Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Stötande passivitet

Ruben Agnarsson | 21 feb, 2017

För femton år sedan slog den prisbelönte journalisten Nuri Kino larm i Världen idag, där jag vid denna tid var ansvarig utgivare, om att barnsexhandel förekommer öppet i Sverige och att barnen på svenska flyktingförläggningar är särskilt utsatta.

Nuri Kino och Världen idag fick Guldspaden och nominerades till Stora journalistpriset för dessa avslöjanden, som bland annat ledde till att en 39-årig vaktmästare på en flyktingförläggning i Västsverige fängslades, för att själv ha utnyttjat flyktingbarn och även sålt dem vidare till andra pedofiler. Ytterligare tre personer dömdes i härvan.

Som redaktör hade jag ett ett ganska enkelt redigeringsjobb när dessa välskrivna artiklar skulle publiceras. Det bestod i princip av att ersätta ”Aftonbladet” med ”Världen idag”. Den stora kvällstidningen hade nämligen i sista stund vägrat att ta in Nuri Kinos artiklar, som alltså senare vann Guldspaden.

I början av året avslöjade TV4 Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet. Och i slutet av förra veckan grep polisen åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott. Männen har riktat in sig på att utnyttja barn från utlandet och att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

En av de gripna, en 58-årig man, är tidigare dömd för att år 1998 ha kidnappat och förgripit sig på en femårig pojke i Täby. Mannen har även dömts för att ha förgripit sig sexuellt på flera tioåriga gatubarn i Riga, Lettland.

Den namnkunnige kriminalreporter på Aftonbladet som i slutet av 1990-talet berättade om pedofilen som kidnappade femåringen i Täby, blev senare ​en av cheferna på tidningen, och avslöjades i mitten av 2000-talet med tusentals barnporrbilder på sin dator. Var det förklaringen till att Aftonbladet vägrade ta in Nuri Kinos artiklar? Det är naturligtvis svårt att säga. Oavsett vilket så är politikers, myndigheters och polisens passivitet kring denna fråga stötande.

 

Polis lyfter fram invandrarbrott - vill inte kommentera barnsexbrott mot flyktingbarn

Ruben Agnarsson | 20 feb, 2017

Polisen Peter Springare från Örebro startade en kampanj på sociala medier med budskapet att invandrare är överrepresenterade bland grova brottslingar.

Men Springare vill inte svara på Inblicks frågor om varför polisen bortprioriterar barnsexbrott där flyktingbarn ofta är offren.


Den 3 februari lade Peter Springare ut en text på sin privata Facebook-sida som gick ut på att så gott som alla grova brott i Örebro begås av personer med invandrarnamn.

Uttalandet fick stor uppmärksamhet och en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren undersökte om påståenden var hets mot folkgrupp.

Förundersökningen lade ned.

– Här har en polisman på sin fritid gjort ett inlägg på sin privata Facebooksida, som är öppen för allmänheten. Inlägget har fått stor spridning. Hans inlägg utgör inte en sådan missaktning som avses i brottet hets mot folkgrupp, skrev chefsåklagare Maria Sterup i beslutet.

I början av januari avslöjade TV4:s Kalla fakta att polisen inte utreder sexövergrepp mot barn på nätet.

Polisen vägrade enligt programmet att ta emot och utreda tips från svenska hackare som avslöjat omfattande sexövergrepp mot barn.

Sedan den 9 februari har Inblick försökt att få svar från Peter Springare varför han tror att polisen bortprioriterar pedofilbrott. En granskning som Nuri Kino gjorde redan år 2002 (artiklarna vann Guldspaden) visade att många ensamkommande flyktingbarn utnyttjades av etniska svenskar.

Frågorna har skickats som meddelande till Peter Springares privata Facebook-adress och till den supportersida som startats i hans namn, som lovar ”Svarar vanligen inom en timme”.

Peter Springare har fortfarande inte svarat på Inblicks frågor.

I fredags, drygt en vecka efter att Peter Springare fick frågorna, greps åtta personer, misstänkta för grovt barnpornografibrott.

I avlyssnade samtal pratar männen om att utnyttja barn från utlandet och om att kidnappa flyktingbarn, eftersom uppmärksamheten kring ett sådant försvinnande inte skulle bli lika stort.

 

Surt sa räven om ”Så ska det låta”

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Två bittra kvinnor på våra två kvällstidningar skrev varsin ovanligt elak text med anledning av KD-ledaren Ebba Busch-Thors framträdande i SVT:s ”Så ska det låta” nu i helgen.

Det som allra mest upprörde de båda författarna Martina Montelius och Natalia Kazmierska (som båda själva medverkat i SVT:s ”På spåret” säsongerna 2006/2007 och 2013/2014), var – om jag uppfattade deras något förvirrade inlägg rätt – att Sveriges Television släppte in en KD-politiker i värmen.

