Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Wallmark motionerar om Stasi och om Gazprom

Ruben Agnarsson | 04 nov, 2016

I papperstidningen den här veckan uppmärksammar Inblick två motioner som moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark står bakom.

Wallmark3Dels föreslår han i en riksdagsmotion ett oberoende forskningsprojekt om DDR-regimens relationer med Sverige fram till Berlinmurens fall.

”Jag tror att det finns ovilja att granska det förflutna måhända för vad en del kan vara rädda för att finna”, förklarar Hans Wallmark för Inblick.

Sedan har han tillsammans med den konservativa gruppen i Nordiska rådet skrivit en motion som vill att rådet pressar den svenska regeringen att koordinera frågan om Nord Stream 2 med grannländerna i Östersjöområdet och att lyfta denna fråga med EU-kommissionen.

Bakgrunden till den konservativa gruppens motion i Nordiska rådet är att Hans Dahlgren, statssekreterare åt Stefan Löfven, nu i mars avfärdade ett protestbrev från en rad EU-länder (bland annat Polen, Estland, Lettland, Lithauen och Slovakien) mot den ryska gasledningen i Östersjön, med formuleringen att den svenska regeringen har ”ingen möjlighet att skriva under”

Brevet skulle skickas till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och uttryckte samma syn som utrikesminister Margot Wallström uttryckt i riksdagsdebatter och intervjuer.

En ny iver att berätta om Jesus

Ruben Agnarsson | 28 okt, 2016
I helgen samlas tusentals kristna på Friends arena för att tillbe Jesus och för att bli motiverade för evangelisation i Sverige. I all kristen verksamhet och även i våra egna liv kan det faktum att Jesus dog för världen, och att världen är i desperat behov av Jesus, ibland hamna i periferin.
Sann tillbedjan och evangelisation hör i hop. En genuin tacksamhet över frälsningen är den bästa motivationen för att nå vänner, släktingar, arbetskamrater och grannar med evangeliet.
Inblick har inför julen tagit fram två erbjudanden som hjälper dig att samtala om Jesus i ditt vardagsliv. Det ena är ett julklappserbjudande/gåvoprenumeration på Inblick där kan ge bort tidningen under ett halvår för endast 295 kr (ord 495 kr). Som gåvogivare får du CD:n ”Sånger om korset”, samt ett julklappskort som du kan ge bort på julafton, som ett bevis för att tidningen börjar komma varje vecka efter jul.
Det andra erbjudandet är en julversion av Inblick i Trons värld, sprängfylld av vittnesbörd om vad Jesus har gjort i vanliga människors liv. Mer information om denna tidning kommer i nästa veckas tidning, samt på vår hemsida inblick.se nästa torsdag. Många har redan beställt, vi satsar på en storupplaga på 40 000 exemplar av denna vittnesbördstidning.

När poliser försvarar poliser

Ruben Agnarsson | 27 okt, 2016

I Ekots lördagsintervju i januari 2006 sade dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz att svenska domstolar brister i rättssäkerhet eftersom det förekommer att poliser ljuger i domstolar för att skydda varandra.

I fallet Karin som Inblick har skrivit om vid flera tillfällen har precis detta hänt. Den polis som anmäldes för våldtäkt i augusti 2008 har vid flera tillfällen bett om att, vid olika domstolsförhandlingar som har berört detta rättsfall, få bli försvarad av kollegor.

En av de poliskollegor som företrätt honom kan dessutom på ett mycket tydligt sätt knytas till groteska hot som Karin utsatts för. Via en kvinna som kan knytas till den illegala informatörsverksamhet som avslöjades inom den svenska polisen år 2006, har han förmedlat följande hot till Karin: ”Jag ska engagera lite folk i andra verksamheter som jag känner…underrättelseverksamheter och allting så här…Jag kan tala om en sak för dig. Landsortsdjupet…landsortsdjupet är 460 meter djupt. Och har man en betongklump runt fötterna… Då kan man inte simma. Mmm. Hälsa alla inblandade det.”

Polisen som uttalade detta hot kan dessutom knytas till den man som under lång tid skickade hotfulla och kränkande sms och övergreppsbilder till Karin. Poliskollegans förra fru är nämligen väninna till sms-mannens syster. Poliskollegan hade telefonkontakt med sms-avsändarens syster så sent som i början av år 2010.

Poliskollegan och sms-avsändarens syster träffades första gången på Cypern i slutet av 1960-talet, då poliskollegan var FN-soldat och jobbade under storspionen Stig Bergling.

Inte nog med detta. En annan polis som den våldtäktsanmälde polisen åberopat är den kollega på polisens internutredningar som förra hösten omplacerades för att ha haft otillbörlig och intim e-postkontakt med tre kvinnor som på olika sätt kan knytas till polisens illegala informatörsverksamhet (varav en framförde hoten om Landsortsdjupet till Karin).

Poliskollegan som åberopades som försvar denna gång hade en central roll inom polisens internutredningar. En av kvinnorna som han kommunicerade via e-post med, inledde han en relation till. Poliskollegan har bland annat skickat och tagit emot 250 mejl från en kvinna som polisen påstår att han har en relation till och som han ”kommer att flytta ihop” med. Han säger att han aldrig har tagit del av något utredningsmaterial som rört kvinnan.

”När hon var målsägande i ett ärende så avbröt jag relationen till henne. Detta gjorde jag av hänsyn till integriteten i polisarbetet”, försvarade sig polisen.

En annan kvinna, som polisen utväxlat ett trettiotal e-postmeddelanden med, har han träffat två gånger i tjänsten.

”Efter detta skickade hon några bilder till mig per e-post, och då spann jag skämtsamt vidare på det lite grand.”

När verksamheten omorganiserades vid nyåret 2011 blev polisens funktion att ta emot anmälningar, kvalitetssäkra, bedöma innehållet, analysera vilka åtgärder som ska göras, prioritera och fördela uppdrag till utredare och hålla kontakten med åklagare.

Han har i denna roll lagt ned alla anmälningar om hot som Karin har skickat in, hot som pågår fortfarande och som har tydliga avsändare.

