Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

"Det kändes som inget kunde trösta mig"

Monika Ekström | 01 nov , 2018
Harri Savolainen förlorade sin son Justus i en tragisk bilolycka. Sonen var på väg till sin brors bröllopsförberedelser två dagar innan julafton. – Polisen stoppade oss längs vägen för att meddela oss att det nyss hade inträffat en allvarlig bilolycka. Den fruktansvärda och chokerande sanningen var att min egen son var ett av offren, berättar Harri Savolainen.
Det_kandes_som_inget_kunde_trosta_mig
Harri och hans familj hade åkt från Stockholm till Finland för att fira jul, men det skulle bli den mörkaste julen i deras liv. De var också i Finland för att förbereda sonen Juusos bröllop som skulle ske på nyårsafton. På kvällen den 22 december 2013 körde Justus och hans kusin iväg för att öva några sånger inför storebroderns bröllop. 
De körde iväg på den slingiga vägen. En stund efter dök en rubrik upp på en kvällstidning på nätet: "Sjuttonårig finsk man från Sverige död i frontalkrock och tjugoårig man från Nilsiä i kritiskt tillstånd på väg till sjukhus i Kuopio."
Harri och hans fru Virpi gav sig ut på vägen och blev ögonvittne till den totalförstörda bilen och livlösa kroppen. 
– Den överväldigande skräcken som kom över mig tillsammans med dimman av overklighet fick mig att kräkas, berättar Harri som idag är 55 år. 
– Jag kastade mig ner bredvid Justus kropp, kysste hans ansikte och ropade ut många gånger: "Justus, kom tillbaka - i Jesu namn!"

Bad på bårhuset

Kroppen fördes till bårhuset och på natten kunde Harri inte sova. Dagen efter åkte han tillsammans med vänner och familj till bårhuset. 
– På vägen dit bad en av vännerna för mig. Då började jag för första gången att gråta okontrollerat. Chocken fick mig att ropa ut min förtvivlan. 
På bårhuset bad de för Justus. 
– Vi bad tills vi var helt utmattade. Allt kändes hemskt. Vi ville be att Justus skulle komma tillbaka, att han skulle uppväckas från de döda. 
Familjen fortsatte att åka till bårhuset varje dag. 
– Justus vackra kropp låg där, kall och livlös. 
Hoppet byttes så småningom ut mot ett accepterande av döden och mot djup depression. 
– Vi släppte taget och talade ut: "Käre Justus, jag släpper taget om dig. Jag ger dig till Jesus." 
– Precis i det ögonblicket bröt jag ihop i väldigt kraftig gråt, så djup som jag aldrig tidigare hade varit med om och en ofantlig känsla av förödelse spred sig i mig. 
– Jag älskade honom så mycket. Mitt i all gråt och alla tårar så accepterade vi det till slut. Ett lugn spred sig över oss. 
– Jag undrar vad Justus hade velat göra att vi gjorde nu? frågade jag mina nära och kära. "Dansa, så klart," utbrast de i munnen på varandra. Så vi började dansa runt Justus kropp, till hans ära och till det fantastiska minnet av Justus. 

Kysste kläderna

Sedan körde de till sin sommarstuga där Harri till slut öppnade säcken med Justus kläder som han haft på sig vid olyckan. 
– Det var hemskt. Vi tog ut hans kläder, kysste dem och klamrade oss fast vid dem. Det var återigen den djupa depressionen och den otroligt hemska känslan av förlust av min son. 
– Återigen kändes det som om ingenting någonsin skulle kunna trösta mig. Tron och hoppet som jag såg i mina nära och kära gav dock tröst. 
En annan av Harris sönder satte sig vid pianot och spelade lovsånger. 
– Jag var inte alls intresserad av att lovsjunga, men jag kände ändå hur atmosfären av tröst och hopp spred sig runt omkring oss. På ett mänskligt plan skulle jag aldrig haft styrkan att prisa Gud i den situation som jag befann mig i. 
– Jag började också sjunga och snart lovsjöng hela familjen. Vi fick ta emot fantastisk hjälp i lovsången - den helige Ande kom. Och jag har aldrig sjungit och prisat Gud på det sättet. I det ögonblicket insåg jag att det finns någonting på insidan av mig som är starkare än döden. 

Varför inte skyddat?

