan dagligen. Även när jag började i Kanal 10-sfären förblev han en nära vän och mentor.

Sverre Larsson räddade Dagen, var en nyckelperson vid Världen idags tillkomst och kunde som få andra entusiasmera och skapa engagemang kring mediernas möjligheter när det gäller att fullfölja missionsbefallningen.

Tomrummet efter Sverre Larsson är stort, det arv han lämnar efter sig är först och främst insikten om betydelsen av ett brinnande hjärta för människors frälsning. Och förståelsen att visioner genererar resurser, inte tvärtom.

Här följer ett kapitel ur biografin ”Drängen från Kroken” som jag skrev år 2008 i samband Sverre Larssons 80-årsdag.

 

En tydlig pressröst

Ett ämne som Lewi Pethrus och Sverre Larsson ofta samtalade om var tidningen Dagens redaktionella linje. Behovet av en tydlig profil i tidningen återkommer gång på gång i deras korrespondens. Vid ett tillfälle glimmar det till i Lewi Pethrus ögon med anledning av att redaktionsledningen på Dagen sänt tillbaka en ledare som han skrivit.

Den 5 november 1967 avbördar han sitt hjärta för Sverre Larsson, som egentligen inte hade så mycket med innehållet i tidningen att göra:

Min sista ledare har blivit ett bekymmer för bröderna... De har sänt den tillbaka till mig och vill att jag skall mildra den… Jag är bekymrad för den, tidningen, att den väcker alltför litet uppseende… en försiktighet som skadar tidningens aktualitet. Jag anser att vi inte kan fortsätta på denna väg. Vi måste skärpa oss istället för att av rädsla för att såra samfunden slipa av våra artiklar…

Den 17 november 1967 skrivs ett förstående svar från direktionen på Dagen.

Problemen som du berörde betr. tidningens linje och förmåga till aktualitet ser jag som Du vet mycket allvarliga. Jag hoppas att vi skall finna en gudomlig lösning inom överskådlig tid.

Lewi Pethrus proamerikanska ställning i Vietnamfrågan orsakade en del rabalder, både på Dagens redaktion och i svensk press i övrigt. Föreståndaren i Filadelfia, Willy Säwe, hade till och med tagit avstånd från Pethrus ståndpunkter i en intervju i Året Runt. Den 14 februari år 1968 skriver Lewi Pethrus ett personligt brev från Kalifornien till Sverre Larsson:

Jag förstår att du med stor uppmärksamhet måste följa rabaldret kring min intervju i Året Runt. Utan att undersöka hur mycket av den är vederhäftig tar man avstånd från den och närmast överfaller intervjuobjektet som om han vore den obarmhärtigaste och mest blodtörstiga krigshetsare. Jag undrar om någon av dem som anklagar mig gjort de insatser i barmhärtighetstjänst, som jag har gjort? Vad de tar avstånd från har jag aldrig sagt. Därtill har den man, som jag bevisat det största förtroende jag visat någon människa, insinuerat om min otillräknelighet genom att i detta sammanhang framhålla min ålder. Det är att beröva en människa hennes medborgerliga förtroende…

Här är inte frågan om ställningstagande till någon av sidorna i Vietnam-frågan…

Är månne detta upptakten till den kris som skall frälsa pingstväckelsen från den elaka, högmodiga intellektuella snara som djävulen under senare år så skickligt lagt ut. Det är viktigt att den krisen kommer i tid innan församlingarna hunnit bli genomsyrade av denna för den sanna pingstväckelsen främmande ande, att väckelsens förrädare får med sig allt vad det verkliga väckelsefolket byggt upp.

