Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Har Guillou direktkontakt med Moskva?

Ruben Agnarsson | 09 jun, 2016

Jan Guillou har uppenbarlig fortfarande kvar sina mycket goda kontakter med Moskva.

I en krönika i Aftonbladet går han nämligen i god för Vladmir Putin och intygar att Ryssland inte under några omständigheter kommer att anfalla Sverige.

Det kanske kan förvåna en och annan att denne uppburne svenske pucblicist har en sådan insyn i Rysslands eventuella krigsplaner. Har det möjligen något samband med att Jan Guillou utförde uppdrag åt den sovjetiska säkerhetstjänsten från slutet av 1960-talet och fram tills dess han började jobba med sitt IB-avslöjande?

Klart är att Jan Guillou i övrigt har kvar samma lojaliteter som för drygt 40 år sedan. 1970-talets IB-artiklar var ett generalangrepp på Sveriges samarbete med västvärlden och med Nato. På senare tid har Guillou drivit exakt samma tes i sina krönikor i Aftonbladet. Se exempelvis här och här.

Gotlands sak är vår

Ruben Agnarsson | 06 jun, 2016

Gotlands tekniska nämnd med Tommy Gardell (S) i spetsen vill nu flytta Kustbevakningens fartyg som är stationerat i Slite hamn för att nästa år ge plats år ryskägda Nord Stream, som vill använda hamnen för att lägga ytterligare gasledningar i Östersjön strax utanför Gotland.

Tekniska nämnden beslutade nämligen den 17 februari att kustbevakningens fartyg i Slite ska flyttas till den västra sidan av ön under de 18 månader som projektet pågår: ”Vad gäller kajplatsfrågorna så bör även de hanteras som förra gången vilket innebär att Kustbevakningen erbjuds alternativ plats i Visby hamn”, lyder beslutet.

Inte heller Gotlands hamnchef Mats Eriksson bekymrar sig för de säkerhetspolitiska aspekterna av beslutet, utan konstaterar i Gotlands tidningar: ”Lärdomar från förra gången Nordstream använde hamnen är enligt hamnchefen Mats Eriksson att man måste sopa bättre på vägarna.”

Dammet på vägarna är alltså den största utmaningen för den kommunala byråkratin på Gotland. När tekniska nämnden den 26 augusti i fjol behandlade en motion från Ulf Karlsson (L) om att bygga sprängkistor och sprängtunnlar i Slite hamn, blev beslutet nej.

Läs hela nyhetsartikeln om denna säkerhetspolitiskt glödheta fråga här.

Kopplingar och hållhakar

Ruben Agnarsson | 26 maj, 2016

I den här veckans ledare skriver jag om Simon Häggström, chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, som den här veckan släppte boken ”Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen”. Boken är en ljusstrimma i en annars ganska dyster verklighet.

Författaren konstaterar själv att han bekämpar en verksamhet som samhället inte vill se. Det som stärker den modige kriminalinspektörens tes om att Sverige inte vill kännas vid den människohandel som förekommer i vårt samhälle, är återkommande indikationer på att denna kriminella verksamhet har kopplingar till – och även har hållhakar på – det svenska rättsväsendet.

Domen mot polischef Göran Lindberg, liksom hanteringen av polischefen i Uppsala som nyligen fick lämna sin tjänst efter misstankar om barnpornografibrott, samt den polis på avdelningen för Särskilda Utredningar (SU), som utfört uppdrag åt och skickat intima e-postmeddelanden till ett antal kvinnor, pekar i samma riktning.

Föräldrar – finns dom?

Ruben Agnarsson | 11 maj, 2016
Motsägelsefulla argument krockar med full kraft när familjepolitiken kommer på tal i Sverige. Ena stunden hånas pappor för att de inte tar ansvar i hemmet eller för barnen, i nästa andetag bagatelliseras de när kraven på insemination för kvinnor förs fram.
Sveriges riksdagen sade i början av året följaktligen ja till att ensamstående kvinnor ska få skattefinansierad hjälp med assisterad befruktning.
Det är inte en folkligt förankrad reform. Det är ännu mindre av omtanke om barnen.
”En Sifo-undersökning visar att 87 procent anser det vara en grundläggande rättighet för ett barn att få växa upp i en naturlig familj, med en mamma och en pappa” skrev Alf Svensson på DN Debatt i april 2008 med anledning av en Sifoiundersökning som visade att 87 procent av svenska folket ansåg att barn har en grundläggande rättighet att så långt det är möjligt växa upp med sina två biologiska föräldrar. 8 procent tog inte ställning och endast 5 procent såg inte denna form av uppväxt som en grundläggande rättighet.
Så kan det bli när en liten högljudd majoritet driver igenom krav som ett ytterst fåtal vill ha och som   dessutom saboterar barnens möjlighet att relatera till sitt förflutna.

Några reflektioner om en medmänniska

Ruben Agnarsson | 27 apr, 2016

Svänger in vid den lilla bensinstationen på väg 172 strax söder om Billingsfors.

Ingemar var bara 10 år när han - endast några meter härifrån - cyklade på den smala väggrenen, blev överkörd av en bil, och dog hastigt.

När jag vid olika tillfällen passerar platsen så här flera decennier senare, kan jag fortfarande känna i kroppen hur denna dramatiska händelse påverkade oss som befann sig i den drabbade familjens umgänge.

Ingemar var jämngammal med min storebror, och hans pappa Bosse ledde mötesverksamheten i Billingsfors, en utpost till Bengtsförs pingstförsamling där min egen pappa var sångledare. Våra föräldrar umgicks en del, Bosse brukade hälsa på pappa på jobbet för att ta en fika, och hade samma otillåtna (inom 1970-talets pingströrelse) intresse för den verksamhet som vuxit fram kring den norske evangelisten Arild Edvardsen i Sarons dal i grannlandet Norge.

Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle när vår familj besökte Ingemars föräldrar i Billingsfors, då det uppstod en viss kalabalik. Jag minns det i dag som att det var Ingemar som hade somnat i badkaret och därför inte svarade när föräldrarna bankade på dörren.

Lillebror Tommy har jag bara ett diffust minne av. Tre år i åldersskillnad är en evighet för en liten grabb som redan gått flera år på lågstadiet.

 

Knappt tjugo år senare, när jag själv bildat familj och flyttat till Uppsala, nådde oss nästa dramatiska besked om Ingemars familj. Hans storasyster Inga-Lill hade omkommit i en tragisk bilolycka i Bengtsfors efter en sladd i en kraftig hagelskur som överraskat. I krocken hade även Inga-Lills båda barn – en flicka på fem år och en pojke på två år om jag minns rätt – fått sätta livet till. Endast maken överlevde.

