Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

När argumenten saknas

Ruben Agnarsson | 22 apr, 2015
– Det är ställt utom fråga att jag gjort mig moraliskt medskyldig till morden på hundratusentals människor. Jag känner mig ångerfull och ödmjuk inför offren. Ni måste avgöra om jag också är skyldig i juridisk mening.
Det sade den före detta SS-mannen Oskar Gröning när rättegången mot honom började i tisdags i Lündeburg, berättar ​Dagens Nyheter.
Överlevande från Auschwitz var med under rättegången och ska vittna om sina upplevelser i förintelselägret.
Erkännandet om ansvaret för morden på hundratusentals människor från den före detta SS-mannen kom dagen efter att medlemmar ur den nynazistiska organisationen nordiska motståndsrörelsen stormade in på en föreläsning om Förintelsen som Mietek Grocher höll på ett gymnasium i Varberg.
Medlemmarna satte sig längst fram och började fotografera publiken och störa föreläsaren. Polis tillkallades och tvingade ut nynazisterna.
Den nordiska motståndsrörelsen förnekar att Förintelsen ägt rum. Inte på grund av brist på bevis, utan på grund av ideologiska skygglappar.
Förintelsen är världens bäst dokumenterade historiska händelse. Överlevande, allmänhet, lägervakter, koncentrationslägerkommendanter, ledande nazi-ideologer har i tiotusental vittnat om och bekräftat vad som hände och på så sätt dokumenterat nazisternas folkmord.
Berättelserna styrks av autentiska dokument, fotografier, filmer och otaliga forskare som sammanställt och bekräftat såväl ideologiska motiv, politisk retorik och historiska händelseförlopp. Trots denna överväldigande bevisföring, vägrar ända den nordiska motståndsrörelsen att erkänna verkligheten. Ideologiska skygglappar tillåter dem inte att se sanningen. 
Genuin ondska går nämligen alltid hand i hand med lögn och leder därmed ofrånkomligen till terror, hot och våld. När bevisen och de intellektuella argumenten är obefintliga, återstår våldet och terrorn för att försöka övertyga.
Det är därför helt meningslöst att argumentera med nynazister. Men det är desto viktigare att inte låta sig skrämmas.

De bortprioriterade barnen

Ruben Agnarsson | 11 apr, 2015
Barn är osynliggjorda, bortprioriterade och övergivna i det svenska samhället. Nej, jag menar inte i den pseudovärld som likt ett mantra hänvisar till ”barnens bästa” i politiska debatter och opinionsbildande retorik. 
Nu pratar jag om i verkligheten. Om hur barnen och deras perspektiv faktiskt behandlas.
Många minderåriga barn i Sverige tvingas acceptera en vardagssituation på sin förskola som inga vuxna överhuvudtaget skulle ​förlika sig med. Vilket fackförbund skulle acceptera stora grupper, högljudd volym, inga raster, få arbetsledare med allmänt kaos som följd, samt 10 timmars arbetsdag?
För många svenska barn mellan ett till tre år är just detta en verklighet.
Även i det kommunistiska Sovjetunionen var det samhällets – inte föräldrarnas – uppgift att ta hand om barnen. När Sovjetimperiet föll, chockades en hel värld av barnens hemska situation på alla statliga barnhem. Ingen i Sovjetimperiet såg - eller tilläts säga - att kejsaren var naken, det vill säga att föräldrarna var betydligt bättre på att ta hand om sina barn än staten.

Många barn i Sverige väljs bort innan de ens föds. Karriär, semesterplaner, sociala skäl, ekonomiska överväganden, påtryckningar från familj, jobb, skola eller pappa, blir viktigare än barnens möjlighet till att födas och att leva. ​Den svenska abortlagen gör att ett barns framtid brutalt väljs bort mer än 35 000 gånger varje år.
Samma bortprioriterade barnperspektiv var vägledande när adoptioner för samkönade par infördes i Sverige. En samlad expertis sade – med hänvisning till barnens bästa – nej till förslaget: Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Adoptionscentrum, Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbund, Familjeföreningen för internationell adoption, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, Svenska kyrkan, Svenska läkaresällskapet, Kammarrätten i Göteborg, Barnen Framför Allt - Adoptioner, Adopterade koreaners förening, Forum för adopterade och Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS).

En majoritet av Sveriges politiker – påhejade av vuxna som ville använda barn för att få sitt bekräftelsebehov uppfyllt – fattade ändå detta beslut år 2003, trots att det finns en stor opinion som vill att barn i första hand ska växa upp med sina biologiska föräldrar. I en opinionsundersökning som Världen idag lät göra år 2010 svarade hela 87 procent ja på den frågan.
Trots detta folkliga stöd har debatten nu kidnappats av aggressiva aktivister som inte tvekar att använda odemokratiska metoder för att hålla opinionen som gisslan. För fem år sedan anordnade Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) en harmlös affischkampanj i Stockholms tunnelbana där utformningen av affischerna var: Ett rött hjärta med texten: ”Bevara äktenskapet” och ”Mamma, pappa, barn”. En samordnad kampanj anordnades för att riva ned affischerna, vars budskap upplevdes provocerande.

 I Sverige finns den en oskriven lag som säger att det är strikt förbjudet att ifrågasätta både förskolesystemet, abortlagen och adoptioner för samkönade par. Det påminner om när en motion undertecknad av såväl statsminister Hjalmar Branting (S) och högerledaren Arvid Lindman om att inrätta Statens institut för rasbiologi röstades igenom av en enig svensk riksdag år 1921.
Ju tokigare beslut som fattas, desto viktigare är det att alla är överens. 
 

Att leva i nuet

Ruben Agnarsson | 08 apr, 2015
Jordbruksamhället har blivit industrisamhället, som blivit informationssamhället. På några få decennier har den industriella revolutionen ersatts av en informationsrevolution som gjort att utbildning, underhållning, information och medier har fått en allt större betydelse.

Budskapen både konkurrerar och förstärker varandra. Den tid då vi inte utsätts för någon form av påverkan blir allt mer sällsynt. Man kan nästan inte köra bil, laga mat, handla eller löpträna utan att radion, löpsedlarna, musiken, tv:n, google eller wikipedia har ett ord – eller ton – med i spelet.

Den bruttotid som den svenska befolkningen dagligen ägnade åt olika medier förra året var enligt Mediebarometern – som tas fram av Göteborgs universitet – sex timmar och tjugo minuter. Vi använde i genomsnitt två timmar för att surfa på internet, 90 minuter framför tv:n, 80 minuter för att lyssna på radion och en halvtimme för både musik och dagstidningsläsning – varje dag!

Vi vill inte alltid erkänna att vi påverkas av den omgivning vi lever i. I själva verket är vi ofantligt mycket mer influerade av alla de budskap som informationssamhället trycker på oss än vi anar.

Vi kristna menar oss ha världens bästa budskap. Om vi menar allvar med detta anspråk och vill leva i nuet, är det vår skyldighet att ta vara på de stora möjligheter som informationssamhället erbjuder oss.

Ruben Agnarsson
Nyhetschef, Inblick