Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Livets ord existerar inte i ett vakuum

Ruben Agnarsson | 30 nov, 2015

Få seriösa granskningar har gjorts av Livets ord som samhällsfenomen. Bland alla analyser, som antingen tenderar att bli hätska angrepp eller salvelsefulla försvarstal, finns det en rapport som utmärker sig: en forskningsrapport från Svenska Kyrkans forskningsråd (Livets Ord och samhället) från 1991 av den engelske antropologen Simon Coleman.

Coleman beskriver nämligen den politiska och andliga miljö som Livets ord startade i och delvis fortfarande existerar i. Hans analys var att den svenska kristenheten – inklusive pingströrelsen – i början av 80-talet hade anpassat sig till staten som en socialdemokratisk inrättning.
Colemans rapport beskriver hur Livets Ords tillkomst och tillväxt kom att hota detta tillstånd, och hur ett nätverk av personer med akademisk, teologisk och politisk plattform då ryckte ut för att återställa ordningen. 
Man kan bara ana den ideologiska konfrontation som starten av Livets ords skola år 1985 innebar, samma år som den svenska skolans ideologiska samarbete med DDR om att skapa en homogen, ateistisk skola stod på topp och landets utbildningsminister Margot Honecker besökte Stockholm medan Sveriges försvarsminister Anders Thunborg (S) jagade älg tillsammans med DDR:s arméminister Heinz Hoffman.
På grund av sin tillgång till samtliga dessa plattformar pekades politikern, kyrkoledaren och akademikern Sigbert Axelsson (S) ut som central i detta nätverk. Den som vill sätta sig in i hur detta nätverk agerade kan med fördel ta sig tid att titta igenom klipparkiven till den då öppet frikyrkofientliga tidningen UNT och pingströrelsedominerade tidning Dagen.
Även sedan Colemans rapport kom ut har det skett ett antal sådana här politiskt motiverade utryckningar mot Livets ord. Ett återkommande tema i rapporteringen om församlingen har varit att medlemmar farit illa.

Livets ords nuvarande ledning har i dag en reflekterande, självkritisk och nyanserad bild av sin egen verksamhet och historia. Exklusivitet och överdrifter har tonats ned. En större öppenhet och transparens har infunnit sig. Överdådiga pensionsavtal har rivits upp av den nya ledningen och pensionsavsättningar har istället kommit övriga personalen till godo.
Skulle en motsvarande reflektion och självkritisk hållning kunna infinna sig hos exempelvis SVT och Sveriges Radio (eller hos Dagen och UNT för den delen)? De statliga medierna har ju historiskt legat bakom ett antal redaktionella övertramp mot församlingen som varit övertydliga. I Uppdrag granskning (UG) nu senast blev exempelvis personer som inte satt sin fot i Livets ord på nästan 30 år helt plötsligt sanningsvittnen. Och av de tre ​exemplen om påstådda kontantgåvor utan kvitton, visade sig ett motsvaras av en bankinsättning ​medan de två övriga påståendena kom från kristna ledare som blivit utslängda - på grund av moraliska övertramp och bristande trovärdighet - från de rörelser de själva startat. 
Och om vi nu likt UG ska gå längre tillbaka i tiden, vad sägs om bomben som exploderade i Livets ords entré den 10 mars 1990? Eller sabotaget mot SVT-sändningen i samband med att den dåvarande församlingsmedlemmen Carola framförde sin låt i Melodifestivalen – dagen före bomben exploderade på Livets ord?
Händelserna inträffade efter att programledaren Ulf Elfving och ”avhopparen” Pether Öhlén i en veckas tid låtit kritiker framföra synpunkter på Livets ord i Sveriges Radios "Efter tre". När Livets ord slutligen inbjöds till genmäle hade Ulf Elfving åkt på semester i Thailand.
Varken bomben och sabotaget fick någon förklaring. Ingen gjordes ansvarig eftersom polisutredningarna rann ut i sanden.
För sina insatser belönades Pether Öhlen istället så småningom med en anställning som producent på P4 Extra på Sveriges Radio – uppföljaren till Efter tre.
”Jag har träffat en före detta satanist, som blev omvänd, som berättade att han var med på det där. Han ville berätta vad som egentligen hade hänt. Det var en intressant historia. Men jag kände mig aldrig rädd”, sade Carola till Aftonbladet i februari 2003 med anledning av sabotaget mot hennes sång i SVT-sändningen.

