Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Josefin reste sig – mot alla odds

Ruben Agnarsson | 01 feb , 2018
Hennes mamma var sprutnarkoman som gick på heroin, hennes biologiska pappa var oförmögen att ta hand om sin dotter och mammans pojkvän hotade den endast treåriga styvdottern till livet. Läs den gripande historien om Josefin, 21, som trots en lång, mörk tunnel av institutionsvistelser, rymningar och tvångsplaceringar i dag har fått ordning på sitt liv.
Josefin_reste_mot_alla_odds
– När jag var tre år ingrep de sociala myndigheterna. Jag minns att jag även har varit på barnhem och att jag har bott på utredningshem med min mamma och min pappa, men då var jag så liten att jag i dag inte kan redogöra för några detaljer, säger Josefin, 21, när Inblick möter henne på ett kafé i centrala Eksjö.
Hennes första tillflykt blev en fosterfamilj ute på landet på en liten ort i södra Sverige. Där fick hon bo i ett halvår, sedan tröttnade familjen på att vara fosterföräldrar.
Hon hamnade istället hos en ny fosterfamilj i centralorten i kommunen, där Josefin sedan bodde i tio år. Josefin fick sex styvsyskon och en fosterpappa som hon älskar än i dag.
Relationen med fostermamman blev mer komplicerad.

Ätstörningar

Problemen tog rejäl fart i samband med att Josefin fick ätstörningar. Fostermamman tvingade henne att sitta kvar vid matbordet tills hon hade ätit upp. Det innebar att hon ibland kunde få sitta och glo på maten – i takt med att den blev allt äckligare – ända till sent på natten. Vid något tillfälle tvingades hon även äta upp sina spyor.
Ställningskriget vid matbordet kunde ta sig olika uttryck. Fostermamman, som jobbade inom Svenska kyrkan, kunde dunka kastruller i huvudet, slå med disktrasor och hälla vatten på Josefin när hon dukade av.
Konflikten blev som störst när hennes styvpappa jobbade skift.
– Pappa brukade ju oftast säga ifrån, förklarar Josefin.
– Ett tillfälle när vi hade gäster, tog fostermamman in mig på toaletten och slog mig. Jag fick rivmärken på ryggen, mina örhängen slets nästan av och jag blev kallad benrangel.
Josefins biologiska mamma kom och hälsade på någon gång per år – om Josefin hade tur. Vid ett tillfälle när hon väntade på sin mamma, uteblev hon.
– Det var ändå henne jag ringde till, grät och berättade för att jag blivit slagen, säger Josefin.
– Jag bad ofta till Gud på kvällen att han skulle ta mig bort från den här hemska situationen.

Fick nog

En dag fick hon nog av misshandeln.
– Jag hade redan börjat röka cigaretter, skolka, rymma hemifrån och stängde av mobiltelefonen när jag var på rymmen. Redan som trettonåring åkte jag och min tolvåriga tjejkompis till Kristiania där vi rökte hasch.
Det var ett bråk kring Josefins mobiltelefonen som fick bägaren att flöda över.
– Det svartnade för ögonen, jag slog henne allt vad jag orkade, sparkade henne, tryckte upp henne i en bokhylla, minns Josefin.
Familjen ringde till socialen – som hela tiden hade funnits i bakgrunden – och berättade att Josefin var våldsam.
När samma sak hände en andra gång, stod polisen i Josefins rum dagen efter. Deras besked var att hon skulle följa med dem.
Josefin skrek åt och var aggressiv mot polisen, men sade aldrig något om att fostermamman hade slagit henne.
– Jag var bara så arg på att polisen stod där i mitt sovrum, minns hon sin reaktion.
Josefin hamnade nu hos en jourfamilj utanför Hässleholm, där hon trivdes bra, men när hon träffade en kille som rökte hasch började det spåra ur igen.
När polisen därför kom för att hämta Josefin, hoppade hon ut genom fönsterrutan och var sedan på rymmen tillsammans med sin kille ganska länge. När hon åkte tillbaka till jourfamiljen för att hämta sina saker, ringde de polisen, som genast kom och hämtade henne.