Inblick har informerat och ställt frågor till såväl JO, JK som Riksåklagaren om detta ärende, men dessa myndigheter har än då länge inte vidtagit några åtgärder med anledning av fallet.

Despoternas paradis och Alice i underlandet

Ruben Agnarsson | 18 okt, 2016

I FN och dess olika organ använder brutala diktaturer och despoter sig av en rättighet som de nogsamt undanhåller sin egen befolkning: nämligen att i demokratisk ordning rösta om och välja mellan de förslag som kommer upp på agendan. Denna dubbelmoral förvränger likt sagan om Alice i underlandet vad som är rätt och fel, vad som är upp och ned och vad som sant och falskt. Berättelsen om FN påminner om den lilla flickan Alices äventyr i en värld som strider mot all logik.

Vad kan man annars säga om att de värsta despoterna och förtryckarna av mänskliga rättigheter är med och beslutar i FN:s råd för- ja just det,  mänskliga rättigheter?

I dag antog FN-organet U​NESCO en kontroversiell resolution om Jerusalem som ignorerar judarnas relation till tempelplatsen. Resolutionen, som lagts fram av ett antal muslimländer, godkändes förra veckan på kommitténivå.

Det är inte första gången som det judiska folkets mångtusenåriga och självklara koppling till landet Israel är under ideologisk attack av de allra mest destruktiva krafterna i världen.

Brutala kommunistdiktaturer och totalitära muslim-stater staplades på varandra när FN:s generalförsamling den 10 november 1975 röstade igenom en resolution, som hävdade att sionism är att likställa med rasism och etnisk diskriminering, allt för att ifrågasätta det judiska folkets relation till landet Israel.

Resolutionen är den första i FN:s historia som upphävdes, i ett ögonblick av klarsyn, vilket skedde efter Sovjetimperiets fall den 16 december 1991 av FN:s resolution 46/86.

Resolutionen i november 1975 togs även då fram av en rad muslimska länder som i många fall har jagat bort den judiska befolkningen från sina länder och som överhuvudtaget inte tål en judisk närvaro i Mellanöstern: Afghanistan, Algeriet, Bahrain, Dahomey, Egypten, Förenade Arabemiraten, Guinea, Irak, Jordanien, Kuba, Kuwait, Libanon, Libyen, Marocko, Mauretanien, Nordjemen, Oman, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sydjemen, Sudan, Syrien och Tunisien.

Förutom dessa länder röstade även följande 47 länder för (bland annat Kina och Warsawapaktens medlemsländer): Bangladesh, Brasilien, Bulgarien, Burundi, Chad, Cypern, Ekvatorialguinea, Gambia, Grenada, Guinea-Bissau, Guyana, Indien, Indonesien, Iran, Jugoslavien, Kambodja, Kamerun, Kap Verde, Kina, Demokratiska republiken Kongo, Laos, Madagaskar, Malaysia, Maldiverna, Mali, Malta, Mexiko, Mongoliet, Moçambique, Niger, Nigeria, Pakistan, Polen, Portugal, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Senegal, Sovjetunionen, Sri Lanka, Tanzania, Tjeckoslovakien, Turkiet, Uganda, Ukrainska SSR, Ungern, Vitryska SSR och Östtyskland.

Västvärlden, som Australien, Bahamas, Barbados, Belgien, Centralafrikanska republiken, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Elfenbenskusten, El Salvador, Fiji, Finland, Frankrike, Haiti, Honduras, Irland, Island, Israel, Italien, Kanada, Liberia, Luxemburg, Malawi, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Storbritannien, Sverige, Swaziland, Uruguay, USA, Västtyskland och Österrike, röstade emot förslaget (källa wikipedia).

När nu FN-organet U​NESCO nu återigen antagit en resolution som både FN-chefen Ban ki Moon och UNESCOS ​ledare Irina Bokova skäms för och distanserar sig från, är det en dyster påminnelse om att världen i allt för stor grad styrs av ren galenskap.

Dahlgrens eftergivenhet mot Moskva

Ruben Agnarsson | 16 okt, 2016
Hans Dahlgren, statssekreterare åt Stefan Löfven, avfärdade ett protestbrev från en rad EU-länder (bland annat Polen, Estland, Lettland, Lithauen och Slovakien) mot den ryska gasledningen i Östersjön, med formuleringen att den svenska regeringen har ”ingen möjlighet att skriva under”
Brevet skulle skickas till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och uttryckte samma syn som utrikesminister Margot Wallström uttryckt.
Hans Dahlgren är inte vem som helst. Det var han som tillsammans med Ebbe Carlsson och Olof Palme lade upp riktlinjerna för den famösa dementin av Peter Bratts artikel i Dagens Nyheter (DN) den 18 november 1977 som handlade om Bordellhärvan, där socialdemokratiska statsråd umgicks med prostituerade som utförde uppdrag åt Warsawapakten.
Hans Dahlgren är också (tillsammans med Sverker Åström) något av symbolen för den socialdemokratiska eftergivenheten mot Soviet/Ryssland i fallet Raoul Wallenberg. Som kabinettsekreterare skrev han förordet till den svensk-ryska rapporten om Raoul Wallenbergs öde år 2000. När arbetsgruppen skulle presentera sina slutsatser, hoppade gruppens forskare – Marvin Makinen, Susanne Berger och Susan Mesinai – av den slutliga presskonferensen, i protest mot den officiella svensk-ryska presentationen och mot svenska UD:s ovilja att gå till botten med fallet. ”Det verkar inte som om UD verkligen söker efter den absoluta sanningen”, konstaterade Susanne Berger.
Har eftergivenheten mot Moskva återigen blivit ett riktmärke för svensk socialdemokratisk utrikespolitik?

Yttrandefriheten i Sverige

Ruben Agnarsson | 27 sep, 2016

Bokmässan avslutades i helgen. Hela Sveriges kulturelit samlades för att fira den svenska Tryckfrihetsförordningen, som i år fyller 250 år. Yttrandefrihet är ett komplicerat ämne. På pappret så hyllas yttrandefriheten av alla, men inte alla är lika entusiastiska när denna överlåtelse till det fria ordet väl ska praktiseras. Särskilt inte när någon framför ”fel” åsikter.

