Inblick träffar Linda och Ingemar Andersson under New Wines sommarkonferens i Vänersborg. De bor i småländska Lagan, där Ingemar har en pastorstjänst inom Equmeniakyrkan. Linda arbetar som pastor i Jonsboda och Hånger. Tidigare arbetade de i Salemkyrkan i Vargön och det var där de kom i kontakt med New Wine, en förnyelserörelse inom anglikanska kyrkan i England.
– Vi kom till Vargön i samma veva som New Wine togs in i Sverige. Vi fick också åka till England för att vara med på en konferens och lära oss mer, säger Linda.

Praktisk träning

Ingemar hade vuxit upp i ett kristet hem, alltid haft en tro och varit med i kyrkan, men han hade aldrig sett Andens nådegåvor i funktion på det sätt han nu fick se.
– Det var ingen som hade undervisat om hur man skulle göra, men i Vargön hamnade vi i en miljö där man praktiskt fick öva på att lyssna in Guds röst, ge profetiska hälsningar och uppmuntrande ord, berättar Ingemar.
Linda hade kommit i kontakt med undervisningen om nådegåvorna 1988, då hon som ny i tron hörde predikanten John Wimber i Lisebergshallen. Hon var där med ungdomarna från missionsförsamlingen i Stenungsund. Det var i den församlingen hon hade kommit till tro och fått smak på det kristna livet.
– Jag minns hur gott det var första gången jag gick fram till förbön och fick uppleva Guds frid genom hela kroppen och själen. Då raserades mina fördomar om kristen tro. Det jag trodde var tråkigt, konstigt och kravfyllt visade sig vara så spännande, säger hon. 

Lugnt och odramatiskt

Linda hade först lättare att be för inre, själsligt helande, eftersom hon själv hade fått uppleva det. Hon kände sig osäker på hur hon skulle be för fysiska helanden, men när hon kom i kontakt med New Wine fick hon gå bredvid och se hur andra gjorde. All förbön skedde på ett lugnt och odramatiskt sätt som tilltalade Linda och Ingemar. Ledarna var vanliga människor som de kunde identifiera sig med och de började tänka: ”Kan de så kan vi!”
– Det bästa sättet att växa i att lyssna till Guds röst och att be för människor, är att träna på det i en trygg miljö tillsammans med andra som har erfarenhet. Då får man vägledning, säger Ingemar.

Gud använder vanliga kristna

Sedan de flyttade till Lagan har Ingemar och Linda arbetat för att nådegåvorna ska vara en naturlig del av församlingarna och gudstjänstlivet där. De är också med i New Wines ledarnätverk. Det har gett dem möjlighet att undervisa om förbön i olika församlingar.
– Det är en sådan tillfredsställelse och glädje i att se andra göra det här. Jag önskar att Guds godhet och kärlek ännu mer ska få ge uttryck i vanliga människors liv genom förbönstjänsten. Att det vi gör i kyrkan ska få vara en träning för det som sedan kan ske naturligt i våra vardagsliv, utanför kyrkan, säger Ingemar.
Han berättar om en kvinna som hade svårt att tro att Gud ville använda henne. Då bad han kort för henne och lät henne sedan direkt vara med och be för andra. Hon blev glatt överraskad över att Gud faktiskt använde henne.

Helanden under praktiken

När Linda och Ingemar undervisar gör de det praktiskt, enligt New Wines modell. En av dem ber för någon ur församlingen och den andre undervisar samtidigt om hur man ber på ett lämpligt sätt. 
– Under vårt seminarium här under konferensen bad vi för en kvinna som hade höftproblem och värk sedan flera år tillbaka. När vi hade bett en stund var smärtan borta. Det sker mitt under praktiken, det är på riktigt, säger Linda.

Gud talar genom drömmar

Linda undervisar också om drömmar. Hon säger att det ligger på Guds hjärta att kommunicera med oss och att drömmar är ett av de sätt han vill använda. Vi kan göra oss redo genom att ha block och penna vid sängen. 
I drömmarna kan Gud vägleda och varna, ge instruktioner och uppmuntran, berättar Linda. Men mörka drömmar som ger en känsla av fruktan ska inte tolkas, då får man bara be om beskydd. Här behövs det också vägledning från människor som har erfarenhet, menar hon.
Genom drömmar kan Gud också tala till oss om andra människor. Ingemar berättar om ett tillfälle, då han drömde att han bad för en kvinna som hade ont i ryggen. I verkligheten hade han aldrig pratat med kvinnan, men han visste vilken affär hon jobbade i.
Han gick till affären flera gånger innan han vågade gå fram till kvinnan och berätta att han drömt om henne. Det blev en lite komisk situation när Ingemar var tvungen att förklara att han inte brukade drömma om henne annars. Men det visade sig att kvinnan hade problem med sin rygg och han fick be en kort bön för henne där i affären. 
Ett par månader senare mötte han kvinnan igen och hon berättade att hon fortfarande hade lite ont i ryggen, men att hon hade känt en ström gå genom hela kroppen när Ingemar bad för henne. Det hela ledde fram till ett intressant samtal om kristen tro.

Bön i Jesu namn

Linda och Ingemar vill skapa ett förtroende kring Andens nådegåvor och att höra Guds röst.
– Att kunna be en bön i Jesu namn är något som är unikt för oss som kristna. Det behöver vi odla och bli trygga i, säger Ingemar och Linda fortsätter:
– Andens kraft är till för varje kristen att växa i och det övernaturliga ska ske naturligt, det budskapet vill vi verkligen sprida.

INGRID BYSTRÖM