Vägs ände

Hon kördes till ett tonårsboende i Lund, men rymde redan efter några timmar. Snart kom hon till vägs ände.
– Folk tröttnade helt enkelt på att ta hand om en hemlös tjej som saknade pengar. Jag hade bara min fosterfamilj att åka till, men när jag vaknade i deras bostad stod polisen i mitt rum igen, berättar Josefin.
Nu startade en lång, mörk tunnel av institutionsvistelser, rymningar och tvångsplaceringar. Den första platsen som Josefin kom till var Råby – en låst SIS-institution utanför Lund.
Det var här som hon som 14-åring för första gången berättade om hur hon blivit slagen av sin fostermamma.
Ingen trodde henne: ”Hon vill bara ha uppmärksamhet”, resonerade personalen som inte heller trodde på berättelsen att Josefin redan hade använt droger.
– Jag blev nakenvisiterad i en isoleringscell när jag kom till Råby. Jag hade aldrig varit inlåst, jag visste inte ens att det var möjligt att låsa in barn, säger hon.
När Josefin reagerade med aggressivitet blev även personalens gensvar våld. Hon var på mottagningsenheten i en vecka innan hon fick komma ut på avdelningen. Hennes första period på Råby skulle vara i fem långa månader.
– Jag frågade mig: är det här ett fängelse? Jag ringde min mamma och sade: ”Det här kan inte vara lagligt, jag vill ha en advokat...”
– Men de kunde hålla mig i fem månader, tillägger Josefin med en uppgiven suck.

Bra period

Josefin flyttades till Magelungen, ett behandlingshem i Stockholm utan låsta dörrar.
– Det var ganska lugnt och bra, men så träffade jag en kille som rökte hasch och började röka själv. När jag hade bott där i drygt två månader greps jag av polisen.
Nu blev Josefin placerad på Folåsa, en låst institution där hon bodde i två år.
– Så här i efterskott så kan jag tycka att det var en av de bästa perioderna i mitt liv, även om jag tyckte det var katastrof där och då. Jag har aldrig fått så många nya vänner, många av de tjejerna har jag kontakt med än i dag. Även personalen brydde sig.
Hon var först på en låst avdelning, sedan på en halvlåst. Därifrån rymde hon till Skåne när restriktionerna släpptes. 
Hon blev återigen tagen av polisen efter tre-fyra månader och kom tillbaka till Folåsa. Hon rymde flera gånger, men fick komma tillbaka varje gång.
– Till slut beslutade jag mig för att skärpa mig. Jag gjorde allt vad de sade.
Josefin hade nu fyllt 16 år och skickades till Hassela i Eslöv. Där fick hon jobb på restaurang, men hamnade återigen i missbruk.
Nu ställdes hon inför två val. Socialen erbjöd henne att återvända till Råby eller att åka på behandlingshem på Gotland.
Valet blev – med tanke på hennes tidigare erfarenheter av Råby – enkelt.
– Intensivdrogbehandlingen på Gotland är bland de bästa ställena jag varit på, minns Josefin, som kom dit i april 2013 men flyttade i augusti samma år.

Låst avdelning – igen

Josefin placerades därefter hos en fosterfamilj i Kristianstad. En av killarna i familjen blev hennes pojkvän. Missbruket satte återigen käppar i hjulet, hon rymde igen, irrade omkring och var till slut i så dåligt skick att hon självmant ringde polisen och bad att de skulle plocka in henne.
Hon satt därefter på Hässleholms låsta utredningshem i sex veckor. Därifrån flyttades hon till Rebecka-hemmet där hon hamnade på en låst avdelning i åtta veckor. Sedan kom hon till motivationsavdelningen där allt gick jättebra tills hon hamnade i slagsmål med en tjej.
Josefin, som nu hade fyllt 17 år, fick skulden för bråket och hamnade återigen på en stängd avdelning.
De sociala myndigheterna gav nu beskedet att hon inte skulle få komma tillbaka till fosterfamiljen i Kristianstad. Tiden på den låsta avdelningen blev plågsam.
– Jag har aldrig haft en sådan ångest i hela mitt liv. Jag gick som en zombie som bara ville dö. Fosterfamiljen var det enda jag hade kvar, det var där min pojkvän bodde. I en och en halv månad ringde jag varje dag till de sociala myndighetenra och grät, berättar Josefin.
Till slut kom glädjebeskedet: Hon skulle få en ny chans.
– När jag flyttade till Kristianstad igen beslutade jag mig för att bli drogfri. ”Jag ska klara detta”. Tyvärr hade inte min pojkvän samma planer och efter ett tag började även jag använda droger igen, dum som jag var.