I Sverige har vi mycket att vara tacksamma över, när det gäller möjligheten att uttrycka vår åsikt. Det som är en självklarhet i Sverige är en avlägsen verklighet i många andra länder. Att lämna islam för att uttrycka en kristen tro är exempelvis belagt med dödsstraff eller andra statsunderstödda repressalier i muslimska länder som Saudiarabien, Afghanistan, Maldiverna, Mali, Somalia, Iran och Irak.

Och Nordkorea har en inställning till yttrandefrihet och religionsfrihet som gällde i Sovjetimperiet under kommunisttiden. Vissa tecken tyder på att situationen för yttrandefriheten i Kina och i Ryssland håller på att återgå till den situation som rådde innan järn- och bamburidåernas fall.

Även om det fria ordet har en självklar plats i vår demokrati, finns det områden där yttrandefriheten inte kan tas för given. En fråga som det är svårt att ha ett sakligt samtal om är exempelvis abortverksamheten på våra sjukhus. ”Vi hade med glädje tagit emot dig men eftersom du uttryckte åsikter som vi inte kan stödja så går det inte” meddelade Mälarsjukhuset till barnmorskan Linda Steen när hon sökte jobb, enligt Världen idag.

Att som barnmorska uttrycka att man inte vill släcka liv borde inte vara kontroversiellt och inte heller diskvalificera för anställning. Men så är det inte i Sverige år 2016.

Här är tiderna för Inblicks seminarier på bokmässan

Ruben Agnarsson | 20 sep, 2016

Välkommen till ​Inblicks spännande seminarier i monter B06:08 på bokmässan. Här är tider och innehåll:

 

Torsdag 11.00
Socialdemokraten som godkände de kristna friskolorna

För 30 år sedan godkände skolminister Bengt Göransson (S) Livets ords friskola, där Maj-Kristin Svedlund var rektor. Nu möts de igen - i Inblicks monter på årets bokmässa.


Fredag 09.30
Poliskåren och yttrandefriheten

Källskydd, polisläckor, förundersökningssekretess , kåranda och offentlighetsprincipen. Justitierådet och före detta justitiekanslern Göran Lambertz reder ut begreppen.


Fredag
13.30
Islam och det fria ordet

Vebjörn Selbekk, chefredaktör för norska Dagen, blev hotad till livet av islamister efter att ha tryckt faksimiler av Muhammedkarikatyrerna år 2006. Norske S-ledaren Jonas Gahr Støre bad i efterskott om ursäkt för att han som utrikesminister inte i tillräcklig grad stod upp till Selbekks försvar. I Inblicks monter berättar han om yttrandefrihetens pris.


Fredag 15.00 (OBS! Ny tid, flyttat från torsdag)
Ett folkmord blev hans livsuppgift

Nuri Kino är prisbelönt journalist som uppmärksammat EU-kommissionen och USA:s kongress om fokmordet på kristna.


Lördag 09.30
Starta kristna vårdalternativ

Göran Magell blev präst år 1982 och utbildade sig därefter till läkare och psykoterapeut. Han har arbetat som psykiater i över 20 år och har skrivit boken ”Starta kristna sjukvårdsalternativ”. Varför det? är frågan han får svara på i Inblicks monter.

 

Lördag 11.00
De startade ”Mitt kors”-kampanj som fått 10 000 medlemmar på facebook

Efter mordet på en präst i franska Normandie drog de tre prästerna Annika Borg, Helena Edlund och Johanna Andersson igång kampanjen ”Mitt kors”, vars syfte var att i solidaritet med världens förföljda kristna hålla fram korset som kärlekens symbol.
Kampanjen har sedan dess fått stor uppmärksamhet på kultursidor och ledarsidor i svenska dagstidningar, bland annat för att kampanjen inledningsvis fick kritik från Svenska kyrkans ledning. Hör dem själva berätta om varför kampanjen startades och hur de kommenterar all uppmärksamhet som den fått.


Lördag 13.30
De har jobbat 43 år med bibelöversättning i Papua Nya Guinea

Sören och Britten Årsjö har bott i Papua Nya Guinea i 43 år och har översatt Bibeln till Ama-folket och Konai-folket, som talas av 500 respektive 600 personer.
Förra året flyttade Britten och Sören tillbaka till Sverige.

 

Lördag 15.00
Göran Rosenberg om ”Mitt kors”

Den kände journalisten och författaren Göran Rosenberg skrev en debattartikel i Expressen där han menade att ”Mitt kors”-kampanjen riskerar att polarisera och skapa motsättningar, istället för att bidra till dialog. I Inblicks monter berättar han varför han skrev artikeln och hur han resonerar.

Skolmobbing som leder till segregation

Ruben Agnarsson | 12 sep, 2016

De kristna friskolorna uppvisar goda studieresultat, jobbar effektivt mot mobbing, trakasserier och klotter, har välutbildad personal och växer i popularitet. Kanske är det därför som dessa friskolor väcker ont blod hos vissa skolpolitiker som själva misslyckats med att skapa just detta.

Nu senast är det Liberalerna som i ett populistiskt utspel på DN Debatt vill mobba ut och förbjuda religiösa friskolor. Även om udden tydligt är riktad mot muslimska friskolor, drabbas även de kristna friskolorna av artikelförfattarnas resonemang, när de hävdar att ”skolan aldrig får bli en förlängning av föräldrarnas kulturella och religiösa uppfattningar – den svenska skolan ska vara en fristad från just detta”.

Makthavare med fördomsfulla och intoleranta beskrivningar av verkligheten är knappast rätt väg för att främja integration. Det är ju i själva verket det som skapar ett segregerat samhälle.

När nu Liberalerna vill införa sekulärhumanism och ateism som statsreligion i Sverige, bortser man från FN:s deklaration och Europakonventionerna om mänskliga rättigheter som legat till grund för Västvärldens samhällsbygge och som tillkom efter andra världskriget som en reaktion mot statlig skolindoktrinering i Sovjetunionen och Nazityskland.