Den svåraste frågan för Harri var varför Gud inte hade skyddat Justus från olyckan. Ilska och bitterhet mot Gud och mot hans ord började fylla honom. Hopplöshet, förvirring och ilska fyllde själen. 
– Jag kunde känna förakt mot Gud och hans ord. "Ditt ord är bara struntprat. Finns det någonting alls som jag kan lita på?" 
Någonting grep tag i hans bröst och han plågades, men något hände. 
– Jag var rädd att jag skulle spricka och gå i tusen bitar. Plötsligt kände jag tröstarens närvaro. Det var som om Fadern själv höll sin lilla son i sin famn och lät honom skrika och svära rakt i ansiktet på Pappan. Och trots det kunde han inget annat än älska, ha förståelse för och gråta tillsammans med sin son över förlusten. Va? Gråter Gud tillsammans med mig? 
Harri förstod att den verklighet han sett med sina mänskliga ögon inte var hela sanningen. 
– Jag kunde se att från Guds perspektiv var Justus hemkomst en dag av seger, en dag av glädje och fröjd- inte alls en olycka. 
– Jag tog av mig mössan, sträckte upp den mot himlen och sa: "Okej Gud! Det är du som är bossen."

Byggde kistan själv

Genom att se in i den osynliga verkligheten fick Harri styrka och hoppet vaknade igen. 
– Om jag bara skulle ha tittat på den synliga verkligheten så skulle jag ha gett efter och blivit en fullständigt knäckt man utan någon vilja eller ork att leva. 
– Den osynliga verkligheten var mycket verkligare än vår synliga verklighet och den gav mig styrka att fortsätta leva mitt liv. 
Begravningen närmade sig och Harri byggde kistan själv. Att säga farväl till kroppen var extremt tufft, men Gud var där. 
– Sorg och förlust blåste över människorna som var i kyrkan. De nästan skrek ut sin smärta. Det blev tydligt hur älskad Justus var. När vi bar ut kistan kunde man känna en vindfläkt av tröst. 
Harri var med när kroppen skulle kremeras. 
– I krematoriet i Kuopio såg jag hur Justus kropp placerades i brännugnen. Efter att kroppen hade kremerats tog jag själv upp kvarlevorna och la ner dem i urnan som jag hade gjort, så att jag skulle kunna ta med mig urnan tillbaka till Sverige. 
– Jag var helt överväldigad av bestörtning över vad jag höll på med och att jag befann mig på den här platsen över huvud taget. Jag höll min sons varma aska i min famn - i en urna.
– Återigen grät jag okontrollerat. Medan allt detta hände kände jag att någon tittade på och följde med i allt som hände. Jag upplevde starkt att både Justus och Jesus befann sig där på platsen och tittade på mig. 
– Genom tårarna var jag medveten om min stora respekt för min son och vilket privilegium det var att jag hade äran att få bära på Justus jordiska kvarlevor i mina armar. Allt vad jag kunde göra var att gråta och sakna honom. Jag kunde inte längre röra vid honom, men jag var säker på att han tittade på mig. 

Märkliga bekräftelser

Dagen efter fick Harri ett meddelande från en kvinna som bett för familjen i flera timmar. 
– I anden hade hon sett hur Jesus och Justus hade följt med i allt jag gjorde på krematoriet. Hon hade ingen aning om att jag faktiskt hade varit på krematoriet i Kupio den dagen. Min upplevelse bekräftades på ett märkligt sätt. 
En annan tjej hade sett dem i en vision på bårhuset. 
– Hon hade sett hur Justus haft en diskussion med Jesus medan vi höll på att be. Jesus hade sagt till Justus att han har all makt att låta honom komma tillbaka till sin kropp om Justus ville det. 
– Justus hade först tittat på sin egen kropp som låg där nere och sedan tittade han på Jesus. Med ett stort leende på läpparna sa han till Jesus: "Jag följer med dig!" Och Jesus och Justus försvann glada in i härligheten. 
– Jag är ganska säker på att i den där tidlösheten fick Justus veta att allt detta skulle komma att vändas till något gott för oss. Om han hade fått se att allt skulle komma att kollapsa så tror jag att han hade valt att komma tillbaka. Ingen som har varit i himlen vill komma tillbaka därifrån. 

Vårt sanna hem 

– När Guds heliga har lämnat jordelivet för att vara med honom så är det onödigt att be att de ska komma tillbaka, eftersom himlen är vårt sanna hem. När det är dags för oss att komma hem så kan vi bara glatt säga det Jesus sa: "Det är fullbordat!" Justus fullbordade sitt uppdrag här på jorden. 
Harri drar en parallell till Markus 14:9 där Jesus säger om kvinnan som smorde hans fötter: "Överallt i hela världen där evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." 
– Det är så jag ser på saken. Alla som får höra om evangeliet och evigheten från mig kommer också att få höra om min son Justus. Hans dyrbara minne kommer att förbli hos mig så länge jag lever och det kommer att leda människor till Gud. Det är jag övertygad om. 
REVIDERAD AV MONIKA EKSTRÖM

