Intervju

Att hitta en djupare tro till havs

Emelie Rönnerfors

Att arbeta på sjön är speciellt, menar Mika. Det är väldigt utmanande att vara ifrån barnen längre perioder. Sedan något år har han också ett litet barnbarn som han saknar när han är ute. Men att sedan kunna vara ledig i längre perioder är en av de stora fördelarna.

– Frihetskänslan. Vyerna. Att vara nära naturen, det uppskattar jag med detta yrke. Det är svårslaget när man seglar utmed fjordarna längs Norges kust, säger Mika Kaskett.

När Mika hörde att man kunde använda sin befälskompetens för att göra en humanitär insats kände han dragningen. Men beslutet att ta rollen som en chef i en internationell volontärgemenskap skulle påverka honom mer än han kunde ana. Det skulle ge honom mer än bara ny yrkeserfarenhet. Det skulle fördjupa hans tro och forma honom som person.

– Jag har fått upp ögonen för andra värderingar som vänskap, ödmjukhet och gemenskap. Jag har blivit starkare som människa, säger Mika.

En tro som funnits med länge

Tron har funnits med i Mikas liv länge. Redan som barn gick han i söndagsskola och var den i familjen som drog med sina syskon till kyrkans aktiviteter. Senare konfirmerade han sig, men i vuxen ålder började en mer personlig resa.

– När jag var omkring 28 år var jag på en plats där jag kände att jag behövde hjälp. Då började jag fundera över vad jag faktiskt trodde på själv. Sedan dess har det varit en resa som har fortsatt hela livet.

Han beskriver tron som något levande snarare än något färdigt.

– Man ber, försöker lyssna och vara uppmärksam på svaren. Ibland glömmer man bort det i vardagen, men ofta landar det i tacksamhet.

Kombinera tro och arbete

Det som först slog Mika ombord på Global Mercy var inte bara fartygets storlek eller den komplexa verksamheten. Det var kulturen.

Han kom ombord när fartyget låg på varv. Det var intensiva dagar där hundratals personer arbetade för att färdigställa projekt och lösa tekniska utmaningar. Samtidigt fanns något annat närvarande.

– Varje morgon hade vi möten där vi började med bön innan vi gick vidare till dagens utmaningar. För mig var det speciellt att se hur naturligt det var att lämna över situationen till Gud och sedan gå vidare och göra sitt bästa.

Kombinationen av tro och professionalism gjorde intryck.

– Det skapade en väldigt god energi. Alla arbetade mot samma mål.

Från teori till verklighet

När fartyget senare låg i Sierra Leone blev kopplingen mellan tron och verksamheten ännu tydligare.

Mika återkom då för en andra volontärinsats, denna gång som överstyrman. Nu låg fartyget inte längre på varv utan var fullt verksamt som sjukhus. Patienter strömmade upp och ner för landgången varje dag och han fick möjlighet att möta patienter och besöka lokala sjukhus. Dessa möten berörde honom på djupet.

– Jag såg människor komma till fartyget med stora behov, ibland svårt skadade eller med omfattande funktionsnedsättningar. Samtidigt fanns det en glädje och ett hopp hos dem som var svårt att beskriva.

Han minns särskilt besök på lokala sjukhus där resurserna var mycket begränsade.

– När man ser flera barn dela samma sjukhussäng blir kontrasten mot det vi är vana vid hemma väldigt tydlig. Det är både smärtsamt och hoppfullt på samma gång.

I de stunderna blev syftet med Mercy Ships ännu mer konkret.

– Då förstår man att man är en del av något större. Inte bara ett fartyg eller en organisation, utan något som faktiskt förändrar människors liv.

En investering i sig själv

Att arbeta ideellt innebär också ekonomiska uppoffringar eftersom man inte får lön under sin tid ombord.

– En vän sa till mig att jag skulle sluta se det som en kostnad och istället se det som en investering i mig själv. Det förändrade mitt sätt att tänka.

Idag är han övertygad om att vännen hade rätt.

– Jag fick så mycket mer tillbaka än jag hade förväntat mig.

Mika berättar att när man väl är där blir pengar och materiella saker mindre viktiga. Då handlar det om människorna, mötena och hur man utvecklas personligen av allt man upplever.

– Man blir påmind om vad som verkligen är viktigt i livet.

Ledare som var trygga i sin tro

Under tiden ombord var tron en naturlig del av vardagen. Gudstjänster, lovsångskvällar och gemensamma samlingar skapade utrymme för reflektion, även under intensiva arbetsveckor.

– Det var något särskilt med att bo ihop och möta människor utanför den vanliga arbetsrollen. Annars blev det lätt att man bara var ”chief officer” hela tiden.

Han inspireras mycket av andra ledare ombord som öppet lever ut sin tro.

– Det gav mig styrka att se människor som var så trygga i sin tro och som lät den genomsyra sitt ledarskap.

En förändrad syn på livet

När Mika ser tillbaka på sin tid med Mercy Ships är det inte de tekniska utmaningarna eller de långa arbetsdagarna han minns starkast. Det är människorna.

– Det som överväldigade mig mest var all generositet, värme och kärlek.

Han beskriver en kultur där människor stannar upp för att mötas och se varandra. Man hjälper varandra och bär varandras bördor.

– Ensam klarar man inte det här. Man måste arbeta tillsammans.

För Mika blev tiden ombord också en stark påminnelse om Guds närvaro.

– Jag är övertygad om att Gud älskar alla människor. När man omges av den övertygelsen dag efter dag så förändrar det något inom en.

Att förändra för andra förändrar en själv

Efter tre månader avslutade Mika sin tjänstgöring tidigare än planerat för att åka hem till Överkalix och finnas nära sina söner och sin mamma, som blivit sjuk. När han lämnade fartyget visste han inte alls hur allt skulle lösa sig praktiskt, men det visade sig att Gud var med honom hela vägen.

– 29 maj landade jag på Arlanda och slog på telefonen. Jag fick första jobberbjudandet redan vid bagagebandet.

Saker och ting blev inte som han hade tänkt, ändå löste sig allting bra efter Sierra Leone och han är tacksam för tiden ombord. Den har rotat honom ytterligare i tillförsikt.

– God is good, all the time.

Och kanske är det just det som sammanfattar hans resa bäst. Han reste ut som volontär för att bidra med sin maritima kompetens och förändra utsatta människors liv, och förändrades samtidigt själv. Han kom hem med en djupare tro, en större ödmjukhet och en starkare övertygelse om att livet handlar om att tjäna andra.

– Det går egentligen inte att förklara. Man måste uppleva det själv. •