Lena Johannesson hade hamnat i en svår och stressig period i livet. Hon hade blivit misshandlad av två män vid en nattklubb och det tog lång tid att vänta på rättegång och den juridiska processen.
– Det var kaotiskt. Mitt liv var helt upp och ner, berättar Lena.
Trots att hon var ateist och inte hade haft en kristen uppväxt hade hon sin dotter på ett kristet dagis som låg i en kyrka nära hemmet i Växjö. En dag när hon var utanför dagiset hörde hon plötsligt en tydlig röst som talade till henne.
– Jag går på parkeringen utanför kyrkan och då hör jag tydligt: ”Lena, du kan gå till kyrkan, där finns någon du kan prata med”. Jag vände mig om för att se vem det var som pratade med mig.
Lena blev mycket förvånad då det inte fanns någon i närheten. Och hon kände att hon inte ville prata med någon just i kyrkan om sin situation.
Men rösten lämnade henne inte och hon behövde någon att prata med, så hon frågade efter ett tag en av förskollärarna om det fanns någon i kyrkan som hon kunde träffa för ett samtal.
Lena fick träffa en kvinna och de kunde prata igenom situationen och det som hänt. Mot slutet föreslog kvinnan att de kunde be och det gick Lena med på.
När Lena gick därifrån kände hon en kärleksfull värme i magen, just när hon gick på samma plats där hon först hade hört rösten. Då hörde hon: ”Lena, det finns de som ber för dig”, och sedan namn på några personer.

Bjöds med på kurs

Efter en tid blev Lena medbjuden på en Alphakurs, som är en grundkurs i kristen tro, av förskolläraren som hon hade frågat om hjälp till samtal.
– Jag följde med. Vi åt tillsammans och det blev föredrag och diskussioner om Gud.
Lena upplevde allting väldigt positivt och hon var öppen och tog emot det som sades. Hon fortsatte att gå på de kommande träffarna.
En dag låg hon hemma i sängen med sin Bibel som hon fått på kursen. Hon insåg att hon börjat komma till tro på Gud och Bibeln och att det var Guds röst hon hade hört utanför kyrkan. Hon kramade om sin bibel och sade högt: ”Jesus, jag älskar dig”.
– Jag kände då fysiskt hur jag renades inuti, det började i tårna och gick ända upp till huvudet. Det kändes som att jag hade varit på en smutsig plats och att jag nu tvättades ren.
Gud talade åter till henne: ”Lena, du ska gå och döpa dig”.
Lena ser tillbaka på denna stund, när hon var 36 år, som en viktig frälsningsupplevelse.
Snart blev det dags för avslutning på Alphakursen och de skulle åka iväg på en ”helig ande-helg”. Där blev det tillfälle till förbön.
– Jag ställde mig upp direkt. Jag ville att de skulle be för min höft för jag hade haft konstant värk i den sedan jag var nio år.
Värken i höften blev kvar men istället försvann problem med huvudvärk, som hon haft sedan misshandeln för ett par år sedan.
När de åkte hem från helgen berättade Lena för förskolläraren att hon nu ville döpa sig.
– 1 maj 1999 döpte jag mig. Det var en härlig upplevelse, en milstolpe i mitt liv.
Hon upplevde en stor skillnad före och efter hon blev kristen. Och det blev en förändring av livsstil och vanor.
– Det var som svart och vitt. En ny ren start. Jag hade varit med om jobbiga saker som satt sina spår och jag var ute mycket och festade tidigare.

Leder andra till Jesus

Ett par månader efter dopet skulle Lena ner på stan för ett ärende. Då sade den helige Ande: ”Lena , jag vill att du går till Pastabaren”. Hon hade tänkt gå och äta på en annan restaurang men hon cyklade till Pastabaren istället. Där träffade hon en man som hon kände och hans flickvän.
– Kom och sitt hos oss, sade de.
Mannen och hans flickvän började tala om tro och andliga ting. Det visade sig att de var intresserade av new age.
– Jag spetsade mina öron. Jag visste inte att han höll på med sådant.
Lunchens samtal slutade med att Lena bjöd med dem båda till Jesusfestivalen i Älmhult. Båda två tog emot Jesus på festivalen!

Det profetiska

Gud har talat många gånger och visat Lena saker genom ord, syner och drömmar. Både budskap till henne personligen och saker som har varit till andra som hon har förmedlat till dem. Ibland har det varit tillrättavisande ord som inte alltid har varit lätta att förmedla och som inte heller alltid skapat så positiva reaktioner.
– Gud talade ju tydligt till mig innan jag ens trodde på honom. Jag har fått dela rätt mycket tuffa budskap och även fått en del negativ respons på det, men det har varit värt det.
Ett särskilt minnesvärt budskap var för cirka 15 år sedan när kyrkorna i Växjö hade en gemensam bönevecka. Måndagen efter veckan fick hon ett ord av Herren, som hon uppmanades att säga till alla pastorer och präster som varit med på böneveckan.
Orden hon fick var: ”Se, jag vill bygga en plattform som den helige Ande ska stå på, ty jag vill göra något nytt, säger Herren. För att kunna se det måste ni ta bort skygglapparna som ni har vid era ögon. Och när ni tror att ni ser det så har ni ändå inte tagit bort skygglapparna helt”. Och utöver det fick hon också Romarbrevet 12, som börjar med sinnets förnyelse, fortsätter med att vi alla är olika delar i Kristi kropp med olika funktioner och sedan innehåller mycket om hur vi kristna ska relatera till varandra och leva. Lena kände sig obekväm inför situationen.
– Gode Gud, kan du inte skicka någon annan? Vem är jag att gå till alla ledare och säga det här?
Efter att ha prövat det hela med en vän kände hon sig styrkt att det var från Gud och att hon skulle söka upp ledarna en och en för att berätta budskapet, vilket hon också gjorde.
Lena känner att budskapet fortfarande är högaktuellt.
– Vi kristna behöver enas i Anden. Många är fast i sina traditioner och i sin bubbla och det finns ett högmod i att man bara vill göra saker på sitt sätt. Vi behöver lyfta blicken och se och söka vad Gud vill göra. Anden ska leda och inte vi själva. Och vi måste också vara äkta och inte hålla upp en fasad inför varandra.
– Om vi inte är sanna mot oss själva, är vi inte sanna mot Gud, avslutar Lena.

PETTER ALLGULIN