Fotnot: Delar av detta vittnesbörd är hämtat ur boken Uppliva hoppet av Ville Männistö, Livets ords förlag. 
 
 
eBlick
Magnus Utvik
nov 19, 2020
På kort tid har två uppburna svenska kommunister, Jan Myrdal och Sven Wollter, gått ur tiden. Hyllningsreportagen i svenska medier kastar ett ögonblicksljus över journalistkårens svaghet för socialism – även i de mest bisarra former. – Kulturpersonligheter som har hyllat Pinochet i Chile hade aldrig fått samma reportage, säger författaren Magnus Utvik.
eBlick
dec 05, 2020
Minst 2 000 av de drygt 33 000 personerna i Sverige som lever i hemlöshet gör det som en direkt konsekvens av psykisk ohälsa. Det rapporterar tidningen Hem & Hyra med hänvisning till uppskattningar från Socialstyrelsen. En annan utsatt grupp som också löper stor risk att hamna i hemlöshet är äldre och dementa personer.
eBlick
nov 30, 2020
I det gamla bondesamhället på 1800-talet saknade de flesta en klocka. Då blev Helgmålsringningen i bygdens kyrkklockor den betydelsefulla markeringen mellan arbetsveckans slut och helgens inledning. I 50 år har Sveriges Television sänt Helgmålsringningen klockan 17:55 på lördagskvällen. Johannes Söderberg, SVT:s gudstjänstproducent, berättar för Inblick att Helgmålsringningen i SVT började sändas drygt en månad efter nyhetsprogrammet Rapport startade i TV2 för 50 år sedan. – Cirka 350 000 tittare har vi varje lördag, säger han.
eBlick
nov 19, 2020
Arbetslösheten är nu cirka 25 procent i Israel. Landsbygden har drabbats hårdast. – Vi har samlat in medel för att kunna dela ut matpaket till dem som mest behöver hjälp. Många gamla som överlevt förintelsen har det mycket svårt, berättar Max Federman för Inblick.
eBlick
nov 19, 2020
Michelle Bäck öppnade sin veganska restaurang ”Skrymslet under trappan” i Norrköping i våras, strax efter virusutbrottet.
eBlick
nov 05, 2020
Palmemordet utlöser en febril aktivitet på UD, med tips, påtryckningar, utredningar samt stormöten med spaningsledningen. När Säpos mordutredning sedan pekar mot Sovjet och UD:s ledning ges UD-diplomaten Carl Lidbom uppdraget att utreda hela Säpo. När Lidbom är klar har rysspåret begravts och Säpos mordutredare belagts med tystnadsplikt.
eBlick
okt 29, 2020
Olof Palme, Anders Thunborg, Lennart Ljung, Per Rudberg och Bo Theutenberg förvaltade Sveriges hemliga livlina till Nato. Palmemordet skedde under en period då Bo Theutenberg manövrerades bort från UD, Anders Thunborg slutade som försvarsminister, marinchefen Per Rudberg pensionerades och Lennart Ljung byttes ut som överbefälhavare.
eBlick
okt 23, 2020
Warszawa-pakten, Iran och Frankrike blev snuvade på omfattande vapenexport på grund av statsminister Olof Palmes framgångsrika engagemang till förmån för den krisdrabbade vapentillverkaren Bofors. – Palmes rådgivare skulle ha hindrat honom från dessa vapenaffärer. Rollerna som fredsförhandlare och vapenexportör var oförenliga, säger Bo Theutenberg.
eBlick
okt 16, 2020
I slutet av september anordnade Israels Vänner en debatt mellan politiker om antisemitism i Malmö. Alla politikerna hade stött på problemet och var överens om att det främst finns bland grupper inflyttade från Mellanöstern. Samtidigt betonades att det finns antisemitism i alla extrema grupper och även en vardagsantisemitism i samhället.
eBlick
okt 16, 2020
Fler och fler arabländer överger den heliga kon Palestina. Inom loppet av en månad slöt två arabiska gulfstater, Förenade Arabemiraten och Bahrain, normaliseringsavtal med Israel. För Israel är det livsviktigt att accepteras av sina grannar. Men det palestinska ledarskapet fördömer avtalet och känner sig övergivna.
eBlick
okt 16, 2020
Olof Palme var med och byggde upp kontraspionaget mot svenska kommunister som samverkade med Sovjetunionens ockupationsplaner av Sverige och rapporterade själv svenska kommunister till USA:s ambassad. Han studerade i USA som ung och ville att sonen Joakim skulle göra samma sak. Palmes släktgård i Lettland – där Olof Palme tillbringade sina barnaår – nationaliserades vid Sovjets ockupation av Baltikum år 1940.