Tillgivne

Lewi Pethrus

Den 4 februari 1971, diskuterar Sverre Larsson möjligheten att få presstöd. Han ger stort utrymme i brevet för att resonera kring frågan om en tidning som Dagen kan göra sig beroende av staten:

Det är en stor principiell fråga som jag nu vill beröra med några rader och så fort som möjligt erhålla Din uppfattning. Det gäller Strängs utspel angående annonsbeskattningen, och hans erbjudande att hjälpa de tidningar som behöver eventuellt stöd. Det är troligen inte alldeles uteslutet att DAGEN kan komma bland dem som erbjuds statsunderstöd. Men kan vi ta emot det? Kan en tidning som DAGEN göra sig beroende av staten? Det är rätt många som menar att DAGEN nu har sin chans att få ett reellt stöd. Som vi nu har det är DAGEN också beroende. Men av vänner som gillar dess andliga och moraliska inriktning. Om DAGEN får statligt stöd, kan man då befara att våra vänner efter hand drar sig ur ansvaret?

En annan fråga: Om DAGEN som hitintills fört ett ständigt krig mot sådana företeelser som makthavarna omhuldar, kan man inte då riskera att vi en dag står utan stöd? Om vi då under tiden har avhändat oss de resurser som DAGENs vänner ger oss, år efter år, kan ju situationen bli allvarlig. Å andra sidan är ju ett fast belopp lockande, oavsett var det kommer ifrån. Det troligaste är väl att dessa tankar är onödiga – eftersom DAGEN sannolikt blir förbigången. Men om det egendomliga skulle hända, att DAGEN kommer i fråga, hur gör vi då? Jag har inte talat med någon om detta, ville först höra Dina synpunkter…

Din förbundne

Sverre Larsson

Svaret från Lewi Pethrus om presstödet skrivs i Kalifornien den 19 februari 1971.

Käre Sverre. Jesu frid!

Du har skrivit och rådfrågat mig angående understöd till tidningar i den händelse vi skulle erbjudas sådant för Dagen.

Jag tror att det vore mycket riskfyllt. Dels förlorar vi troligen härigenom det stöd vi har från vännerna och dels blir vi bundna. De kommer naturligtvis att säga att de inte kommer att blanda sig i vad tidningarna säger. Det blir detsamma som med Radio och TV. Där är ingen inblandning från regeringens sida, säger man, men de som sköter de företagen vet hur regeringen vill ha det och sköter dem därefter.

Vi kanske inte behöver bekymra oss, ty troligen får vi inget erbjudande i den vägen. Det kanske blir så att de som vill ha understöd får söka. Då får vi tillfälle att ta ståndpunkt. Det enda vi kan göra är att vänta och se…

Din förbundne

Lewi Pethrus

Den 20 april 1973, då Lewi Pethrus nyss hade fyllt 89 år, uttrycker han återigen sin vånda över tidningen Dagens försiktiga redaktionella linje. Anledningen är att redaktionen hade kontaktat honom angående en regeringsanställd vid namn Sven Sellegren som dessutom var medlem i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, som hade sökt upp redaktionen och framfört synpunkten ”att det är oklokt att angripa regeringen”, som under den här tiden var ledd av statsminister Olof Palme.

Lewi Pethrus citerar för Sverre Larsson ur det svarsbrev han skrivit till redaktionen:

Jag kan föreställa mig att det är två eller tre saker, som för vårt vidkommande är i farozonen. Det ena är tidningsstödet, som vi kan mista, det andra är de statliga understöd vi får för våra sociala företag, det tredje är den orden som man enligt ärkebiskopen håller på att förbereda för mitt vidkommande.

Detta är naturligtvis en frestelse – att för snöd vinnings skull pruta på sanningen.

Jag inser mycket väl vilket förlust det skulle vara att förlora presstödet, men Dagen existerade 25 år utan presstöd, och jag tror att det är möjligt 25 år till för den som tror på Gud. Och utan denna tro bakom sin existens har Dagen ingen uppgift.

Vårt arbete bland alkoholister och deras familjer har vi bedrivit i Stockholm i 50 år utan statsunderstöd och jag tror, att i tro på Gud kan det bedrivas i femtio år till utan statsunderstöd.

Och vad det beträffar en orden till mig har det ingen betydelse. Jag tror inte att den skulle öka mitt förtroende. Det bygger på helt andra grunder.

