Krönika

Det räcker inte att rensa

Marcus Jonsson

Vårt hus är försett med två stengångar. Båda dessa gångar fylls av ogräs mellan stenplattorna. Efter en sommaraftons slit kände jag en sann tillfredsställelse när varje bestämd tuva och envis grön strimma var borta. Men den glädjen var ändå kortvarig.

Snart var stenplattor i trädgårdsgångarna omringade av nytt ogräs. Förvisso inte överallt, men där min framfart hade skapat tomrum fanns nu gräsklädda upphöjningar.

Ogräset påminde mig om den gamla sanningen att naturen inte lämnar några tomrum. Och den här insikten kan även tillämpas i våra egna liv.

I regel är vi människor bra på att tala om sådant vi borde sluta med. Tänk bara på hur många gånger man sätter upp mål inför ett nytt år. Men även vid andra tidpunkter än runt nyåret kan man bli riktigt målmedveten när det gäller justeringar av sin karaktär. Man bestämmer sig för att sluta med något. Sluta äta onyttigt. Sluta vara avundsjuk. Sluta tala illa om andra. Sluta leva på ett sätt som skadar oss själva eller människor omkring oss.

Men vad händer när det gamla väl är borta? Vad ersätter vi det med?

En av de mest dramatiska berättelserna i Bibeln är processen om hur israeliterna befrias från slaveriet i Egypten.

Bibeln berättar att när israeliterna hade lämnat slaveriet och Egypten, då sjöng de en lovsång till Gud: ”Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning.” (2 Mosebok 15:2) Men i deras frihet och nya tillstånd uppstår problem. När Mose gick upp på Sinai berg för att ta emot budorden från Gud, tyckte folket att Mose hade varit borta för länge. Och de kände sig tvungna att fylla tomrummet efter honom. En guldkalv skapades och förklarades vara den gud som fört dem ut ur Egyptens land. (2 Mosebok 32:1–6) Notera att folket inte slutade att tillbe. De började bara tillbe något annat.

Kanske är det just insikten om detta mänskliga beteende som gör att aposteln Paulus inte nöjer sig med att säga vad den kristne ska sluta göra. Han skriver:

”Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.”

Och vidare:

”Låt inget oanständigt tal komma över era läppar. Tala bara det som är gott och blir till välsignelse.” (Efesierbrevet 4:28–29) Lägg märke till rörelsen.

Det räcker inte att sluta stjäla. Händerna ska börja tjäna. Det räcker inte att sluta tala illa. Munnen ska börja välsigna.

Paulus är ingen ensidig moralpredikant som enbart ställer fram stoppskyltar. Han förkunnar omvändelse och en alternativ livsstil.

Det var denna insikt som kom till mig när jag tittade på det nya ogräset mellan stenplattorna. Jag blev påmind om valet jag stod inför: Antingen behövde jag hopplöst ofta rensa bort ogräs, eller fylla tomrummen mellan plattorna med något som hindrar ogräset från att ta plats.

Aposteln Johannes citerar Jesus som säger: ”Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger”. ( Johannes 14:27) Detta är trösterikt. I allt och genom allt kan vi få frid. Och när vi har denna frid, då har vi inte plats för något som stör.

Evangeliet handlar inte bara om att Gud vill ta bort synden ur våra liv. Han vill fylla våra liv med Jesus. För det är inte tomheten som förändrar människan. Det gör livet i Jesus.