Dessa konventioner slog nämligen fast att staten ska ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

Tvång, förbud och likriktning är knappast något man förknippar med begreppet liberal. Så motsägelsefull kan debatten bli när desperationen efter högre opinionssiffror blir akut.

Aftonbladets kampanj för totalitära idéer

Ruben Agnarsson | 06 sep, 2016

Aftonbladets ledarsida har de senaste månaderna kört en i det närmaste hysterisk kampanj mot konfessionella friskolor. Fälttåget orkestreras av Jan Guillou, som vid flera tillfällen krävt ett förbud. Därefter har Anders Lindberg, Daniel Swedin och Lena Mellin ägnat krönikor på ledarsidan med samma budskap.

Guillou & co nonchalerar alltså FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionerna om att staten ska ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

Dessa konventioner tillkom efter andra världskriget som en reaktion mot de diktatoriska regimer i Sovjetunionen och Nazityskland som använde skolan för politisk (läs ateistisk) indoktrinering.

Att Jan Guillou, som utfört betalda uppdrag åt den totalitära sovjetregimens underättelsetjänst KGB, nonchalerar mänskliga rättigheter förvånar knappast någon. Men att Aftonbladets ledarsida repeterar totalitära idéer som för tankarna till länderna bakom Berlinmuren, är möjligen lite mer förvånande.

Antisemitism för licenspengar

Ruben Agnarsson | 30 aug, 2016

Marie Söderqvist, VD för livsmedelsföretagen, var tidigare VD för analysföretaget United Minds, krönikör i Expressen, ledarskribent på Svenska Dagbladet, och paneldeltagare i TV4:s Nyhetsmorgon.

Den mest lästa av Marie Söderqvists krönikor i Expressen är från 19 mars 2008 och har rubriken ”Kunde lika gärna varit parodi”. Artikeln handlar om vänsterdominansen i Public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television.

Som främsta exempel nämner hon Sveriges Radios Jesper Lindau, vars uppsats i idéhistoria hon opponerade på knappt två decennier tidigare. ”Jag tyckte att den var skitdålig och lätt galen. Den handlade om kultur. Att inte ge bidrag var samma sak som censur, hävdade han på fullt allvar redan då, och en del andra stolligheter... Men det intressanta är inte att Lindau som student hade märkliga åsikter. Det intressanta är att han fortfarande drivs av extrema vänsterståndpunkter och lyckats få ett av de finaste uppdragen på P1 – lördagsintervjuerna”, skrev Marie Söderqvist i sin populära krönika.

I helgen var Jesper Lindau i Gaza på uppdrag av Sveriges Radio. I Lindaus rapport för Ekot beskrivs Israel konsekvent som den genuint onda parten, medan terrororganisationen Hamas – som i senaste kriget använde civila som mänskliga sköldar, utnyttjade sjukhus som raketramper, placerade militärförläggningar i bostadsområden och nu senast använt biståndspengar till terrorverksamhet – ansvar osynliggörs fullständigt.

En så förvrängd bild är ingenting annat än ren och skär antisemitism, finansierad av det svenska folket.

Världens mest kända ickevåldssymbol

Ruben Agnarsson | 19 aug, 2016

Korset har, bland annat via kampanjen ”Mitt kors”, på senare tid blivit ett hett samtalsämne på kultursidor och nyhetssidor i Sveriges ledande dagstidningar.

Världens mest kända ickevålds- och kärlekssymbol har oväntat präglat den svenska debatten. Redan i våras tog Inblick och Kanal 10 initiativ till en Nordisk konferens vid det 30 meter höga korset i Hassela, som lyfte fram korsets betydelse för våra nordiska länder och det faktum att korset är en del av våra nationalsymboler.

CD KorsetDet finns stor kraft i en frimodig proklamation av korsets betydelse!

I samband med denna nordiska konferens vid Sveriges geografiska mittpunkt togs även kontakt med musikförlaget David Media och tillsammans med dem framställdes en CD med sånger om korset, framförda av en rad kända kristna sångare och musiker.  


 Här är låtlistan:

1. Hosianna - Bengt Johansson
2. Passionspsalm - Maria Gustin Bergström
3. Graven är tom - David André Østby
4. Denna kraft i Hans kors - Elin och Emil Sydhage
5. Se Guds lamm - Johan Åsgärde
6. O blodigt huvud sårat - Erik Tilling
7. Korset står över allt - Martin Börjesson
8. Segerns krona - Ida Möller & Jeanette Alfredsson
9. I evighet - Oskar Lindvall
10. Lammets sång - Viola Grafström

Under hösten kommer Inblick fortsätta att fokusera på korsets betydelse. Du som börjar prenumerera på Inblick under ett halvår (495:-) får den nyutgivna CD:n ”Sånger om korset” som premie utan extra kostnad. Maila ditt namn och din adress, samt skriv ”Halvårsprenumeration, Sånger om korset” till info@inblick.se så får du tidningen och CD:n hemskickad.

Almedalen: Sverigeester uppmärksammade Gazproms ansökan

Ruben Agnarsson | 06 aug, 2016

Denna artikel publicerade i Inblicks pappersutgåva denna vecka:

-----------------

På kort varsel anordnades ytterligare ett seminarium på Almedalsveckan om den nya ryska gasledningen i Östersjön.

- Arrangören fick till seminariet veckan innan, förklarar Patrik Oksanen, som deltog i seminariet, för Inblick.

Evelin Tamm, ordförande för Sverigeesternas Förbund, och Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning och ledarskribent i Mittmedia, har kontaktat Inblick och påpekat att – förutom Inblicks tv-sända seminarium – det på kort varsel faktiskt arrangerades ytterligare ett panelsamtal om Nord Streams ansökan om att få tillgång till Slite hamn under Almedalsveckan.

Frågan som ställdes under seminariet, som Sverigeesternas Förbund anordnade, var om den nya gasledningen är ett harmlöst affärsprojekt.

- Det är ingen tvekan att energi är med i den (ryska) verktygslådan när det gäller försvars- och säkerhetspolitiska påtryckningar, betonade Hans Wallmark, Moderaternas försvarspolitiska talesperson, som menade att det är ett nytt och mycket allvarligt läge.