Man ska tydligen helst ha en bakgrund som eller vara aktiv partiledare för Vänsterpartiet om man ska platsa i några av SVT:s nöjesprogram. I Martina Montelius och Natalia Kazmierskas program ”På spåret” har inte mindre än tre partiledare för Vänsterpartiet deltagit: Lars Werner år 1988 (som aktiv partiledare för partiet när det hette Vänsterpartiet kommunisterna, VPK), CH Hermansson år 1990 (före detta partiledare för VPK) och Gudrun Schyman år 2014 (före detta partiledare för Vänsterpartiet och aktiv partiledare för Feministiskt initiativ).

Sven_Wollter,_2013Dessutom har Sven Wollter, aktiv i Sveriges Kommunistiska parti (se bilden där han deltar i en demonstration), deltagit (säsongen 2007-2008), medan Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly fick nöja sig med att vara med i SVT:s ”Hela Sveriges fredag”, som var tänkt att ersätta ”På spåret” år 2013.

”Men det är ändå obegripligt att SVT låter en toppolitiker nojsa runt i ett av deras mest populära underhållningsprogram, som i vanliga fall ju är ämnat åt professionella artister” blev Natalia Kazmierskas bittra kommentar i Aftonbladet. Att hon själv haft sällskap av tre partiledare för Vänsterpartiet i SVT:s populära underhållningsprogram ”På spåret” tycks hon helt ha glömt.

Även om SVT:s nöjesprogram självklart inte är den viktigaste plattformen för KD:s partiledare, ska det ändå vara självklart att det finns en bredd bland deltagarna, så att inte endast Martina Montelius och Natalia Kazmierskas kulturvänster är representerad. Det uppskruvade tonläget i deras artiklar avslöjar ett skevt och inåtvänt perspektiv.

Det finns en viktig anledning till att Kristdemokraterna (KD) alltid hämtar upp sina skrala opinionssiffror i samband med valrörelsen, nämligen att Sveriges Television då är tvingade att ha med samtliga riksdagspartier i sina direktsända partiledardebatter. Den sedvanliga utfrysningen – för att inte säga mobbingen – som den svenska journalistkåren inom public service utsätter KD för under mellanvalsperioden, fungerar därmed inte när det närmar sig riksdagsval.

 

Karlshamns hamnbolag och Ebberöds bank

Ruben Agnarsson | 06 feb, 2017

Förra veckan beslutade Karlshamns kommunala hamnbolag att säga ja till fövaring av Gazproms rör i kommunens hamn. Det var en i det närmaste sprittande glädje på presskonferensen där kommunikationsansvarig, hamndirektör och kommunalråd i kommunen tackade varandra för att de hade lyckats baxa igenom projektet trots försvarsministerns och ÖB:s invändningar.

Försvarsminister Peter Hultqvist var i samband med beslutet mycket tydlig med att Karlshamns vägval har en negativ påverkan på Försvarsmaktens verksamhet. För att parera för kommunens säkerhetspolitiska irrgångar har Hultqvist därför vidtagit ”en lång rad säkerhetsåtgärder” från en rad myndigheter: regeringen, kommunen, polisen, säkerhetspolisen, Kustbevakningen och Tullverket ska samarbeta under ledning av Försvarsmakten.

Kostnaderna för staten kommer alltså med all säkerhet att bli betydligt större än de 100 miljoner som kommunala tjänstemän i Karlshamn nu håvar in via sitt kontrakt. Om man till detta lägger det säkerhetspolitiska vågspel som beslutet innebär är hamnbolagets affärsuppgörelse ett klassiskt exempel på begreppet Ebberöds bank, nämligen en affärsverksamhet som drivs helt utan utsikter att nå lönsamhet.

Läs Inblicks reportage från presskonferensen i ​torsdagens tidning.

Skillnad på inreseförbud och inreseförbud?

Ruben Agnarsson | 02 feb, 2017
Svenska medier utrikesbevakning handlar numera i stor utsträckning om Donald Trump. Vad exempelvis Vladimir Putin gör flyger helt och hållet under radarn.
Aftonbladets ​startsida på webben ​får 11 träffar om man söker på ”Trump”. Expressen har  20, Dagens Nyheter har 13 och Svenska Dagbladet har 20 träffar på sin respektive startsida (kl. 15.30 torsdag den 2 februari).
Ett beslut som på ett speciellt sätt upprör svenska journalister är att den amerikanske presidenten infört ett tillfälligt 
inrese-stopp till USA från ett antal muslimska länder. 90 dagar tror jag det rörde sig om. Det är säkert ett förkastligt beslut, ​även om jag inte är påläst på alla detaljer i Trumps ​dekret.
Att personer med israeliska pass har haft inreseförbud i decennier i så gott som samtliga 50-talet muslimska länder i världen, är det dock ingen svensk journalist som tycks vara upprörd över.
När det gäller demokrati och mänskliga rättigheter har nämligen svenska journalister av någon anledning en helt annan måttstock när man tittar mot Mellanöstern.