Krönika
Imitatio Christi – bli lik Kristus
Peter Jonsson
Inom humaniora, psykologi och vardagsspråk avser värderingar moral, etik och prioriteringar – vad som är önskvärt, viktigt och rätt. En människas värderingar styr hennes val och beteende. De är djupt rotade, svåra att förändra och fungerar som en inre kompass när vi fattar beslut, agerar och bedömer omvärlden. Jag funderade för ett antal år sedan ganska mycket på vad jag hade för värderingar. Jag gjorde det därför att jag för min egen skull ville uppleva och leva i att Gud i Jesus har rättfärdiggjort mig och genom den underbara insikten få uppleva mer glädje och sinnesro i mitt liv (Rom. 14:17). För att uppnå det behöver jag vara kapten i mitt eget liv och styra min inre resa.
Som en del av mitt sökande frågade jag ett antal vänner vad de hade för värderingar. Jag blev väldigt förvånad över att endast några få kunde lämna genomtänkta svar. Jag nödgades konstatera att det viktigaste i livet – det som styr alla mina beslut, mitt agerande och därmed bland annat min självbild – var oidentifierat hos de flesta jag frågade. Det betyder inte att de inte har några värderingar, utan endast att de inte är medvetna om vilka de är.
Ett sätt att börja ta reda på vilka värderingar jag har är att be familj och vänner som vill mig väl att ärligt och i kärlek berätta det för mig.
”Låt mig bo hos dig några dygn så ska jag berätta för dig vilka värderingar du har. De blir uppenbara i hur du agerar.”
När den ökande självinsikten och självbilden börjar träda fram i mitt medvetande behöver jag en korrekt Gudsbild – en Pappa som i allt älskar mig maximalt och aldrig förskjuter, kritiserar eller förkastar mig. En Gud som jag både erfarenhetsmässigt och emotionellt vet aldrig fördömer mig. En Gud som håller mig i handen när jag stapplar och lyfter upp mig i sin famn när jag faller. En Gud som inte blir missnöjd eller besviken av mina många misslyckanden utan av hela sitt hjärta gläder sig över att jag är på resan framåt och vet att den innehåller både gott och ont.
Att bli lik Jesus – att bli helgad – är en långsam, livslång förändring av mina värderingar. En resa där Ordet blir kött i mig. Där mina tankar och mitt beteende genom umgänget med Fadern och Sonen förändras till att uttrycka mer och mer av Gud och därigenom beröra andra människor. Kärlek är Guds värdering. Allt han tänker, säger och gör är helt och enbart motiverat av kärlek. Den danske filosofen Søren Kierkegaard definierade äkta kärlek som en universell välvilja och plikt gentemot vår nästa, snarare än som en preferensstyrd eller romantisk känsla.
Lärjungen Johannes, den som Jesus älskade, skriver:
”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det… Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning… Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och tagit på med våra händer, det är vårt ärende: Livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det”.
Det var den levande kärlek som manifesterades i allt Jesus gjorde som berörde och attraherade. Så är det fortfarande.
Allteftersom kärleken alltmer blir min värdering kommer människor att se liv, ljus, nåd, sinnesro, glädje och sanning i mitt liv och många kommer vilja möta den Jesus som är min bäste vän och ledare. Kristendomen är inte primärt ord och teologi utan liv, ljus och härlighet i den kristnes liv – någonting som den andligt och själsligt hungrige kan se, ta på och bjuda in i sitt eget liv.