- Vi måste se situationen så som den är i dag, förklarade han.

 

Undviker Kaliningrad

- De baltiska länderna och Polen hävdade redan från början att Nord Stream är ett geopolitiskt maktprojekt, sade Patrik Oksanen under seminariet och fick medhåll av Anke Schmidt-Felzmann, forskare vid Utrikespolitiska Institutet:

- Även Gazproms beslut att helt avveckla alla gasledningar genom Ukraina talar för att Nord Stream 2 inte är ett kommersiellt utan ett politiskt projekt. Det förstärks ytterligare av det kommersiellt ologiska i att undvika Kaliningrad som gasledningens kontaktpunkt, trots att man där varken skulle behöva söka tillstånd eller övertyga lokalpolitiker.

Det var Sverigeesternas Förbund som i vintras via ett brev till utrikesminister Margot Wallström slog larm om den ryska förfrågan om att få tillgång till Slite hamn för att bygga en ny gasledning.

Patrik Oksanen beskriver Almedals-seminariet som ”en slamkrypare”.

- Arrangören fick till seminariet veckan innan, och in i programmet tror jag på fredagen innan det drog igång. Det förtar inte tesen att Nord Stream 2 var i skugga...för det var det, betonar Patrik Oksanen för Inblick.

Aftonbladet och terrorforskare Brun går ISIS ärenden

Ruben Agnarsson | 05 aug, 2016

Hans Brun, terrorforskare vid King's College i London, är kritisk till att Livets ord planerar att dela ut biblar i IS-kontrollerade områden i Syrien och Irak.

– Att konvertera från islam till kristendomen är väldigt kontroversiellt och kan även vara farligt i vissa fall, säger han till Aftonbladet.

Försvaret för yttrandefrihet och religionsfrihet väger alltså lätt när Aftonbladet och Hans Brun vill underkasta sig terrorsektens censur.

Bokmässan i Göteborg i slutet av september har i år yttrandefrihet som tema. Det är nämligen 250 år sedan Sverige fick sin tryckfrihetsförordning. Föreslår att Aftonbladet och Hans Brun gör ett studiebesök på årets Bokmässa och uppdaterar sina kunskaper om hur Sverige ser på yttrandefrihet och religionsfrihet.

KD-ledaren i Pride

Ruben Agnarsson | 04 aug, 2016

Det mesta var sig likt på förra veckans Pridefestival, med sin sedvanliga fokusering på slit- och slängsexualitet.

Nytt för i år var att Kristdemokraternas partiledare för första gången någonsin gick med i paraden.

- Jag är glad att kunna vara här i dag med kristdemokrater som gått i tåget i många år, fast som privatpersoner. Nu kan vi göra det som parti, det känns roligt, sade KD-ledaren Ebba Busch Thor till TT.

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) menar däremot att Pridefestivalens värderingar går rakt emot partiets familjepolitik och tycker inte att Ebba Busch Thor skulle ha gått med i Prideparaden.

– Jag tycker det är olämplig. Pride och pridetåget är ett demonstrationståg, knutet till RFSL, och det står för en annan agenda än vad Kristdemokraternas principprogram gör, sade Tuve Skånberg till Ekot i juni.

Årets seminiarier hade den sedvanliga fokuseringen på tillfälliga – ofta våldsamma – sexkontakter, blottade könsorgan och nakenorgier på bastuklubbor.

Deltagarna kunde följaktligen välja att gå på seminarier om relationsanarki och eller komma till Kinkykvarterets rephörna för att bli bundna. Om man nu inte ville prova på Impact play, där personer blir slagna, oftast flera gånger.

Genom att medverka och ge legitimitet till Pridefestivalens totala normlöshet undergräver KD-ledaren de grundvalar som partiet i alla tider har stått för.

Med ateism som statsreligion

Ruben Agnarsson | 03 jul, 2016
När nu Aftonbladets Jan Guillou och gymnasieminister Aida Hadzialic (S) föreslår ett förbud mot konfessionella skolor är det en påminnelse om en svunnen tid då Sverige präglades av kommunistdiktaturernas retorik. En tid som lärde oss att ateism och gudlöshet sannerligen inte är en garant för bildning, människovärde och respekt för mänskliga rättigheter.

Skolan i det socialdemokratiska Sverige präglades länge av konformism och influerades av kommunistdiktaturer som DDR (Östtyskland). ”Hur kommer det sig att skolsystemen i det socialistiska DDR och det kapitalistiska Sverige har så många gemensamma drag” sade den svenska enhetsskolans skapare Stellan Arvidsson, socialdemokrat och Christer Sturmarks företrädare som ordförande för Humanisterna, när han i sitt tacktal tog emot hedersdoktoratet vid DDR-universitetet i Rostock i november 1969.
I en rapport till kommunistregimens Politbyrå beskrevs Stellan Arvidssons övertygelse att läroböcker var viktiga medel för ateistisk skolning i statlig religionsundervisning. Arvidsson beskrevs som mycket intresserad av marxism-leninismen och framställdes av DDR som expert på ateistisk fostran.


Redan på 1950-talet inledde Sverige ett omfattande samarbete med DDR, med pedagogseminarier och studieresor för svenska skolledare och lärare, samt utbyte mellan läroboksförfattare, högskolor, skolor och skolmyndigheter.
Stellan Arvidsson ordnade med träffar med företrädare för DDR-ministeriet och såg till att DDR-lektorer medverkade i svensk undervisning och fortbildning. Skolpolitiker och lärarutbildare fick åka till DDR på studieresor och på 1980-talet fanns det statliga avtal på utbildningsområdet mellan de båda länderna och ministerbesöken avlöste varandra.
När utbildningsminister Margot Honecker besökte Stockholm i mars 1985 framförde Skolöverstyrelsen (SÖ) önskemål om att få direktkontakt mellan skolor i DDR och Sverige.
Honecker ställde sig positiv i samtal med generaldirektören Lennart Orehag, ministrarna Lena Hjelm Wallén och Bengt Göransson. Även Erland Ringborg och Stellan Arvidsson var med.
Först på 1990-talet införlivades Europakonventionen, om föräldrars rätt att välja skola till sina barn, i svensk lagstiftning.

