Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Sören och Britten översatte Bibeln på Papua Nya Guinea

Eva Ruderstam | 20 okt , 2016
I 43 år har Sören och Britten Årsjö levt i Papua Nya Guinea, där de arbetat med bibelöversättningar till två olika stammar. Sedan ett år är de tillbaka i Sverige – som pensionärer. – Det var faktiskt lite jobbigt att komma till Sverige. Det känns som att man lever i ett parallellt samhälle, säger Britten.
Soren_och_Britten_oversatte_Bibeln
Sören Årsjö är uppvuxen i en familj där den kristna tron var självklar. Men det var först i gymnasieåldern som han verkligen kände sig säker på att han var ett Guds barn.
– Jag skulle hålla ett personligt bibelstudium under en sommarkonferens. När jag skulle planera det ville jag börja med att be till Gud. Men så kom tanken att jag kanske inte var ett Guds barn ännu. Så jag bad först vad jag nu kallar en garderingsbön: ”Du ser Herre att jag inte är helt viss om att jag verkligen tillhör dig. Därför ber jag just nu att Du ska ta hand om mitt liv och göra mig till Ditt barn”.
– Det var först efter den bönen som jag upplevde frälsningsvisshet.
Britten gick i samma klass som Sören, på kemilinjen på Tekniska Gymnasiet. Hon hade inte alls någon kristen bakgrund, utan fick höra evangeliet första gången av Sören.
– I skolan skulle vi hålla ett offentligt tal inför våra klasskamrater.
Jag valde att visa ”broillustrationen” om frälsningens väg. Det var första gången som Britten hörde evangeliet.
Så småningom kunde jag koppla ihop henne med en tjej och de hade bibelstudier ihop under ett helt läsår. Det ledde fram till Brittens frälsningsupplevelse.

Ja till liv som missionär

Sören insåg tidigt att han ville arbeta som missionär. När Sören och Britten blev ett par ingick ett framtida missionärsliv i planerna.
– Jag friade till Britten genom att fråga om hon kunde tänka sig att bli missionärshustru. Och tänk, hon sa ja direkt!
Sören och Britten gifte sig i januari 1967. Först tänkte de sig en framtid som ”traditionella” missionärer inom sitt samfund, men så kom de till ett möte där Wycliffe/Folk och språk berättade om det stora behovet av bibelöversättare.
– När vi hörde om bibelöversättning för dem som aldrig hade hört Guds ord berördes våra hjärtan väldigt starkt. Jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att alla folk ska ha tillgång till Guds ord på sitt modersmål, säger Sören.
Paret gick bibelskola i Sverige, men också Wycliffes kurser i lingvistik. 1972 reste de, tillsammans med sitt äldsta barn Laila, ut till Papua Nya Guinea, strax norr om Australien. Där har även de yngre syskonen Marsha och Mikael vuxit upp.
– När vi åkte till Papua Nya Guinea visste vi att det här var på livstid. Min oro handlade framför allt om ekonomin, för det här var en trosmission. Jag var van vid att klara mig själv ekonomiskt, men det här handlade om att lita på Gud att han skulle förse oss. Och det har han gjort. Jag är inte rädd för ekonomin längre, för Gud har alltid tagit hand om oss, säger Britten.

Barkväggar och bladtak

På Papua Nya Guinea finns många olika folkslag med egna språk. Man räknar med att det finns 839 levande språk på ön, det största språket talas av 100 000 personer och det minsta bara av några hundra. 280 av språken saknar fortfarande en bibelöversättning.
Den första tiden bodde familjen på en missionsstation, men den största delen av tiden har Sören och Britten bott i byar i djungeln, först hos Amafolket och därefter hos Konaifolket.
– Vi bodde i ett bushhouse byggt av material från skogen, med rundtimmer i stommen, men med bladtak, barkväggar och barkgolv. Mat hade vi med oss från staden, men vi bytte också till oss rotfrukter och frukter från stamfolket, berättar Britten.

