Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Julnummer av Inblick i Trons Värld!


Julnumret av Inblick i trons värld innehåller nio olika livsberättelser om människor som har fått möta Jesus och fått förvandlade liv. Även artiklar om varför vi firar jul och hur man kan söka Gud och börja följa honom.


Inblick i Trons Värld ​är gott hjälpmedel till att nå utanför kyrkväggarna med evangeliet. ​Tidningen ​ges ut fyra gånger per år och är specialdesignat för evangelisation med några av de bästa vittnesbörden från Nyhetstidningen Inblick. Det är en skatt med härliga berättelser om hur Jesus berör människor med sin kärlek och sen frälser, helar och upprättar. Beställ era tidningar redan idag. 

Gå vidare till beställning


Provläs Inblick i Trons Värld


Här kan du provbläddra i det senaste numret och i övriga tillgängliga utgåvor av Inblick i Trons Värld. Vissa nummer är utformade för specifika målgrupper, men alla pekar tydligt på Jesus.  Det finns tidsangivelse på framsidan, men innehållet är tidslöst och evangeliet om Jesus är alltid lika aktuellt.

Klicka på bilden av tidningen så kan du provläsa innehållet. ​Återvänd sedan till denna sida för att kunna gå vidare till beställningsformuläret!
 
ITV_vinter2020framsida

Julnummer 2020

Här kommer ett redskap för att dela det glada budskapet med dina nära och kära, dina grannar eller dina vänner

Julnumret av Inblick i trons värld innehåller nio olika livsberättelser om människor som har fått möta Jesus och fått förvandlade liv. Även artiklar om varför vi firar jul och hur man kan söka Gud och börja följa honom.

20 sidor, vikt 75 gram



      

ITV_sommar_2020_framsida hemsida

Sommarnummer 2020


Sommaren för med sig många tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning?

Sommarnumret innehåller ​​åtta ​goa livsberättelser, samt en steg-för-steg-artikel om hur du kan få en relation med Gud.

16 sidor, vikt 60 gram


      

ITV nr 3_2014 - FRAMSIDA - Webb

Från Islam till Jesus

Vittnesbörd från muslimer som funnit Jesus. Åtta olika vittnesbörd och en artikel som bra beskriver skillnaden mellan islam och den kristna tron.
16 sidor, vikt 60 gram


ITV_vår_2020_framsida_hemsida

​Påsk 20​20

Säsongen omkring påsk för med sig många tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning?

Påsknumret innehåller ​​sex ​goa livsberättelser, samt en undervisning om varför vi firar påsk och ​en steg-för-steg-artikel om hur du kan få en relation med Gud

16 sidor, vikt 60 gram

      

KGB-man vid påve-attentat var i Sverige vid mordet: Utredning om sovjetisk-komplott begravdes

Ruben Agnarsson | 12 nov , 2020
I den femte och sista volymen i serien Dagbok från UD beskriver Bo Theutenberg i detalj hur Palmemordet gick till. Med en akademikers noggranhet skildrar den förre folkrättsprofessorn ett scenario som styrs från Moskva. Förutom beskrivningarna i boken har Bo Theutenberg en omfattande bakgrundsinformation, som tillsammans med boken ligger till grund för denna artikel.
Ska╠êrmavbild 2020-10-28 klBåde Hans Holmér, Säpo och Stockholmspolisens specialutredare av sovjetstyrd brottslighet i Sverige, menade att Palmemordet utfördes av kurdiska östagenter som styrdes från Sovjets ambassad. Under tre månader precis före mordet på Sveriges statsminister höll svensk polis nämligen på att kartlägga och nysta upp KGB:s verksamhet i Sverige. Bakgrunden var ett grovt rån i Finland våren 1985 som genomfördes av en kriminell organisation med kopplingar till Sovjets ambassad i Stockholm. En gärningsman från Estland som greps för rånet började därefter berätta om hur den sovjetiska maffian var organiserad i Sverige. ”KGB har en stor försörjningsorganisation genom brott i Sverige” bestående av narkotikahandel, vapenhandel och prostitution, konstaterar de två poliser som kartlade KGB före Palmemordet. I september 1988 – 1,5 år efter att Hans Holmér fått lämna – besöker de Pameutredningen Bild Polisför att beskriva sina slutsatser om mordet. Deras slutsatser bekräftar Hans Holmérs slutsatser kring kurdiska östagenter som var styrda av en sovjetisk diplomat. Från december 1985 till mordet på Olof Palme arbetade de båda poliserna och en svensk tulltjänsteman ”kontinuerligt med spaning/kartläggning av ryssar” utifrån ett stort kontaktnät.

