Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Biden eller Trump?

Ruben Agnarsson | 16 nov, 2020

Partipolitik kan vara splittrande. Det gäller såväl länder som kristna församlingar. Som kristna är vi kallade att be för dem som sitter vid makten, oavsett valsystem och partitillhörighet. Den romerske medborgaren Paulus skrev någon gång i mitten av 60-talet, då en av historiens värsta kristendomsförföljare Nero var kejsare i Romariket: ”Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt.” Första Timoteusbrevet 2:1‭-‬2
   Josef, Ester och Daniel är bibliska personer som var verksamma i samhällssystem och världsherravälden som var mer eller mindre korrupta. Ändå fick de spela en nyckelroll för att Guds vilja skulle ske – mitt i förfallet.
   Valet i USA har splittrat nationen och delar kristenheten i såväl USA som Sverige. Kategoriskt stöd, alternativt ett lika kategoriskt avståndstagande, för den ene eller den andre kandidaten sprängs in som en kil, trots att politikens förmåga att lösa mänsklighetens problem är begränsad.


Hur ska man då
recensera Donald Trumps tid vid makten? Hans stöd till Israel har varit betydelsefullt. Trump har dragit in stödet
 till UNRWA, den organisation som politiserat och cementerat de palestinska flyktingarnas situation på ett sätt som saknar motstycke i världshistorien. I alla andra konflikter agerar världssamfundet för att minimera lidandet, ge flyktingar en möjlighet till nystart så fort som möjligt och minimera tiden som flyktingstatusen är giltig. I andra flyktingsituationer från samtida krigshärdar – som de 400 000 flyktingar som flydde från Karelen till övriga Finland när området ockuperades av Sovjet under andra världskriget – har världssamfundet varit helt likgiltigt.
   UNRWA göder antisemitism och förlänger istället palestiniernas flyktingstatus – och lidande – till barn, barnbarn och barnbarnsbarn enbart för att hålla konflikten med Israel vid liv.
   I en tid då hela världens blickar riktar sig mot Jerusalem – Turkiet, EU, FN, Arabförbundet, Islamiska konferensorganisationen, Katolska kyrkan och Palestinska myndigheten gör numera anspråk på stadens status – har Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och flyttat den amerikanska ambassaden till staden. USA har därmed erkänt det judiska folkets mångtusenåriga relation till Jerusalem.
   USA har under Trump även erkänt Israels suveränitet över Golanhöjderna, ett gränsområde där grannlandet Syrien inlett flera anfallskrig och där landets diktator med hjälp av Ryssland precis har utkämpat ett inbördeskrig som berövat 400 000 människor livet. I dag har även Iran etablerat en militär närvaro i landet med det uttalade målet att utrota Israel.
   Under Trumps ledarskap har slutligen tre arabländer – efter 75 års krigstillstånd med Israel och på första gången på mer än 25 år – erkänt Israels rätt att existera.

Kristna abortkritiker i Sverige
 tycks glömma att presidenten under den senaste mandatperioden har tagit strid för människovärdet. Trump är den ende presidenten någonsin som har talat på Ja till Livet-marcher och antalet aborter i USA har sjunkit till den lägsta nivån sedan de blev lagliga år 1973, från 1,6 miljoner år 1990 till 862 000 aborter under 2017. Donald Trump bad även landets justitiedepartement utreda Planned Parenthood och andra abortorganisationer för att se om de gjort sig skyldiga till fosterhandel och hans administration sade upp kontraktet med ett företag som bedriver forskning på aborterade foster. 
   Han har dessutom tillsatt flera domare i Högsta domstolen, nu senast Amy Coney Barrett, som erkänner att det ofödda barnet också har rättigheter. Alla dessa beslut från presidenten har hånats av en abortliberal mediekår i USA och Sverige som väljer att blunda för att abort handlar om att avliva ofödda barn.
   Blir den som presenterar dessa fakta en oreflekterad Trump-anhängare? Nej. Verkligheten är nämligen mer komplex och mångfacetterad än de kategoriska uppdelningar i svart eller vitt som Trump-kritiker ofta gör när halva USA:s befolkning idiotförklaras.


Donald Trumps sätt att uttrycka
sig i bland annat sociala medier är oreflekterat och ovärdigt, och han har på ett oförklarligt sätt polariserat mot flyktingar som söker en fristad i USA, trots att landet bildades som en bastion för mänskliga rättigheter av människor som ofta var på flykt undan förföljelse i andra länder.
   Hans vägran att erkänna sig besegrad och hans påståenden om valfusk är också högst tvivelaktigt, även om den myndighet i Washington som har ansvaret att formellt erkänna Biden som den nya presidenten fortfarande inte har startat processen.
   Kamala Harris å sin sida har lovat att hon och Joe Biden ska återställa stödet till UNRWA, återupprätta USA:s generalkonsulat till palestinierna i Östra Jerusalem och arbeta för att öppna PLO:s respresentation i Washington. Hon vill genom lagstiftning stoppa delstater som vill införa en mer restriktiv abortlag. Harris och Joe Biden har uttalat stöd från Planned Parenthood, som sålt kroppsdelar från aborterade foster.
   Vilken politik som Demokraternas presidentkandidater kommer att föra kommer framtiden att utvisa, men det är ingen tvekan om att Israel riskerar att bli mer isolerat med Biden och Harris i Vita huset. Det är därför ingen tillfällighet att EU med hänvisning till presidentskiftet i USA säger sig vilja ha större inflytande i Mellanöstern och att de lutherska kyrkorna i Skandinavien – med sitt stöd till en rad antisemitiska organisationer i Mellanöstern – i samma veva börjat ett korståg för ersättningsteologi och mot ”kristen sionism”.