Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

En ny iver att berätta om Jesus

Ruben Agnarsson | 28 okt, 2016
I helgen samlas tusentals kristna på Friends arena för att tillbe Jesus och för att bli motiverade för evangelisation i Sverige. I all kristen verksamhet och även i våra egna liv kan det faktum att Jesus dog för världen, och att världen är i desperat behov av Jesus, ibland hamna i periferin.
Sann tillbedjan och evangelisation hör i hop. En genuin tacksamhet över frälsningen är den bästa motivationen för att nå vänner, släktingar, arbetskamrater och grannar med evangeliet.
Inblick har inför julen tagit fram två erbjudanden som hjälper dig att samtala om Jesus i ditt vardagsliv. Det ena är ett julklappserbjudande/gåvoprenumeration på Inblick där kan ge bort tidningen under ett halvår för endast 295 kr (ord 495 kr). Som gåvogivare får du CD:n ”Sånger om korset”, samt ett julklappskort som du kan ge bort på julafton, som ett bevis för att tidningen börjar komma varje vecka efter jul.
Det andra erbjudandet är en julversion av Inblick i Trons värld, sprängfylld av vittnesbörd om vad Jesus har gjort i vanliga människors liv. Mer information om denna tidning kommer i nästa veckas tidning, samt på vår hemsida inblick.se nästa torsdag. Många har redan beställt, vi satsar på en storupplaga på 40 000 exemplar av denna vittnesbördstidning.

När poliser försvarar poliser

Ruben Agnarsson | 27 okt, 2016

I Ekots lördagsintervju i januari 2006 sade dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz att svenska domstolar brister i rättssäkerhet eftersom det förekommer att poliser ljuger i domstolar för att skydda varandra.

I fallet Karin som Inblick har skrivit om vid flera tillfällen har precis detta hänt. Den polis som anmäldes för våldtäkt i augusti 2008 har vid flera tillfällen bett om att, vid olika domstolsförhandlingar som har berört detta rättsfall, få bli försvarad av kollegor.

En av de poliskollegor som företrätt honom kan dessutom på ett mycket tydligt sätt knytas till groteska hot som Karin utsatts för. Via en kvinna som kan knytas till den illegala informatörsverksamhet som avslöjades inom den svenska polisen år 2006, har han förmedlat följande hot till Karin: ”Jag ska engagera lite folk i andra verksamheter som jag känner…underrättelseverksamheter och allting så här…Jag kan tala om en sak för dig. Landsortsdjupet…landsortsdjupet är 460 meter djupt. Och har man en betongklump runt fötterna… Då kan man inte simma. Mmm. Hälsa alla inblandade det.”

Polisen som uttalade detta hot kan dessutom knytas till den man som under lång tid skickade hotfulla och kränkande sms och övergreppsbilder till Karin. Poliskollegans förra fru är nämligen väninna till sms-mannens syster. Poliskollegan hade telefonkontakt med sms-avsändarens syster så sent som i början av år 2010.

Poliskollegan och sms-avsändarens syster träffades första gången på Cypern i slutet av 1960-talet, då poliskollegan var FN-soldat och jobbade under storspionen Stig Bergling.

Inte nog med detta. En annan polis som den våldtäktsanmälde polisen åberopat är den kollega på polisens internutredningar som förra hösten omplacerades för att ha haft otillbörlig och intim e-postkontakt med tre kvinnor som på olika sätt kan knytas till polisens illegala informatörsverksamhet (varav en framförde hoten om Landsortsdjupet till Karin).

Poliskollegan som åberopades som försvar denna gång hade en central roll inom polisens internutredningar. En av kvinnorna som han kommunicerade via e-post med, inledde han en relation till. Poliskollegan har bland annat skickat och tagit emot 250 mejl från en kvinna som polisen påstår att han har en relation till och som han ”kommer att flytta ihop” med. Han säger att han aldrig har tagit del av något utredningsmaterial som rört kvinnan.

”När hon var målsägande i ett ärende så avbröt jag relationen till henne. Detta gjorde jag av hänsyn till integriteten i polisarbetet”, försvarade sig polisen.

En annan kvinna, som polisen utväxlat ett trettiotal e-postmeddelanden med, har han träffat två gånger i tjänsten.

”Efter detta skickade hon några bilder till mig per e-post, och då spann jag skämtsamt vidare på det lite grand.”

När verksamheten omorganiserades vid nyåret 2011 blev polisens funktion att ta emot anmälningar, kvalitetssäkra, bedöma innehållet, analysera vilka åtgärder som ska göras, prioritera och fördela uppdrag till utredare och hålla kontakten med åklagare.

Han har i denna roll lagt ned alla anmälningar om hot som Karin har skickat in, hot som pågår fortfarande och som har tydliga avsändare.

Inblick har informerat och ställt frågor till såväl JO, JK som Riksåklagaren om detta ärende, men dessa myndigheter har än då länge inte vidtagit några åtgärder med anledning av fallet.