Att bilden av människor som for illa på Livets ord kunde få ett sådant medialt genomslag i slutet av 1980-talet berodde på ett projekt inom Svenska kyrkan som riktade sig mot Livets ord och som engagerade den dåvarande frisören Pether Öhlén och psykoterapeuten Gudrun Swartling  (läs RI-rapport 1, MEF, Kyrkans Hus, 1988). Rapporten beskriver bland annat vilken relation Gudrun Swartling och Pether Öhlén hade till de personer som gav sina svar i Swartlings rapport.
Som anställd på Svenska kyrkan åkte 25-årige Pether Öhlén, från augusti 1987 och några månader framåt, land och rike runt och beskrev Livets ord som en extremt farlig rörelse. Han framställde medlemmar i trosrörelsen som hjärntvättade sektoffer, andliga narkomaner och potentiella självmordsaspiranter.
I dessa svartmålande tidningsintervjuer spreds dessutom ett virvarr av motsägelsefulla uppgifter om bibelskole-elevers påstådda psykiska problem. Ena stunden påstod Öhlén att ”8 procent av de som gått Livets ords bibelskola har varit i kontakt med psykiatrin...” (Östersundsposten, 9/11, 1987).
I nästa andetag påstod han helt plötsligt att 14 procent av de som utexaminerats är i behov av psykisk hjälp (Nerikes Allehanda, 18/4, 1988). Fru Swartling uppgav i stället i en artikel i Läkartidningen att 63 procent (27 av 43) haft kontakt med psykiatriker.
I Svensk Veckotidning, nummer 46, 1987, påstod Öhlén i sin tur att nio av tio som lämnat Livets ord har haft allvarliga planer på självmord. I artikeln i Läkartidningen påstod paret Swartling i stället att det handlade om var fjärde. I en annan tidningsartikel menade Öhlén till och med om att ”Akademiska sjukhuset i Uppsala har öppnat en särskild avdelning för att hjälpa” människor från Livets ord (Motala Tidning 23/11, 1988).

Pether Öhlén och Gudrun Swartling hade under denna period långa, ingående och personliga samtal med personer, inte minst föräldrar, som på grund av tidningsartiklarna sökte kontakt med RI-projektet, där Gudrun Swartling beskrevs som ”mycket aktivt engagerad”. ”Pether Öhlén hjälpte mig att se gemensamma drag mellan Moonrörelsen och trosrörelsen”, säger en annan av dem som citeras i rapporten.
Begrepp som ”sektsjuka” och ”religionsmissbruk” myntades och Gudruns make, distriktsläkaren Per G Swartling, hävdade att Livets ord helt enkelt borde förbjudas (UNT 13/6, 1991). Även Gudrun påstod i intervjuer att Livets ord var något farligt och sade sig vara ”arg och upprörd över” att ”präster och pastorer är alldeles för flata” (Budbäraren, nummer 20-21, 1990).
Budskapet, både i tidningsartiklarna och i de personliga samtalen, var entydigt och kraftfullt: ”Du har blivit lurad. Du är med i en farlig rörelse. Du mår dåligt.” I denna tryckkokare av intensiv påverkan är det naturligtvis omöjligt att göra en objektiv undersökning kring människors psykiska välbefinnande. Att först beskriva människor som lurade sektoffer, andliga narkomaner och potentiella självmordsaspiranter för att sedan fråga hur de mår, resulterar knappast i några vettiga svar.
Claes Wallenius, psykolog och forskare vid FOAS:s beteendevetenskapliga institution, avfärdade därför Swartlings artikel i Läkartidningen: ”Den är inte objektiv. Intervjuerna tycks ha utförts och tolkats av personer med stark negativ uppfattning. Med dylika metoder kan nära nog vad som helst bevisas. Undersökningen ger inget belägg för att Livets Ords förkunnelse orsakar psykiskt ohälsa...” (Makt och Media, nr 2, -94).
Stefan Swärd, fil dr i statskunskap menade: ”...hela intervjusituationen verkar vara ganska tendentiös. Gudrun Swartling har byggt upp personliga kontakter med avhoppare som hon intervjuar... En sådan intervjusituation leder lätt till att man får de resultat i intervjuerna som man vill ha.” (Läkartidningen, nr 35, 1991)
Även Svenska kyrkans Monika Bratt som ansvarade för projektet ”Nya Trossystem” distanserade sig från Swartlings slutsatser: ”man kan inte både samtala med människor för att hjälpa dem för att i nästa andetag ställa frågor till dem med syftet att göra en vetenskaplig undersökning. Det håller helt enkelt inte.” (Magazinet, nr 1, 1992).

