Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Bonhoeffer om kyrkans relation till staten

Ruben Agnarsson | 24 maj, 2015
I mars kom en svensk översättning av författaren Eric Metaxas biografi om den tyske prästen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer ut på Libris förlag. Boken, som är en förkortad version av den engelskspråkiga originalutgåvan, handlar om hur teologen och författaren Bonhoeffer på alla sätt försökte motarbeta Adolf Hitler och nazismen, en kamp som till slut kostade Bonhoeffer livet.
Den engelska originalutgåvan – i större grad än den svenska översättningen – beskriver på ett ingående sätt de teologiska och kyrkopolitiska strider som utkämpades inom kyrkan i samband med Hitlers maktövertagande.  Det visade sig nämligen att den anrika lutherska kyrkan i Tyskland var mer än villig att låta sig anpassas till Hitlers ideologi för att bli accepterad och vinna den tyske Führerns gunst. Bonhoeffer blev här en samlande motkraft.

I boken ”Bonhoeffer – Präst, martyr, profet, spion” (den svenska utgåvan har tagit bort ordet ”profet” i underrubriken) ges detaljerade och utförliga beskrivningar av hur den tyska kyrkans ledare – i efterdyningarna av liberalteologins framfart bland tyska teologer – var beredda att helt omdefiniera den kristna tron för att anpassa sig till Tredje rikets nationalsocialism.
Hela det Gamla testamentet avfärdades, alla judiska anknytningar tonades ned och Jesus framställdes istället som en nordisk hjälte, allt för att tillgodose Hitlers antisemitiska ideologi.

Frågan kvarstår ändå som fullständigt obegriplig: Hur kunde kristna präster och lekmän svära trohet till Hitler? Eric Metaxas väldokumenterade biografi om Dietrich Bonhoeffer är en viktig pusselbit för att kunna förstå det ofattbara.
Boken sätter kyrkans väsen och dess relation till staten i välbehövlig blixtbelysning. Inte minst för oss här i Sverige när nu svenska kyrkor håller på att omdefiniera äktenskapet och febrilt börjar famla efter teologiska argument för att underbygga sin nya familje- och samlevnadssyn.
Denna trend har ju ingenting med nya teologiska landvinningar att göra, utan sker som en respons på att politiker och svenska myndigheter har ställt tuffa politiska krav på att präster ska inordna sig i ledet för att slippa löpa gatlopp i statstelevisionen.

Vatikanen erkänner Palestina

Ruben Agnarsson | 14 maj, 2015
Vatikanstaten erkänner Palestina i ett nytt fördrag som förhandlats fram mellan Vatikanstaten och den palestinska myndigheten. Palestiniernas president Mahmud Abbas ska med anledning av avtalet träffa påve Franciskus nu på lördag.
Det var den bilaterala kommissionen mellan Vatikanen och den palestinska myndigheten som träffades i Vatikanen i onsdags och som efter mötet meddelade att de har nått överenskommelse om ett övergripande avtal.
Avtalet ska nu överlämnas till respektive myndigheter för godkännande och för att inom en snar framtid undertecknas, meddelade Vatikanstaten i onsdags.

I en kommuniké skrev Vatikanen att avtalet handlar om ”viktiga aspekter av livet och aktiviteten hos den katolska kyrkan i Palestina”.
Kristna i de palestinska områdena lever under stark press från de muslimska regimerna i Gaza och Västbanken. För att tillåtas leva och verka som kristen är det en viktig förutsättning att man öppet har en starkt kritisk hållning till Israel.
Det är därför ingen tillfällighet att kristna palestinska ledare i december 2009 gav uttryck för tydlig ersättningsteologi i det så kallade Kairos-dokumentet, vars författare uppmanar till sanktioner och bojkott mot Israel.

Ersättningsteologin främjas medan tanken att statens Israels tillblivande är ett resultat av bibliska profetior avfärdas i detta dokument: ”Vi ser i ljuset av den heliga Skrifts läror att löftet om landet inte någonsin var ett tecken för ett politiskt program utan ett förebud för en universell allomfattande frälsning.”
Vatikanstaten har – förutom ett geopolitiskt anspråk på Jerusalem och en tydlig önskan om att spela en politisk roll i området – tagit starka intryck av dessa starkt pressade kristnas formuleringar när man nu erkänner en palestinsk stat.
Det inträffade visar den katolska kyrkans uppenbara sårbarhet när kyrkans ledning ska försöka förena politiska maktambitioner med en trohet mot kyrkans grundläggande trossatser.

Sortin för Ahltin

Ruben Agnarsson | 05 maj, 2015
Peter Ahltin meddelar nu, via en debattartikel i Svenska Dagbladet med högt tonläge, att han hoppar av Kristdemokraterna. Han säger sig vara sviken och bedragen av partiet, i och med att partiets riksting valde Ebba Busch Thor som partiledare. Beslutet innebar enligt Ahltin att hans tolkning av kristdemokratin inte var vägledande när partiledarvalet gjordes.
Ahltin hoppar alltså av partiet för att han inte fick välja partiledare alldeles ensam och för att han inte fick vara ensam uttolkare av vad som är kristdemokratiska värderingar. Det visar på en ganska svag lojalitet mot partiets ideologi, av en person som blev medlem i partiet först när han närmade sig en ålder av 60 år.
I artikeln försvarar Ahltin världens mest liberala abortlag, passar på att hylla Göran Hägglunds era som partiledare och kritiserar samtidigt Ebba Busch Thor för att ha sagt att Kristdemokraterna ligger till höger om övriga riksdagspartier. Han verkar inte tänka på att detta uttalande betyder absolut ingenting, med tanke på den samling långt ut på vänsterkanten som övriga etablerade partier, i symbios med journalistkåren, gjort sig skyldig till i exempelvis samlevnads- och värderingsfrågor.
Ahltin tycks mest vara besviken över att han inte längre kan fungera som överrock åt Kristdemokraternas partiledare. Med tanke på trenden i valresultaten under de senaste riksdagsvalen gör Ebba Busch Thor väl i att inte ge någon notis åt dessa försök till påtryckningar.