Despoternas paradis och Alice i underlandet

Ruben Agnarsson | 18 okt, 2016

I FN och dess olika organ använder brutala diktaturer och despoter sig av en rättighet som de nogsamt undanhåller sin egen befolkning: nämligen att i demokratisk ordning rösta om och välja mellan de förslag som kommer upp på agendan. Denna dubbelmoral förvränger likt sagan om Alice i underlandet vad som är rätt och fel, vad som är upp och ned och vad som sant och falskt. Berättelsen om FN påminner om den lilla flickan Alices äventyr i en värld som strider mot all logik.

Vad kan man annars säga om att de värsta despoterna och förtryckarna av mänskliga rättigheter är med och beslutar i FN:s råd för- ja just det,  mänskliga rättigheter?

I dag antog FN-organet U​NESCO en kontroversiell resolution om Jerusalem som ignorerar judarnas relation till tempelplatsen. Resolutionen, som lagts fram av ett antal muslimländer, godkändes förra veckan på kommitténivå.

Det är inte första gången som det judiska folkets mångtusenåriga och självklara koppling till landet Israel är under ideologisk attack av de allra mest destruktiva krafterna i världen.

Brutala kommunistdiktaturer och totalitära muslim-stater staplades på varandra när FN:s generalförsamling den 10 november 1975 röstade igenom en resolution, som hävdade att sionism är att likställa med rasism och etnisk diskriminering, allt för att ifrågasätta det judiska folkets relation till landet Israel.

Resolutionen är den första i FN:s historia som upphävdes, i ett ögonblick av klarsyn, vilket skedde efter Sovjetimperiets fall den 16 december 1991 av FN:s resolution 46/86.

Resolutionen i november 1975 togs även då fram av en rad muslimska länder som i många fall har jagat bort den judiska befolkningen från sina länder och som överhuvudtaget inte tål en judisk närvaro i Mellanöstern: Afghanistan, Algeriet, Bahrain, Dahomey, Egypten, Förenade Arabemiraten, Guinea, Irak, Jordanien, Kuba, Kuwait, Libanon, Libyen, Marocko, Mauretanien, Nordjemen, Oman, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sydjemen, Sudan, Syrien och Tunisien.

Förutom dessa länder röstade även följande 47 länder för (bland annat Kina och Warsawapaktens medlemsländer): Bangladesh, Brasilien, Bulgarien, Burundi, Chad, Cypern, Ekvatorialguinea, Gambia, Grenada, Guinea-Bissau, Guyana, Indien, Indonesien, Iran, Jugoslavien, Kambodja, Kamerun, Kap Verde, Kina, Demokratiska republiken Kongo, Laos, Madagaskar, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Mexiko, Mongoliet, Moçambique, Niger, Nigeria, Pakistan, Polen, Portugal, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Senegal, Sovjetunionen, Sri Lanka, Tanzania, Tjeckoslovakien, Turkiet, Uganda, Ukrainska SSR, Ungern, Vitryska SSR och Östtyskland.

Västvärlden, som Australien, Bahamas, Barbados, Belgien, Centralafrikanska republiken, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Elfenbenskusten, El Salvador, Fiji, Finland, Frankrike, Haiti, Honduras, Irland, Island, Israel, Italien, Kanada, Liberia, Luxemburg, Malawi, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Storbritannien, Sverige, Swaziland, Uruguay, USA, Västtyskland och Österrike, röstade emot förslaget (källa wikipedia).

När nu FN-organet U​NESCO nu återigen antagit en resolution som både FN-chefen Ban ki Moon och UNESCOS ​ledare Irina Bokova skäms för och distanserar sig från, är det en dyster påminnelse om att världen i allt för stor grad styrs av ren galenskap.

Dahlgrens eftergivenhet mot Moskva

Ruben Agnarsson | 16 okt, 2016
Hans Dahlgren, statssekreterare åt Stefan Löfven, avfärdade ett protestbrev från en rad EU-länder (bland annat Polen, Estland, Lettland, Lithauen och Slovakien) mot den ryska gasledningen i Östersjön, med formuleringen att den svenska regeringen har ”ingen möjlighet att skriva under”
Brevet skulle skickas till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och uttryckte samma syn som utrikesminister Margot Wallström uttryckt.
Hans Dahlgren är inte vem som helst. Det var han som tillsammans med Ebbe Carlsson och Olof Palme lade upp riktlinjerna för den famösa dementin av Peter Bratts artikel i Dagens Nyheter (DN) den 18 november 1977 som handlade om Bordellhärvan, där socialdemokratiska statsråd umgicks med prostituerade som utförde uppdrag åt Warsawapakten.
Hans Dahlgren är också (tillsammans med Sverker Åström) något av symbolen för den socialdemokratiska eftergivenheten mot Soviet/Ryssland i fallet Raoul Wallenberg. Som kabinettsekreterare skrev han förordet till den svensk-ryska rapporten om Raoul Wallenbergs öde år 2000. När arbetsgruppen skulle presentera sina slutsatser, hoppade gruppens forskare – Marvin Makinen, Susanne Berger och Susan Mesinai – av den slutliga presskonferensen, i protest mot den officiella svensk-ryska presentationen och mot svenska UD:s ovilja att gå till botten med fallet. ”Det verkar inte som om UD verkligen söker efter den absoluta sanningen”, konstaterade Susanne Berger.
Har eftergivenheten mot Moskva återigen blivit ett riktmärke för svensk socialdemokratisk utrikespolitik?