Tommy var nu Ulla-Guns och Bosses enda barn i livet. Inga-Lills tvillingbror Uno hade nämligen endast levt en kort stund efter förlossningen.

Kanske var det alla dessa obearbetade händelser som gjorde att pappa Bosse fick stroke redan vid 60 års ålder och sakta försvann ned i en dimma av okontaktbarhet.

 

En av de första intervjuerna jag gjorde som ny medarbetare på Inblick och Kanal 10 var med Ingemar och Inga-Lill Dahlmans lillebror. I en öppenhjärtig intervju berättade Tommy om sorgen och om hur han så småningom insåg sitt behov att få hjälp att bearbeta dessa svåra och traumatiska händelser.

Jag har sedan dess lärt känna Tommy som en energisk person, en kreativ entreprenör som får saker att hända och som skapar engagemang och glädje runt om kring sig. I en situation där kristenheten stagnerat och gått tillbaka har han förmått att hitta nya vägar och entusiasmera människor för att nå nya mål.

Kanske är det känslan av att vara ensam kvar i barnaskaran och det åtföljande kravet att visa sig duktig som sporrat och pressat honom. Den uppmärksamme har dessutom säkert noterat entreprenörens vildvuxenhet och en svårighet att inrätta sig i ordnade led.

Tommy ser saker från ett annat håll. Och blir ibland kanske lite väl ivrig att fånga en opinionsvind som det går att surfa på.

Och i slutet av förra året – när han greps av polis med alkohol i kroppen – stod det klart att Tommy delvis förlorat verklighetskontakten, behövde stanna upp och se över sina livsval och prioriteringar.

Att uttrycka sig, skapa texter och omgivningens engagemang är både konstnärens och entreprenörens livsluft. Tommy har i denna situation ändå accepterat tystnaden som en viktig del av en rehabiliteringsprocess. Han inser att det just nu inte är läge för de stora utspelens tid.

Han har dessutom helt frivilligt trätt tillbaka från chefredaktörsrollen och tills vidare helhjärtat axlat administrativa och mer tillbakadragna uppgifter på Inblick. Insikten om betydelsen av att förhålla sig till ett större sammanhang har också börjat infunna sig. Total avhållsamhet från alkohol har blivit en självklarhet.


I mitten av förra veckan
fick jag ett allvarligt sms av Tommy: ”Min far blev dålig i natt och fördes med ambulans till sjukhuset. Jag är hos honom idag...”

Jag​ inser att han som enda kvarvarande son är angelägen om att vara närvarande både i sin mammas sorg och sin pappas dödskamp.

Några timmar senare kommer ännu ett sms, med anledning av att en blogg hängt ut Tommy i en lång artikel: ”... Jag för ingen offentlig sak av detta. Han har inte ställt en enda fråga till mig och skriver som om han visste. Texten öppnar en kloak av förtal på kommentarsfältet...” lyder Tommys lite uppgivna textmeddelande på mobilen.

Jag ringer upp Tommy, och ställer snabbt några kontrollfrågor:

Har de ringt dig och pratat med dig innan de skrev? Nej.

Mejlat? Nej.

Skickat meddelande på facebook? Nej.

Först långt efter att artikeln hade publicerats kom ett meddelande via facebook med en fråga om Tommy ville träffas för att äta lunch...

Förtal? Självklart.

Brottsligt? Vet inte.

Förtal i juridisk mening är ett brott som innebär att sprida uppgifter om någon, som ​syftar till  att utsätta personen för andras missaktning.

Men yttrandefriheten är långtgående i Sverige och förtalsmålen är både kostsamma och få.

Och den aktuella bloggen har inte anmält sig som nättidning till Pressens Opinionsnämnd och behöver därför inte förhålla sig till de pressetiska reglerna som alla andra tidningar i Sverige överlåtit sig till att följa. Detta kan nu utnyttjas till att stapla lögner, insinuationer, falska rykten och felaktigheter på varandra för att förorsaka Tommy och hans familj skada.

Jag tänker på Tommy Dahlmans ångerfulla och helt spontana inledande ord i det tv-program härom veckan i Kanal 10 som berörde de senaste tidens händelserna i Tommys liv: ”Jag har syndat mot Gud, min familj, mina arbetsgivare och mot hela kristenheten”.

 

 

Beslutet blir därför enkelt. Skickar ett mejl till advokaten med en enkel undran.

Är det tillåtet att på detta sätt ta heder och ära av en medmänniska utan att ta kontakt, och utan att kontrollera fakta och bakgrund?

Jag tvekar en aning när jag inser att advokaten snabbt kommer att inse att de som skrivit blogginlägget påstår sig vara kristna.

Mot Sverige – ur tiden

Ruben Agnarsson | 26 apr, 2016
Två tredjedelar av det svenska folket tycker att det är ett dåligt förslag att införa republik med vald president. Bara 16 procent tycker det är ett bra förslag, enligt en ny undersökning.
När svenska journalister fick samma fråga år 2011 tyckte en majoritet, 53 procent, att det var ett bra förslag att Sverige blev republik. Bland riksdagsledamöter väger opinionen jämnt mellan republikaner och de som förespråkar monarki.
Våra riksdagsledamöter går alltså inte alls i takt med befolkningen när det gäller inställningen till Sveriges statsskick. I ännu högre grad gäller detta faktum Sveriges journalister, som utmärker sig i sin fientliga inställning till monarkin.
 
Det är en förklaring till att Mille Marcovic bok om kungen år 2010, som var ett generalangrepp på förtroendet för Sveriges statsskick och som iscensattes av en torped med anknytning till främmande makts underrättelsetjänst, kunde få ett så okritiskt genomslag i svenska medier. Frågan är vem som gynnas av en sådan operation. Inte är det Sverige i alla fall. Mot Sverige, ur tiden, verkar nästan vara mottot för en majoritet av Sveriges journalister.
Sveriges riksdag har i demokratisk ordning beslutat om att vårt land ska vara en monarki. Och 56 procent av Sveriges befolkning vill behålla kungahuset. Kanske handlar detta stöd om att monarkin upplevs som en befriande påminnelse om att allt i tillvaron inte är politik och att det finns värden som står över tillfälliga politiska  nycker och opinionstrender.

