Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

”Hamas cyniska handlingar leder till dödsfall”

Ruben Agnarsson | 15 maj, 2018

Med tanke på svenska mediers rapportering om de tragiska händelserna i Gaza publicerar vi här ett utdrag från gårdagens presskonferensen i Vita huset med pressekreterare Rah Shah om händelserna i Jerusalem och Gaza:

För sjuttio år sedan idag erkände president Harry Truman Israel som ett självständigt land. Idag öppnade Förenta staterna officiellt vår ambassad i huvudstaden i Jerusalem.

Efter årtionden presidenter som tidigare lovat att flytta ambassaden, för att sedan inte följa upp sitt beslut, har president Trump uppfyllt sitt löfte att stödja en av Amerikas starkaste allierade.

Som ni alla såg, för att fira öppningen, skickade Trump-förvaltningen en delegation på hög nivå med adjungeringssekreteraren John Sullivan. Delegationen inkluderades finansminister Steve Mnuchin, seniorrådgivare Jared Kushner, seniorrådgivare Ivanka Trump och särskild representant för internationella förhandlingar Jason Greenblatt.

Idag är en bra dag för Israel och Förenta staterna, och en påminnelse till alla att när president Trump ger ett löfte, så håller han det.

Fråga: Samtidigt som USA flyttade sin ambassad till Jerusalem , i södra Israel, längs gränsen till Gaza, var det mycket våld som resulterade i att över 41 personer förlorade sina liv. Är presidenten bekymrad över demonstrationerna där och Israels reaktion på att människor försöker att ta sig över staketet?

– Jo, vi är medvetna om rapporterna om fortsatt våld i Gaza idag. Ansvaret för dessa tragiska dödsfall vilar på Hamas. Hamas provocerar medvetet och cyniskt fram denna respons. Och som statssekreteraren har sagt, har Israel rätt att försvara sig.

Fråga: Dödstalen är cirka 50 i Gaza. Kontaktar USA Israel för att uppmana till att visa återhållsamhet när man hanterar dessa protester?

– Nja, vi tror att Hamas är ansvarigt för dessa tragiska dödsfall genom att de cyniskt utnyttjar situationen som leder till dessa dödsfall. Och vi vill att de slutar med det.

Fråga: Så det vilar inget ansvar på Israel att göra något för att förhindra det?

– Nej, vi tycker att vi inte bör glömma det faktum att Hamas är den organisation som faktiskt bär ansvaret för den svåra situationen just nu i Gaza.

Fråga: Förenta staterna hade önskat lägga fram en fredsplan. Hur skadar dagens situation det?

– Jag tror inte att det skadar fredsplanen. Fredsplanen kommer att införas vid rätt tidpunkt. Men vad dagens beslut handlar om, är att genomföra vad presidenten lovat och tror. Och det är också ett erkännande av en realitet. Jag tror att vi i årtionden har gått på äggskal och låtsats som att Jerusalem inte är Israels huvudstad när det är uppenbart. Och det är bara ett erkännande av realiteter.

Fråga: Den franska utrikesministern, med anledning av vad som äger rum i Gaza, uppmanade de israeliska myndigheterna att utöva urskiljning och återhållsamhet. För att vara tydlig, håller inte USA med franska myndigheter att Israeliska myndigheter ska utöva urskiljning och återhållsamhet?

– Vi tror att Hamas är ansvarigt för vad som händer.

Fråga: Så det finns inget ansvar hos de israeliska myndigheterna? Medvetet dödande?

– Vad jag säger är att vi tror att Hamas som organisation är engagerat i cyniska handlingar som leder till dessa dödsfall.

En öronbedövande tystnad

Ruben Agnarsson | 04 maj, 2018

Den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas kom ut som den fullfjädrade antisemitiske Förintelseförnekare han egentligen är när han höll sitt tal i samband med att den 23:e sessionen av det palestinska nationella rådet – den juridiska enheten av PLO – öppnades.

Abbas menade att judarna förorsakar antisemitismen själva genom sitt uppförande och sin bankverksamhet, vilket lett till massakrer från olika stater var 10-15 år från det 11:e århundradet till Förintelsen.

Alla som varit tveksamma om PLO:s och Abbas hatiska avsikter fick i och med detta anförande svar på tal. Till och med utrikesminister Margot Wallström kände sig manad att ta avstånd från den antisemitiska retoriken i talet. Men endast på twitter. TT fick inga kommentarer av Wallström. Och inga kommentarer lades ut på regeringens eller UD:s hemsida från utrikesministern, som alltid är snabb att ge intervjuer och lägga ut kommentarer på UD:s hemsida när Israel ska kritiseras.

 

Även svenska medier har också varit återhållsamma med att publicera kommentarer om Abbas grova hatretorik och TT-artikeln har endast fått spridning i en handfull svenska nättidningar.

Det är så här den svenska media- och politikeretablissemanget fungerar: Abbas och andra palestinska företrädare kan bete sig och uttala sig hur vidrigt som helst utan att bli skärskådade.

