Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

" Inom mig fanns ett stort hål"

Angelica Victorin | 26 okt , 2017
Sorgen efter Brittas storebror kom att prägla hennes liv. Som 19-åring fann hon en tro på Jesus. Vägen ut ur sorgens skugga har tagit sin tid. Med sin nya bok vill hon ge hopp till den som kämpar. En tro som mognar genom mötet med både sorg och glädje kan mynna ut i en djupare vänskap med Jesus, säger hon.
Inom_mig_fanns_ett_stort_hal
Från sin barndom minns Britta skogsutflykter, mycket lek och fantasi, men också ett svart stråk av sorg inuti. Hennes bror Sven drunknade mindre än ett år innan hon föddes. 
– Mina föräldrars sorg präglade mig och min uppväxt. Den var tyst, outtalad och kännbar som en sorg utan adress i mig. Jag mådde inte alls bra som tonåring. Inom mig fanns ett stort hål, en övergivenhet som var svår att fylla. 

Kom till tro som tonåring

Britta berättar att hon nog aldrig hade någon barnatro, men minns att hon gick på torsdagar i något som kallades Goda Kamrater i Missionshuset. 
– Jag har hittat ett litet häfte därifrån med en fråga runt texten om en kvinna som fick ett möte med Jesus. Frågan var: Vem blev gladast? Mitt svar med barnslig handstil var: Jesus och syndarinnan. Så, något fanns där ändå.
När hon var nitton år tog hon beslutet att följa Jesus. Britta beskriver det som en stilla men ändå helt livsavgörande stund som präglat resten av hennes liv. Det började med att en av Brittas vänner som var utbytesstudent i USA kom till en kristen familj. 
– Jag hade under en längre tid känt en stor tomhet. Jag tror det är vissa tider i våra liv där de här större vägskälen dyker upp. Tonåren är en sådan tid. Jag längtade efter mening. När hon kom hem och enkelt berättade om sin nya tro, räckte det för att jag skulle söka mig till ett kristet sammanhang, ställa frågor och så småningom göra detta val. 
– Idag är det hisnande att se tillbaka på vad den frälsningsbönen i ensamhet och de kontakter som öppnades, har fått betyda för resten av mitt liv. Jag är tacksam för vägen, människorna som funnits och finns i mitt liv. Ibland häpnar jag över vad det blev av det liv jag nästan inte trodde jag skulle orka leva. Jag är numera pastor i Equmeniakyrkan och har haft en tjänst som evangelist i många år, säger Britta.

Hopp till den som kämpar

Britta har tidigare skrivit några böcker som getts ut på Libris förlag. Skrivandet har funnits i hennes liv ganska länge, säger hon. 
– Att jag nu valde att skriva om min barndom handlar till stor del om att jag tror att vi är många som är stukade, som behöver hitta ett hopp och en väg vidare igenom en del händelser som färgat våra liv. Jag tror att många har en hel del tysta sorger, törnar och utanförskap som det inte pratades om, säger Britta.
Hennes barndom innehöll ett stort trauma för familjen. Men vi är inte unika, menar hon. 
– Jag har länge i min förkunnelse försökt lyfta vikten av att tala sant om livet och se att Jesus finns mitt i det som är och kan förvandla situationer, men att det tar sin tid. Jag har kunnat se att Guds ord liksom ”dockar in” i det liv vi lever idag. Det har påtagligt berört och hjälpt mig vidare. Jag leder också en del retreater. I tystnaden inför Guds ord händer det inte sällan att sådant vi går med utan att bearbeta eller ta fram i ljuset, gör sig påmint. Med boken vill jag säga något om min väg och ge hopp till den som kämpar.

Tillit genom allt

Britta hittade sin egen väg genom att samtala med själavårdare. Tillsammans med en andlig vägledare som hade Bibeln som utgångspunkt, fick hon hjälp att se Jesu kallelse att möta smärtan hon bar på. 
– Jag har både bråkat med, tvivlat på och landat i tilliten i min tro på Gud. Självbilden har genom denna långa process förändrats till det bättre. Jag har mindre trygghet och mer tillit nu. Vet vem jag är i en värld som inte är fullkomlig. 
Hon tänker sig att trygghet är ramen för våra liv. Det handlar om relationer, pensionsförsäkring, hus och hem, helt enkelt. Vi ordnar efter våra förutsättningar ett bra liv. 
– Det ger en viss trygghet. Allt det kan krackelera och gå sönder. Det är sårbart. Tillit är något som bär mitt i allt, trots allt och under allt. Tron är som ett golv som bär mig. Det tar nog hela livet att våga tilliten, men jag tror att det är i den som Jesus möter oss och ger stadgan för ett liv som bär genom allt.
Hemlösheten och övergivenheten Britta upplevde, gjorde länge henne till ett offer för en sorg hon inte ville bära, berättar hon. 
– Jag kände mig vilsen och det präglade alla mina relationer. Offerkoftan kan vara rätt skön ibland. Den gör att andra ser och bekräftar en. Men i längden blir det ett hörn man målar in sig i. Jag vill vara fri, ge och ta emot i relationer, men inte på grund av gamla omständigheter och svarta stråk som inte är mina. Jag är inget offer. Nu bär jag, som den ryska dockan med många små dockor inom sig, alla mina åldrar och kan härbärgera både det lilla barnet och den vuxna kvinnan. 