Regeringens arbete med extremismen

Ruben Agnarsson | 20 apr, 2016
Mehmet Kaplan har haft "förmånen" att jobba i en regering som med sina ord arbetar m​ot extremism, men i praktiken skapat utrymme för och utnyttjat extremismen för sina egna syften.
I min ledare som publiceras i morgondagens papperstidning, skriver jag på detta tema:

”Socialdemokratiska regeringar har i princip alltid varit beroende av politiska extremister för att kunna regera landet. Genom att i decennier låta kommunister ligga i framkant av opinionen i socialdemokratiska hjärtefrågor som familjpolitik, utrikespolitik, skattepolitik och försvarspolitik har man både kunnat flytta fram positionerna i önskvärd riktning och själva kunnat framstå som moderata och balanserade.

I den kaskad av extrema uttalanden som Kaplan har spridit omkring sig, har utrikesminister Margot Wallström (S) kunnat framstå som ganska sansad politiker när hon i själva verket avviker ganska rejält från det som tidigare varit normalt i svensk utrikespolitik."

Läs hela ledaren i tidningen i morgon.

Grindvakter övervakar debatten

Ruben Agnarsson | 24 mar, 2016
Det har uppstått en debatt om det svenska debattklimatet. I Expressen har Ulf Adelsson, före detta partiledare (M) och landshövding, konstaterat hur lätt medier på ett fördomsfullt sätt stämplar ut dem som inte fogar sig i åsiktskorridoren.
För en tid sedan skrev jag en ledare i Inblick om hur de politiska värderingarna hos journalister påverkar rapporteringen.
Många journalister låtsas som om deras egna perspektiv och nyhetsval överhuvudtaget inte existerar.

Spännande innehåll i kommande nummer av Inblick

Ruben Agnarsson | 13 feb, 2016
Vi kan utlova ett riktigt spännande innehåll i nästa veckas nummer av Inblick. Alla djupt felaktiga rykten och efterföljande frågetecken kring Inblicks hållning i aktuella frågor kommer då med all tydlighet att rätas ut.
Tidningen kommer ut på torsdag, och du som vill försäkra dig om att få hela papperstidningen direkt i brevlådan kan boka en månads provprenumeration för endast 50 kronor här.
På återseende!

När fakta skapar kaos

Ruben Agnarsson | 11 feb, 2016
Inblick har följt upp Uppdrag gransknings program i höstas som påstod att det förekom stora kontantgåvor på Livets ord. Inblick har redovisat två sakförhållanden:

1. Den stora personliga gåvan i Norge som nämndes i programmet var i själva verket en bankinsättning, bekräftad av församlingens pastor Gunnar Jeppestöl.

2. De två övriga uppgiftslämnarna är pastorer med ett kontroversiellt förflutet, där det bland annat finns en fällande dom (böter) för olaglig penninginsamling i Kouvola hovrätt (numera Östra Finlands hovrätt) från den 5 nov 2013, vilket gör att anklagelser om felaktig penninginsamling inte blir särskilt trovärdiga.

Inblick har försökt att få svar från Uppdrag granskning Anna Lindman på dessa två punkter. Hon har hittills valt att göra sig otillgänglig.

Och såväl bloggen Aletheia och den pastor som kan knytas till domen i Finland (och som framträdde i Uppdrag granskning), har hotat med en polisanmälan av Inblick för att tidningen lyfter fram dessa fakta. Dessutom har det massproducerats konspiratoriska och helt missvisande inlägg och artiklar på både facebook och bloggar om Inblick, om allt mellan himmel och jord.

Inblick kommer inte bemöta dessa artiklar. Vi vill endast i all vänlighet lyfta fram det faktum att det inte är särskilt lyckosamt att bekämpa kyrkopolitik med kyrkopolitik.

EU godkände Adaktussons resolution om folkmord

Ruben Agnarsson | 04 feb, 2016
I dag röstade Europaparlamentet igenom en resolution som slår fast att IS begår folkmord i Syrien och Irak.
Lars Adaktusson (KD), som ligger bakom resolutionen, skrev i veckans nummer av Inblick följande gästkrönika:

I dag avgör EU-parlamentet frågan om folkmord


Idag - torsdag - röstar Europaparlamentet om huruvida man skall beteckna Islamiska statens övergrepp mot kristna minoritetsgrupper (kaldéer/assyrier/syrianer och armenier) och jezider som folkmord. Eller inte.
Frågan om folkmordsbegreppet är betydelsefullt av flera skäl. Rent folkrättsligt innebär det att den som tillstår att ett folkmord äger rum också förbinder sig att agera i proportion till detta. 
Det är sant att frågan formellt ligger hos FN:s säkerhetsråd, men det är lika sant att ett erkännande av Europarlamentet har potential att förändra dynamiken i frågan. Samma sak gäller amerikanska kongressen, där en motsvarande process pågår.

Islamiska statens grundläggande motiv finns tydligt uttalat och syftar till en etnisk och religiös rensning av allt det som inte passar in i den egna snäva definitionen av salafistisk sunniislam. Morden, våldtäkterna, kidnappningarna, utplåningen av kulturell och religiös historia samt kraven på underkastelse är ägnade att förinta eller fördriva kristenheten. I praktiken handlar det om alla dem som utgör den kaldeisk/assyriska/syrianska minoriteten i Irak och Syrien.
Islamiska staten ser kristna som legitima mål, och det är inte heller något de hymlar med. 
I terrororganisationens officiella tidning Dabiq förklaras att ”Rom ska erövras” samtidigt som ”korsen ska brytas sönder och kvinnorna förslavas” (oktober 2014). I samma tidning betecknas det bestialiska mordet på 21 medlemmar av Egyptens koptiska ursprungsbefolkning som en avrättning av ”korsfarare” (februari 2015).

Verkligheten visar också att de inte tvekar att agera i samma anda som sin propaganda. Åtskilliga politiska beslutsfattare och människorättsexperter har gjort klart att detta i grunden handlar om brott mot mänskligheten – tyvärr är det värre än så. Mot bakgrund av det oerhörda som sker är det uppenbart att Islamiska staten i själva verket gör sig skyldig till folkrättens värsta och mest avskyvärda brott. I FN:s folkmordskonvention från 1948 definieras begreppet folkmord utifrån gärningar ”utförda i akt och mening att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp”.
Med andra ord; framför våra ögon utsätts den kristna minoriteten i Irak och Syrien i dag för ett folkmord. Min förhoppning är att en majoritet av Europaparlamentet instämmer i denna bedömning.