Förresten vet jag inte om det skulle passa med ett statligt äretecken på mitt bröst. Den orden min Herre fick var ett kors och hans bästa tjänare har blivit ärade med ett bål eller en halshuggning. Och mig vill de degradera med en orden för att jag förtiger sanningen om vår regering.

Jag tror inte att jag faller för erbjudandet även om Sellegren får tala med mig personligen.

Den förtroendefulla relationen mellan de två fick konsekvenser långt efter Lewi Pethrus död. Sverre beskriver själv vilken betydelse vänskapen fick:

”Jag fick en unik vänskap med Lewi Pethrus och efter hans död tänkte jag alltid: hur skulle LP ha gjort? Han tyckte kanske ibland att jag var lite väl sparsam. Vid ett tillfälle sade han: `Det är ett fel med dig. Och det är att du ska ha varenda affär vattentät´. Sedan slog han näven hårt i ovansidan av instrumentpanelen, när vi var på väg ut med bil till Solna för att titta på en tomt att köpa.

Det blev inget köp. Jag ville inte skuldsätta oss igen, jag avskydde skulder. På den där tomten som vi hade erbjudande om att köpa byggdes det senare ett kontorshus som jag ser varje gång jag åker förbi – då kommer jag ihåg den här händelsen.

Jag påpekade att vi inte hade pengar. Så här i efterskott står det klart att hans bedömning var mycket mer riktig än min. Jag var rädd för att skuldsätta mig personligen, men ännu mer rädd för att skuldsätta pingströrelsen, vilket hade skett tidigare. När vi var skuldfria några år senare och hade pengar på banken, köpte vi tomten på Stora Essingen. Då hade vi 10 miljoner på kontot så att vi kunde betala tomten kontant.

Jag lärde mig mycket av Lewi Pethrus. Han var väldigt artig och förekommande som människa. Vid middagar med medarbetare, såg han alltid till att öppna dörren för den som var med, han gick aldrig först in i en hiss eller genom en dörr. När man hade varit på besök hos honom gick han alltid ut på trappan, stod kvar och vinkade till dess att man åkt iväg.

Det var helt enkelt stil på honom. Där hade vi andra mycket att lära. Vi uppträder ofta lite klumpigt och oaktsamt. På expeditionen kom han alltid ut och hämtade besökaren och följde med ut till dörren när han gick. Det är en sida som det inte officiellt talas så mycket om, men en väldigt vacker sida. Det är något som förekommer hos en del stora ledare.”

I september 1974 dog Lewi Pethrus, 90 år gammal. Det omdöme som Sverre Larsson fortfarande bär med sig och som han kanske är mest tacksam för än i dag, är orden från Lewi Pethrus, på den legendariske pingstledarens dödsbädd: ”Tack för vad du har gjort för Dagen.”

Under Lewi Pethrus sista år fick Sverre ibland höra påståendet att pingströrelsens medieverksamhet skulle tyna bort i samband med pingstpionjärens bortgång. Han svarade aldrig på påståendet, utan arbetade istället oförtrutet vidare.

Tjugo år efter Lewi Pethrus död hade Dagengruppen vuxit till det största kristna medieföretaget i norra Europa, med både tidningar, tv, radio och kristen förlagsverksamhet. Dessutom fanns de vinstgivande dotterbolagen, finansbolaget Samspar och Mösseberg kurort inom vårdsektorn. Själva plattformen och förtroendet för hela denna expansiva verksamhet erhölls i och med den framgångsrika räddningsaktionen i mitten av 1960-talet.

I slutet av sin bok Igår, idag, imorgon från 1980 resonerar Sverre Larsson om hur det ska gå för Dagengruppen i framtiden. Han menar att två saker är helt avgörande. Han skriver:

För det första tidningarnas redaktionella inriktning. Om t ex Dagen skulle falla för frestelsen att försöka likna alla andra tidningar med krav på hög allmän nyhetsbevakning etc., då kommer den inte att överleva. Inte heller om den tar som sin uppgift att försöka jaga skandaler. Till ingetdera kommer det att finnas resurser att sätta in i tillräckligt stor utsträckning för att tidningen ska bli konkurrenskraftig. Det fyller heller inte något behov. Radio och TV har ofta förmedlat viktiga nyheter flera gånger innan tidningarna kommer i tryck. Att jaga skandaler har dessutom alltför många tidningar redan gått in för.