Samma totala medietystnad inföll sig efter Stefan Löfvéns hyllningstal i samband med Israels 70-årsdag. Talet lades inte upp på regeringens hemsida och inga medier var närvarande för att ge publicitet åt Löfvéns Israel-engagemang (Inblick har publicerat hela talet här).

Är det någon som undrar vad Abbas sade i sitt uppviglande tal? Den som är intresserad kan lika gärna läsa Hitlers ”Mein kampf”.

Medietystnaden kring Löfvens Israel-tal liksom kring Abbas absurda hat-anförande är öronbedövande. Sällan har partiskheten, osakligheten och de dolda antipatierna hos journalister och opnionsbildare blivit så exponerad.

70 års frihet som kostat 23 600 stupade soldater

Ruben Agnarsson | 19 apr, 2018

Sitter i Jerusalem och lyssnar till fyrverkerierna utanför hotellrummet efter en glädjefylld dag där vi firat Israels 70-årsdag, ett firande som inleddes i kväll. Vi har varit vid Västra muren tillsammans med tusentals människor från hela världen, lyssnat till Hatikva, dansat hora-dans i de judiska kvarteren och firat med tiotusentals israeler som fyllt stadens gator.

Sitter samtidigt och tänker på de 23 600 soldater som har stupat i strider i alla krig mot de omgivande arabstaterna sedan staten utropades, i sitt försvar för Mellanösterns enda demokrati. Då är de som har dött i terrordåd inte inräknade.

Hemma i Sverige anordnades för knappt två veckor sedan en minnesdag för terrorattacken på Drottninggatan där offren och deras anhöriga hedrades på årsdagen av de hemska händelserna i Stockholm.

Här i Israel sker ungefär ett 100-tal terrorattacker varje år och de senaste åren har melllan 20 och 96 personer dödats årligen i dessa attacker, medan mellan 169 och 882 har skadats varje år av samma terrordåd.

Säkerhetshotet mot Israel är ingen låtsaslek. Västvärldens förnumstiga fördömanden av Israels kamp mot terrorismen och mot sina fientliga grannar utgår från en dubbelmoral som är en skam med tanke på Europas egen historia. Det som västvärlden sått av ensidiga fördömanden av Israels kamp för sin befolknings säkerhet,  resulterar nu i en skörd av terrordåd som sprider sig till vår del av världen.

Sveket mot barnsexslavarna

Ruben Agnarsson | 17 apr, 2018

Nu är det bekräftat. Frågan om de 1,2 miljoner barnsexslavarna och 2 miljoner kvinnorna i Indiens sexindustri togs inte upp av Stefan Löfvén när Indiens premiärminister Narendra Modi besökte Sverige i veckan.

– Inte den frågan specifikt, svarar Löfvens pressekreterare Dan Lundqvist Dahlin Inblick på frågan om barnsexhandeln kom upp.

Annorlunda var det för två år sedan. En skildring på Facebook av ett besök på en bordell som Jonatan Alfvén gjorde i början av 2016 skapade en exceptionell medieuppmärksamhet till förmån för de utsatta kvinnorna i Indiens sexindustri.

När statsminister Löfvén i samma veva besökte Indien lyfte han därför frågan med Indiens premiärminister Narendra Modi samtidigt som Margot Wallström intygade i riksdagen att frågan togs på största allvar.

Inför Modis besök har varken Löfvens pressekreterare Dan Lundqvist Dahlin eller Per-Anders Sunesson, som tillsattes som ambassadör mot människohandel efter Löfvéns besök i Indien år 2016, kunnat svara på om frågan om barnsexhandel skulle tas upp när Narendra Modi besökte Sverige.

Så blev nu alltså inte fallet och sveket mot omkring 1,2 miljoner barn och 2 miljoner kvinnor som sitter fast i prostitution i Indien är nu ett faktum.

Indiens sexslavar nonchalerades av Sveriges regering samtidigt som utrikesminister Margot Wallström, vice statsminister Isabella Lövin och handelsminister Ann Linde står värdar för en feministisk konferens om ”diskriminering av flickor och kvinnor” där 500 nyckelpersoner från civilsamhällesorganisationer, regeringar, näringsliv samt akademi deltar.

Indiens miljontals flickor och kvinnor i sexindustrin är inte mycket värda när Sveriges feministiska politik blir plakatpolitik.

Narendra Modi i Sverige: Barnsexhandeln en icke-fråga?

Ruben Agnarsson | 16 apr, 2018

I dag anländer Indiens premiärminister Narendra Modi till Sverige. När Stefan Löfven besökte Indien för drygt två år sedan tog statsministern – som ett resultat av Jonatan Alfvéns opinionsbildning – upp frågan om barnsexhandeln i Indien.

Inför Modis besök denna vecka kunde inte Löfvens pressekreterare svara på om frågan kommer upp denna gång.

– Vi får se vilka frågor som kommer upp under överläggningarna, förklarar Dan Lundqvist Dahlin för Inblick.

Det uppdrag som Stefan Löfven enligt Expressens Niklas Svensson gav till till justitiedepartementet att ta fram möjliga samarbeten mot barnsexhandeln i Indien har dessutom inte lett fram till något konkret visar det sig när Inblick frågar departementet.