Lars Adaktusson (KD) 
Europaparlamentariker 
Ledamot av Europaparlamentets utrikesutskott

Det kristna hoppet

Ruben Agnarsson | 03 feb, 2016
”Var finns hoppet?”
Denna mycket berättigade fråga fick jag i går via e-post av en läsare efter att jag publicerat mitt blogginlägg om risken för att Sverige kan dras in i ett förestående storkrig.
Vi får inte hopp genom att blunda och låtsas att verkligheten inte existerar. I sitt avskedstal som återges ibland annat Lukas kapitel 21 beskriver Jesus de extrema svårigheterna i den yttersta tiden: krig, förföljelse, naturkatastrofer och hungersnöd. 
Jesus uppmanar oss då att räta på oss och lyfta blicken.

”Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” Luk. 21:25- 

Det finns inget verkligt hopp utan Gud. Varken här i tiden eller i evigheten. Vårt hopp, som individer och som nation, finns i honom!
Därför behöver vi berätta om de glada nyheterna att Gud älskar och har en plan för varje människa. Och att han kan ge hopp och tro mitt i de mest hopplösa situationer.

Försvaret: ”Sverige kan vara i krig inom några år”

Ruben Agnarsson | 02 feb, 2016
På onsdag den här veckan inleder Försvarsmakten de så kallade Markstridsdagarna i Boden i Norrbotten. 
”Markstridsdagarna genomförs regelbundet för att tydliggöra utvecklingen för arméns markstridsförband och hölls senast 2012 på Ravlunda skjutfält i Skåne. I år hålls dagarna i Boden den 3-4 februari och fokuserar på arméns utveckling de kommande åren” skriver Försvarsmakten på sin hemsida.

informationsfolder-msd-2016-web-1I den broschyr som Försvarsmakten har sammanställt (läs den här) inför Markstridsdagarna hälsar Sveriges arméchef, generalmajor Anders Brännström, alla soldater välkomna till dagarna i Boden på ett ganska dramatiskt sätt:
”Det omvärldsläge som vi upplever och som också framgår av inriktningsbeslutet leder till slutsatsen att vi kan vara i krig inom några år” skriver han i sin inledning.

Det är ett ganska dramatiskt besked från en försvarsmakt, vars budget numera ligger och skvalpar kring en procent av BNP, tack vare nedskärningar från främst socialdemokratiska försvarsministrar. På 1980-talet fick Försvarsmakten närmare tre procent av BNP.

Sverige hamnar inte i krig på egen hand. Om Sverige skulle hamna i krig, kommer stora delar av västvärlden också att befinna sig i krig. I september 2008 skrev jag en krönika i Världen idag om profetiska varningsord om ett kommande storkrig.
Du kan läsa denna krönika här!

Rätt om Peter Ljunggren

Ruben Agnarsson | 01 feb, 2016
Tidningen Inblick nämnde i en artikel i förra veckans nummer att Peter Ljunggren blivit utesluten ur en församlingsorganisation på grund av moraliska och ekonomiska oegentligheter. Efter samtal med Peter Ljunggren vill vi korrigera och förtydliga att han inte blivit utesluten från någon församlingsrörelse av dessa skäl.
Vi har därför tagit bort detta från Inblicks hemsida och vi kommer att inkludera denna skrivelse i nästa nummer av tidningen. Peter Ljunggren och jag vill härmed avsluta detta och önska varandra frid.

Stor sympativåg på sociala medier

Ruben Agnarsson | 29 jan, 2016
Den senaste veckan har Inblick upplevt en stor sympativåg på sociala medier: hela 146 nya likes på en vecka. För att möta detta stora intresse för tidningen har vi tagit fram ett kanonpris på en provprenumeration på Inblick: endast 50 kr för fyra nummer. 
Boka din tidsbestämda provprenumeration på denna länk. Vi lovar dig mycket spännande läsning under de närmaste veckorna.​
Hoppas vi ses i papperstidningen!

SVT blir (S)VT

Ruben Agnarsson | 15 dec, 2015
Aftonbladet - med den politiska beteckningen ”obunden socialdemokratisk” - förlorar sin ansvarige utgivare Jan Helin, som blir ny programdirektör för Sveriges television.
Där kommer han att ansvara för nyhets- och samhällsprogram, samt dokumentärer.
Rekryteringen för tanken till en färsk ledarkrönika i Expressen, som fått 23.000 delningar på facebook, där Eric Erfors skriver en ironisk och fiktiv programförklaring i namn av Sveriges Televisions vd Hanna Stjärne. 
Krönikan belyser ett antal uppseendeväckande rekryteringar som Stjärne ansvarat för, som Lena Sundström vars debutbok från 2005 var en svidande uppgörelse från vänster med socialdemokratins högervridning och privatiseringsiver.
Eller Behrang Miri, som meriterat sig genom att skriva ett förslag till kulturpolitiskt program åt Miljöpartiet.​
Erfors sammanfattar:
”Genom att anställa ännu fler vänsterdebattörer fullföljer SVT sitt public service- uppdrag enligt sändningsavtalet om att ”programverksamheten ska som helhet bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.” Jag är en omåttligt stolt vd."
Genom rekryteringen av Jan Helin fullbordar SVT:s vd Hanna Stjärne den vision som Eric Erfors hjälpt henne att formulera.
SVT är ett oberoende medieföretag i allmänhetens tjänst, skriver medieföretaget på sin hemsida.
Och även radiotjänst marknadsför SVT som oberoende tv.
Är det kanske dags för SVT att modifiera sin beteckning ​till ”oberoende socialdemokratisk”?
 

Livets ord existerar inte i ett vakuum

Ruben Agnarsson | 30 nov, 2015

Få seriösa granskningar har gjorts av Livets ord som samhällsfenomen. Bland alla analyser, som antingen tenderar att bli hätska angrepp eller salvelsefulla försvarstal, finns det en rapport som utmärker sig: en forskningsrapport från Svenska Kyrkans forskningsråd (Livets Ord och samhället) från 1991 av den engelske antropologen Simon Coleman.