Blev gravid

När Josefin sedan blev gravid berättade hon det först inte för de sociala myndigheterna.
– Jag tänkte nog kanske att jag skulle göra abort, men min pojkvän ville behålla barnet.
Hon rymde tillsammans med pojkvännen, men hamnade snart i kriminalitet.
När hon greps av polisen kördes hon till Råby igen.
Nu följde många möten med socialtjänsten som ville övertyga henne om att göra abort. Själv ville Josefin kolla ultraljudet först, om barnet var skadat på grund av drogerna.
Ultraljudet visade att barnet var helt friskt. Vad hon inte visste var att testen hade tagits på en abortklinik. När Josefin ändå vägrade att genomgå en abort beslutades om ett återbesök på abortkliniken om två veckor, för ett nytt övertalningsförsök.
Hon anlände denna gång till abortkliniken med fyra socialarbetare i släptåg. Hon letade febrilt efter ett sätt att rymma och när hon gick på toaletten såg hon sin chans. En nödutgång i taket blev hennes flyktväg.
Josefin höll sig undan de sociala myndigheterna i ett halvår och hennes mage hade blivit ganska stor när hon väl ringde dem och ställde ett ultimatum: ”Skicka mig till Folåsa, men det ska inte vara några poliser inblandade”. Efter lite betänketid fick hon igenom sina krav.

Öppen famn

Hon anlände till Folåsa höggravid och alla tog emot henne med öppen famn.
– Alla prover visade att jag var drogfri. Jag kom därefter till ett behandlingshem för gravida och ett utredningshem för barn i Bromölla. Det var två-tre veckor innan jag skulle föda.
– Nu började utredningen om jag var en lämplig förälder. Jag skulle börja strukturera upp ett helt liv, vilket jag aldrig hade gjort tidigare. Jag skulle visa att jag kunde allting. Allt gick bra, jag fick vara där i nio månader. Sedan flyttade jag hit till Eksjö.
– Jag har varit drogfri sedan dess, tillägger Josefin medan ansiktet spricker upp i ett stort leende.
– Det känns inte som det här är mitt liv, det känns så overkligt när jag tänker tillbaka. När jag berättar det nu är det som att jag har läst det i en bok. Och ändå har jag mycket mer som jag inte har berättat. Som våldtäkten i Malmö.

Vad är det största felet med den behandling du fått?
– Det är att skeppa runt en människa på så många ställen som jag varit.

Vad hade kunnat göras för att få dig motiverad för att bli drogfri?
– Ärligt talat så tror jag inte jag hade kunnat bli det. SIS-institutionerna är bara förvaringsplatser. Jag spelade med och hade inställningen ”gör det ni vill”, för att komma därifrån. De tolkade det som att jag var motiverad.