Inte heller Per-Anders Sunesson, som tillsattes som ambassadör mot människohandel efter Löfvéns besök i Indien år 2016, kan svara på om frågan om barnsexhandel tas upp när Narendra Modi besöker Sverige.

– Det vet jag faktiskt inte. De har inte pratat med mig om detaljer inför besöket, säger han till Inblick (läs hela intervjun i veckans tidning).

Totalt beräknas omkring 1,2 miljoner barn och 2 miljoner kvinnor vara involverade i prostitution i Indien, enligt landets federala polis.

Landet har på senare tid skakats av flera grova våldtäkter och mord på flickor i lågkastgrupper vilket bland annat fått en rad tidigare offentliganställda att reagera i ett öppet brev till premiärminister Narendra Modi.

Populistiskt utspel av Busch Thor

Ruben Agnarsson | 12 apr, 2018

I en intervju i tidningen QX beskriver Kristdemokraternas Ebba Busch Thor att hon som ung tvekade att gå med i partiet på grund av dess negativa inställning till homoadoptioner. Det är en naiv och okunnig historiebeskrivning för att vinna billiga popularitetspoäng.

Frågan om adoptioner för samkönade par har i Sverige blivit en rättighetsfråga för homosexuella, där barnens rättigheter – bland annat till sina biologiska föräldrar – kommer i andra hand. Barn har i samhällsdebatten blivit en accessoar som ska tillfredställa vuxnas bekräftelsebehov. Kristdemokraterna har traditionellt försvarar barnens perspektiv i dessa frågor.

Statistik från SCB visar att efterfrågan på samkönade äktenskap är liten och dessutom minskande för varje år – minskningen förra året var ca sju procent på ett år – medan antalet skilsmässor ökat dramatiskt. Endast drygt 1000 sådana vigslar (70 färre än året innan) utfördes följaktligen förra året, vilket endast är ca 2 procent av antalet heterosexuella vigslar. Och bland kvinnor är antalet samkönade skilsmässor per år nu nästan lika stort som antalet nya vigslar.

Det är inte svårt att inse att barnens behov av trygghet kommer i andra hand i sådana lättflyktiga relationer. Ebba Busch Thor hade gjort väl i att lyssna till sin företrädare Alf Svenssons varningar för att riva upp samhällets grundvalar innan hon uttalade sig i QX.

Kristen tro och partipolitik

Ruben Agnarsson | 20 mar, 2018

Inblicks redaktionella profil är oberoende kristdemokratisk. Vi står på den stabila ideologiska grund och driver de frågor som var anledningen till att Kristdemokraterna (KD) en gång startade: nämligen abortfrågan, kristendomen i skolan, värnandet av kärnfamiljen för att skapa ett barnvänligt samhälle, stödet till Israel som Mellanösterns enda demokrati och solidariteten med de svaga och utsatta i samhället. Den vanligaste kritiken vi möter från våra läsare är att vi skriver för mycket om KD, bland annat för att partiet i vissa frågor har övergett de kärnfrågor som de en gång kämpade för.

Eftersom det är valår i år kommer Inblick belysa och intervjua kristna politiker i olika politiska partier. Förra veckan hade vi följaktligen en intervju med Alexander Christiansson (SD), som berättade om varför han engagerade sig i partiet – bland annat på grund av abortfrågan. Artikeln i sig, liksom Inblicks påpekande på MGFacebook att Mikael Grenholm själv skrivit artikeln ”Ska kristna vara kommunister?” som belyste beröringspunkter mellan kommunism och kristen tro, fick Hela pingstens skribenter Micael Grenholm och Johannes Wid​lund att bli mycket upprörda på Inblick, som i ett blogginlägg anklagades för ”fullständiga magplask”. ​Men borde det inte vara lika otänkbart att skriva en artikel med rubriken ​”Ska kristna vara kommunister” som en artikel med rubriken ​”Ska kristna vara nazister”?

Men när debatten väl lagt sig togs Grenholm artikel ”Ska kristna vara kommunister?” bort från Hela pingstens blogg. Det inträffade visar dels att kristna kan ha lite olika perspektiv och kan välja olika politiska partier, dels behovet av att inse partipolitikens begränsningar som en utgångspunkt för att bedöma andra kristnas tro.


Uppdatering: Efter att detta blogginlägg hade publicerats lade Micael Grenholm upp artikeln ”Ska kristna vara kommunister” igen, i redigerad form.

Ensidigt i Opinion Live

Ruben Agnarsson | 15 mar, 2018

Hur snurrigt får det bli! Ikväll debatterar Jan Björklund – som vill förbjuda nya friskolor på konfessionell grund – och Anna Ekström – som vill förbjuda samtliga dessa friskolor – frågan om konfessionella friskolor i Opinion Live i statliga SVT. Det är som att låta Vänsterpartiet och Socialdemokraterna debattera  vilken skattenivå vi ska ha i Sverige.

Varför finns inte något av de svenska riksdagspartier som försvarar Europakonventionernas föräldrarätt representerade i debatten?