Däremot är jag övertygad om att redaktör Harry Hjörne på Göteborgs-Posten hade rätt när han sade att Dagen har sina ”speciella jaktmarker”, så som att kommentera nyheter utifrån en specifik kristen synvinkel. Att fästa uppmärksamheten på de svåra sociala problemen hör bl.a. till våra tidningars betydelsefulla mission. Kristna nyheter från hela världen torde också vara av stort intresse för vår läsekrets.

Framför allt är det dock våra tidningars uppgift att aktivt delta i kampen mellan kristen livsåskådning och ateism och sätta Sveriges ödesfrågor i fokus…

Han skriver om att kristna journalister och redaktörer i lika stor grad som pastorer och predikanter är beroende av Guds ledning för det budskap som de ska förmedla och påminner om att förkunnare ofta tillbringar tid i bön innan ett budskap förs fram.

Den andra saken som Sverre menade kommer att avgöra Dagengruppens framtid är vilka strömningar som de unga följer:

Den äldre generationen i pingstväckelsen påverkades genom förkunnelsen så att man kombinerade andeupplevelsen och det övernaturliga med den praktiska handlingens kristendom...

Den generation som hade närkontakt med pionjärerna och som under deras ledning fick vara med om en spännande uppbyggnadsperiod sätter naturligtvis stort värde på det som vunnits. Det avgörande blir nu hur de helt unga som saknar denna närkontakt upplever situationen. Är det möjligen så att varje generation måste börja om från början för att kunna se värdet i det man har?

Skolinspektionens årliga ordjakt – säkert som Amen i kyrkan

Ruben Agnarsson | 30 jun, 2017

Lagom till skolavslutningarna brukar Skolinspektionen ge sig ut på ordjakt i skola och förskola. I en tid då könsord, svordomar och kränkningar har blivit legio i skolvärlden skulle man kanske kunna tänka sig att vanligt förekommande uttryck som h*lv*e eller h​*ra var det som upprörde den statliga myndighetens idoga inspektörer. ​Ack nej, nej, det är orden ”Jesus”, ”Amen” och ”Gud” som är föremål för myndighetens utrotningsförsök, nu senast till och med i de kristna friskolebarnens vokabulär.

Bakgrunden var att den politiskt röda Umeå kommun gjorde en anmäld tillsyn på den kristna förskolan Krubban, som drivs av Frälsningsarmén, där de hittade sådant som de ansåg stred mot skollagen. Till sin fasa upptäckte skolbyråkraterna nämligen att eleverna sade ”Amen” efter bordsbönen och slog därför omedelbart larm till Skolinspektionen. Den hunsade förskolan har nu fått statens godkännande att i allmänna ordalag tacka ”för solen, regnet och maten” i samband med måltiderna.

Så tokigt kan det bli när ateismen har proklamerats till statsreligion.

29 000 har läst om Kröcherligan – fortsättning följer

Ruben Agnarsson | 12 jun, 2017

På tre dygn har Inblicks webb-artiklar om Kröcherligan blivit de mest lästa i Inblicks digitala historia. ​29 000 har hittills läst artiklarna.

Även om berättelsen har varit publicerad tidigare, är det nämligen första gången som en tidning publicerar namnen på de inblandade.

Det är ingen vågad gissning att förvänta sig ett visst rabalder efter denna publicering. De personer som nämns i reportagen hade ju inte kunnat göra karriär om inte de hade haft höga beskyddare i samhällselit och medier.

Att detta nätverk nu kommer att rycka ut – och kanske till och med redan har haft möten kring hur budbäraren ska ​hanteras – är heller ingen vågad gissning.

Fortsättning följer alltså, både i Inblicks spalter och med all säkerhet även i andra forum.

