Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Sommarnummer av Inblick i Trons Värld!


Sommar​säsongen för alltid med sig en massa tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning? Innehåller ​åtta ​goa livsberättelser, samt skriver om hur du kan få en relation med Gud.

Inblick i Trons Värld ​är gott hjälpmedel till att nå utanför kyrkväggarna med evangeliet. ​Tidningen ​ges ut fyra gånger per år och är specialdesignat för evangelisation med några av de bästa vittnesbörden från Nyhetstidningen Inblick. Det är en skatt med härliga berättelser om hur Jesus berör människor med sin kärlek och sen frälser, helar och upprättar. Beställ era tidningar redan idag. 

Gå vidare till beställning


Provläs Inblick i Trons Värld


Här kan du provbläddra i det senaste numret och i övriga tillgängliga utgåvor av Inblick i Trons Värld. Vissa nummer är utformade för specifika målgrupper, men alla pekar tydligt på Jesus.  Det finns tidsangivelse på framsidan, men innehållet är tidslöst och evangeliet om Jesus är alltid lika aktuellt.

Klicka på bilden av tidningen så kan du provläsa innehållet. ​Återvänd sedan till denna sida för att kunna gå vidare till beställningsformuläret!
 

ITV sommar 2019_framsida_hemsida

Sommar 2019

Nu finns sommarnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Linda som var arg på Gud och Kjell som hittade en inre styrka är bara två exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      


ITV_påsk_2019 Framsida

Påsk 2019

Nu finns påsknumret av Inblick i Trons Värld ute, som ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus. Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Camilla som försökte meditera men fann Gud och Jonathan som blev fri från hat och aggressivitet är bara två exempel.
20 sidor, vikt 75 gram




      

ITV_jul_2018 Framsida hemsida

Jul 2018

I det här julnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa nio livsberättelser som pekar på julfirandets  centralperson, Jesus. Detta kompletterat med utdrag ur julevangeliet en sida om hur man blir frälst.
20 sidor, vikt 75 gram

ITV_sommar_2018 Framsida​ Sommar 2018

I det här vårnumret av Inblick i  Trons Värld kan du läsa ​tolv livsberättelser som pekar på Jesus. 
​24 sidor, vikt 90 gram

ITV vår 2018_framsida

​Vår 2018

I det här vårnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa ​åtta livsberättelser som pekar på Jesus. 
​16 sidor, vikt 60 gram
ITV nr 3_2014 - FRAMSIDA - Webb

Från Islam till Jesus

Vittnesbörd från muslimer som funnit Jesus. Åtta olika vittnesbörd och en artikel som bra beskriver skillnaden mellan islam och den kristna tron.
16 sidor, vikt 60 gram


      

ITV nr 2 sommar 2017_framsida hemsidaSommar 2017

I det här sommarnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa Jerusalemsångaren Ulf Christianssons, Anita Barkers och ​tio andra livsberättelser som pekar på Jesus. 
Extra tjockt nummer med 28 sidor, vikt 105 gram

22 aug, 2019
02 aug, 2019

Mänskligt sett var Marie uträknad

Rigmor Holst | 31 jan , 2019
Marie Karlsson i Nässjö lever med en obotlig hjärntumör. När man möter denna glada och positiva kvinna är det svårt att förstå det, i alla fall vid första anblicken. Hon har en underbar humor och replikerna är snabba och leder ofta till skratt. Vännen Veronica Petersson har funnits vid hennes sida hela tiden sedan beskedet kom. Marie har flyttat in till henne. Där känner hon sig trygg, och får hjälp och stöd. – Att ha en sådan vän är guld, säger Marie.
Manskligt_sett_var_Marie_utraknad
– Vi har många gemensamma intressen, men framför allt så delar vi tron. Det är en källa till rikedom, berättar Veronica. 
Det var under sommaren 2008 som det upptäcktes att något inte stod rätt till. På midsommarafton hade de planerat att åka till konferensen på Ralingsås och skulle äta lunch med några vänner. 
– Marie skulle gå ut och hämta gräslök. Det dröjde väldigt länge, så jag gick ut. Mitt på gräsmattan stod hon med saxen. 
– Hon visste inte vad hon skulle göra, eller vad hon skulle ha saxen till. Det kändes olustigt, men gästerna var på ingång, berättar Veronica.  
Marie tog det lugnt och de var överens om att berätta för vännerna som också blev fundersamma. 
– Vi åkte ändå till Ralingsås som planerat. Det var massor med folk där, sång och musik. 

Fick ett budskap

Strax efter predikan bar förkunnaren fram ett budskap. 
– Han drog med handen i luften mot vår bänkrad. "Det sitter en där som har hjärntumör. Du vet inte om det än men det kommer att bli bra.”
– Vi som satt runt Marie fick ståpäls samtidigt och vi glömde nästan att andas. 
– Det var en förunderlig upplevelse som vi delade där och då. Vi kände en slags mäktighet i bilen hem. 
– Vi, och särskilt Marie, försökte ta in det här med tumören. Det var verkligen knepigt. Vi avslutade med en bönestund som fyllde oss med tacksamhet över att vi är Guds barn, vad som än händer oss, berättar Veronica i sitt hemtrevliga kök.
Marie sitter vid kortändan vid köksbordet och lyssnar och hon fortsätter berätta när vännen Veronica tar en paus.
– Helgen var över och inget mer hände så jag tyckte att det kanske kunde vänta med ett besök hos vårdcentralen. 
– Men Veronica stod på sig. Vi kom in till ett överfullt väntrum, där vi blev sittande i drygt tre timmar. 
Marie var nära att ge upp och reste sig flera gånger för att åka hem, men vännen höll henne kvar. 
– Så småningom kom doktorn. Han lyssnade på min berättelse och gjorde en del undersökningar. 