Dolda agendor och ”neutrala” forskare/journalister

Ruben Agnarsson | 15 mar, 2018

För en tid sedan intervjuade jag Josefine Freje, med anledning av hennes kritiska artikel förra sommaren i Expressen om Love and Hope. Freje var under telefonsamtalet mer angelägen om att ställa frågor om min tro och Inblicks kristna profil – som är välkänd för alla våra läsare – än att besvara frågor om hennes egen usla källgranskning.

När jag då – som en respons på Frejes fokusering på andra frågor än de Inblick granskade – undrade lite över hennes eget personliga engagemang i Pride-rörelsen, flög hon i taket och upplevde sig kränkt.

Ungefär samma reaktion visade professor Marie Demker när hon inför denna veckas tidning fick frågan från mig om hennes politiska engagemang i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den isiga stämning som uppstod i samtalet visade med all tydlighet att detta var en fråga som inte fick ställas.

En diskussion om experters, tidningars och journalisters perspektiv och utgångspunkter är självklart välkommen. Inblick har en uttalat kristen profil, vilket vi aldrig har dolt. Det innebär sjävklart inte att journalistiska principer eller pressetiska regler ställs åt sidan.

En tydlig varudeklaration och en diskussion kring de pespektiv som avsändare med tydliga budskap har, är ​knappast skadlig. Att försöka framstå som neutral när man i själva verket har en dold agenda är knappast bättre än att ha en ​öppen deklaration när det gäller det perspektiv man ​valt.

Shekarabis totalitära idéer

Ruben Agnarsson | 13 mar, 2018

Civilminister Ardalan Shekarabi vill förbjuda kristna friskolor med hänvisning till sina negativa erfarenheter av Irans skolväsende. Han menar sig se samma religiösa förtryck i välfungerande svenska friskolor.

Shekarabi, som var elva när han kom till Sverige, har tydligen glömt att det inte finns särskilt många kristna friskolor i Iran. Sedan han kom till Sverige har han som politisk flykting kunnat glädja sig åt demokratiska fri- och rättigheter som han nu vill beröva andra svenska medborgare.

Shekarabi bortser nämligen från Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som tillkom som en reaktion mot nazismens och kommunismens totalitära regimer. ​Både Hitler och Stalin använde skolväsendet - precis som Shekarabi nu vill göra – för att indoktrinera barn ​med sin egen politiska, antireligiösa överideologi.

Både FN:s deklarationer och Europakonventionen slår därför vakt om det fria skolvalet: ”Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.” Tydligare kan det inte sägas: Staten ska inte likrikta skolväsendet utifrån makthavarnas egen överideologi!

Det socialdemokratiska Sverige vägrade länge att skriva under Europakonventionens tilläggsprotokoll. Den svenska enhetsskolans arkitekt Stellan Arvidsson var istället hyllad av det totalitära DDR:s skolstrateger som en förebild när det gällde att använda skolväsendet för atiestisk indoktrinering.

Shekarabis utspel är ett uttryck för militant atieism som visar att det är dags att försvara Sveriges tusenåriga kristna arv, liksom den religionsfrihet och den mångfald som inte finns i muslimska länder.

Barnsexhandeln i Indien – ett nätverk slår tillbaka?

Ruben Agnarsson | 13 mar, 2018

Mellan 150 000 och 200 000 nepalesiska flickor – från Badi-folket och andra lågkastgrupper – befinner sig i dag på indiska bordeller. Totalt beräknas omkring 1,2 miljoner barn och 2 miljoner kvinnor vara involverade i prostitution i Indien, enligt landets federala polis.

Ingen annan svensk har lyft fram problematiken med barnsexhandeln i bland annat Indien som Love and Hopes frontfigur Jonathan Alfvén. Han har synts i TV-soffor, nyheter och Facebook-inlägg – som delats hundratusentals gånger. Media och kändisar har hejat på och hans opinionsbildning fick statsminister Stefan Löfvén att ta upp frågan med Indiens premiärminister Narendra Modi.

Det skulle han tydligen inte ha gjort. Förra sommaren hade Expressen och Aftonbladet nämligen flera mycket kritiska artiklar om Love and Hopes arbete mot barnsexhandeln – och bortsåg helt från en rad grundläggande fakta som gjorde reportagen helt vilseledande.

Mycket tyder på att politiska påtryckningar har förekommit i detta ärende. Inblick har de senaste veckorna kunnat visa hur förfalskade intyg, uppenbara lögner och oseriösa källor ​har legat till grund för kvällstidningarnas ​förtalsartiklar. Inblick har även visat på märkliga politiska kopplingar med förgreningar till höga politiska skikt.

Handlar det om att skjuta budbäraren när brevets innehåll inte passar mottagaren? Det visar med all tydlighet att det är​ angeläget att sätta ännu hårdare press på Sveriges politiker så att de blir en tydlig röst mot den utbredda barnsexhandeln i Indien.

På plats i Nepal

Ruben Agnarsson | 27 feb, 2018

Inblick har som enda svensk tidning varit på plats i Nepal för att granska orsakerna till den uppmärksammade konflikten mellan Love and Hope och Lighthouse.