P.S. Här kan du boka en prenumeration på Inblick. D.S.

 

När uppenbarelse blir villfarelse

Ruben Agnarsson | 21 maj, 2017

I samband med att påven besökte Sverige i samband med 500-årsfirandet av reformationen kunde man ha förväntat sig att den katolska kyrkan skulle tona ned de läror som provocerar lutheraner mest, exempelvis Maria-dogmen. Istället verkar det som om strävandena i Rom att marknadsföra denna kult snarare har intensifierats.​
En motiverande faktor för denna missionsiver finns i de apokalyptiska Fatima-uppenbarelser som uppmanar till invigning av geografiska områden till Maria. Förra helgen var påven följaktligen i Portugal för att helgonförklara två barn som påstods ha fått dessa uppenbarelser.

Genom försåtliga formuleringar har den katolska kyrkan lyckats att förvandla Jesu jordiska moder till något som är helt väsensfrämmande för Bibelns verklighetsuppfattning. Den mest effektiva desinformationen är den som har ett mått av sanning i sig. Det gäller både Maria-dogmen och Fatima-uppenbarelserna. Läs pastor Sven Nilsson ​kommentar här.

Att bekämpa kyrkopolitik med kyrkopolitik leder inte framåt. Ett adekvat gensvar på dessa kyrkopolitiska anspråk – precis som Paulus i sitt första brev till det kyrkopolitiska käbbel som präglade församlingen i Korint – är istället en frimodig proklamation av korset som Guds kraft till frälsning. När den katolska kyrkan via invigningsritualer återigen vill inviga de nordiska länderna till Maria-kulten, kan vi ​istället påminna oss om och aktualisera korsets centrala betydelse för de nordiska länderna, vilket inte minst avspeglas i ​​ländernas nationalsymboler.

Sveriges korrupta stöd till Unesco

Ruben Agnarsson | 04 maj, 2017

När Unesco i tisdags röstade om ytterligare en Israel-fientlig resolution som tagits fram av en rad arabländer och den palestinska myndigheten, valde Storbritannien, Tyskland, Italien, USA, Grekland och Nederländerna att rösta nej.

Sverige röstade som enda europeiskt land FÖR resolutionen, som återigen förnekar Israels självklara förbindelse med Jerusalem och fördömer de arkeologiska utgrävningar i Davids stad som visar på den mångtusenåriga judiska kopplingen till staden. Sanning och historiska fakta är tydligen det värsta historieförfalskarna i Unesco vet när verkligheten ska skriva om så att den passar världens muslimska länder.

Sverige valde att rösta tillsammans med länder som Ryssland, Qatar, Iran, Sudan och Algeriet. Nu ser vi det politiska priset av att Sverige fjäskat in sig hos världens mest brutala diktaturer för att komma in i Säkerhetsrådet.

 

I mars förra året höll Islamiska förbundet ett möte i Jakarta, Indonesien, efter en apell från palestiniernas ledare Mahmoud Abbas. Bredvid Abbas på det gruppfoto som togs från mötet satt Sudans president Omar al-Bashir, som är efterlyst av internationella brottsmålsdomstolen ICC för krigsförbrytelser och folkmord.

På organisationens ”extraordinära” möte om Jerusalem betonade slutdokumentet att man ”är medveten om kriserna” i den muslimska världen, inklusive krig, terror och förtryck. ”Trots detta” får denna situation ”inte dra internationell uppmärksamhet från den palestinska saken och al-Quds al-Sharif (Jerusalem)” som beskrevs som den centrala frågan.

Sverige förenar sig alltså med krigsförbrytare, despoter och krigshetsare i denna grovt antisemitiska kampanj mot Israel.

Ruben Agnarsson

 

Att vara blind för sin egen indoktrinering

Ruben Agnarsson | 06 apr, 2017

Det ligger i sakens natur att de som förespråkar totalitära idéer inte ser sin egen maktfullkomlighet. Den som är övertygad om att man har svaren på alla livets frågor, kan ofta inte tolerera motsägelser. Det är därför diktaturer, när de sakliga argumenten tryter, ger sig hän till tvång, åsiktsstyrning och manipulering av verkligheten.