Politiska motiv

I februari 1986 greps två medlemmar i det ryska nätverket samtidigt som en sovjetisk ambassadpersonal greps för ett grovt brott i Jakobsberg. Redan i juni 1985 berättar deras källa om ”långt framskridna, konkreta planer på omfattande verksamhet och aktioner i Sverige” som har ”politiska motiv”. Den 20 januari 1986 får polisen reda på att en bulgarisk terrorist som deltog i Bulgarisk maffiamordförsöket mot påven i januari 1981 nu befann sig i Sverige och hade börjat samarbeta med den Sovjet-styrda brottsligheten. Mannen är rånare med hela Europa som spelplan, alltid beväpnad och mycket farlig. Mannen kom till Sverige 16 år tidigare och hade sedan dess bildat kommunistiska celler i Göteborg. I sin sammanställning som lämnas över till Palmeutredningen i september 1988 pekar poliserna ut Olof Palmes mördare: en sovjetisk medborgare som är kurd och har sin härkomst från Syrien. Gärningsmännens chef är en sovjetisk ambassadpersonal i Stockholm.

Utpekad Sovjet-medborgare
Förutom sin egen utredning hänvisar de till tips och polisförhör i direkt anslutning till mordet som gällde den utpekade mannen. 36 timmar efter mordet på statsminister Olof Palme ringer nämligen en sovjetisk tolk och Kurd 1hyresvärd till Stockholmspolisen. Kvinnan, som heter Natalia Tapinskaja, är mycket rädd eftersom det signalement på mördaren som polisen gått ut med, stämmer överens med hennes hyresgäst som varit försvunnen sedan morddagen. Hon hade även hittat en kartskiss innan mordet när hon städade mannens rum. På skissen fanns Sveavägen, samt en markering vid mordplatsen och biografen Grand. Det rörde sig om en kurd som bott länge i Sovjetunionen och hade sin härkomst från Syrien. Mannen, som hette Abdalrahim, Mohammed Latif, hade bott i hennes lägenhet sedan 27 januari 1986. Mannen hade en mörk rock i trefjärdedels längd, samt keps, när han lämnade lägenheten på morddagen. Han tog med sig samtliga sina tillhörigheter, förutom en skjorta, och återkom Kurd 2därefter inte till lägenheten. Latif var kommunist, hade starka Sovjetsympatier och ogillade den svenska regimen, berättade kvinnan för poliserna Lars Jonsson och Åke Thorstensson. Han beskrivs som ”kraftigt muskulöst byggd, fyrkantigt ansikte, med djupt liggande svarta ögon, svart hår...” Polisens utredning konstaterar att mannen veckorna innan mordet umgicks med centrala personer i den sovjet-styrda brottsligheten i Stockholm där även flera personer på Sovjets ambassad hade en central roll.

Kom springande

Den 4 mars 1986, fyra dagar efter mordet på statsminister Olof Palme, förhör Lars Jonsson och Åke Thorstensson huvudvittnet Yvonne. Direkt efter mordet Yvonne 1mötte Yvonne den man som kom springande från mordplatsen längs David Bagares gata. Poliserna inleder förhöret med att visa en bild på mannen – som felaktigt beskrivs som kurdisk istället för sovjetisk medborgare – och frågar Yvonne om mannen som sprang förbi henne på mordnatten var identisk med mannen på bilden. Yvonne anger att mannens kroppsbyggnad och rockens längd stämmer överens med den springande mannen, men att hon inte kan peka ut mannen som identisk med mannen på bilden eftersom hon inte såg mannens ansikte. När polisen Åke Thorstensson förhörs av Juristkommissionen knappt ett år efter mordet är en stor del av Thorstenssons beskrivning av de inledande åtgärderna hemligstämplade med hänvisning till att uppgifterna ”angår Sveriges förbindelser med annan stat” och ”stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs”.

Ett särskilt avsnitt
”Uppgifterna kom ganska snart att visa sig så intressanta att ett särskilt avsnitt för det spåret lades upp i registret”, konstaterar dock Juristkommissionens protokoll från intervjun med Åke Thorstensson som skedde ett år efter mordet. Håkan Kyhle, som höll i juristkommissionens intervju, kan i samtal med Inblick i dag inte påminna sig om vad de hemligstämplade uppgifterna av hänsyn till främmande makt handlade om. Thorstensson kritiserar i intervjun åklagarna för att inte fullfölja tillslaget mot kurderna den 20 januari 1987. Han ansåg att det var fel av åklagarna att släppa de frihetsberövade personerna innan polisen hade fått en möjlighet att ”kontrollera olika förhållanden och uppgifter”. En som hade full insyn i polisens spaningsarbete kring Sovjet-spåret är den förre Paris- ambassadören Sverker Åström. Redan i mars 1986, några veckor efter mordet, reste han till Damaskus för att personligen uppdatera sig om möjliga internationella kopplingar till mordet, då kurdiska PKK hade sitt huvudkvarter där.