Under resan i Nepal fick Inblick överväldigande bevis på övergepp, hot och missbruk av biståndspengar. De mest intrikata övergreppen är inte redovisade av hänsyn till anhöriga, men fungerar ändå som bekräftelse på att övriga berättelser är trovärdiga. Det gäller bland annat de egentliga orsakerna till Raju Sundas uteslutning från National Christian Nepal, som representerar 7000 kyrkor i Nepal. Dessa interiörer ​avslöjar en verklighet som för tankarna till händelserna i svenska Knutby.

Medan Love and Hope självkritiskt har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra sin verksamhet i efterdyningarna av mediauppmärksamheten förra sommaren, intar svenska tidningar en obehagligt självgod inställning, trots att de:

– endast låter flickor (varav en minderårig som tolkas av Raju Sundas) med kritik mot Love and Hope framträda.

– inte rättar uppenbara lögner som dessa flickor utrycker.

– nonchalerar alla vittnesmål från flickor som berättar om övergrepp och om övertalningsförsök för att de ska uttrycka kritik mot Love and Hope.

– låter företrädare för Lighthouse (Wester, Sundas och Gabrielsson) vara huvudkällor och låtsas att den skarpa konflikten – sedan Love and Hope brutit samarbetet och anmält Lighthouse till nepalesiska myndigheter – inte existerar.

– förlitar sig på falska nepalesiska intyg om Lighthouse förträfflighet.

– nonchalerar Sundas och Gabrielssons egen kommunikation om flickorna innan samarbetet bröts.

– bortser från att så gott som alla svenska biståndsorganisationer jobbar med lokala partners.

– inte har varit på plats i Nepal för att ta reda på fakta kring konflikten.

– bortser från att Jonathan Alfvéns ifrågasatta besök i en bordell i början av 2016 fick Sveriges statsminister att ta upp den grundläggande problematiken med premiärminister Narendra Modi; att Indien har legaliserat prostitution, att uppemot 200 000 nepalesiska kvinnor är sexslavar i landet, samt att två miljoner kvinnor och 1,2 miljoner barn är sexarbetare.

Det finns många sätt att ljuga. Kvällstidningarnas absurda avgränsningar och ensidiga rapportering om konflikten mellan Love and Hope och Lighthouse är ett effektivt sätt.

Den här veckan kommer vi att redovisa vad ledare för Badi-folket säger, samt granska de svenska mediernas rapportering. Vi skriver även om den polisanmälan mot Love and Hope som Anneli Wester engagerat sig för i efterdyningarna av det avbrutma samarbetet med Lighthouse och som nepalesiska myndigheter nu har vidarebefordrat till UD, som i sin tur lämnat över den till svensk polis.

Om du beställer en halvårsprenumeration på Inblick för endast 249 kr (ord 495 kr) så får du utgåvorna med granskningen från Nepal, vecka 8 och vecka 9, inkluderat i prenumerationen.

Beställ här: http://www.inblick.se/prenumerera/love-and-hope

Du kan ​också läsa förra veckans granskning från Nepal på dessa länkar:

http://www.inblick.se/nyheter/2018/02/22/medialognerna-om-love-and-hope

http://www.inblick.se/nyheter/2018/02/21/forfalskat-intyg-friade-lighthouse

http://www.inblick.se/nyheter/2018/02/22/terapeuten-om-sexslaven-som-blev-raddningsarbetare

http://www.inblick.se/nyheter/2018/02/22/en-motreaktion-pa-att-vi-avbrot-samarbetet

 

 

Inblick ökade med 12,3 procent

Ruben Agnarsson | 20 feb, 2018

Färsk TS-statistik för hela år 2017 visar att upplagan för Inblick har ökat med 12,3 procent, från 5 700 till 6 400 prenumeranter. Även intäkterna för verksamheten ökade med drygt fem procent under förra året och tidningsföretaget genererade ett överskott.

Inblicks upplaga har fortsatt att öka efter nyåret. Till detta har säljkåren på prenumerationssidan förstärkts i februari och en rad marknadsaktiviteter är dessutom inplanerade under våren för att göra tidningen ännu mer känd.

Denna veckas nummer av Inblick går exempelvis ut i en upplaga på 21 000 exemplar, bland annat till alla kyrkor och församlingar i Sverige. Med tidningen, till dem som ännu inte är prenumeranter, följer ett förmånligt prenumerationserbjudande.

Vår främsta tillgång är en aktiv och engagerad läsekrets, som hjälper oss att sprida information om tidningen, bland annat genom gåvoprenumerationer.

Dessutom har tidningen överlåtna och mycket kompetenta medarbetare, med duktiga säljare och en skicklig redaktions-, produktions- och administrationspersonal. 

Rysskontakter oproblematiska för vänsterjournalister?

Ruben Agnarsson | 19 feb, 2018

Nu har den ryske mannen bakom pseudonymen Egor Putilov som pekades ut som en potentiell säkerhetsrisk när han arbetade för Sverigedemokraterna i riksdagen, återigen bytt identitet: han heter numera Martin Dahlin från Luxemburg, enligt Dagens Nyheter.