Övergreppen på Bråvallafestivalen och blonda svenskar på RFSU

Ruben Agnarsson | 02 jul, 2016

Den rådande svenska synen på sexualitet har i stor utsträckning formulerats av de statligt finansierade lobbyorganisationerna RFSU och RFSL, som – med i stort sett obefintliga medlemsavgifter – drivit statlig opinionsbildning på entrepenad.

När sexualiteten på detta sätt tagits bort från sitt naturliga sammanhang, har driftslivet ockuperats av roffarmentalitet, objektifiering och narcissism, istället för kärlek. Resultatet har blivit att antalet våldtäktsanmälningar och anmälningar mot sexuellt ofredande har långt mer än tiodubblats på 30 år.

Våren 2002 stoppade Folkhälsoinstitutet en reklamkampanj som RFSU och RFSL tagit fram. Reklamkampanjen ”Happy hunting” anspelade på jakt, men synen på motparten som ett villebråd blev helt enkelt för mycket för Folkhälsoinstitutet. ”Vi har testat materialet och varken tjejer eller killar vill vara något offer i samband med sex”, sade Kristina Ramstedt, chef för avdelningen för levnadsvanor och tillsyn, till Dagens media.

RFSL och RFSU menade i stället att kampanjen var ”lustbejakande och väckte ett glatt och nyfiket intresse i målgruppen, och stor uppskattning inom både RFSL och RFSU”. Så totalt förblindad kan man alltså bli av sin egen roffaranda.

En annan effekt av denna övergreppskultur är att våldtagna kvinnor inte får upprättelse i svenska domstolar då gärningsmännen ofta går fria. Den svenska lagstiftningen menar att kvinnor ”får skylla sig själva”, en inställning som illustreras av den friande domen nyligen, efter gruppvåldtäkten på en Östersjöfärja.

En statlig brittisk utredning från mars 2010 konstaterade det självklara: att det finns ett klart samband mellan de föreställningar som sprids om sexualitet via exempelvis medierna och det våld som förekommer mot kvinnor. Utredaren Dr Linda Papadopoulos betonade: ”De uppgifter som samlats in i granskningen visar ett tydligt samband mellan konsumtion av sexualiserade bilder och en tendens att se kvinnor som objekt och godkännande av aggressiva attityder och beteenden som norm.”

När blonda svenska opinionsbildare, politiker och myndighetspersoner, tillsammans med ljuslätta lobbyister på RFSU och RFSL nu helt plötsligt beskyller invandrare för den svenska övergreppskultur som synliggörs via våldtäktsepidemier på festivaler, friande domar i domstolar och eskalerande övergreppsanmälnngar, är det ett hyckleri utöver det vanliga.

Det är lika förljuget som när justitieminister Lennart Geijer (S) år 1972 tillsatte en sexualbrottsutredning som ville avkriminalisera incest, upphävda åldersgränser för sexuellt umgänge med barn och mildra straffet för sexuella övergrepp och våldtäkter, samtidigt som han själv köpte sexuella tjänster av en minderårig prostituerad, vilket S-regeringen försökte dölja via ett omfattande mörkläggningsarbete som engagerade både toppolitiker och polischefer (Olof Palme, Hans Holmér, Ebbe Carlsson, Hans Dahlgren, Staffan Heimerson och Jan Guillou).

En kultur kännetecknas av att de som lever mitt i den inte förmår att se och avslöja kulturens baksidor.

För några månader sedan avslöjade Aftonbladet att fackförbundet Kommunal satsat 100-tals miljoner i en konferensanläggning som arrangerar porr- och nakenshower – med en porrstjärna från före detta torpeden Mille Markovic sexklubb Club Privé och en naken TV4-stjärna: John Irwing.

Under dessa porr- och nakenshower på Kommunals Metropol Palais uppmuntras publiken till sexuella närmanden och beröringar. ”Nakna kvinnor dansar till hög musik, konfetti yr och champagnen flödar… Många blir rejält berusade på tillställningarna och känt champagnemärke sprutas ut i Kommunals lokal och exponeras och får reklam” skrev Aftonbladet.

Fackförbundet Kommunal, som till 80 procent engagerar kvinnor med låglönejobb inom vård- och omsorgssektorn, krävde år 2005 att konferensanläggningar ska vara porrfilmsfria, eftersom de sågs som en direkt förnedring av både kvinnor och män.

Det är nu dags att se sambanden mellan den kultur som omfamnar såväl Tony Irwings vulgära sexskämt i TV4:s Lets Dance som hans nakenshow i fackförbundets Kommunals regi och sexövergreppen under Stockholms stads ungdomsfestival och under Bråvallafestivalen.

Sverigeaktuellt skolmassakerband hyllas av Expressen

Ruben Agnarsson | 01 jul, 2016

”Du på skolgården, jag är redo att döda” lyder texten på skolmördaren Anton Lundin Petterssons favoritband Rammsteins album Herzeleid.

Igår besökte Rammstein Bråvalla-festivalen i Norrköping och Expressens recensent var lika lyrisk som okritisk.

Hyllningsreportagen på Sveriges kultursidor undviker nämligen konskevent att nämna att bandet Rammstein är ett av flera Metal-band som inspirerat en rad skolmassaker-förövare.

Till understöd har de en beundrarsvans som helt okritiskt har anammat Rammsteins och andra bands ideologiska indoktrinering.

När man skriver en sådan här fakta-artikel reagerar ett antal nättroll/Metal-anhängare nämligen med att skriva nedsättande omdömen i långa mail, tweets, och kommentarer på nätet, samt ge förnedrande kommentarer och betygsättningar på facebook.

Men här kommer - trots detta - fakta som Expressens och övriga svenska tidningars kultursidor borde ta till sig:  

Columbine-massakern

Anton Lundin Petterssons facebook-sida uppdaterades några veckor innan skolmassakern i Trollhättan med en bakgrundsbild som hänvisar till det tyska metal-bandet Rammstein.

Gärningsmannen, som dödade två personer på en skola i Trollhättan innan han själv tog livet av sig, lyssnade dessutom enligt samma facebook-sida på band som Marilyn Manson och KMFDM.

