Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

– Gud bär mig

Lovisa Landin | 10 jan , 2020
Rebecka Ternvall tycker att det är viktigt att ha med Gud i vardagen. Hon minns en dag när hon jobbade på posten och postbilen varnade för att tanken började bli tom. – På vägen upp till en lägenhet bad jag en snabb bön om att Gud skulle hjälpa mig. När hon startade bilen igen hände något oväntat.
–_Gud_bar_mig
För Rebecka Ternvall har Gud alltid varit en del av livet.
– Jag har en stabil kristen familj. Vi har delat livet med varandra och jag har alltid kunnat prata tro med dem. Men det har alltid funnits en öppen väg för mig att själv välja vad jag tror. Ingen har tvingat mig till något.

“Jag tror ju ändå”

Eftersom Rebecka alltid hade trott på Gud och varit med i kyrkan fick hon ofta frågan om hon inte skulle döpa sig.
– När jag började få den frågan regelbundet blev min reaktion först att jag vägrade.
Men så 2010 tog Rebecka sitt beslut.
– Jag kom fram till att: “Men jag tror ju ändå på det här.” Så jag bestämde mig för att döpa mig.
Vid den här tiden i Rebeckas liv hade hon två tjejkompisar i sin kyrka. En av dem bestämde sig för att döpa sig samtidigt. Men den tredje bestämde sig för att vänta.
– Att döpa sig var fantastiskt. Där i dopgraven kände jag Guds närhet, jag blev berörd av hans kraft. Jag upplevde bara en sådan glädje.
Hon döpte sig i kyrkan hon brukade gå till och var glad att dela stunden med människorna där.
– Min pappa, som döpte mig, blev märkbart berörd.
När Rebecka och hennes vän hade döpt sig fortsatte gudstjänsten, men så ångrade den tredje vännen sitt beslut, hon kom fram till att hon ville döpa sig ändå.
– Pastorn fick då gå och sätta på sig sina dopkläder igen, trots att de var blöta, säger Rebecka och skrattar.
Och så var de tre vännerna döpta.

Tron har förstärkts

Rebecka berättar att relationen med Gud har gått upp och ner. Så småningom lämnade hennes två vänner kyrkan och de delade inte tron på samma sätt längre.
– Det var svårt för mig. Jag funderade på om jag skulle följa med dem bort från kyrkan eller om jag skulle stanna kvar i min egen tro.
Rebecka valde att stanna.
– När man har en egen relation med Gud så får man med tiden mer erfarenhet och man får uppleva fler saker. Det har gjort att min tro har förstärkts.
– Jag tycker att det är viktigt att vi förstår att vi inte måste ha en tragisk bakgrund och en häftig frälsningsupplevelse för att vårt vittnesbörd ska vara häftig. Vi är först och främst kallade att tillhöra Gud.

Det rasade

Efter gymnasiet gick Rebecka på bibelskola. Där hade hon 50 procent studier och 50 procent praktik.
– Jag gjorde min praktik i min kyrka. Jag fick träning i ledarskap, jag fick samtala med människorna i församlingen och lära känna dem djupare.
Efter året på bibelskolan började hon jobba på en förskola, och kunde inte spendera lika mycket tid i kyrkan.
– Det hände mycket i kyrkan det året, jag såg hur det jag hade byggt upp rasade, människor började lämna. Det blev tungt för mig, för jag kände att deras tro hängde på mig och att jag hade misslyckats.
Hon bestämde sig för ge sig själv lite distans till situationen.

Byggde en relation

Rebecka hamnade på en ny Bibelskola med inriktning på lovsång.
– Under året där var det som att Gud bröt ner mig och byggde upp mig igen. Han hjälpte mig att börja släppa mitt kontrollbehov.
Men hon lärde sig annat också.
– Det var så skönt för mig att “tid med Gud” fanns med på mitt schema. Det hjälpte mig att bygga upp min vardagliga relation med honom.
På bibelskolan fanns det även utrymme för Rebecka att lära sig mer om profetians gåva.
– Jag skaffade mig en bok där jag skrev ner alla profetiska tilltal jag fick, men också de profetiska hälsningar jag fick ge till andra. Det blev ett tydligt sätt för mig att se vad jag fått vara med om och vad Gud har gjort.
Rebecka förklarar att det var viktigt för henne.
– Jag fick utrymme att testa, och jag vågade prova mig fram.