Så länge Egor Putilov jobbade för vänstertidningarna Arbetaren (syndikalisternas tidning) och Aftonbladet var det inga redaktörer som bekymrade sig över Putilovs misstänkta ryss-kontakter.

Det var först när han, under namnet Alexander Fridback, lyckades trassla sig in i Sverigedemokraternas partikansli i riksdagen som kritiken mot honom började komma.

Ekot avslöjade i september 2016 att han 2014 köpte ett hus av ”en inflytelserik företagare och nu dömd brottsling från Sankt Petersburg” för sex miljoner kronor (hälften av husets värde) för att genast sälja huset vidare för dubbla summan.

”Det måste finnas någon mottjänst i detta rimligtvis, eller ett rörelsekapital för att agera på uppdrag av någon annan”, sade Lars Nicander från Försvarshögskolan till Ekot.

Inblick har tidigare skrivit om ett officiellt dokument som myndigheterna i Syrien redovisade till FN:s Säkerhetsråd. Enligt dokumentet reste endast tre personer in till Syrien den 13 februari 2012. Alla tre var svenskar: Cecilia Uddén, Sveriges Radio, hennes dotter Alexandra och Alexander Fridback/Egor Putilov. Både‬ Cecilia Uddén och Egor Putilov förnekar att de reste tillsammans.

Uddén förklarar sammanträffandet med att Putilov kanske var ”någon slags informatör som rapporterat för den syriska regimen”, en uppgift som Putilov avfärdar med tanke på att han i samband med resan blev gripen och bannlyst i Syrien.

Även Uddén har senare blivit utvisad ur Syrien.

 

Polisen Thornberg ersatte politikern Eliasson

Ruben Agnarsson | 08 feb, 2018

Valrörelsen har börjat på allvar, när nu Dan Eliasson avsattes och regeringen förra veckan presenterade en ny rikspolischef. Efter otaliga socialdemokratiska chefstillsättningar inom polisen där partiboken varit avgörande (som Hans Holmér, Sten Heckscher och Göran Lindberg) kunde nu alla glädjas åt en opolitisk utnämning.

Den tidigare rikspolischefen Dan Eliasson var politiskt sakkunnig vid Justitiedepartementet under Laila Freivalds (S) och var sedan statssekreterare hos justitieministern Thomas Bodström (S). Som sommarpratare i Sveriges Radio år 2007 berättade förre JK Göran Lambertz om de påtryckningar som han utsattes för av S-regeringen. ”Justitiedepartementets ledning gjorde försök att stilla mig lite i min kritik mot rättsväsendet”, sade Göran Lambertz till DN. ”Framför allt vid en träff med Bodströms statssekreterare Dan Eliasson i maj 2006. Där gjorde Eliasson klart att jag riskerade att justitieministern offentligt skulle ta avstånd ifrån mig om jag inte slutade att vara så hård i min kritik. Jag uppfattade det som en påtryckning.”

Det finns en annan viktig egenskap som gör Anders Thornberg extra lämplig för uppgiften: hans insikt om Rysslands försök att infiltrera svenskt polis- och rättsväsende. Under hans tid på po konstaterade myndigheten att det största underrättelsehotet mot Sverige utgörs av Ryssland och att landet bedriver ett psykologiskt krig mot Sverige med syftet att manipulera, splittra och påverka demokratiska beslut. Att Jan Guillou i Aftonbladet menar att Thornberg är ”lite bakom flötet” blir då en helt naturlig slutsats för en spiondömd journalist som utfört betalda uppdrag för KGB.

Anefur, 61, ska förnya KD Skåne – för tredje valet i rad

Ruben Agnarsson | 12 jan, 2018

Han har med stor marginal förlorat flera riksdagsval i rad mot Tuve Skånberg och är endast elva månader yngre. Nu vill nomineringskommittén i KD:s Skåne-distrikt återigen att Michael Anefur, 61, ska förnya partiet när Tuve Skånberg petas ned från förra valets topplacering till fjärde plats på valsedlarna.

Michael Anefur främsta politiska merit är att han tog initiativ till att KD för första gången någonsin anordnade ett eget arrangemang på Pridefestivalen år 2010: ett ”lyssnarseminarium” med en lesbisk mamma och en representant för ett servicehem för äldre hbt-personer som gäster.

Initiativet väckte inget större engagemang hos väljarkåren. Anefur fick – trots en topplacering på valsedlarna – endast 89 personkryss i förra riksdagsvalet.

Däremot har han vunnit sympati på liberala tidningar och hos en vänsterdominerad journalistkår.

Tidningen Expressen skriver följaktligen om att Tuve Skånberg förlorar förstaplatsen på valsedlarna om nomineringskommittén får som den vill och sammanfattar KU-ledamoten Skånbergs politiska gärning så här: har kritiserats för sitt abortmotstånd och tycker inte att homosexuellas ska få adoptera”.

Nu är det upp till nomineringsstämman i Skåne att den 27:e januari avgöra om partiet ska fiska röster bland partiets gräsrötter eller bland populistiska journalister på kvällstidningarnas tidningsredaktioner.