Coleman beskriver nämligen den politiska och andliga miljö som Livets ord startade i och delvis fortfarande existerar i. Hans analys var att den svenska kristenheten – inklusive pingströrelsen – i början av 80-talet hade anpassat sig till staten som en socialdemokratisk inrättning.
Colemans rapport beskriver hur Livets Ords tillkomst och tillväxt kom att hota detta tillstånd, och hur ett nätverk av personer med akademisk, teologisk och politisk plattform då ryckte ut för att återställa ordningen. 
Man kan bara ana den ideologiska konfrontation som starten av Livets ords skola år 1985 innebar, samma år som den svenska skolans ideologiska samarbete med DDR om att skapa en homogen, ateistisk skola stod på topp och landets utbildningsminister Margot Honecker besökte Stockholm medan Sveriges försvarsminister Anders Thunborg (S) jagade älg tillsammans med DDR:s arméminister Heinz Hoffman.
På grund av sin tillgång till samtliga dessa plattformar pekades politikern, kyrkoledaren och akademikern Sigbert Axelsson (S) ut som central i detta nätverk. Den som vill sätta sig in i hur detta nätverk agerade kan med fördel ta sig tid att titta igenom klipparkiven till den då öppet frikyrkofientliga tidningen UNT och pingströrelsedominerade tidning Dagen.
Även sedan Colemans rapport kom ut har det skett ett antal sådana här politiskt motiverade utryckningar mot Livets ord. Ett återkommande tema i rapporteringen om församlingen har varit att medlemmar farit illa.

Livets ords nuvarande ledning har i dag en reflekterande, självkritisk och nyanserad bild av sin egen verksamhet och historia. Exklusivitet och överdrifter har tonats ned. En större öppenhet och transparens har infunnit sig. Överdådiga pensionsavtal har rivits upp av den nya ledningen och pensionsavsättningar har istället kommit övriga personalen till godo.
Skulle en motsvarande reflektion och självkritisk hållning kunna infinna sig hos exempelvis SVT och Sveriges Radio (eller hos Dagen och UNT för den delen)? De statliga medierna har ju historiskt legat bakom ett antal redaktionella övertramp mot församlingen som varit övertydliga. I Uppdrag granskning (UG) nu senast blev exempelvis personer som inte satt sin fot i Livets ord på nästan 30 år helt plötsligt sanningsvittnen. Och av de tre ​exemplen om påstådda kontantgåvor utan kvitton, visade sig ett motsvaras av en bankinsättning ​medan de två övriga påståendena kom från kristna ledare som blivit utslängda - på grund av moraliska övertramp och bristande trovärdighet - från de rörelser de själva startat. 
Och om vi nu likt UG ska gå längre tillbaka i tiden, vad sägs om bomben som exploderade i Livets ords entré den 10 mars 1990? Eller sabotaget mot SVT-sändningen i samband med att den dåvarande församlingsmedlemmen Carola framförde sin låt i Melodifestivalen – dagen före bomben exploderade på Livets ord?
Händelserna inträffade efter att programledaren Ulf Elfving och ”avhopparen” Pether Öhlén i en veckas tid låtit kritiker framföra synpunkter på Livets ord i Sveriges Radios "Efter tre". När Livets ord slutligen inbjöds till genmäle hade Ulf Elfving åkt på semester i Thailand.
Varken bomben och sabotaget fick någon förklaring. Ingen gjordes ansvarig eftersom polisutredningarna rann ut i sanden.
För sina insatser belönades Pether Öhlen istället så småningom med en anställning som producent på P4 Extra på Sveriges Radio – uppföljaren till Efter tre.
”Jag har träffat en före detta satanist, som blev omvänd, som berättade att han var med på det där. Han ville berätta vad som egentligen hade hänt. Det var en intressant historia. Men jag kände mig aldrig rädd”, sade Carola till Aftonbladet i februari 2003 med anledning av sabotaget mot hennes sång i SVT-sändningen.

Att bilden av människor som for illa på Livets ord kunde få ett sådant medialt genomslag i slutet av 1980-talet berodde på ett projekt inom Svenska kyrkan som riktade sig mot Livets ord och som engagerade den dåvarande frisören Pether Öhlén och psykoterapeuten Gudrun Swartling  (läs RI-rapport 1, MEF, Kyrkans Hus, 1988). Rapporten beskriver bland annat vilken relation Gudrun Swartling och Pether Öhlén hade till de personer som gav sina svar i Swartlings rapport.
Som anställd på Svenska kyrkan åkte 25-årige Pether Öhlén, från augusti 1987 och några månader framåt, land och rike runt och beskrev Livets ord som en extremt farlig rörelse. Han framställde medlemmar i trosrörelsen som hjärntvättade sektoffer, andliga narkomaner och potentiella självmordsaspiranter.
I dessa svartmålande tidningsintervjuer spreds dessutom ett virvarr av motsägelsefulla uppgifter om bibelskole-elevers påstådda psykiska problem. Ena stunden påstod Öhlén att ”8 procent av de som gått Livets ords bibelskola har varit i kontakt med psykiatrin...” (Östersundsposten, 9/11, 1987).
I nästa andetag påstod han helt plötsligt att 14 procent av de som utexaminerats är i behov av psykisk hjälp (Nerikes Allehanda, 18/4, 1988). Fru Swartling uppgav i stället i en artikel i Läkartidningen att 63 procent (27 av 43) haft kontakt med psykiatriker.
I Svensk Veckotidning, nummer 46, 1987, påstod Öhlén i sin tur att nio av tio som lämnat Livets ord har haft allvarliga planer på självmord. I artikeln i Läkartidningen påstod paret Swartling i stället att det handlade om var fjärde. I en annan tidningsartikel menade Öhlén till och med om att ”Akademiska sjukhuset i Uppsala har öppnat en särskild avdelning för att hjälpa” människor från Livets ord (Motala Tidning 23/11, 1988).