Pether Öhlén presenterade sig i maj 1998 (Vestmanlands läns tidning, VLT, 11 maj, 1998) som ”avprogrammerare för Svenska Kyrkans hjälpprojekt för sektoffer, RI”. Sanningen är att det då inte fanns något sådant hjälpprojekt. Svenska kyrkan lade nämligen ned projektet 10 år tidigare. Och uppföljaren ”Nya Trossystem”, som pågick mellan 1990 och 1996, samarbetade aldrig med Pether Öhlén.
I VLT blandade ”avprogrammeraren” Pether Öhlén ihop Livets ord med bisarra självmordsgrupper som Jim Jones-sekten och Davids-sekten i Waco. Sektbegreppet blev ett känslomässigt tillhygge som användes för att måla upp en skräckbild, trots att avprogrammeringsförsök i Sverige i flera fall ”urartat i våld och kränkningar.” (Alwall/Wallenius, Psykologtidningen, nr 6-7, 1998).
Alwall/Wallenius syftade bland annat på en kidnappning som Öhlén var involverad i och som resulterade i att medlemmar i föreningen FRI dömdes för olaga frihetsberövande (Göteborgs Tingsrätt, mål B4901, 1988).
En av pionjärerna (och profitörerna) Ted Patrick, som myntade begreppet avprogrammering, avtjänade under 70-talet flera fängelsestraff för kidnappning. Avprogrammering blev en affärsrörelse där stora arvoden betalades ut. Höga arvoden förekom även i svenska sammanhang där avprogrammering tillämpades.
Pether Öhlen hävdade i VLT att avprogrammering ger ”goda resultat” och påstod att ”den gruppen har i genomsnitt 10 månader kortare rehabiliteringstid än övrig”. Uppgifterna var helt tagna ur luften och syftade endast till att lansera Öhlén som en avprogrammerare med officiellt stöd från Svenska kyrkan.
Något sådant stöd fanns överhuvudtaget inte alls. 
Pether Öhlens "meriter" som avprogrammerare gjorde honom senare till producent på P4 Extra på Sveriges Radio – uppföljaren till Efter tre. Och distriktsläkaren Per G Swartling befordrades till expert på Socialstyrelsen.