Larver istället för tårta

Innan paret kunde börja arbeta med en bibelöversättning måste de lära sig språket och kulturen. Eftersom språket bara fanns som talspråk fick de lära sig det ungefär på samma sätt som när en baby lär sig sitt modersmål.
De ord som de snappade upp skrev de ner, med fonetisk skrift, i en ordlista.
– När vi kom till Amafolket såg folk oss som väldigt exotiska. De hade träffat vita män från Australien tidigare, men aldrig en vit kvinna och ett vitt barn. De tyckte att vi såg väldigt underliga ut, säger Britten.
Amafolket levde väldigt enkelt. Tillgången till sjukvård var minimal och många barn dog innan tre års ålder. Sören och Britten hjälpte till med allt från sjukvård till hygien, men deras huvuduppgift var att tillsammans med lokalbefolkningen ta fram ett skriftspråk. Detta utgjorde grunden för bibelöversättningen, men ledde också till att en stor del av befolkningen lärde sig läsa.
1974 hade Sören och Britten kommit så långt att de kunde börja arbeta med själva bibelöversättningen, med flera översättare till sin hjälp.
1990 var den första versionen av Nya testamentet klar.
– Då blev det invigningsfest med inbjudna gäster. Men det blev ingen
tårta. Snarare larver, för det är festmat i Papua Nya Guinea.

De flesta kristna idag

När familjen först kom till Amafolket fanns det inga kristna där.
– Amaområdet var ett stängt område för utomstående fram till ett år innan vi kom dit. Det tog sju år efter vår ankomst innan den förste kom till tro, berättar Sören.
Idag är situationen annorlunda. Bibelöversättningen har lett till att en stor del av Amafolket idag är kristna.
– Jag skulle säga att de allra flesta har tagit emot Jesus. De är inte individualistiska som vi. Om pappan i familjen beslutar att i det här huset tror vi på Jesus, då gör alla det, säger Britten.
– Det känns väldigt bra att så många har fått möta Jesus. Det var ju därför vi kom dit, tillägger Sören.

Flyttade till ny stam

1990, när den första bibelöversättningen var klar, valde Sören och Britten att flytta till en ny stam i landet och börja om på nytt.
– Vi såg att det fanns tid för en bibelöversättning till innan pensionen.
De flyttade till Konaifolket och fick börja på nytt med att lära sig en ny kultur, ett nytt språk och bygga upp ett alfabete.
– Det var lättare att börja om, för vi visste vad vi skulle göra och kände igen situationen. Konaifolket bodde i ett område som var mer utvecklat, där det bland annat fanns tillgång till sjukvård. Men det fanns stora kulturella skillnader mellan stammarna, säger Britten.
Parallellt med arbetet att ta fram ett skriftspråk och översätta Bibeln, reviderade de bibelöversättningen till Amafolket och översatte några böcker från Gamla Testamentet.
2015 fanns det en färdig bibelöversättning av Nya Testamentet, även till Konaifolket.

Ett parallellt samhälle

– Då kände vi att vi var färdiga med vårt arbete. Vi kunde inte börja lära oss ett nytt språk när vi nästan var 70 år gamla, och det fanns inte tid att ta oss an ett nytt projekt, så vi åkte hem till Sverige.
Men att övergå till ett pensionärsliv i Sverige var inte helt lätt.
– Det var faktiskt lite jobbigt att komma till Sverige.
– Det känns som att man lever i ett parallellt samhälle. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig. Allt är annorlunda, säger Britten.
– Vi bär med oss mycket av kulturen från Papua Nya Guinea. Vi är en blandning av de båda kulturerna, tillägger Sören.
Han berättar att det fortfarande finns ett stort behov av bibelöversättare. I världen talas 7 000 språk, men 1 778 språkgrupper har ännu ingen del av Bibeln översatt.
– Det finns fortfarande 180 miljoner människor som inte har en chans
att höra evangeliet. Wycliffes vision är att alla språk ska ha en påbörjad bibelöversättning till år 2025.