Åström till Damaskus

Samtidigt som han till spaningsledningen styr bort misstankarna från Sovjetunionen och pekar ut Sydafrika och "antikommunistiska extremister i och kring USA” som tänkbara mordkonspiratörer, hälsar Sverker Åström på den franske ambassadören i Damaskus för att samtala om det sovjetiska kurdspåret. Den franske ambassadören i Damaskus beskrivs av Åström i Granskningskommissionen som ”en av världens främsta experter” på terrorism. I en hemlig bilaga (bilaga 3) till Granskningskommissionens rapport om Palmeutredningen beskriver en bortmanövrerad Hans Holmér det mordscenario han såg framför sig. I mitten av 1985 fattas beslutet i Holmer 2Damaskus att döda Olof Palme. Planerna involverade kurder som fungerade som östagenter i Sverige, konstaterar Holmér i bilagan. En PKK-are som tillhörde specialgruppen för insatser i Skandinavien och en ledande PKKare från Frankrike nämns också bland misstänkta gärningsmän. De kurdiska östagenternas chef, en sovjetisk specialagent vid namn Vladimir Nezjinskij, känner till mordet på Olof Palme i förväg. En intensiv radiotrafik iakttas mellan Moskva och Sovjets agenter i Skandinavien tiden närmast före mordet för att sedan gå den ned till normal nivå. Avlyssningsuppgifterna från de kurdiska östagenternas närmaste chef Vladimir Nezjinskij visar att den sovjetiske specialagenten var uppe hela mordnatten. Någon månad senare säger han till hustrun att ”i natt hjälpte jag en mördare genom landet”. Varpå hustrun replikerar: ”Ja, det gjorde du väl även den natten Palme mördades.”

Säpos mordutredning

Säpomännen Walter Kegö och Jan Henrik Barrling utredde Palmemordet för Säpos räkning.
– Det är väldigt märkligt att Sverker Åström, som är en välkänd medarbetare till KGB, åker till Damaskus så nära i tid efter mordet, säger Walter Kegö till Inblick och konstaterar att den hemliga avlyssning av diplomaten Vladimir Nezjinskij som Säpo gjorde med hjälp av CIA visar att Sovjet kände till Palmemordet i förväg.
Kegö och Barrling skulle flytta över sin utredning till den nya Palmegruppen under Hans Ölvebro på Rikskriminalen, när Hans Holmér försvann. De hade Otto Andersson, chefen för Rikskriminalens mordrotel, till sin hjälp. De tre satte igång och plockade fram information som styrkte saker och ting. Då kom åklagarna och begärde ut buggningsmaterialet eftersom det skulle ingå i buggningsrättegången mot polischeferna. Åtalet gällde buggningen som bland annat riktade sig mot PKK-anhängare, där vissa var östagenter som misstänktes för inblandning i Palmemordet.
– Då blev Otto Andersson upprörd och betonade att det här var viktig information i Palme-utredningen. Vi tilläts fortsätta ett tag till, men sedan kom åklagarna åter och ville ha buggningsmaterialet. Då blev Otto Andersson så arg att han slutade. Så vi kunde aldrig lämna över något material till Palme-utredningen, säger Walter Kegö till Inblick.

Så dessa buggningsuppgifter användes istället mot polischeferna?

– Ja, det var tydligen viktigare än att lösa Palme-mordet.

Finns det inte en form av nödvärn vid ett statsministermord?

– Det är klart att det gör. Det kunde man ha åberopat. Man kan dessutom mycket väl använda illegal avlyssning som bevismaterial.

UD:s folkrättsexpert Bo Theutenberg skulle åka med Olof Palme till Moskva i april 1986. Hur kommenterar du att Bo Theutenberg inte är hörd i Palmeutredningen?

– Det beror på att de har lagt locket på. De vill inte lösa det här, så enkelt är det. Locket är fastskruvat och de kommer inte att öppna det i första taget. Vad ska de göra om det visar sig att det var Sovjet som låg bakom? frågar sig Walter Kegö.
– Då är det mycket enklare att hålla på med mytomaner, kriminella och narkomaner. Stig Engström var en mytoman. De plockar nu bort allt som talar emot att Stig Engström var mördaren. Så gjorde de med Christer Pettersson också. De har själva inget vapen, utan det är endast deras kompisar som har vapen.