Föreställningen att människor på Livets ord mår dåligt låg även bakom den politiskt motiverade kampanjen mot Livets ords kristna friskolor i början av 2000-talet. Ett ”joursamtal” till Skolverket, där anmälaren senare visade sig vara påhejad av såväl Margareta Wiman, ansvarig för värdegrundsfrågor på det socialdemokratiska regeringskansliet, och Staffan Yngve, ledande socialdemokratisk skolpolitiker i Uppsala, ledde i början av 2000-talet till att myndigheten inledde en granskning av Livets ords skolor.
Per Kornhall, en biologilärare på skolan som var kritisk mot den undervisning han själv ansvarade för, blev socialdemokraternas nya trofé. 
Detta skedde samtidigt som Socialdemokraterna i riksdagen försökte att – tillsammans med Vänsterpartiet – begränsa möjligheterna för de kristna friskolorna, där Livets ords var den största. Dessa försök stoppades i riksdagen av Miljöpartiet och Alliansen.
En konsult anlitades i denna veva av Skolverket för att i hemlighet ringa runt till elever på Livets ords skolor och på sätt vaska fram intern kritik. Kvinnan som ringde joursamtalet kunde dessutom kopplas till ett förfalskat brev från ”nio före detta elever på Livets Ords skolor” som den 8:e mars 2001 anlände till Skolväsendets överklagandenämnd. Brevet blev underlag för en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter som nytillträdde skolreporter Cecilia Bodström skrev på temat intern kritik från elever, och som ledde till att DN fick göra en rättelse. Bodström befordrades till kanalchef på Sveriges Radio efter sitt klavertramp.
Anna Hellstadius, utredare åt dåvarande generaldirektören Bosse Ringholm (S) på AMS, anställdes i samma veva som ”expert” på Skolverket för att ringa runt till elever på en av Livets ords systerskolor i Stockholm med syftet att vaska fram kritiska elevröster, utan varken skolans eller föräldrarnas vetskap. Hon ringde bland annat hem till minderåriga elever för att ställa sina frågor.
Anna Hellstadius ringde även runt till myndigheter i Uppsala för att vaska fram myndighetskritik mot Livets Ords kristna skola, även det en utredning som genomfördes utan skolans vetskap.
Det hjälpte inte att Sveriges Television följde upp regeringens politiska kampanj respektive Skolverkets granskningar med flera Dokument Inifrån-program om religiösa friskolor. Inte heller att LO presenterade en kritisk rapport om att friskolor tog resurser från den kommunala verksamheten, vilket även blev temat för ett annat SVT-program - som fälldes i granskningsnämnden.
Friskolorna klarade sig från ytterligare inskränkningar, mycket tack vare Mikaela Valtsersson (MP:s skolpolitiska talesperson), idag verksam på Friskolornas riksförbund.
Vad hände med Per Kornhall? Jo, han gjorde en raketkarriär på Skolverket och i den religionskritiska organisationen Folkvett och utbildning, där han var verksam tillsammans med Staffan Yngve (S). I en stor artikel i DN om "sektsjuka" beskriver han hur han hittat tillbaka till sina ungdoms rötter, då han politiskt låg till vänster, och ​lyssnade på Frank Zappa​ och svensk progg. 

Det ryktas nu om att SVT Uppdrag granskning vill följa upp förra veckans program om Livets ords ekonomi med just detta tema att medlemmar i Livets ord mår dåligt. Erfarenheten från tidigare försök ​från Sveriges Public service-företag att behandla detta ämne väcker onekligen blandade känslor.
Eller för att säga det på ett annat sätt: Man kan må dåligt för mindre.

Anna Lindman svarade - läs nästa veckas Inblick

Ruben Agnarsson | 27 nov, 2015
Så kom då äntligen svaren från Anna Lindman, på de frågor som Inblick väntat att få svar på sedan 9 oktober. Det krävdes att frågorna - förutom att de skickades till Anna Lindman - mailades till Uppdrag gransknings redaktion, till SVT-redaktionen i Umeå, till programdirektör Robert Olsson, till programchef Bengt Strömbro, samt att tidningar skickades till såväl Anna Lindman som Bengt Strömbro.
Dessutom gick det åt två publiceringar i Inblick, ett tv-program, tre tweets och två blogginlägg. Här och här är artiklarna som Inblick publicerat hittills.
Och så här skrev Anna Lindman i sitt mail när hon skickade svaren:

"Du är enveten du!
Här har du mina svar, se nedan efter varje fråga.
Om du kortar i mina svar vill jag att du meddelar mig det, precis som vi gör när vi intervjuat någon.
Vänligen
Anna Lindman
Programledare
Livsåskådningsredaktionen"

Läs Anna Lindmans svar i Inblick nästa vecka!