43 år långt mirakel

Under åren på missionsfältet har Sören och Britten fått lära sig att lita på Gud.
– Om man lever nära Gud i tro, bibelläsning och bön, då växer tron. Den växer också när man ser hur Gud hela tiden tar hand om en och visar sin omsorg.
Vi har arbetat med en trosmission och aldrig haft en fast lön. Istället är det församlingar, vänner och bekanta som har stått bakom oss, säger Sören och avslutar:
– Det är ett 43 år långt ekonomiskt mirakel som ligger bakom vårt arbete som bibelöversättare. Det miraklet fortsätter nu också in i pensionärstiden. Tack och lov! Guds omsorg om sina barn tar aldrig slut!
EVA RUDERSTAM
 
eBlick
Massiva_polisinsatser_mot_barn
feb 20, 2020
Sirenerna studsar mellan husets väggar. Polisbilar kör i rad i hög hastighet mot Barnevernets kontor i Stavanger. Vissa av dem stannar vid ingången till byggnaden vid St. Olavs gate, andra på Løkkeveien. Fem polisbilar anländer, sju poliser stormar in i byggnaden.
eBlick
feb 20, 2020
För att förstå vad som händer i och kring Israel idag är det viktigt att ha den historiska bakgrunden. I Inblicks nya serie om Israels pionjärer presenteras män och kvinnor som varit viktiga i förberedelsearbetet när den nya judiska staten skulle födas fram. Många av dem blev pelare i den nyfödda statens politiska och industriella arbete.
eBlick
feb 20, 2020
I augusti 2018 tillträdde Rigmor Holst som chefredaktör. Efter att ha varit sjukskriven en tid lämnar hon nu över till Hans och Eva Marklund. Inblick ställde fem frågor till Rigmor om tiden som chefredaktör.
eBlick
feb 13, 2020
Varje år äger en mycket speciell försoningskonferens rum vars syfte är att sammanföra dem som inte skulle kunna samlas under några andra omständigheter: judiska och arabiska troende från hela Mellanöstern.
eBlick
feb 13, 2020
Hans och Eva Marklund vill på Alla hjärtans dag starta ett upprop på nätet för äktenskapet, We two, Vi två. – Vi behöver lyfta fram äktenskapet betydelse i vårt samhälle idag, när cirka 50 procent av alla äktenskap går sönder, säger Hans till Inblick.
eBlick
feb 13, 2020
Under 2018 ägde 24 958 skilsmässor rum i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Det är nästan 1 000 fler skilsmässor än året innan. Samtidigt gifte sig drygt 50 000 personer. – De höga skilsmässotalen kan vara en konsekvens av samhällets ändrade värderingar, säger prästen Ole Olsen, till Inblick.
eBlick
feb 06, 2020
I dagarna tvingas hundratals personer, en majoritet av dem är ensamkommande ungdomar, lämna Migrationsverkets boende. En i allra högsta grad osäker tillvaro i hemlöshet, utsatthet och kriminalitet är vad som väntar dem när de nu slängs ut på gatan.
eBlick
feb 06, 2020
Ofta talas det om ”palestinierna” som om de vore ursprungsbefolkningen i det som är dagens Israel. Men detta stämmer inte överens med verkligheten. Två frågor som behövs ställas är: Finns det ett historiskt, självständigt land som heter Palestina och vad är i så fall det landets historia och dess gränser?
eBlick
feb 06, 2020
USA:s historiska förslag till fredsplan för Mellanösternkonflikten tillkännagavs av Donald Trump och Benjamin Netanyahu i Washington DC förra veckan. Planen har som väntat fått delade reaktioner då USA erkänner Israels rätt till landområden som av FN anses vara ockuperat. – Det här är en historisk dag, sade Benjamin Netanyahu.
eBlick
jan 31, 2020
Sveriges statsminister Stefan Löfven höll tal vid konferensen World Holoccaust Forum 2020 i Yad Vashem i Jerusalem inför minnesdagen för Förintelsen.
eBlick
jan 31, 2020
Tre terminer i stället för två och ett kortare sommarlov. Det kan bli verklighet i Malmö då grundskolenämnden vill testa detta under en försöksperiod. En ansökan kommer att lämnas in till regeringen. – Både barn och lärare behöver den återhämtning och den morot ett sommarlov är, säger läraren Kerstin Carlsson, som jobbat många år i Malmö till Inblick
Senaste nytt
Senaste blogginläggen
Christian Mölk | 12 feb, 2020
Christian Mölk | 26 jan, 2020

SVT

Christian Mölk | 21 jan, 2020
Christian Mölk | 11 nov, 2019
Christian Mölk | 30 okt, 2019
Christian Mölk | 13 aug, 2019
Ruben Agnarsson | 23 maj, 2019
Christian Mölk | 08 maj, 2019