De socialdemokratiska skolprofilerna Stellan Arvidsson och Brita Stenholm ville från 1960-talet och framåt – med den dåvarande kommunistdiktaturen DDR som modell – skapa en svensk skola som indoktrinerade svenska barn i en ateistisk livsåskådning. Regelrätt hjärntvätt, alltså. Nu vill Jonas Sjöstedt (V), efter Kalla faktas program om missförhållanden i muslimska friskolor, gå i Stellan Arvidssons fotspår och stänga alla religiösa friskolor

Stellan Arvidssons vision om att den svenska skolan – med totalitära DDR:s skolsystem som förebild – skulle indoktrinera barn i ateism har efter decennier av målmedvetet arbete ända in på 1990-talet gått i fullbordan, visar Karin Kittelmann Flensners doktorsavhandling från slutet av år 2015, som granskat religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan.

Hon beskriver hur en sekularistisk syn dominerar lektionerna och att samtalet utgår från att religion var något föråldrat och tillhörde historien, eftersom vetenskapen nu hade gett mänskligheten tillförlitliga svar.

Skämt med en föraktfull underton förekom ofta i klassrummen och troende människor framställdes som ointelligenta, psykiskt sjuka och galna.

En icke-religiös, atetistisk syn beskrevs enligt avhandlingen som neutral och opartisk, och förknippades med att vara en rationell, kritiskt tänkande person.

Religiositet förknippades med en förfluten tid när människor inte visste bättre, men detta stadie har vi numera passerat. Människor som trots allt ser sig som en del av olika religiösa traditioner beskrevs som att de levde kvar i en förgången tid.

Att inta en ickereligiös position framställdes som en neutral position i förhållande till religion. Att positionera sig som ateist i helklassdiskussioner var långt vanligare än att inta en religiös position trots att det i varje klassrum satt elever som var troende inom olika religiösa traditioner. Ateism artikulerades som en neutral position, men även som ”att vara normal”.


Ytterligare ett hyllningsreportage till Schyman

Ruben Agnarsson | 27 mar, 2017

Mediernas dödförklaring av Kristdemokraterna fortsätter. Lika energiskt försöker många journalister att ge stöd till Feministiskt initiativs febrila försök att nå riksdagen. Tack vare all positiv publicitet för Gudrun Schyman är även mellanvalsperioden för hennes del en enda stor valrörelse.

Nu senast var det Svenska Dagbladets journalist Hannes Delling som jämförde de båda partierna i artikeln ”Fi och KD slåss mot spärren”. Självklart var det Gudrun Schyman – inte någon representant från KD – som interjvuades och fick en egen rubrik i papperstidningen: ”Vi är bäst på valrörelser” (rubriken är ändrad i webbversionen). Och Dellings slutsatsvar den givna: ”Fi kan ha en fördel i riksdagskampen” löd huvudrubriken.

Hannes Dellings analys påminner om P4 Extras valbevakning från Almedalen valåret 2014, då Göran Hägglund byttes ut – på Kristdemokraternas egen dag – mot Gudrun Schyman, som fick 23 minuter i direktsändning för att i lugn och ro berätta om sin kritiska syn på Alliansen och varför hon vill regera med övriga Vänsterpartier.

Schyman var den enda partiledaren utanför riksdagen som intervjuades av Lotta Bromé under sändningarna från Visby. Och Kristdemokraternas partiledare – som Schyman ersatte – var den ende partiledaren i riksdagen som inte intervjuades.

”Det finns inte på kartan att vi inte kommer in” sade Gudrun Schyman hurtfriskt i Lotta Bromés program i Almedalen inför riksdagsvalet 2014. Sedan vet vi hur det gick.

I den senaste Sifo-mätningen, som Hannes Delling refererar till i SvD, fick Feministiskt initiativ endast 1,3 procent. Nu får vi se om Hannes Dellings hejarop hjälper bättre än Lotta Bromés.