Inblicks mest lästa artiklar under 2017

Ruben Agnarsson | 03 jan, 2018

Artiklarna om terrordömda som blev samhällstoppar, SVT:s försök att styra Lars Adaktussons Israel-rapportering samt UD-experten Bo Theutenbergs avslöjande om KGB-infiltrationen i Sverige var de mest lästa artiklarna på Inblicks hemsida under 2017.

Artikel 1: 36 491 sidvisningar

Den 9 juni publicerades artikeln ”Då: Terrordömda - Nu: Samhällstoppar” som hade 36 491 sidvisningar under 2017. Artikeln handlade om att flera av de vänsterexremister som dömdes för terrorbrott på 1970-talet för sina planer på att kidnappa justitieminister Anna-Greta Leijon, i dag tillhör den svenska samhällseliten.

Pia Laskar, i dag universitetslektor på Linköpings universitet, blev exempelvis dömd till tre års fängelse i samband med det planerade kidnappningsdramat. Efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff skrev hon en pamflett om anarkistisk feminism (Syndikalisternas förlag) och är i dag universitetslektor vid enheten för genus med särskild inriktning mot kritiska sexualitetsstudier och har i sin forskning ifrågasatt heteronormen. Pia Laskar har vid flera tillfällen medverkat under Pride-festivalen.

Artikel 2: 28 903 sidvisningar

Den 2 februari publicerades artikeln ”SVT-chefer ville inte rapportera om raketer mot Israel” som hade 28 903 sidvisningar under 2017. I artikeln berättar förre SVT-medarbetare Lars Adaktusson om de restriktioner som han skulle omgärdas av när han var korrespondent i Mellanöstern. När Hizbollah startade kriget mot Israel år 2006 tvingades Adaktusson att sluta formulera sig på ett sådant sätt att det kunde uppfattas som att någon annan än Israel bar skulden för konflikten.

– Några år senare, i samband med kriget mot Gaza 2014, hörde jag en reporter i Sveriges Radio rapportera ungefär så här: ”Israel bröt idag vapenvilan i Gaza efter att Hamas öppnat eld mot Israel." På plats i Mellanöstern slogs jag ofta av att man i den svenska debatten inte behövde vara en supporter av den sittande israeliska regeringen för att man skulle betecknas som pro-Israel. Det räckte att man hade ambitionen att låta båda sidor komma till tals i konflikten, sade Adaktusson.

Artikel 1: 12 095 sidvisningar

Den 22 juni publicerades artikeln ”UD-expert och Säpo-chef i samtal om Palmemordet och Sovjets anfallsplaner” som har haft 12 095 sidvisningar under 2017. Artikeln beskriver ett möte mellan UD:s tidigare folkrättssakkunnige Bo Theutenberg, Säpos före detta operative chef Olof Frånstedt och IB-mannen Svante Winqvist.

Samtalet handlar om KGB-infiltrationen i Sverige och belyser tydliga mordmotiv för Palme-mordet 1986. Bo Theutenberg blev borttvingad från UD i mitten av 1980-talet på grund av det KGB-inflytande som fanns på departementet, menar han och tog därför kontakt med Olof Frånstedt, tidigare operativ chef för Säpo och ansvarig för Sveriges kontraspionage, för att stämma av sina uppgifter. Artkeln redogör för de träffar som de under sammanlagt 15-20 timmar har under den första halvan av 2016, där de jämför sina erfarenheter.

Ingen God jul i Jesu födelsestad

Ruben Agnarsson | 25 dec, 2017

Idag firar vi Jesu födelse. I Jesu födelsestad Betlehem är firandet snart ett minne blott. Här är nämligen kristna utrotningshotade. År 1950 bestod Bethlehem och omgivande byar av 86 procent kristna. Nu är andelen kristna snart nere i 10 procent.

På Västbanken har andelen minskat från fem till mindre än två procent på några decennier. I Jesu födelsestad finns det i dag endast 11.000 kristna. Orsaken till minskningen är densamma som i övriga Mellanöstern; kristna förföljs, trakasseras och förbjuds utöva sin tro. Miljoner kristna har flytt från Irak och Syrien på senare tid.

Växjöbiskopen Fredrik Modéus twittrade nyligen:”Lek med tanken att Jesus, Maria och Josef tvingades fly till Sverige” och pläderade för öppna gränser. Det är lovvärt. Men varför är Svenska kyrkan så tyst inför den förföljelse som gjort att så många av Jesu efterföljare drivs bort från Mellanöstern?

En rad muslimska länder i Mellanöstern toppar Open doors lista över länder med extrem förföljelse av kristna. Den palestinska myndigheten klättrar på listan för varje år och har nu endast ett tjugotal länder framför sig. Muslimska länder toppar även årets lista från "Reportrar utan gränser" över länder där journalister har svårast att verka. Juldekorationer och krucifix är förbjudna i Gaza och i april 2007 sprängdes den enda kristna bokhandeln och ett halvår senare mördades även bokhandlaren.