En snabb bön

Rebecka jobbade ett tag på posten. En dag på jobber skulle hon dela ut post till mer än 900 hushåll när en varningslampa tändes i postbilen.
– Bilen hade ont om bränsle och jag visste inte vad jag skulle göra, för jag hade inget kort att tanka med och jag hade en viss tid på mig att göra mitt jobb, jag hann inte lösa problemet. 
När hon var på väg upp till en lägenhet för att lämna post passade hon på att be en kort bön.
– Jag bad bara lite snabbt att Gud skulle hjälpa mig.
När hon startade bilen igen hände något oväntat.
– Jag såg med egna ögon hur bensinmätaren ökade och varningslampan släcktes.
Rebecka kunde köra hela sin runda som vanligt, varningslampan tändes först igen när hon var tillbaka på postkontoret.
– När Gud är med i vår vardag, då händer det saker som vi blir vittne till. För Gud vill använda alla människor som är villiga att tjäna.

Delade en bibelvers

På ett läger, där Rebecka hjälpte till som ledare, fick hon på ett möte höra ett vittnesbörd som berörde henne.
En ung tjej berättade att hon på ett liknande läger hade bett tillsammans med någon. När de bad hade den andra personen delat med sig av bibelversen: “Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig” (Joh 14:1). När hon hade fått den bibelversen förstod hon inte riktigt varför, för den talade inte till henne just då. Men under året som följde hade den unga tjejens liv varit riktigt tufft och då mindes hon bibelversen hon fått höra. 
– Hon berättade för oss att den här bibelversen hade burit henne igenom alla svårigheter, och att den hade betytt jättemycket för henne.
– När vi pratade lite senare sa tjejen: “Rebecka, det var du som gav mig bibelversen”.
Rebecka blev förvånad, för hon hade glömt bort det tillfället.
– Det var uppmuntrande att höra. Gud använde mig. Jag fick betyda någonting som blev avgörande för henne.

Kände sig kallad

Rebeckas plan var att hon skulle gå ytterligare ett år på bibelskolan, i terminens upplägg ingick att hon skulle jobba med ett projekt.
– Allt var planerat och klart. Jag hade ett projekt inplanerat, hade betalat vissa avgifter och lämnat mina möbler på bibelskolan.
 Men så under sommaren fick hon ett meddelande som innebar att de praktiska detaljerna med projektet inte längre gick ihop. 
Bara två dagar senare hörde en vän till en bekant av sig och undrade om Rebecka skulle vara intresserad av ett jobb i deras kyrka.
– Hon berättade att jag i sånna fall skulle få jobba med ungdomar, barn och musik. Jag tyckte att det var jättehäftigt, för det var ju precis det jag ville jobba med.
Rebecka började fundera på hur hon skulle göra.
– Jag gillade ju mitt boende på bibelskolan, det var inte alls långt till havet. Samtidigt var mina möbler där, hur skulle jag lösa det? Och jag kände ju ingen på det nya stället.
Hon ringde en lärare på bibelskolan för att bolla sina tankar.
– Det var så bra, för min lärare sa: “Jag vill ju så klart ha dig här. Men jag tycker att du ska fundera på om du känner dig smickrad av jobberbjudandet, eller om du känner dig kallad dit.”.
– Jag kände tydligt att jag var kallad.

20 meter till havet

Rebecka åkte på arbetsintervju.
– Jag fick se kyrkan och hälsa på ungdomarna. Och jag visste att det var det här jag ville göra.
Men frågan kring boende var fortfarande ett frågetecken. Rebecka var lite ledsen över att bli av med närheten till havet. Och det var svårt att få tag på boende på hennes blivande hemort.
– Jag ringde min kontaktperson och frågade hur det såg ut med boende. Och hon berättade att församlingen hade en 3:a bara ett tjugotal meter från havet.
– Gud är rolig. Jag fick det mycket bättre än jag kunnat tro.
Det hela gick snabbt. På mindre än en vecka hade Rebecka fått besked om jobbet, flyttat och börjat jobba.
– I efterhand kan jag se Guds ledning, det var ju hit jag skulle. 
Rebecka älskar sitt nya jobb.
– Gud är med mig, min trygghet finns hos honom och han bär mig. Jag älskar att se ungdomar växa i sin relation med Gud.
LOVISA LANDIN
 
