.png?sfvrsn=0 "Cecilia2 (1)")
Att höra Gud tala var en omtumlande händelse, men samtidigt var rösten som Cecilia Christensen hörde lugn.
– Han sa: ”Frukta inte, var inte rädd”. Då förstod jag att det var han och att jag inte bara inbillade mig röster för att jag var så trött och utmattad. Jag hade ju bett Gud att beröra mig och tala till mig.
Cecilia växte mer eller mindre upp i Svenska kyrkan. Hennes pappa var präst och hon hörde många predikningar och kunde många psalmer.
– Jag trodde att Gud fanns. Men den där Jesus kunde jag ju vänta med att prata med tills jag fick det jobbigt, tänkte jag. Jag vågade inte riktigt tro att han levde.
Ödmjuk inför Gud
Cecilias föreställning om att vara kristen handlade om att vara snäll, sköta sig och ha ett gott hjärta.
– Jag visste inte att man kunde ha en nära relation till Gud. Jag hade aldrig gett honom hela mitt liv.
När Jesus talade till henne vid köksbordet var hon inne i ett svår period av sitt liv.
– Jag hade små barn, höll på att sluta röka, jobbade mycket och hade problem i äktenskapet. Jag var så svag i mig själv.
Några dagar tidigare hade hon ringt sin syster för att få prata av sig, men systern var bortrest. Istället svarade systerns kristna vän som var där och vattnade blommorna.
– Hon frågade hur jag mådde och jag berättade hur det var. Jag tror det var det som förlöste det här med att Gud talade sedan. Jag ödmjukade mig inför Gud där. Jag bad honom hjälpa mig och det var första gången jag uttalade det för någon annan.
Cecilia tog emot Jesus, men efter det hände inte så mycket.
– Inte mer än att jag trodde att nu stod det på min panna att jag var frälst, samtidigt som jag inte vågade berätta.
Bön är inte fina ord
Cecilia sökte upp några kvinnor som samlades och bad. De delade sin vardag och sina bekymmer.
– Det blev många goa stunder när vi bad tillsammans. Bön är inte fina ord som vi rabblar, det är att i sitt innersta dela sitt hjärta och det du går och bär på med Gud.
Idag kan Cecilia se i backspegeln att Gud många gånger räddat henne från att gå fel, även när hon inte kände honom personligen.
– Jag ville gå min egen väg och göra det som var häftigt och coolt, men han drog i mig och sa att det där var inte bra. Jag hade en känsla i mitt inre att det inte var rätt. Men ibland gjorde jag det ändå.
Helad från ryggsmärta
Inför första advent ett år hjälpte Cecilia till i kyrkan med att göra julfint. Hon jobbade inom vården och hade fått ont i ryggen, så hon tänkte fråga om någon kunde be för henne.
– Men då berättar en kvinna om hennes son som hade en hjärntumör. Jag tänkte att det var ju viktigt att be för, men inte mitt lilla problem.
Men inom sig hörde Cecilia hur Gud manade på henne, att de också skulle be för henne.
Det slutade med att Cecilia fick sätta sig på en stol. De kristna vännerna jämförde hennes ben, eftersom de ofta är olika långa om man har problem med ryggen.
– De bad en enkel bön, sen kände jag hur det värmde i benet och drog i det en stund. Jag tänkte: ”Oh, my God, mirakler kan ske!”
Smärtan försvann och har aldrig kommit tillbaka efter det.
– Jag tyckte det var så fantastiskt att Gud inte bara brydde sig om hjärntumörer. Han gjorde det här för lilla mig.
Helad från psoriasis
En dag ringde Cecilias yngsta dotter och berättade att hon hade fått utslag som kliade. Läkaren trodde att det var en slags psoriasis. Dottern är inte troende, men Cecilia frågade om hon ville ha en böneduk och det ville hon.
– En böneduk är en vanlig bit tyg som man ber för. Sen kan man lägga den under kuddfodralet när man sover eller där man har ont. Det kan vara att man är fysiskt sjuk eller om man behöver frid i sin själ.
Cecilias dotter lade böneduken i sängen. Nästa morgon kom hennes barnbarn som var förkyld.
– Hon var 4-5 år och hon såg böneduken och snöt sig i den, ha, ha! Men trots det ringde min dotter sedan och sa att hon trodde hon var helad, för allt var borta. Jag tackade Jesus där i telefonen. Idag är hon frisk.
Cecilia hade själv under många år lidit av psoriasis på armbågarna, runt ögonen och i hårbotten. Hon hade fått behandlingar, men sjukdomen är obotlig.
– Jag bad också om att få en böneduk. Efter någon vecka började hudutslagen blekna för att sedan försvinna helt.
Fick exakt summa
Cecilias församling har under många år haft en helandeskola, där man själv får ta emot helande i kropp och själ, och sen lär man sig be för andra.
Denna utbildning ville Cecilia gå, men de hade inga pengar och hon hade fullt upp med mycket annat.
– Jag tänkte att det var nog inget för mig, och sedan sa några vänner till mig att jag inte skulle hinna eller orka.
När anmälningstiden gick ut fick Cecilia ett mejl om att det fortfarande gick att anmäla sig. Hon var på sitt jobb som undersköterska och skickade in en anmälan, utan att veta var hon skulle få pengarna ifrån.
– Då vann min man på kronan exakt samma summa som anmälningsavgiften var på. När det ser omöjligt ut kan Gud komma och hjälpa oss, så att vi kan göra det han vill vi ska göra.
Nytt jobb
Cecilia hade under många år jobbat som undersköterska, men kände att hon ville göra något annat.
Hon bad först själv och sedan med sina vänner. Det var viktigt för henne att allt blev som Gud ville, så hon hade inte bråttom.
I våras lämnade Cecilia in en jobbansökan till ett jobb hon ville ha, ett jobb som egentligen inte fanns just då.
– Men jag fick komma på intervju och de ville anställa mig. Jag skulle bara komma in och skriva på.
Men innan hon han skriva på blev hon sjuk i covid-19. Då fick hon samtal från en förskola.
– De ville erbjuda mig fast anställning, fast jag inte ens sökt jobb där. Jag kände att det här är Gud, och det var det.
Idag lär Cecilia sig att ta hand om små barn. Det är något helt nytt.
– Det är helt fantastiskt. I Bibeln står det: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp” (Jer 29:11), säger Cecilia Christensen.
MARIA JOHANSSON