Röntgar hjärnan

Efter konsultation med en annan läkare beslutade de sig för att göra en röntgen av hjärnan i Eksjö med remiss till Nässjö. Tiden gick och vännerna såg fram emot en konferensvecka i Edsvära. 
– Precis när vi hade packat husvagnen ringde det. Resultaten från röntgen hade kommit och de sade att jag behövde komma tillbaka och göra en magnetröntgen. 
Röntgen visade ett stort ödem på ena hjärnhalvan som troligen var en tumör.
– Vi kom inte iväg på konferensen. Istället ringde vi och bad om förbön.
Det gick några veckor av ändlös väntan och Marie blev tröttare och tröttare. När första kallelsen till Linköpings Universitetssjukhus kom fick de en ingående redovisning av kirurgen om läget. 
Tumören var stor och det var bråttom om Maries syn skulle kunna räddas. Väl utanför avdelningen föll de två vännerna i gråt. En gråt som aldrig ville ta slut.
– Den första operationen i Linköping medförde stora komplikationer. Det ledde till  hjärnhinneinflammation och läget blev mycket kritiskt och återhämtningen lång, berättar Veronica. 
Tumören var stor, obotlig och elak. Den kan aldrig tas bort helt, men med hjälp av kirurgi och strålning kan den minskas, fast den hela tiden växer.
– Det har blivit många, långa, komplicerade operationer under åren och läget har varit och är mycket allvarligt.

En tro som bär

Tron bär de båda igenom omständigheterna och sjukdomen. 
– Jesus är viktigast för mig. Redan som femtonåring bestämde jag mig för att följa honom, säger Marie. 
– Att vittna för människor ligger mig varmt om hjärtat. 
Även under sjukhusvistelser har Marie bett om tillfällen att få samtala om Jesus. 
– Jag minns särskilt ett samtal under natten, då en ung man som jobbade, satt vid min sjuksäng. 
Mannen hade gått i söndagsskolan och haft en tro i början av tonåren. Han uttryckte en viss längtan tillbaka till det som varit. 
– Jag fick berätta om Jesus, att han är densamma, och ge lite råd om hur han kunde finna honom igen.
– I sådana stunder kan jag se Guds omsorg och det gör mig glad när jag får vara till välsignelse.
För drygt två år sedan gjorde Marie sin senaste hjärnoperation. Den var riktigt framgångsrik, men något oväntat hände.
– Hon var snabbt på benen och kände sig glad. Men ett par dagar senare fick hon en stroke, som förlamade den vänstra sidan, berättar Veronica. 
– Mörkret blev totalt där i sjuksängen. Det svartaste svarta. Hon som hade spelat dragspel så gott som varje dag, orkade inte ens lyfta det.

Maries livlina

Psalm 23 i Bibeln blev Maries livlina och tröst. Hon stödde sig på orden om käppen och staven och hon upplevde hela tiden att Ordet höll henne uppe. Med förtröstan på Gud och en stor portion envishet började hon träna. 
– Hennes personliga mål var att spela dragspel igen. Det har varit två fattiga år för en som har spelat så gott som varje dag men i vintras har vänsterarmen rättat till sig, fortsätter Veronica. 
– Det har spelats julsånger för glatta livet. Hon sålde sitt stora dragspel och köpte ett som var betydlig mindre och lättare att lyfta. Läsarsångarna ligger högst på repertoaren, men det slinker även igenom en och annan snoa.
Marie har medverkat på två cafékvällar i början av det här året. 
– Det är verkligen ett stort bönesvar. Jag vill att det centrala i mitt liv ska vara bönen och bönens makt, säger Marie som är tacksam för sin bönegrupp. 
– Under alla de åren jag har varit sjuk har de troget samlas och bett för mig. Det är så värdefullt med vänner som finns där och vill dela det livet och den vardagen som nu är min.
Marie har aldrig varit bitter eller undrat varför det hände henne. Istället tänker hon "Varför skulle det inte hända mig?" 

Ingen räkmacka

– Vi har inga löften om att livet ska vara en räkmacka. Vad vi än möter i livet kommer Gud att trofast stå vid vår sida. Det finns mörka och ljusa dagar, liksom regn och solsken, berättar hon. 
– Varje dag är en gåva. Mänskligt sett var jag uträknat men Gud vet när det är dags och han har full koll. Ibland upplever jag bönesvar precis i rätt tid och då jublar jag av glädje.
– Även om hon numera sover bort det mesta av dygnet, så känner vi båda en stor tacksamhet för de här åren och det finns så många guldkorn, inflikar Veronica.
– Det har varit en lång process och det har varit mycket tid för reflektioner och eftertanke.
Frågor som; Vem och vilka är viktiga? Likaså, vad är viktigt? 
– Livet är så skört. Det viktigaste vi har är varandra. Allt det andra är oviktigt, avslutar Veronica.
R​IGMOR HOLST