Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Yttrandefrihet för vissa utvalda

Ruben Agnarsson | 23 jun, 2015
En dokumentär om den norske prästen Börre Knudsen sändes nyligen på Sveriges Television. Programmet sändes ursprungligen i norska NRK endast några månader före det att Börre Knudsen själv avled för knappt ett år sedan.
Dokumentärfilmen, som gjorde succé på norska biografer, tecknar ett varmt porträtt av den norske prästen, som blev ytterst kontroversiell i sitt hemland på grund av de okonventionella metoder han använde för att väcka opinion mot den norska abortlagen.
Knudsens dotter berättar i dokumentären öppenhjärtigt om hur det var att växa upp i en familj som präglats av faderns strider, men sätter även fingret på den ömma punkten: bristen på respekt för yttrandefriheten som exponerades när det omgivande samhället skulle hantera Börre Knudsen.
Bilderna från dokumentären där proabort-aktivister bokstavligen håller handen framför Börre Knudsens mun när han försöker formulera sin abortkritiska hållning, talar sitt tydliga språk.
Knudsen 1Västvärldens yttrandefrihet är nämligen ytterst selektiv. Att Lars Wilks hädar människors tro framställs i det närmaste som charmigt i många medier, medan den som sätter ord på vad som händer i sköljrummen på skandinaviska abortkliniker är dömd till att löpa gatlopp i samma medier.
Pingstpastor Åke Green är vårt svenska exempel, där två domstolar (tingsrätt och hovrätt) dömde Green för hets mot folkgrupp, medan Högsta domstolen friade pingstpastorns predikan mot homosexualitet med hänvisning till att Europadomstolen annars skulle knäppa det svenska domstolsväsendet på näsan.
Knudsen 2Att med kraft försvara yttrandefriheten och samtidigt ha synpunkter på Knudsens och Greens uttryckssätt går alldeles utmärkt. Kristenhetens ambivalenta försvar för de principiella frågorna innebär att man sågade på den gren man själv satt på: nämligen rätten att uttrycka sin trosuppfattning. 
Dokumentären om Börre Knudsen visar att det har sitt pris att utmana tystnadskulturen i samhället. Den visar också att priset blir högre att betala när de som egentligen borde försvara rätten att höja sin röst, inte tar sitt ansvar.