Hans Mannefred växte upp i en kristen familj i Mariannelund. På kvällarna bad hans mamma kvällsbön med honom och han gick i söndagsskola från fem års ålder, först i Missionskyrkans regi. 
– Jag lekte mycket med min granne Sonja och hon ville att jag skulle vara med i Filadelfias söndagsskola. Så på den vägen blev det. Jag trodde på Jesus redan som barn. Sedan konfirmerades jag i Svenska kyrkan i Mariannelund när jag var 14 år. Som vuxen, drygt 50 år gammal, döptes jag i International Church i Jönköping. 

Tumör i magen

I oktober 2017 föll Hans ihop på golvet hemma. Benen bar honom inte.
– Jag blev liggande i min lägenhet i tre dygn innan jag övertalades att ringa efter ambulans.
På sjukhuset fick Hans diagnosen tarmvred och opererades akut. Man upptäckte även en tumör i magen i storlek som en mindre melon. Dessutom fanns det metastaser i hans lungor och lymfkörtlar. Ofta är det förekomsten av metastaser, dottertumörer, som avgör allvaret vid en cancersjukdom. 
Läkarna sa att cancern var obotlig och att Hans hade runt en månad kvar att leva. Man började planera för palliativ vård, det vill säga förberedelser för den som ligger för döden.
– Jag sa till läkaren att jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att behöva lida. Jag ringde till min syster och mina vänner och berättade om det svåra beskedet. Själv tog jag det lugnt, fann mig i situationen och bad till Jesus om stöd i min svåra situation. Det var just då den bästa medicinen jag kunde få.
Ett 150-tal personer besökte Hans på sjukhuset, vilket gladde honom. Riksdagens före detta talman Thage G Peterson var en av besökarna. 
– Han fick reda på att jag redan planerat min begravning. Då sa han “Släng dina begravningspapper i papperskorgen”. Nu gäller det att be om ett mirakel. Han gick efter sitt besök till Sjukhuskyrkans lokaler och bad för mig.

Mirakulöst helad 

När Hans fortfarande var vid liv några månader senare, bestämdes att man skulle operera bort tumören i magen. Hans skrev en insändare till Aftonbladet och bad om bön inför sin operation. De tog med insändaren och även i Jönköpingsposten blev den publicerad.
– Dagen innan operationen ordnade jag en andakt med bön som leddes av pastor Dan Rosendahl. Vi var i Sjukhuskyrkan som var fullsatt av vänner och stämningen var så fin. På olika platser i Sverige knäppte folk sina händer och bad för mig. 
Hans skickades från Jönköping till Linköping för en PET- röntgen av metastaserna i lungor och lymfkörtlar. Efter den träffade han en förvånad specialistläkare som sa att röntgen var mycket positiv. ”Jag ska bara för säkerhets skull kolla en gång till”, sa hon och återkom med samma oväntade och fantastiska besked.
– Själv tänkte jag att ett mirakel ägt rum. Jag har fått hjälp av världens största och bästa läkare - Jesus. Utan honom hade jag inte överlevt och inte heller klarat av min sjukdomstid. Min tro på Jesus är den bästa medicinen. Den gjorde att jag överlevde. 
Hans har läkarintyg på att han hade metastaser och ett annat som visar att det inte finns några efteråt. Tumören i magen återstod däremot och operationen genomfördes i början av 2018.
– Efter operationen mådde jag efter omständigheterna väl. Det är klart att en tumör på ett kilo är en tuff operation att klara av. 
På sjukhuset träffade han andra kristna, som befann sig i svåra situationer. De pratade och bad för varandra.
– Tron i kombination med god omvårdnad från sjukhuspersonalen såg till att rehabiliteringen gick bra. Efter någon vecka sa en läkare “Nu får du åka hem. Du är botad”.
Hans går med rullator och hans mål är att dagen snart ska komma då han kan lämna tillbaka den.

Ännu ett helande

För några år sedan fick Hans en propp i höger öga. Dessutom hade han sett trådar, vilket är ett tecken på grå starr. 
– Jag bad en person be för mig innan besöket hos ögonläkaren. Jag kände ett lugn, som jag ofta gör efter bön.
När Hans kom till ögonläkaren, var proppen i princip läkt. Det fanns så lite grå starr, att det inte var aktuellt med någon operation. Trycket på ögonen som varit för högt, hade gått ner till normalvärde. 
– Även med mina ögon skedde ett mirakel som jag tackar Jesus för, säger Hans.
Så gott som varje dag går han till ”Hannas Vardagsrum” hos Frälsningsarmén i Huskvarna. Där får Hans många upplevelser och möter många människor med olika livsberättelser. 
– Det ger mig gemenskap och berikar mitt liv så mycket. Det är också viktigt för mig att skriva, det är bra för hjärngymnastiken och en viktig del i min rehabilitering. Ofta handlar mina texter om min kristna tro och om samhälleliga frågor. Jag skriver på en bok som heter “Jag tror inte på tomten - jag tror på Jesus”.
Hans berättar att han är tacksam för varje dag han får leva, höra, läsa, skriva och se. 
– Min relation till Jesus är starkare än någonsin. Vi ber varje dag hos Frälsningsarmén för personer som är sjuka. En del av dem som jag varit med och bett för har fått en bättre livssituation och blivit helade. Jesus gör under.
​ANGELICA VICTORIN