 
eBlick
Magnus Utvik
nov 19, 2020
På kort tid har två uppburna svenska kommunister, Jan Myrdal och Sven Wollter, gått ur tiden. Hyllningsreportagen i svenska medier kastar ett ögonblicksljus över journalistkårens svaghet för socialism – även i de mest bisarra former. – Kulturpersonligheter som har hyllat Pinochet i Chile hade aldrig fått samma reportage, säger författaren Magnus Utvik.
eBlick
nov 30, 2020
I det gamla bondesamhället på 1800-talet saknade de flesta en klocka. Då blev Helgmålsringningen i bygdens kyrkklockor den betydelsefulla markeringen mellan arbetsveckans slut och helgens inledning. I 50 år har Sveriges Television sänt Helgmålsringningen klockan 17:55 på lördagskvällen. Johannes Söderberg, SVT:s gudstjänstproducent, berättar för Inblick att Helgmålsringningen i SVT började sändas drygt en månad efter nyhetsprogrammet Rapport startade i TV2 för 50 år sedan. – Cirka 350 000 tittare har vi varje lördag, säger han.
eBlick
nov 19, 2020
Arbetslösheten är nu cirka 25 procent i Israel. Landsbygden har drabbats hårdast. – Vi har samlat in medel för att kunna dela ut matpaket till dem som mest behöver hjälp. Många gamla som överlevt förintelsen har det mycket svårt, berättar Max Federman för Inblick.
eBlick
nov 19, 2020
Michelle Bäck öppnade sin veganska restaurang ”Skrymslet under trappan” i Norrköping i våras, strax efter virusutbrottet.
eBlick
nov 05, 2020
Palmemordet utlöser en febril aktivitet på UD, med tips, påtryckningar, utredningar samt stormöten med spaningsledningen. När Säpos mordutredning sedan pekar mot Sovjet och UD:s ledning ges UD-diplomaten Carl Lidbom uppdraget att utreda hela Säpo. När Lidbom är klar har rysspåret begravts och Säpos mordutredare belagts med tystnadsplikt.
eBlick
okt 29, 2020
Olof Palme, Anders Thunborg, Lennart Ljung, Per Rudberg och Bo Theutenberg förvaltade Sveriges hemliga livlina till Nato. Palmemordet skedde under en period då Bo Theutenberg manövrerades bort från UD, Anders Thunborg slutade som försvarsminister, marinchefen Per Rudberg pensionerades och Lennart Ljung byttes ut som överbefälhavare.
eBlick
okt 23, 2020
Warszawa-pakten, Iran och Frankrike blev snuvade på omfattande vapenexport på grund av statsminister Olof Palmes framgångsrika engagemang till förmån för den krisdrabbade vapentillverkaren Bofors. – Palmes rådgivare skulle ha hindrat honom från dessa vapenaffärer. Rollerna som fredsförhandlare och vapenexportör var oförenliga, säger Bo Theutenberg.
eBlick
okt 16, 2020
I slutet av september anordnade Israels Vänner en debatt mellan politiker om antisemitism i Malmö. Alla politikerna hade stött på problemet och var överens om att det främst finns bland grupper inflyttade från Mellanöstern. Samtidigt betonades att det finns antisemitism i alla extrema grupper och även en vardagsantisemitism i samhället.
eBlick
okt 16, 2020
Fler och fler arabländer överger den heliga kon Palestina. Inom loppet av en månad slöt två arabiska gulfstater, Förenade Arabemiraten och Bahrain, normaliseringsavtal med Israel. För Israel är det livsviktigt att accepteras av sina grannar. Men det palestinska ledarskapet fördömer avtalet och känner sig övergivna.
eBlick
okt 16, 2020
Olof Palme var med och byggde upp kontraspionaget mot svenska kommunister som samverkade med Sovjetunionens ockupationsplaner av Sverige och rapporterade själv svenska kommunister till USA:s ambassad. Han studerade i USA som ung och ville att sonen Joakim skulle göra samma sak. Palmes släktgård i Lettland – där Olof Palme tillbringade sina barnaår – nationaliserades vid Sovjets ockupation av Baltikum år 1940.
eBlick
okt 09, 2020
I slutet av september arrangerade Israels vänner en konferens mot antisemitism i Malmö. Fredrik Sieradzki från judiska församlingen var inbjuden för att berätta hur han ser på problemet och vad som görs för att vända trenden.