Pether Öhlén och Gudrun Swartling hade under denna period långa, ingående och personliga samtal med personer, inte minst föräldrar, som på grund av tidningsartiklarna sökte kontakt med RI-projektet, där Gudrun Swartling beskrevs som ”mycket aktivt engagerad”. ”Pether Öhlén hjälpte mig att se gemensamma drag mellan Moonrörelsen och trosrörelsen”, säger en annan av dem som citeras i rapporten.
Begrepp som ”sektsjuka” och ”religionsmissbruk” myntades och Gudruns make, distriktsläkaren Per G Swartling, hävdade att Livets ord helt enkelt borde förbjudas (UNT 13/6, 1991). Även Gudrun påstod i intervjuer att Livets ord var något farligt och sade sig vara ”arg och upprörd över” att ”präster och pastorer är alldeles för flata” (Budbäraren, nummer 20-21, 1990).
Budskapet, både i tidningsartiklarna och i de personliga samtalen, var entydigt och kraftfullt: ”Du har blivit lurad. Du är med i en farlig rörelse. Du mår dåligt.” I denna tryckkokare av intensiv påverkan är det naturligtvis omöjligt att göra en objektiv undersökning kring människors psykiska välbefinnande. Att först beskriva människor som lurade sektoffer, andliga narkomaner och potentiella självmordsaspiranter för att sedan fråga hur de mår, resulterar knappast i några vettiga svar.
Claes Wallenius, psykolog och forskare vid FOAS:s beteendevetenskapliga institution, avfärdade därför Swartlings artikel i Läkartidningen: ”Den är inte objektiv. Intervjuerna tycks ha utförts och tolkats av personer med stark negativ uppfattning. Med dylika metoder kan nära nog vad som helst bevisas. Undersökningen ger inget belägg för att Livets Ords förkunnelse orsakar psykiskt ohälsa...” (Makt och Media, nr 2, -94).
Stefan Swärd, fil dr i statskunskap menade: ”...hela intervjusituationen verkar vara ganska tendentiös. Gudrun Swartling har byggt upp personliga kontakter med avhoppare som hon intervjuar... En sådan intervjusituation leder lätt till att man får de resultat i intervjuerna som man vill ha.” (Läkartidningen, nr 35, 1991)
Även Svenska kyrkans Monika Bratt som ansvarade för projektet ”Nya Trossystem” distanserade sig från Swartlings slutsatser: ”man kan inte både samtala med människor för att hjälpa dem för att i nästa andetag ställa frågor till dem med syftet att göra en vetenskaplig undersökning. Det håller helt enkelt inte.” (Magazinet, nr 1, 1992).

Pether Öhlén presenterade sig i maj 1998 (Vestmanlands läns tidning, VLT, 11 maj, 1998) som ”avprogrammerare för Svenska Kyrkans hjälpprojekt för sektoffer, RI”. Sanningen är att det då inte fanns något sådant hjälpprojekt. Svenska kyrkan lade nämligen ned projektet 10 år tidigare. Och uppföljaren ”Nya Trossystem”, som pågick mellan 1990 och 1996, samarbetade aldrig med Pether Öhlén.
I VLT blandade ”avprogrammeraren” Pether Öhlén ihop Livets ord med bisarra självmordsgrupper som Jim Jones-sekten och Davids-sekten i Waco. Sektbegreppet blev ett känslomässigt tillhygge som användes för att måla upp en skräckbild, trots att avprogrammeringsförsök i Sverige i flera fall ”urartat i våld och kränkningar.” (Alwall/Wallenius, Psykologtidningen, nr 6-7, 1998).
Alwall/Wallenius syftade bland annat på en kidnappning som Öhlén var involverad i och som resulterade i att medlemmar i föreningen FRI dömdes för olaga frihetsberövande (Göteborgs Tingsrätt, mål B4901, 1988).
En av pionjärerna (och profitörerna) Ted Patrick, som myntade begreppet avprogrammering, avtjänade under 70-talet flera fängelsestraff för kidnappning. Avprogrammering blev en affärsrörelse där stora arvoden betalades ut. Höga arvoden förekom även i svenska sammanhang där avprogrammering tillämpades.
Pether Öhlen hävdade i VLT att avprogrammering ger ”goda resultat” och påstod att ”den gruppen har i genomsnitt 10 månader kortare rehabiliteringstid än övrig”. Uppgifterna var helt tagna ur luften och syftade endast till att lansera Öhlén som en avprogrammerare med officiellt stöd från Svenska kyrkan.
Något sådant stöd fanns överhuvudtaget inte alls. 
Pether Öhlens "meriter" som avprogrammerare gjorde honom senare till producent på P4 Extra på Sveriges Radio – uppföljaren till Efter tre. Och distriktsläkaren Per G Swartling befordrades till expert på Socialstyrelsen.

Föreställningen att människor på Livets ord mår dåligt låg även bakom den politiskt motiverade kampanjen mot Livets ords kristna friskolor i början av 2000-talet. Ett ”joursamtal” till Skolverket, där anmälaren senare visade sig vara påhejad av såväl Margareta Wiman, ansvarig för värdegrundsfrågor på det socialdemokratiska regeringskansliet, och Staffan Yngve, ledande socialdemokratisk skolpolitiker i Uppsala, ledde i början av 2000-talet till att myndigheten inledde en granskning av Livets ords skolor.
Per Kornhall, en biologilärare på skolan som var kritisk mot den undervisning han själv ansvarade för, blev socialdemokraternas nya trofé. 
Detta skedde samtidigt som Socialdemokraterna i riksdagen försökte att – tillsammans med Vänsterpartiet – begränsa möjligheterna för de kristna friskolorna, där Livets ords var den största. Dessa försök stoppades i riksdagen av Miljöpartiet och Alliansen.
En konsult anlitades i denna veva av Skolverket för att i hemlighet ringa runt till elever på Livets ords skolor och på sätt vaska fram intern kritik. Kvinnan som ringde joursamtalet kunde dessutom kopplas till ett förfalskat brev från ”nio före detta elever på Livets Ords skolor” som den 8:e mars 2001 anlände till Skolväsendets överklagandenämnd. Brevet blev underlag för en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter som nytillträdde skolreporter Cecilia Bodström skrev på temat intern kritik från elever, och som ledde till att DN fick göra en rättelse. Bodström befordrades till kanalchef på Sveriges Radio efter sitt klavertramp.
Anna Hellstadius, utredare åt dåvarande generaldirektören Bosse Ringholm (S) på AMS, anställdes i samma veva som ”expert” på Skolverket för att ringa runt till elever på en av Livets ords systerskolor i Stockholm med syftet att vaska fram kritiska elevröster, utan varken skolans eller föräldrarnas vetskap. Hon ringde bland annat hem till minderåriga elever för att ställa sina frågor.
Anna Hellstadius ringde även runt till myndigheter i Uppsala för att vaska fram myndighetskritik mot Livets Ords kristna skola, även det en utredning som genomfördes utan skolans vetskap.
Det hjälpte inte att Sveriges Television följde upp regeringens politiska kampanj respektive Skolverkets granskningar med flera Dokument Inifrån-program om religiösa friskolor. Inte heller att LO presenterade en kritisk rapport om att friskolor tog resurser från den kommunala verksamheten, vilket även blev temat för ett annat SVT-program - som fälldes i granskningsnämnden.
Friskolorna klarade sig från ytterligare inskränkningar, mycket tack vare Mikaela Valtsersson (MP:s skolpolitiska talesperson), idag verksam på Friskolornas riksförbund.
Vad hände med Per Kornhall? Jo, han gjorde en raketkarriär på Skolverket och i den religionskritiska organisationen Folkvett och utbildning, där han var verksam tillsammans med Staffan Yngve (S). I en stor artikel i DN om "sektsjuka" beskriver han hur han hittat tillbaka till sina ungdoms rötter, då han politiskt låg till vänster, och ​lyssnade på Frank Zappa​ och svensk progg. 

