När mamman var gravid med Malin i sjätte månaden råkade hon ut för en svår bilolycka där både hon och Malin riskerade att mista livet. En rattonykter bilförare körde rakt in i sidan på bilen som Malins mamma åkte i. Hon skadade lungan, skulderblad och revben.
När hon kom till Karolinska sjukhuset upptäckte de att barnet redan var på väg ut och läkarna meddelade familjen att de inte skulle klara av att rädda barnet. 
– Då sa min pappa till en av läkarna att vi tror på en levande Gud som gör mirakel och vi kommer att be att barnet klarar sig, berättar Malin.
– ’Ja, bed ni’, sa läkaren nedlåtande, och klappade min pappa på axeln. Pappa mobiliserade en bönekedja och det resulterade i att jag stannade i livmodern tiden ut, fortsätter hon.
När Malins mamma skulle läggas i respirator fick hon veta vad som hänt och alla skador hon fått. Hon fick också besked om att det fanns risk för att hon inte skulle överleva. 
Då sa hon att eftersom hon är kristen måste hon bara snabbt få be till Jesus att han tar emot henne om hon dör. De lät henne göra det och då hon knäppte sina händer för att be förflyttades hon genast till en plats där hon fick se Jesus.  

Ville stanna i himlen

– Mamma ser en port som strålar och upplever en ljuvlig känsla av frid. Jesus kommer emot henne och räcker ut sin hand och hon fastnar i hans ögon som är som eldslågor. Från Jesus utstrålar en kärlek som inte går att beskriva i ord. Mamma vill stanna där, men Jesus säger att det inte är dags än och så visar han henne ett litet barn som han håller i sina händer. 
Det blir en lång tid av rehabilitering på sjukhuset och hon har jobbigt med andningen. Ändå föds Malin exakt den dag som var beräknad. Hon föds normalt och utan komplikationer och allt verkar helt normalt.
Flera läkare och sköterskor kommer till sjukhuset, fast de har semester, för de vill så gärna se detta med egna ögon. Några av dem har sagt sig vara ateister, men det här kan de inte förklara. 
– ’Er Gud har gjort ett mirakel’, säger någon. Min mamma som en tid svävat mellan liv och död hade fött en helt frisk och normal baby. Sedan kallades jag för ’Karolinskas mirakel’. 
– I församlingen blev jag också mycket uppmärksammad och under uppväxten påmindes jag gång på gång om vilket under som skett. Det var lite speciellt för mig som barn; det kändes som om jag behövde leva upp till något jag inte kände mig bekväm med. 
Malin förklarar att hon hade det så bra på alla sätt, livet var tryggt och hon lyckades bra i skolan. Men det kom till en punkt då hon insåg att hon levde mycket på föräldrarnas tro. Hon hade inte någon egen personlig relation till Jesus. Den kristna miljön blev därför instängd och tråkig. Malin ville hellre vara med sina kompisar och leva som de flesta andra jämnåriga. 
– Jag ville pröva på samma verklighet som mina tonåringskompisar levde i – olycklig kärlek, rökning, alkohol och fester. 
– Jag hade en fasad av att jag mådde bra, men inom mig var det något som sa ’kom hem’. Men jag slog bort rösten och mådde dåligt, kände mig tom och död på insidan. 

Blev blixtförälskad

Men Malin hittade tillbaka till Gud efter en tids process. Hon sökte in till Kaggeholms folkhögskola för att läsa upp sina betyg för att kunna komma in på veterinärutbildning. Men hon hade också sökt en annan utbildning och åkte till Kaggeholms folkhögskola, en skola med kristen grundsyn, för att tacka nej till platsen. Men det blev inte riktigt som hon tänkt.
– Jag var med på uppropet och där såg jag en man som väckte min uppmärksamhet. Man kan säga att jag blev blixtförälskad på en gång. Bara en kort tid innan hade jag faktiskt skrivit en ’önskelista’ på tio punkter om hur jag ville att min blivande man skulle vara. 
– När jag såg Trygve, som han heter, undrade jag om en sådan man kunde vara frälst, för han såg inte direkt from ut. Hur som helst stannade jag på skolan, lärde känna Trygve bättre och upptäckte till min förvåning att hans profil stämde otroligt bra med den lista jag skrivit. 

Tung ryggsäck

Nu gick allt med en otrolig fart och inom fyra månader var de gifta. Men Trygve hade en tung ryggsäck av förkastelse, ilska och missbruk in i äktenskapet. Det dröjde inte länge förrän det färska äktenskapet råkade i katastrofläge. Malin var sårad och förtvivlad över Trygves vredesutbrott och tog time-out från äktenskapet. 
– Anledningen till att jag överhuvudtaget vågade gifta mig med Trygve var de hälsningar vi fått från Gud genom olika människor. De handlade bland annat om att vi skulle få vara till hjälp och välsignelse för många. Innan vi gifte oss hade jag också bett Gud att stoppa vårt äktenskap om det inte var hans plan.
Trygve genomgick ett tufft program på ett kristet behandlingshem under två års tid. Där fick han jobba med sina sämsta sidor. När Trygve var klar med rehabiliteringen kunde han och Malin flytta ihop igen. Snart har de varit gifta i 15 år och har tillsammans dottern Elin, som blir åtta i år. De har haft både toppar och dalar under åren, men nu har de funnit en trygg gemenskap i en församling. Varje vecka träffar de sina troende vänner i olika hem och deras pastor är en trygg rådgivare och mentor för dem.
– Vi har verkligen insett hur lätt det är att tappa fokus i vårt andliga liv när vi inte prioriterat det centrala. Därför är vi så tacksamma att få träffa våra troende vänner varje vecka och få uppmuntran, vägledning och gemenskap. Vi har fått se många tydliga svar på våra böner och det betyder så mycket för oss hela familjen. 

Gud med i vardagen

Dottern Elin berättar om hur hon var ute och lekte med sin kompis när hon hamnade fel med foten och stukade den ordentligt. Hon hade jätteont och fick skjutsas hem på cykel. På kvällen bad vännerna i församlingen för henne och sedan kunde hon stödja på foten igen. 
När Elin testade synen som fyraåring konstaterades att hon hade ett synfel och fick därför recept på glasögon, men Elin vägrade och optikern sa att det kanske växer bort av sig själv. Malin berättar:
– När Elin började skolan i höstas fick hon testa synen igen och det visade sig att hon behövde glasögon. Vi bad en enkel bön för henne i gruppen och när hon kom till optikern för att prova ut glasögon, fattade han inte vad hon gjorde där. ’Hon ser till och med bättre än normalt’ konstaterade optikern. 
– Då hon åkte hem med pappa i bilen fick hon önska sig något. I en leksaksaffär såg hon en jättestor kanin, som såldes för halva priset. Den fick Elin och varje dag påminner den stora kaninen henne om att Gud hör bön. Vi är så glada över att få ha Gud med i vår vardag, säger Malin tacksamt.
BÖRJE NORLÉN