Rysspåret begravs

Istället för att Säpo fick slutföra sin utredning om Palme-mordet, får Carl Lidbom uppgiften att utreda Säpo. Hans Säporapport presenteras den 10 april 1989, samma dag som regeringen beslutar att diplomatbuggningen inte ska utredas. Säpos utredningsuppdrag avbryts abrupt utan att ha slutförts och regeringen ger Kegö och Barrling ”särskild tystnadsplikt” beträffande den sovjetiske underrättelseofficer som buggats i sin bostad i Stockholm. Informationen får enligt regeringen inte utredas av åklagare. Därmed blir de buggningar som bevisar vilka som låg bakom Palmemordet illegala och omöjliga att åberopa för åklagare. Poliserna straffas medan mördaren kan gå fri. Istället för att gå till botten med rysspåret trasas mordutredningen sönder via uppmärksammade smuggel- och buggningsrättegångar, samt tv- sända KU-förhör.
– Jag är oerhört kritisk mot åklagarna och regeringen för att de – istället för att jaga Palmes mördare – jagar hela polisledningen som i rikets intresse och för att kunna lösa mordet buggar de misstänkta mördarna, säger juristprofessor Bo Theutenberg.
– Detta låser och slår knut på Palmeutredningen för alltid! Dessutom är bevismaterialet – olaglig buggning – ”pestsmittat” och kan inte användas i en rättegång, konstaterar han och hänvisar till vad han själv skriver i femte volymen av Dagbok från UD (kap 91 sid 769 ff).

RUBEN AGNARSSON

Fotnot: Mer information om Bo Theutenbergs dagböcker finns här: https://theutenberg.wordpress.com

”Sovjet straffade Palme med döden"

Bo Theutenberg skulle som folkrättssakkunnig ha följt med Olof Palme till Moskva i april 1986. När UD:s kabinettsekreterare Pierre Schori – trots att Palme hade sagt att Theutenberg skulle följa med – på egen hand åkte till Moskva i januari 1986 för att förbereda toppmötet i april, sade Bo Theutenberg upp sig – 10 dagar innan Palmemordet – i protest mot Schoris undfallenhet mot Sovjet.

Theutenberg beskriver den efterföljande mordutredningen som den ultimata underkastelsen under Sovjet. ”Ett räddhågset Sverige vågar inte ens påtala KGB-inblandning i mordet på sin statsminister. Sveriges folk hålls utanför mordet och de borgerliga partiledarna medverkar tyvärr i mörkläggningen” skriver han i del 5 av Dagbok från UD.
– Man måste se Sovjets motiv att undanröja Palme inte bara som kopplat till Bofors vapenaffärer till Indien och Iran, utan i högsta grad även till den lojalitet till USA/Nato/CIA som Palme de facto hade in i det sista, säger Bo Theutenberg.
Han hänvisar till det hemliga svenska dokument från 1963 som handlar om samverkan mellan Sverige och Nato, enskilda Nato-länder, liksom med USA.

Hemlig ömsesidighet

– Det är ett dokument som nog ingen nu levande person har sett mer än jag, på grund av dess mycket hemliga karaktär.
– Detta dokument var förbundet med de ensidiga amerikanska säkerhetsgarantierna som därmed inte var så ensidiga som man trott. De hade en svensk motsvarighet i form av en inom krigsmakten gällande instruktion om direkt samarbete med Nato och Nato-länder, samt med USA.
– Dessa dubbelramade, superhemliga svenska Nato-USA-dokument var
Palme helt trogen ”in i döden”, förklarar Bo Theutenberg, som beskriver hur USA hade information om en sovjetisk inblandning i Palme-mordet.
Som minister vid ambassaden i Washington stoppade Ulf Hjertonsson en rapport om Palmemordet från en av ambassadens militärattachéer till Försvarsdepartementet. Direkt efter mordet hade denne fått informationen om att ”vi (alltså amerikanerna) vet vilka som låg bakom mordet på Olof Palme”. Den 5 november 1987 gav regeringen Carl Lidbom uppdraget att utreda Säpo:s roll kring Palmemordet. Lidboms Säporapport presenterades den 10 april 1989. Samma dag beslutade regeringen att diplomatbuggningen inte ska utredas och polisens alla utredningsuppdrag kring sovjetspåret avbröts abrupt. Regeringen gav Säpos mordutredare Kegö och Barrling ”särskild tystnadsplikt” beträffande den sovjetiske underrättelseofficeren Vladimir Nezjinskij som buggats. Informationen fick enligt regeringen inte utredas av åklagare. Den 18 oktober 1990 beslutade civilminister Margot Wallström att Kegö och Barrling inte fick åberopa buggningen när en rad tunga polischefer åtalades.
– Sovjet bestraffade Palme på det mest ultimativa sätt – med döden, skriver Bo Theutenberg i sin bok.

RUBEN AGNARSSON