En lång rad av gärningsmän bakom skolmassakrer har just denna musik som inspirationskälla.

De två gärningsmännen Eric Harris och Dylan Klebold som mördade tolv elever och en lärare i Columbine-massakern den 20 april år 1999 lyssnade på såväl Rammstein som KMFDM.

I skolmassakern den 26 april 2002 på ett gymnasium i Erfurt, Tyskland, mördades 16 människor innan förövaren, 19-årige Robert Steinhäuser, tog sitt eget liv.

De flesta av offren var lärare, precis som hans favoritband Slipknot (liknande heavy metal-profil som Rammstein och KDFDM) sjöng i sin nysläppta låt ”School wars”, som uppmanar till att ”skjuta ner elaka lärare med automatvapen”. Och det var alltså precis vad Robert Steinhäuser gjorde, enligt detaljerade beskrivningar i aktade tidningar som The Sun, Berliner Zeitung, Aftonbladet, Der Spiegel och Die Welt. Trots dessa källor förnekas låtens existens av inbitna och ​blåögda Metal-anhängare, som hänvisar till ett pressmeddelande från Slipknot som bandets anhängare (?) lagt ut på ​Wikipedia.

Marilyn Manson och Rammstein

Även 15-årige Jeff Weise, som i mars 2005 sköt ihjäl sin morfar och dennes fru innan han sköt ihjäl fem elever, en lärare och en säkerhetsvakt på sin skola i Red Lake, Minnesota, hade Marilyn Manson och Rammstein som sina favoritartister.

Och efter att Kimveer Singh Gill, 25, i september 2006 sköt ihjäl en och skadade 19 personer innan han tog livet av sig på en skola i Montreal, Kanada, avslöjades att hans favoritband var just Rammstein, Marilyn Manson och KMFDM.

I en skolmassaker i Jokela i Finland i november 2007 sköt den 18-årige eleven Pekka-Eric Auvinen ihjäl sex tonåringar, samt skolans rektor och skolsköterska. Även Pekka-Eric Auvinen hade Rammstein och KMFDM som sina favoritband.

Inför massakern hade Auvinen laddat upp en video på internet med bakgrundsmusik från KMFDM:s låt ”Stray Bullet” (översätts ”Herrelös gevärskula”), samma bakgrundsmusik som förövarna till Columbine-massakern laddat upp inför sitt dåd. Texten i KMFDM:s låt lyder bland annat: ”Jag är din mardröm som blir verklighet, Jag är din värsta fiende”.

 

Beundrade Rammstein

Även 22-årige Matti Juhani Saari som i september 2008 sköt ihjäl tio människor på en skola i den finska staden Kauhajoki hade Rammstein som favoritband.

Den 27 augusti 2012 sköt 15-årige Robert Gladden en 17-årig skolkamrat på en skola i Baltimore, USA, så att eleven fick allvarliga skador. Robert Gladden beundrade Rammstein, och publicerade en idolbild på en av bandets medlemmar på sin facebook-sida strax innan dådet.

Den 20-årige Adam Lanza, som i december 2012 sköt ihjäl sin mamma och därefter 20 elever och 6 lärare på sin tidigare skola i Newtown, Connecticut, innan han tog livet av sig, omfattade samma gotiska föreställningsvärld som banden Rammstein och Manson.

Han var dessutom besatt av Columbine-massakern och likt Anders Behring Breivik uppslukad av det våldsamma dataspelet ”Call of Duty”.

Och 26-årige Chris Harper Mercer, som i oktober 2015 sköt ihjäl tio personer vid en skolmassaker i Oregon, USA, beskrev sig själv på en hemsida på internet så här: ”Jag tycker om att lyssna till musik, mestadels goth/punk/industrial/elektronisk, och jag tycker om att titta på filmer, skräckfilmer är de bästa...”

Chris Harper Mercer, som var nazist/satanist, frågade sina offer om de var kristna och om svaret blev ja sköts de omgående till döds.

Slite hamn intresserar Moskva, Washington och Bryssel - men inte Rosenbad

Ruben Agnarsson | 22 jun, 2016

Efter flera veckors rapportering i Inblick om de säkerhetspolitiska aspekterna kring hamnen i Slite, kom i veckan den första artikeln i riksmedia via Dagens Nyheter, som skriver: 

”I Bryssel, Washington och Moskva har planerna på en ny rysk gasledning utanför Gotland blivit storpolitik. Projektet ”Nord Stream 2” kritiseras för att hota säkerheten och stabiliteten i Europa.

Men på Gotland välkomnas projektets många miljoner – enda oron gäller säkerheten vid skolbarnens övergångsställe i Slite.


Förra veckan hade Inblick följande artikel i papperstidningen:

Nord Stream får Tekniska nämnden att flytta militärutrymme och kustbevakning från Slite

Regeringen: ”Kommunen är i sin fulla rätt att flytta”

Inför Nord Streams eventuella lån av hamnen i Slite nästa år vill nu Tekniska nämnden på Gotland – med stöd av regeringen – flytta kustbevakningens fartyg och Försvarsmaktens baseringsmöjlighet till Visby.
- Sådana beslut bör inte fattas ensamt av en kommunal nämnd, menar försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L).

Tekniska nämnden på Gotland beslutade under sitt sammanträde den 17 februari att kustbevakningens fartyg i Slite ska flyttas till den västra sidan av ön under de 18 månader som etapp två av det ryska gasledningsprojektet i Östersjön pågår: ”Vad gäller kajplatsfrågorna så bör även de hanteras som förra gången vilket innebär att Kustbevakningen erbjuds alternativ plats i Visby hamn” löd nämndens beslut.

Dessutom ska även Försvarsmaktens tillfälliga baseringsmöjlighet i Slite flyttas.

Åsa Lindestam, vice ordförande i försvarsutskottet för regeringspartiet Socialdemokraterna, backar upp Tekniske nämndens beslutanderätt i frågan om var Kustbevakningen och Försvaret ska få ha sin verksamhet.