Du har varit drogfri i över tre år. Hur har du klarat det?
– Min dotter Saga är orsaken. Hon är världens gulligaste tjej, svarar Josefin och visar stolt några bilder på en glad flicka i mobilen.
Josefin är i dag nästan klar undersköterska och gör nu praktik på sjukhuset. Hon håller dessutom på att ta sitt körkort.
– Jag älskar mitt liv här i Eksjö. Jag har så många vänner.
R​UBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se
 
eBlick
40 000_Nato-soldater_ska_ova_i_Norge
aug 09, 2018
Nu i höst genomför Nato sin största militärövning i Norge sedan kalla krigets slut. Övningen Trident Juncture 2018 blir, med sina drygt 40 000 soldater och över 30 deltagande nationer, den största Nato-övningen i Norge på flera decennier. Norge erbjöd sig att vara värdnation för övningen år 2014. Både Finland, Sverige och Danmark deltar.
eBlick
aug 09, 2018
Centerpartiet (C) är det gröna partiet med rötterna i lantbruket och landsbygdens befolkning, därav det tidigare namnet Bondeförbundet och den gröna fyrklövern som symbol. Under den process på 1950-talet när partiet bytte namn ställde sig ett ombud vid en riksstämma frågan hur många som skulle rösta på dem om man hette Fiskeripartiet. Nja, det skulle nog inte bli så värst många.
eBlick
aug 09, 2018
Den första augusti blev det förbjudet att bära burka och niqab i Danmark. Därmed ansluter Danmark till den grupp på tio europeiska länder som helt eller delvis inskränker människors rätt att täcka sitt ansikte på offentlig plats.
eBlick
aug 02, 2018
En ny långtidsstudie visar att antalet antisemitiska inlägg har ökat lavinartat på sociala medier i Tyskland de senaste tio åren, och är nu uppe i 30 procent.
eBlick
aug 02, 2018
Författaren och KD-politikern Lennart Sacrédeus kom nyligen ut med boken "Krisdemokratin i Europa". – Boken vill med breda penseldrag försöka skildra den kristdemokratiska rörelsens ställning, ideologi och utbredning i 2010-talets Europa, berättade Sacrédus för Inblick under Almedalsveckan i Visby.
eBlick
jul 19, 2018
Mona Lundin hade fått ett längre vikariat på ett daghem i Örnsköldsvik. Ganska snart upptäckte hon ett flertal allvarliga säkerhetsbrister på avdelningen hon jobbade på. När Mona påtalade detta för sin chef fick hon inte det stöd hon hade hoppats på. Istället blev hon avskedad med omedelbar verkan. I arbetsgivarintyget skrev chefen att Mona saknade samarbetsförmåga. Foto:
eBlick
jul 19, 2018
Den tidigare chefen för Helsingfors narkotikapolis Jari Aarnio misstänks för inblandning i ett mord i Helsingfors år 2003. Han ska ha känt till mordplanerna, men låtit bli att ingripa, enligt finska medier.
eBlick
jul 05, 2018
Tusentals sjukskrivna som fått sin sjukpenning indragen av Försäkringskassan har fått nog. Nu sprider sig protestaktionen #sickasfk på nätets sociala forum. – Tanken är att väcka uppmärksamhet och opinion. Det är valår och opinion skrämmer politiker. Med tillräckligt mycket uppmärksamhet kan de inte längre behandla sjuka människor så här. Då tvingas de ändra sig, säger initiativtagaren Åsa E Melander till Inblick.
eBlick
jun 28, 2018
För att täcka behoven inom framtidens äldreomsorg behöver 146 000 personer nyanställas de närmaste åtta åren. Samtidigt är det redan nu svårt att hitta personer som ska jobba inom äldreomsorgen och de som jobbar där funderar på att sluta.
eBlick
jun 21, 2018
Det är sommarlov och det har precis varit skolavslutningar i Sverige. Av landets skolavslutningar så firar numera bara 35 procent av landets grundskolor dem i kyrkan, trots att 78 procent vill ha kvar skolavslutningarna i kyrkan. – Staten har antagit ett tydligt ateistiskt, sekulärt religionsbegrepp som nedvärderar religion, menar forskaren och universitetslektorn Viktor Aldrin.
eBlick
jun 21, 2018
Uppropet #pressatläge är ett förskoleuppror om situationen i den svenska förskolan. Under två månader i början av det här året har förskoleupproret sammanställt förskolechefers och förskollärares berättelser från hela landet. Uppropet resulterade i en nästan 700 sidor lång larmrapport där personalen återger dramatiska beskrivningar om situationen på Sveriges förskolor.