Det ligger självklart i sakens natur att kvarvarande kristna i Betlehem och på Västbanken anpassar sig till den muslimska majoritetens ståndpunkter. Det handlar om överlevnadsstrategi, att vara frimodig kristen skulle vara ett säkert sätt att – om inte förkorta – så åtminstone försvåra livet i en muslimskt dominerat territorium som Västbanken. För att nu inte tala om Hamas-kontrollerade Gaza.

Folkmordet på kristna i Mellanöstern är ingen prioriterad fråga för ledande svenska utrikespolitiker. Både Bildt och Wallström är beroende av muslimska länders stöd för sina internationella politiska karriärer. Ekonomisk maktpolitik och rädsla för terror påverkar i samma riktning. Då är det mer lukrativt och inställsamt att ge sig på Mellanösterns enda demokrati - Israel. I denna oheliga allians mellan muslimska diktaturer och västvärldens politiska ledare hamnar den kristna minoriteten i området kläm.

Därför blundar världen inför det faktum att det snart inte finns några kristna i Jesu egen födelsestad.

SR:s Cecilia Uddén: Vi behöver inte vara opartiska

Ruben Agnarsson | 15 dec, 2017

År 2004 blev Sveriges Radios reporter Cecilia Uddén satt i karantän av programdirektör Kerstin Brunnberg för att i Sveriges radio ha utryckt att hon inte tycker att ”svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val. Det gör vi inte i andra internationella frågor”.

I samma anda besökte Uddén förra veckan Betlehem för att rapportera om palestinska demonstrationer mot Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

”Man har även tänt eld på bildäck” berättade Uddén två dagar innan ungdomar från Mellanöstern slängde brandbomber på en synagoga i Göteborg. En palestinier och två syrier greps efter attentatet.

Några dagar senare var Uddén i Jerusalem och intervjuade kristna företrädare som ​precis som Uddén var kritiska mot Trumps beslut.

Att hon inte intervjuade kristna när hon var i Jesu födelsestad Betlehem några dagar tidigare kan ha sin förklaring. Där är nämligen kristna utrotningshotade. År 1950 bestod Bethlehem och omgivande byar av 86 procent kristna. Nu är andelen kristna snart nere i 10 procent.

På Västbanken har andelen minskat från fem till mindre än två procent på några decennier. I Jesu födelsestad finns det i dag endast 11.000 kristna. Orsaken till minskningen är densamma som i övriga Mellanöstern; kristna förföljs, trakasseras och förbjuds utöva sin tro.

Det ligger självklart i sakens natur att kvarvarande kristna i Betlehem och på Västbanken anpassar sig till den muslimska majoritetens ståndpunkter. Det handlar om överlevnadsstrategi, att stödja Trump skulle vara ett säkert sätt att – om inte förkorta – så åtminstone försvåra livet i en muslimskt dominerat territorium som Västbanken. För att nu inte tala om Hamas-kontrollerade Gaza.

I sitt reportage den 10 december bortsåg Uddén från kristna palestiniers hänsynstagande till en muslimsk hegemoni. Istället hävdade hon att president Donald Trumps beslut om att erkänna Jerusalem skedde av hänsyn till ”den kristna evangeliska högern i USA”.

Denna politiska etikettering ska ses ​i relation till att Cecilia Uddén själv har sin bakgrund i bokstavsvänstern, som tidigare grafiker på Gnistan – en tidning utgiven av Sveriges kommunistiska parti. Uddén vill inte svara på Inblicks frågor om detta.

Här kan du för övrigt läsa om hur Cecilia Uddén och hennes dotter Alexandra reste in i Syrien samma dag som Alexander Fridback/Egor Putilov. Dessa tre personer var de enda som reste in i Syrien den 13 mars 2012. Både‬ Cecilia Uddén och Egor Putilov förnekar att de reste tillsammans.

 

 

#MeToo och polisen

Ruben Agnarsson | 07 dec, 2017

Polisen är den myndighet som ska utreda och motverka övergrepp. Över 5000 poliser har nu engagerat sig i #nödvärn, uppropet för polisanställda som knyter an till #metoo, berättade ”Malou efter 10” på TV4 i går.

”Värsta är tystnadskulturen, ingen vågar säga något”, var budskapet som uppropet mot sexövergrepp inom poliskåren förmedlar.

Det är Kerstin Dejemyr, polis och författare, som tillsammans med Meta Broddare tagit initiativ till uppropet mot sexuella övergrepp inom polisen #nödvärn, i samband med det stora #MeToo-uppropet.

Gela Forsell, är f.d polis, som drabbades av sexuella trakasserier och bestraffningar av sina högre chefer. Anna Karilina, är författare och tidigare polis, som skrivit om övergreppen. Hör dem berätta om den utbredda tystnadskulturen och rädslan inom polisen här.

I den här veckans nummer av Inblick berättar Karin, som fick ett trygghetsavtal av Söderortspolisen i Stockholm gällande skyddad identitet och nytt namn, hur hon har kämpat i snart tio år för att bli tagen på allvar av rättsväsendet, efter en anmälan om grov våldtäkt mot en polis i augusti 2008. Läs artikeln här.