- Kommunen har självstyre och beslutar så här i denna fråga. De är i sin fulla rätt att flytta Kustbevakningens båtar och anvisa ny plats, förklarar hon.

- När det gäller säkerhetspolitiken rustar vi upp enligt försvarsberedningens förslag och sedemera riksdagens beslut om hur vi ska hantera Sveriges säkerhet och försvarspolitik. Gotland satsar vi på, enligt detta beslut, tillägger Åsa Lindestam.

 

Sanktioner

Allan Widman, försvarsutskottets ordförande och Liberalernas försvarspolitiske talesperson, är däremot kritisk.

- Om jag förstår sammanhanget rätt kommer även Försvarsmaktens tillfälliga baseringsmöjlighet i Slite att också behöva flytta. Den ligger vägg i vägg med KBV vid samma kaj, påpekar han.

- Sådana beslut bör inte fattas ensamt av en kommunal nämnd. Berörda statliga myndigheter måste höras dessförinnan. Nordstream II är som projekt av säkerhetspolitisk betydelse även på europeisk nivå. Vårt beroende av rysk energi ökar, konstaterar Widman, och tillägger:

- Ryssland är, inte utan goda skäl, föremål för internationella sanktioner. Mot den bakgrunden verkar det politiska styret på Gotland märkligt beredvilligt och lyhört för de ryska önskemålen.

Får använda när kajen är ledig

Daniel Bäckström, försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet, vars miljöminister Andreas Carlgren godkände Nordstreams ansökan förra gången, har inga invändningar mot Tekniska nämndens beslut att flytta Kustbevakningen från Slite.

- Det kommunen beslutat är att hyra ut kajplats åt Nordstream precis som förra gången. Försvaret och kustbevakningen är informerade och har inget att invända. Kustbevakningen abonnerar som jag förstår det dessutom ingen kajplats i Slite, men har tillstånd att nyttja kajen när den är ledig, berättar Daniel Bäckström.

- Detta innebär att kustbevakningen också under gasledningsbygget får använda kajen i Slite, men kan inte ligga still där lika mycket eftersom den inte är ledig i samma utsträckning när den är uthyrd. Kommunens del i detta handlar om det rent affärsmässiga, det vill säga att hyra ut kajplatsen, och man har inte fattat några säkerhetspolitiska beslut, betonar Bäckström.

 

Vänsterpartiet stödjer

Även Stig Henriksson, försvarspolitisk talesperson för vänsterpartiet, stödjer det kommunala beslutet.

- Kustbevakningen är ju en civil statlig myndighet som ansvarar för sjöövervakning och räddningstjänst till sjöss vilket betyder att de säkerhetspolitiska implikationerna får ses mot det uppdrag man har, menar han.

- Under förutsättning att detta kommunicerats och det inte innebär några men för Kustbevakningen – och jag förutsätter att detta har gjorts – då är det inget orimligt i beslutet.

Inblick har även sökt Mikael Oscarsson, försvarspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, som har valt att inte svara.

Kustbevakningen är inte en officiell del av försvaret, utan lyder under Justitiedepartementet. Kustbevakningstjänstemän bär liksom poliser pistol, pepparspray, batong och handfängsel. Till skillnad från polisen har Kustbevakningen en vapenlagstiftning som leder till att de endast får använda pistolen vid direkt nödvärn.

Ruben Agnarsson
ruben@inblick.se

Wallströms dubiösa stöd till fransk fredsplan

Ruben Agnarsson | 10 jun, 2016

I veckans ledare skriver jag om Margot Wallströms och Arabförbundets stöd för den franska fredsplanen för Mellanöstern.

Jag konstaterar att alla länder såg bort när stora delar av Europas judiska befolkning mördades av Hitlers dödsmaskineri. I ruinerna efter förintelsen utropades staten Israel, trots hotet om en invasion av de omgivande arabiska länderna som sedan också förverkligades av länder som Egypten, Irak, Jordanien, Syrien, Saudiarabien och Jemen.

Sedan dess har samtliga arabländer i hela Mellanöstern, förutom Egypten och Jordanien, levt i krigstillstånd gentemot Israel. Under det kalla kriget allierade sig arabvärlden med kommunistblocket i ensidiga resolutioner mot Israel, vilket fick FN – när Sovjetimperiet föll – att ta tillbaka och ångra sin anti-israeliska hållning.

Nu vill Frankrike ta vid där Sovjetimperiet rämnade. Arabförbundets samtliga medlemsländer – tillsammans med palestiniernas ledare Mahmoud Abbas – kommer springande för att hylla förra veckans initiativ för att säkra franskt inflytande i Mellanöstern.

Denna franska konferens har inte uppstått i ett vakuum. Den spirande antisemitismen i Frankrike, med flera terrordåd som riktats mot judar, har lett till en judisk massflykt från landet.

Trots detta ser utrikesminister Margot Wallström, som på några få korta månader brände alla sina broar i hela Mellanöstern, sin chans att vinna billiga politiska poäng på Israels bekostnad. Det kostar nämligen inget att ge sig på den lilla judiska minoriteten som är belägen i ett hav av arabiska befolkningar och landområden.

Har Guillou direktkontakt med Moskva?

Ruben Agnarsson | 09 jun, 2016

Jan Guillou har uppenbarlig fortfarande kvar sina mycket goda kontakter med Moskva.

I en krönika i Aftonbladet går han nämligen i god för Vladmir Putin och intygar att Ryssland inte under några omständigheter kommer att anfalla Sverige.

Det kanske kan förvåna en och annan att denne uppburne svenske pucblicist har en sådan insyn i Rysslands eventuella krigsplaner. Har det möjligen något samband med att Jan Guillou utförde uppdrag åt den sovjetiska säkerhetstjänsten från slutet av 1960-talet och fram tills dess han började jobba med sitt IB-avslöjande?

Klart är att Jan Guillou i övrigt har kvar samma lojaliteter som för drygt 40 år sedan. 1970-talets IB-artiklar var ett generalangrepp på Sveriges samarbete med västvärlden och med Nato. På senare tid har Guillou drivit exakt samma tes i sina krönikor i Aftonbladet. Se exempelvis här och här.