Inga svar efter 48 dagar, 10 mail, 2 brev, 2 publiceringar och 1 tv-program

Ruben Agnarsson | 26 nov, 2015
Efter 48 dagar, 10 mail, 2 brev, 2 publiceringar och 1 tv-program så vägrar Anna Lindman fortfarande att svara på frågor. (se veckans artikel i Inblick).
Den 9 oktober fick hon frågor från tidningen Inblick, dels med anledning av hennes sammanblandning mellan Livets ord och Moon-rörelsen/Hare Krishna i programmet ”Den enda sanna vägen” och dels med anledning av hennes hyllningsintervju med Alexander Bard.  
I natt, strax efter midnatt, tog Anna Lindman för första gången kontakt med mig. Det skedde efter att hon i gårdagskvällens chatt med en tittare – som undrade varför hon inte gjorde sig tillgänglig för Kanal 10 – svarade: ”Jag har inte fått någon fråga från kanal 10?”
Detta trots att hon och flera av hennes chefer har fått ett tiotal mail och två brev med påminnelse om att jag vill ha svar på mina frågor för Inblicks räkning. Dessutom fick både Anna Lindman och Uppdrag gransknings redaktion i går mitt på dagen en inbjudan att medverka i Kanal 10:s direktsändning på Kanal 10 när Siewert Öholm och Joakim Lundqvist samtalade om Uppdrag granskning.
Här följer mailväxlingen (läses nedifrån och ​upp) som kom till stånd efter 48 dagars väntetid, och där Anna Lindman motiverar varför hon fortfarande inte vill svara på frågorna som ​jag ställt.

-----------------------------------

Jag vill ha svar på dessa sju frågor:

1. Först undrar jag hur du resonerar när du definierar en sekt. Vilka är kriterierna?

2. Livets ord hamnade bland plymoutbröderna och Moon-rörelsen. Hur kom det sig? Vilka är likheterna?

3. Din medarbetare Pelle Westman är pingstvän, är pingströrelsen enligt din uppfattning också en sekt?

4. Du gjorde för en tid sedan en väldigt okritisk intervju med Alexander Bard, som för några decennier sedan beskrev sig som satanist. Hur motiverar du den okritiska hållningen till Bard i jämförelse med de konfrontativa frågorna till Joakim Lundqvist?
http://www.svt.se/annas-eviga/darfor-behover-vi-komma-tillbaka-till-religionen

5. Alexander Bard beskrevs år 2006 som en sektledare som styrde en elit-grupp med en skvaller-lista via e-post. Varför fick inte Bard några frågor kring detta?
http://www.dn.se/kultur-noje/ubermobbning-pa-natet/

6. Är det lättare att kritisera kristna rörelser i Sverige än rörelser som har sina rötter i andra (anti-kristna) religioner eftersom Sverige är/har varit ett kristet land?

7. Du uppmanar till en kritisk hållning och varnar för maktmissbruk i olika rörelser. Hur stor makt har du själv som programledare i SVT och hur tror du människor påverkas av den bild som du förmedlar?
 

Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 13:47
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: SV: SV: Kanal 10

Men Ruben, du har ju svaren där.
Hur jag ser på skillnaden mellan de båda programmen och skillnaden på Joakims ansvar och Alexanders.
Vad är det mer du vill ha?
Vänligen
/Anna 
 

Från: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se>
Skickat: den 26 november 2015 00:41
Till: Anna Lindman
Ämne: SV: SV: Kanal 10
 
Är du journalist?
Som vägrar svara på frågor?
Det är väl inte ditt ansvar att besluta vilka frågor Inblicks redaktion ställer?


Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 13:31
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: Re: SV: Kanal 10

Jag har väl motiverat i mitt senaste mejl varför jag inte kan svara på din jämförelse mellan Den enda sanna vägen och Annas Eviga. 
Om du har frågor om vår granskning i går får du väldigt gärna skicka dem! 
Vänligen 
/Anna 

Skickat från min iPhone


26 nov 2015 kl. 13:08 skrev "Ruben Agnarsson" <ruben@kanal10media.se>:

Tack för ditt mail.
Du har fortfarande inte svarat på mina frågor. Ska jag skicka dem igen?
mvh
Ruben


Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 09:26
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: Kanal 10

Hej Ruben
Jag hade jättegärna varit med i kanal 10 i går, det är oerhört synd att jag missade att Inblick och kanal 10 hörde ihop. Och jag och Uppdrag granskning svarar hemskt gärna på alla frågor du har om vår granskning av Livets Ord. 
Jag har dock fortfarande svårt att se hur jag ska kunna svara på din jämförelse mellan ett filosofiprogram jag gjorde för tre år sedan där Bard var en av tre gäster, hur han bemöttes där, och hur vi närmat oss Livet ord i en serie om grupper som kallas sekter (Den enda sanna vägen, SVT) Alexander Bard är en ensam opinionsbildare, författare, som svarade för sig själv. Joakim Lundqvist leder en församling med 2000 - 3000 medlemmar, en församling som tyvärr lämnat efter sig mängder av berättelser och skildringar från människor som farit illa. Om dessa skildringar inte funnits hade vi såklart inte behövt kontakta Livets ord i detta sammanhang, som det är nu finns det fortfarande en mängd kritiska frågor att ställa till Livets ord och framförallt till den fd ledaren Ulf Ekman. 
Vi medverkar gärna i ett program om detta. 
På återhörande
/Anna Lindman


-------- Originalmeddelande --------

Tack för svar. Det tog ju sin lilla tid. Närmare bestämt 49 dagar, tio mail, två brev, två publiceringar och ett tv-samtal senare.

Saknar fortfarande svaren på mina frågor. Du vill tydligen hellre recensera frågorna än att svara på dem.

Vilka som är lobby-grupp respektive journalister får väl läsarna/tittarna avgöra.

Lägger ut ditt svar på min blogg under torsdagen så länge. Ger dig ytterligare en möjlighet (elfte gången) att svara på mina frågor inför nästa veckas tidning (Inblick).

Jag jobbar på Inblick som journalist och på Kanal 10 som programledare.
Har intervjuat Janne Josefsson.
http://old.inblick.se/Default.aspx?ID=141&PID=1907&Action=1&NewsId=1487

Har dessutom haft telefonkontakt våren 2014 med Ali Fegan som inte avvisat en intervju (han ville dock skjuta på den till efter sommaren 2014 och då rann det ut i sanden).

Mvh Ruben 


-------- Originalmeddelande --------
Från: Anna Lindman <anna.lindman@svt.se> 
Datum: 11-26-2015 00:06 (GMT+01:00) 
Till: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se> 
Rubrik: Re: Vb: kontakt 

Hej Ruben
I kväll jobbar jag med att svara på tittarreaktioner. Är du, din blogg Inblick och tv 10 samma sak? Det hade jag ingen aning om. 
Är du journalist? 
Den första artikel du skickade till mig finns det absolut ingen anledning för mig att besvara, det är bland det märkligaste och osakligaste jag läst. Vad du skrivit idag har jag absolut inte hunnit ta del av, jag jobbar alltså från tidig morgon till sen kväll som journalist på Sveriges Television. Jag hoppas att du har förståelse för att jag inte har tid att svara alla lobbygrupper som försöker nå mig. 
Med vänliga hälsningar 
/Anna Lindman