Utvandrare till Jerusalem

Parallellt med Brittas självbiografi finns i boken en historisk berättelse om folk från hennes hemby som utvandrade till Jerusalem. 
– Jag valde att berätta om utvandrarna som for till Jerusalem för att den historiska händelsen ligger väldigt nära mig. Jag är uppvuxen i Nås och har alltid känt till detta. De som reste blev mina hemliga vänner som barn. De vågade ta steget. Som vuxen inser jag både att det blev mycket svårigheter, men också en hel del vackra och viktiga insatser de fick göra i det heliga landet. Som barn blev jag tröstad av det stora vemodet i uppbrottet. Att lämna för att gå i riktning mot sin längtan, besvikelserna och de nya möjligheter som några av dem hittade i Jerusalem, intresserade mig.
Sorgen som tystas är den gemensamma nämnaren, menar Britta. Allt de fick lämna och inte kunde tala om därför att tron på Jesu återkomst på Oljeberget var större än livet hemma i Nås. 

Genom sorg och glädje

– Jag känner igen mig i att tron måste betyda att man är glad och lycklig. Men vägen till den djupare glädjen var dold. Allt hör ihop och livet är vävt i ett enda stycke. Det är nog allra viktigast för mig. Jag är människa och bejakar det, lever och gläds. Också mitt i den djupare glädjen finns hos mig en större generositet med vad det är att försöka få ihop livet. Det går inte helt och fullt. Jag vilar i det och märker att Jesu ord i Johannes 15:15 blivit så viktiga: ”Jag kallar er inte längre tjänare, jag kallar er vänner”. En tro som mognar genom mötet med både sorg och glädje kan mynna ut i en djupare vänskap med Jesus, i en förtrolighet. Han har visat att det finns en väg även där det kan se ut att bara vara spårlös terräng. Det tar tid och kräver mod att våga tro och börja gå.
A​NGELICA VICTORIN
 
eBlick
Massiva_polisinsatser_mot_barn
feb 20, 2020
Sirenerna studsar mellan husets väggar. Polisbilar kör i rad i hög hastighet mot Barnevernets kontor i Stavanger. Vissa av dem stannar vid ingången till byggnaden vid St. Olavs gate, andra på Løkkeveien. Fem polisbilar anländer, sju poliser stormar in i byggnaden.
eBlick
feb 20, 2020
För att förstå vad som händer i och kring Israel idag är det viktigt att ha den historiska bakgrunden. I Inblicks nya serie om Israels pionjärer presenteras män och kvinnor som varit viktiga i förberedelsearbetet när den nya judiska staten skulle födas fram. Många av dem blev pelare i den nyfödda statens politiska och industriella arbete.
eBlick
feb 20, 2020
I augusti 2018 tillträdde Rigmor Holst som chefredaktör. Efter att ha varit sjukskriven en tid lämnar hon nu över till Hans och Eva Marklund. Inblick ställde fem frågor till Rigmor om tiden som chefredaktör.
eBlick
feb 13, 2020
Varje år äger en mycket speciell försoningskonferens rum vars syfte är att sammanföra dem som inte skulle kunna samlas under några andra omständigheter: judiska och arabiska troende från hela Mellanöstern.
eBlick
feb 13, 2020
Hans och Eva Marklund vill på Alla hjärtans dag starta ett upprop på nätet för äktenskapet, We two, Vi två. – Vi behöver lyfta fram äktenskapet betydelse i vårt samhälle idag, när cirka 50 procent av alla äktenskap går sönder, säger Hans till Inblick.
eBlick
feb 13, 2020
Under 2018 ägde 24 958 skilsmässor rum i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Det är nästan 1 000 fler skilsmässor än året innan. Samtidigt gifte sig drygt 50 000 personer. – De höga skilsmässotalen kan vara en konsekvens av samhällets ändrade värderingar, säger prästen Ole Olsen, till Inblick.
eBlick
feb 06, 2020
I dagarna tvingas hundratals personer, en majoritet av dem är ensamkommande ungdomar, lämna Migrationsverkets boende. En i allra högsta grad osäker tillvaro i hemlöshet, utsatthet och kriminalitet är vad som väntar dem när de nu slängs ut på gatan.
eBlick
feb 06, 2020
Ofta talas det om ”palestinierna” som om de vore ursprungsbefolkningen i det som är dagens Israel. Men detta stämmer inte överens med verkligheten. Två frågor som behövs ställas är: Finns det ett historiskt, självständigt land som heter Palestina och vad är i så fall det landets historia och dess gränser?
eBlick
feb 06, 2020
USA:s historiska förslag till fredsplan för Mellanösternkonflikten tillkännagavs av Donald Trump och Benjamin Netanyahu i Washington DC förra veckan. Planen har som väntat fått delade reaktioner då USA erkänner Israels rätt till landområden som av FN anses vara ockuperat. – Det här är en historisk dag, sade Benjamin Netanyahu.
eBlick
jan 31, 2020
Sveriges statsminister Stefan Löfven höll tal vid konferensen World Holoccaust Forum 2020 i Yad Vashem i Jerusalem inför minnesdagen för Förintelsen.
eBlick
jan 31, 2020
Tre terminer i stället för två och ett kortare sommarlov. Det kan bli verklighet i Malmö då grundskolenämnden vill testa detta under en försöksperiod. En ansökan kommer att lämnas in till regeringen. – Både barn och lärare behöver den återhämtning och den morot ett sommarlov är, säger läraren Kerstin Carlsson, som jobbat många år i Malmö till Inblick
Senaste nytt
Senaste blogginläggen
Christian Mölk | 12 feb, 2020
Christian Mölk | 26 jan, 2020

SVT

Christian Mölk | 21 jan, 2020
Christian Mölk | 11 nov, 2019
Christian Mölk | 30 okt, 2019
Christian Mölk | 13 aug, 2019
Ruben Agnarsson | 23 maj, 2019
Christian Mölk | 08 maj, 2019