Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Kristen tro och partipolitik

Ruben Agnarsson | 20 mar, 2018

Inblicks redaktionella profil är oberoende kristdemokratisk. Vi står på den stabila ideologiska grund och driver de frågor som var anledningen till att Kristdemokraterna (KD) en gång startade: nämligen abortfrågan, kristendomen i skolan, värnandet av kärnfamiljen för att skapa ett barnvänligt samhälle, stödet till Israel som Mellanösterns enda demokrati och solidariteten med de svaga och utsatta i samhället. Den vanligaste kritiken vi möter från våra läsare är att vi skriver för mycket om KD, bland annat för att partiet i vissa frågor har övergett de kärnfrågor som de en gång kämpade för.

Eftersom det är valår i år kommer Inblick belysa och intervjua kristna politiker i olika politiska partier. Förra veckan hade vi följaktligen en intervju med Alexander Christiansson (SD), som berättade om varför han engagerade sig i partiet – bland annat på grund av abortfrågan. Artikeln i sig, liksom Inblicks påpekande på MGFacebook att Mikael Grenholm själv skrivit artikeln ”Ska kristna vara kommunister?” som belyste beröringspunkter mellan kommunism och kristen tro, fick Hela pingstens skribenter Micael Grenholm och Johannes Wid​lund att bli mycket upprörda på Inblick, som i ett blogginlägg anklagades för ”fullständiga magplask”. ​Men borde det inte vara lika otänkbart att skriva en artikel med rubriken ​”Ska kristna vara kommunister” som en artikel med rubriken ​”Ska kristna vara nazister”?

Men när debatten väl lagt sig togs Grenholm artikel ”Ska kristna vara kommunister?” bort från Hela pingstens blogg. Det inträffade visar dels att kristna kan ha lite olika perspektiv och kan välja olika politiska partier, dels behovet av att inse partipolitikens begränsningar som en utgångspunkt för att bedöma andra kristnas tro.


Uppdatering: Efter att detta blogginlägg hade publicerats lade Micael Grenholm upp artikeln ”Ska kristna vara kommunister” igen, i redigerad form.

Ensidigt i Opinion Live

Ruben Agnarsson | 15 mar, 2018

Hur snurrigt får det bli! Ikväll debatterar Jan Björklund – som vill förbjuda nya friskolor på konfessionell grund – och Anna Ekström – som vill förbjuda samtliga dessa friskolor – frågan om konfessionella friskolor i Opinion Live i statliga SVT. Det är som att låta Vänsterpartiet och Socialdemokraterna debattera  vilken skattenivå vi ska ha i Sverige.

Varför finns inte något av de svenska riksdagspartier som försvarar Europakonventionernas föräldrarätt representerade i debatten?

Dolda agendor och ”neutrala” forskare/journalister

Ruben Agnarsson | 15 mar, 2018

För en tid sedan intervjuade jag Josefine Freje, med anledning av hennes kritiska artikel förra sommaren i Expressen om Love and Hope. Freje var under telefonsamtalet mer angelägen om att ställa frågor om min tro och Inblicks kristna profil – som är välkänd för alla våra läsare – än att besvara frågor om hennes egen usla källgranskning.

När jag då – som en respons på Frejes fokusering på andra frågor än de Inblick granskade – undrade lite över hennes eget personliga engagemang i Pride-rörelsen, flög hon i taket och upplevde sig kränkt.

Ungefär samma reaktion visade professor Marie Demker när hon inför denna veckas tidning fick frågan från mig om hennes politiska engagemang i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den isiga stämning som uppstod i samtalet visade med all tydlighet att detta var en fråga som inte fick ställas.

En diskussion om experters, tidningars och journalisters perspektiv och utgångspunkter är självklart välkommen. Inblick har en uttalat kristen profil, vilket vi aldrig har dolt. Det innebär sjävklart inte att journalistiska principer eller pressetiska regler ställs åt sidan.

En tydlig varudeklaration och en diskussion kring de pespektiv som avsändare med tydliga budskap har, är ​knappast skadlig. Att försöka framstå som neutral när man i själva verket har en dold agenda är knappast bättre än att ha en ​öppen deklaration när det gäller det perspektiv man ​valt.

Shekarabis totalitära idéer

Ruben Agnarsson | 13 mar, 2018

Civilminister Ardalan Shekarabi vill förbjuda kristna friskolor med hänvisning till sina negativa erfarenheter av Irans skolväsende. Han menar sig se samma religiösa förtryck i välfungerande svenska friskolor.

Shekarabi, som var elva när han kom till Sverige, har tydligen glömt att det inte finns särskilt många kristna friskolor i Iran. Sedan han kom till Sverige har han som politisk flykting kunnat glädja sig åt demokratiska fri- och rättigheter som han nu vill beröva andra svenska medborgare.

Shekarabi bortser nämligen från Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som tillkom som en reaktion mot nazismens och kommunismens totalitära regimer. ​Både Hitler och Stalin använde skolväsendet - precis som Shekarabi nu vill göra – för att indoktrinera barn ​med sin egen politiska, antireligiösa överideologi.

Både FN:s deklarationer och Europakonventionen slår därför vakt om det fria skolvalet: ”Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.” Tydligare kan det inte sägas: Staten ska inte likrikta skolväsendet utifrån makthavarnas egen överideologi!

Det socialdemokratiska Sverige vägrade länge att skriva under Europakonventionens tilläggsprotokoll. Den svenska enhetsskolans arkitekt Stellan Arvidsson var istället hyllad av det totalitära DDR:s skolstrateger som en förebild när det gällde att använda skolväsendet för atiestisk indoktrinering.

Shekarabis utspel är ett uttryck för militant atieism som visar att det är dags att försvara Sveriges tusenåriga kristna arv, liksom den religionsfrihet och den mångfald som inte finns i muslimska länder.

Barnsexhandeln i Indien – ett nätverk slår tillbaka?

Ruben Agnarsson | 13 mar, 2018

Mellan 150 000 och 200 000 nepalesiska flickor – från Badi-folket och andra lågkastgrupper – befinner sig i dag på indiska bordeller. Totalt beräknas omkring 1,2 miljoner barn och 2 miljoner kvinnor vara involverade i prostitution i Indien, enligt landets federala polis.

Ingen annan svensk har lyft fram problematiken med barnsexhandeln i bland annat Indien som Love and Hopes frontfigur Jonathan Alfvén. Han har synts i TV-soffor, nyheter och Facebook-inlägg – som delats hundratusentals gånger. Media och kändisar har hejat på och hans opinionsbildning fick statsminister Stefan Löfvén att ta upp frågan med Indiens premiärminister Narendra Modi.

Det skulle han tydligen inte ha gjort. Förra sommaren hade Expressen och Aftonbladet nämligen flera mycket kritiska artiklar om Love and Hopes arbete mot barnsexhandeln – och bortsåg helt från en rad grundläggande fakta som gjorde reportagen helt vilseledande.

Mycket tyder på att politiska påtryckningar har förekommit i detta ärende. Inblick har de senaste veckorna kunnat visa hur förfalskade intyg, uppenbara lögner och oseriösa källor ​har legat till grund för kvällstidningarnas ​förtalsartiklar. Inblick har även visat på märkliga politiska kopplingar med förgreningar till höga politiska skikt.

Handlar det om att skjuta budbäraren när brevets innehåll inte passar mottagaren? Det visar med all tydlighet att det är​ angeläget att sätta ännu hårdare press på Sveriges politiker så att de blir en tydlig röst mot den utbredda barnsexhandeln i Indien.