Skickat från min iPhone

25 nov 2015 kl. 23:53 skrev "Ruben Agnarsson" <ruben@kanal10media.se>:

 Såg nu att Anna Lindman i sin läsarchatt låtsas att hon inte känner att jag sökt henne i drygt en månads tid och att jag mitt på dagen idag återigen kontaktat henne för medverkan på Kanal 10.
Jag följer upp detta på min blogg under torsdagen och ger därför återigen möjlighet till henne att förklara vad hon menar.
Mvh Ruben

 
-------- Originalmeddelande --------
Från: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se>
Datum: 11-25-2015 12:15 (GMT+01:00)
Till: granskning@svt.se
Kopia: anna.lindman@svt.se
Rubrik: kontakt

Hej,
Jag har sökt Anna Lindman i över en månads tid. Hon har gjort sig otillgänglig. Så även denna vecka, när SVT-profilen Siewert Öholm framför kritik mot hennes nya roll på SVT.
Jag bifogar härmed uppslaget som kommer i morgondagens tidning och vill samtidigt återigen inbjuda någon från SVT och/eller Uppdrag granskning till det direktsända samtal vi ska ha i Kanal 10:s studio i Älmhult kl. 21 i direkt anslutning till kvällens Uppdrag granskning-reportage.
Med vänlig hälsning
Ruben Agnarsson
Nyhetschef, Inblick
Programledare, Kanal 10
Mobil 0708-293730
 

SVT-profil och Livets ord-pastor kommenterar Uppdrag granskning live

Ruben Agnarsson | 25 nov, 2015
Inblick har sökt SVT:s Anna Lindman i över en månads tid. Hon har gjort sig otillgänglig. Så även denna vecka, när SVT-profilen Siewert Öholm framför kritik mot hennes nya roll på SVT. Artikeln kommer i morgondagens tidninng.
InblickI kvällens direktsändning från Kanal 10 :s studio kommenterar SVT-profilen Siewert Öholm Uppdrag gransknings reportage om Livets ord som sänds i kväll. I studion finns även Livets ords pastor Joakim Lundqvist.
Vi har återigen inbjudit någon från SVT och/eller Uppdrag granskning till det direktsända samtal vi ska ha i Kanal 10:s studio i Älmhult kl. 21 i direkt anslutning till kvällens Uppdrag granskning-reportage.
Så här skriver jag i en Nyhetskommentar i morgondagens Inblick med anledning av SVT:s agerande (läs hela ​när tidningen kommer):

_______________________________

Sektbeteende, maktmissbruk och girighet

 Inblick har i över en månads tid sökt reportern Anna Lindman på Sveriges Television för att ställa frågor om hennes program ”Den enda sanna vägen”, där Livets ord hamnade bland plymoutbröderna och Moon-rörelsen. I samband med veckans intervju med SVT-profilen Siewert Öholm gjorde vi ett nytt försök, utan att få någon respons.

Inblicks frågor handlade bland annat om Anna Lindmans helt okritiska intervju med Alexander Bard, som för några decennier sedan beskrev sig som satanist och som DN Kultur år 2006 framställde som en sektledare som styrde en elit-grupp med en skvaller-lista via e-post.

Varken Anna Lindman, hennes chef Bengt Strömbro eller SVT:s programdirektör Robert Olsson vill alltså svara på Inblicks frågor. Redaktionen beter sig precis som de fenomen man säger sig vilja kritisera: man sluter sig i tystnad och demoniserar omgivningen.

 I sina sektgranskarprogram uppmanade Anna Lindman till en kritisk hållning och varnade för maktmissbruk i olika rörelser. SVT:s reporter verkar helt omedveten om hur stor makt hon själv har som programledare i SVT och hur mycket människor påverkas av den bild som hon förmedlar via sina program... ...