Det ryktas nu om att SVT Uppdrag granskning vill följa upp förra veckans program om Livets ords ekonomi med just detta tema att medlemmar i Livets ord mår dåligt. Erfarenheten från tidigare försök ​från Sveriges Public service-företag att behandla detta ämne väcker onekligen blandade känslor.
Eller för att säga det på ett annat sätt: Man kan må dåligt för mindre.

Anna Lindman svarade - läs nästa veckas Inblick

Ruben Agnarsson | 27 nov, 2015
Så kom då äntligen svaren från Anna Lindman, på de frågor som Inblick väntat att få svar på sedan 9 oktober. Det krävdes att frågorna - förutom att de skickades till Anna Lindman - mailades till Uppdrag gransknings redaktion, till SVT-redaktionen i Umeå, till programdirektör Robert Olsson, till programchef Bengt Strömbro, samt att tidningar skickades till såväl Anna Lindman som Bengt Strömbro.
Dessutom gick det åt två publiceringar i Inblick, ett tv-program, tre tweets och två blogginlägg. Här och här är artiklarna som Inblick publicerat hittills.
Och så här skrev Anna Lindman i sitt mail när hon skickade svaren:

"Du är enveten du!
Här har du mina svar, se nedan efter varje fråga.
Om du kortar i mina svar vill jag att du meddelar mig det, precis som vi gör när vi intervjuat någon.
Vänligen
Anna Lindman
Programledare
Livsåskådningsredaktionen"

Läs Anna Lindmans svar i Inblick nästa vecka!

Inga svar efter 48 dagar, 10 mail, 2 brev, 2 publiceringar och 1 tv-program

Ruben Agnarsson | 26 nov, 2015
Efter 48 dagar, 10 mail, 2 brev, 2 publiceringar och 1 tv-program så vägrar Anna Lindman fortfarande att svara på frågor. (se veckans artikel i Inblick).
Den 9 oktober fick hon frågor från tidningen Inblick, dels med anledning av hennes sammanblandning mellan Livets ord och Moon-rörelsen/Hare Krishna i programmet ”Den enda sanna vägen” och dels med anledning av hennes hyllningsintervju med Alexander Bard.  
I natt, strax efter midnatt, tog Anna Lindman för första gången kontakt med mig. Det skedde efter att hon i gårdagskvällens chatt med en tittare – som undrade varför hon inte gjorde sig tillgänglig för Kanal 10 – svarade: ”Jag har inte fått någon fråga från kanal 10?”
Detta trots att hon och flera av hennes chefer har fått ett tiotal mail och två brev med påminnelse om att jag vill ha svar på mina frågor för Inblicks räkning. Dessutom fick både Anna Lindman och Uppdrag gransknings redaktion i går mitt på dagen en inbjudan att medverka i Kanal 10:s direktsändning på Kanal 10 när Siewert Öholm och Joakim Lundqvist samtalade om Uppdrag granskning.
Här följer mailväxlingen (läses nedifrån och ​upp) som kom till stånd efter 48 dagars väntetid, och där Anna Lindman motiverar varför hon fortfarande inte vill svara på frågorna som ​jag ställt.

-----------------------------------

Jag vill ha svar på dessa sju frågor:

1. Först undrar jag hur du resonerar när du definierar en sekt. Vilka är kriterierna?

2. Livets ord hamnade bland plymoutbröderna och Moon-rörelsen. Hur kom det sig? Vilka är likheterna?

3. Din medarbetare Pelle Westman är pingstvän, är pingströrelsen enligt din uppfattning också en sekt?

4. Du gjorde för en tid sedan en väldigt okritisk intervju med Alexander Bard, som för några decennier sedan beskrev sig som satanist. Hur motiverar du den okritiska hållningen till Bard i jämförelse med de konfrontativa frågorna till Joakim Lundqvist?
http://www.svt.se/annas-eviga/darfor-behover-vi-komma-tillbaka-till-religionen

5. Alexander Bard beskrevs år 2006 som en sektledare som styrde en elit-grupp med en skvaller-lista via e-post. Varför fick inte Bard några frågor kring detta?
http://www.dn.se/kultur-noje/ubermobbning-pa-natet/

6. Är det lättare att kritisera kristna rörelser i Sverige än rörelser som har sina rötter i andra (anti-kristna) religioner eftersom Sverige är/har varit ett kristet land?

7. Du uppmanar till en kritisk hållning och varnar för maktmissbruk i olika rörelser. Hur stor makt har du själv som programledare i SVT och hur tror du människor påverkas av den bild som du förmedlar?
 

Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 13:47
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: SV: SV: Kanal 10

Men Ruben, du har ju svaren där.
Hur jag ser på skillnaden mellan de båda programmen och skillnaden på Joakims ansvar och Alexanders.
Vad är det mer du vill ha?
Vänligen
/Anna 
 

Från: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se>
Skickat: den 26 november 2015 00:41
Till: Anna Lindman
Ämne: SV: SV: Kanal 10
 
Är du journalist?
Som vägrar svara på frågor?
Det är väl inte ditt ansvar att besluta vilka frågor Inblicks redaktion ställer?


Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 13:31
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: Re: SV: Kanal 10

Jag har väl motiverat i mitt senaste mejl varför jag inte kan svara på din jämförelse mellan Den enda sanna vägen och Annas Eviga. 
Om du har frågor om vår granskning i går får du väldigt gärna skicka dem! 
Vänligen 
/Anna 

Skickat från min iPhone


26 nov 2015 kl. 13:08 skrev "Ruben Agnarsson" <ruben@kanal10media.se>:

Tack för ditt mail.
Du har fortfarande inte svarat på mina frågor. Ska jag skicka dem igen?
mvh
Ruben


Från: Anna Lindman [anna.lindman@svt.se]
Skickat: den 26 november 2015 09:26
Till: Ruben Agnarsson
Ämne: Kanal 10