Tvångspartiet Liberalerna

Ruben Agnarsson | 24 nov, 2015
Folkpartiet Liberalerna heter numera endast Liberalerna.
För att markera att namnet inte alls har något med partiets politik att göra, beslutade partiet på sitt landsmöte i helgen att vigselförrättare ska tvingas viga samkönade par, rapporterar Dagen.
Som vanligt är barnens perspektiv och rättigheter fullständigt osynliggjorda när Tvångspartiet… förlåt Liberalerna, fattar sina beslut.
Själva huvudtanken med äktenskap är nämligen att skapa en trygg miljö för barnen. Men barn existerar inte i Liberalernas egotrippade vuxenvärld. 

Motionsskrivaren Björn Brändewall ansåg att staten ska behandla alla människor (läs föräldar) lika ”oavsett sexuell läggning”. Hur är det då med barnens rätt till sin biologiska mamma och pappa? Blir inte de diskriminerade med ett sådant beslut?
Liberalerna vill därför tvinga präster och pastorer att förrätta vigslar mellan samkönade par. Alla ska nu tvingas att medverka i samhällets omdefiniering av äktenskapet. Teologiska, biologiska, historiska, sociala eller allmänmänskliga invändningar tolereras överhuvudtaget inte. Avvikande meningar (som varit självklarheter i århundraden​) ska nu helt plötsligt bestraffas.

Tvångskvotering av föräldraförsäkring och avskaffandet av vårdnadsbidraget är ett uttryck för samma inställning. Barn existerar inte. De ska osynliggöras genom att placeras på överfulla och underbemannade statliga institutioner i händerna på främlingar utan biologiska och sociala band till de barn som ska förvaras.
I Stockholm vill exempelvis den rödgröna stadshusmajoriteten att stadsdelsnämnderna ska söka upp föräldrar som inte valt förskola för att ”skapa förtroende för verksamheten” så att fler barn deltar i förskolans verksamhet. ”Risken är att det hela endast framstår som en hetsjakt på de föräldrar som valt en annan barnomsorgsform för sina barn än just förskola”, skriver gruppledaren i Utbildningsnämnden Christian Carlsson (kd) på sin blogg.
Barn kastas helt enkelt på soptippen när vuxnas genusforskning och samlevnadsexperiment går över styr.
Liberalernas beslut talar sitt tydliga språk. Valfrihet, tolerans och öppenhet är det absolut värsta Liberalerna vet.

Tiotal skolmassakrer har inspirerats av Heavy Metal-band

Ruben Agnarsson | 05 nov, 2015

Hur många skolmassakrer ska Sverige behöva uppleva innan kulturredaktörer på landets ledande dagstidningar ska sluta med sina hyllningsreportage till den vålds- och skolmassakerkultur som sprids via Heavy Metal-band som Rammstein, Marilyn Manson, KMFDM och Slipknot?

Varför blir intolerans, rasism och totalitära våldsideologier helt plötsligt charmiga och lovprisade inslag i samhällsdebatten så fort de framförs via kulturella inslag som musik, teater och video?

Anton LundinOch Anton Lundin Petterssons (och ett tiotal andra skolmördares) favoritband Rammsteins har en sång med texten: ”Du på skolgården, jag är redo att döda”.

Slipknot uppmanar i sin låt ”School wars” elever att ”skjuta ner elaka lärare med automatvapen”.

Om inte detta är rasism, vad är då främlingsfientlighet?

För två veckor sedan föll Ahmed Hassan, 15, och Lavin Eskandar, 20, offer för mördaren Anton Lundin Pettersson på skolan Kronan i Trollhättan. Är Sveriges kulturredaktörer beredda att försvara sina recensioner av Rammstein, Marilyn Manson, KMFDM och Slipknot inför Hassans och Eskandars anhöriga?

Läs hela Inblicks artikel och ​min Nyhetskommentar om just detta här.