Hej Ruben
Jag hade jättegärna varit med i kanal 10 i går, det är oerhört synd att jag missade att Inblick och kanal 10 hörde ihop. Och jag och Uppdrag granskning svarar hemskt gärna på alla frågor du har om vår granskning av Livets Ord. 
Jag har dock fortfarande svårt att se hur jag ska kunna svara på din jämförelse mellan ett filosofiprogram jag gjorde för tre år sedan där Bard var en av tre gäster, hur han bemöttes där, och hur vi närmat oss Livet ord i en serie om grupper som kallas sekter (Den enda sanna vägen, SVT) Alexander Bard är en ensam opinionsbildare, författare, som svarade för sig själv. Joakim Lundqvist leder en församling med 2000 - 3000 medlemmar, en församling som tyvärr lämnat efter sig mängder av berättelser och skildringar från människor som farit illa. Om dessa skildringar inte funnits hade vi såklart inte behövt kontakta Livets ord i detta sammanhang, som det är nu finns det fortfarande en mängd kritiska frågor att ställa till Livets ord och framförallt till den fd ledaren Ulf Ekman. 
Vi medverkar gärna i ett program om detta. 
På återhörande
/Anna Lindman


-------- Originalmeddelande --------

Tack för svar. Det tog ju sin lilla tid. Närmare bestämt 49 dagar, tio mail, två brev, två publiceringar och ett tv-samtal senare.

Saknar fortfarande svaren på mina frågor. Du vill tydligen hellre recensera frågorna än att svara på dem.

Vilka som är lobby-grupp respektive journalister får väl läsarna/tittarna avgöra.

Lägger ut ditt svar på min blogg under torsdagen så länge. Ger dig ytterligare en möjlighet (elfte gången) att svara på mina frågor inför nästa veckas tidning (Inblick).

Jag jobbar på Inblick som journalist och på Kanal 10 som programledare.
Har intervjuat Janne Josefsson.
http://old.inblick.se/Default.aspx?ID=141&PID=1907&Action=1&NewsId=1487

Har dessutom haft telefonkontakt våren 2014 med Ali Fegan som inte avvisat en intervju (han ville dock skjuta på den till efter sommaren 2014 och då rann det ut i sanden).

Mvh Ruben 


-------- Originalmeddelande --------
Från: Anna Lindman <anna.lindman@svt.se> 
Datum: 11-26-2015 00:06 (GMT+01:00) 
Till: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se> 
Rubrik: Re: Vb: kontakt 

Hej Ruben
I kväll jobbar jag med att svara på tittarreaktioner. Är du, din blogg Inblick och tv 10 samma sak? Det hade jag ingen aning om. 
Är du journalist? 
Den första artikel du skickade till mig finns det absolut ingen anledning för mig att besvara, det är bland det märkligaste och osakligaste jag läst. Vad du skrivit idag har jag absolut inte hunnit ta del av, jag jobbar alltså från tidig morgon till sen kväll som journalist på Sveriges Television. Jag hoppas att du har förståelse för att jag inte har tid att svara alla lobbygrupper som försöker nå mig. 
Med vänliga hälsningar 
/Anna Lindman


Skickat från min iPhone

25 nov 2015 kl. 23:53 skrev "Ruben Agnarsson" <ruben@kanal10media.se>:

 Såg nu att Anna Lindman i sin läsarchatt låtsas att hon inte känner att jag sökt henne i drygt en månads tid och att jag mitt på dagen idag återigen kontaktat henne för medverkan på Kanal 10.
Jag följer upp detta på min blogg under torsdagen och ger därför återigen möjlighet till henne att förklara vad hon menar.
Mvh Ruben

 
-------- Originalmeddelande --------
Från: Ruben Agnarsson <ruben@kanal10media.se>
Datum: 11-25-2015 12:15 (GMT+01:00)
Till: granskning@svt.se
Kopia: anna.lindman@svt.se
Rubrik: kontakt

Hej,
Jag har sökt Anna Lindman i över en månads tid. Hon har gjort sig otillgänglig. Så även denna vecka, när SVT-profilen Siewert Öholm framför kritik mot hennes nya roll på SVT.
Jag bifogar härmed uppslaget som kommer i morgondagens tidning och vill samtidigt återigen inbjuda någon från SVT och/eller Uppdrag granskning till det direktsända samtal vi ska ha i Kanal 10:s studio i Älmhult kl. 21 i direkt anslutning till kvällens Uppdrag granskning-reportage.
Med vänlig hälsning
Ruben Agnarsson
Nyhetschef, Inblick
Programledare, Kanal 10
Mobil 0708-293730
 

SVT-profil och Livets ord-pastor kommenterar Uppdrag granskning live

Ruben Agnarsson | 25 nov, 2015
Inblick har sökt SVT:s Anna Lindman i över en månads tid. Hon har gjort sig otillgänglig. Så även denna vecka, när SVT-profilen Siewert Öholm framför kritik mot hennes nya roll på SVT. Artikeln kommer i morgondagens tidninng.
InblickI kvällens direktsändning från Kanal 10 :s studio kommenterar SVT-profilen Siewert Öholm Uppdrag gransknings reportage om Livets ord som sänds i kväll. I studion finns även Livets ords pastor Joakim Lundqvist.
Vi har återigen inbjudit någon från SVT och/eller Uppdrag granskning till det direktsända samtal vi ska ha i Kanal 10:s studio i Älmhult kl. 21 i direkt anslutning till kvällens Uppdrag granskning-reportage.
Så här skriver jag i en Nyhetskommentar i morgondagens Inblick med anledning av SVT:s agerande (läs hela ​när tidningen kommer):

_______________________________

Sektbeteende, maktmissbruk och girighet

 Inblick har i över en månads tid sökt reportern Anna Lindman på Sveriges Television för att ställa frågor om hennes program ”Den enda sanna vägen”, där Livets ord hamnade bland plymoutbröderna och Moon-rörelsen. I samband med veckans intervju med SVT-profilen Siewert Öholm gjorde vi ett nytt försök, utan att få någon respons.

Inblicks frågor handlade bland annat om Anna Lindmans helt okritiska intervju med Alexander Bard, som för några decennier sedan beskrev sig som satanist och som DN Kultur år 2006 framställde som en sektledare som styrde en elit-grupp med en skvaller-lista via e-post.

Varken Anna Lindman, hennes chef Bengt Strömbro eller SVT:s programdirektör Robert Olsson vill alltså svara på Inblicks frågor. Redaktionen beter sig precis som de fenomen man säger sig vilja kritisera: man sluter sig i tystnad och demoniserar omgivningen.

 I sina sektgranskarprogram uppmanade Anna Lindman till en kritisk hållning och varnade för maktmissbruk i olika rörelser. SVT:s reporter verkar helt omedveten om hur stor makt hon själv har som programledare i SVT och hur mycket människor påverkas av den bild som hon förmedlar via sina program... ...