Intervju

”Jag kan ha en tro utan att ha alla svar”

Carolina Carpvik

Gammal eller ung? Rik eller fattig? Fånge eller fri? Det spelar ingen roll. Alla är vi människor som bär på liknande frågor och funderingar. Vad är egentligen meningen med livet? Vad händer efter döden? Finns det någon Gud? Frågeställningar som dessa ingår i de introduktionskurser i kristen tro, så kallade Alphakurser, som arrangeras i olika kyrkor och samfund. I en tid som kräver tvärsäkra svar vill Alpha i stället erbjuda en kravlös gemenskap kring matbordet, en plats där den viktigaste handlingen är att faktiskt lyssna. Det är då de vackraste av samtal kan äga rum.

– Man kan lära sig något av alla människor. Jag behöver inte hålla med om allt någon säger, men kan ändå vara nyfiken och lyssna och lära. Något av det vackraste vi kan göra är att ge av vår tid och verkligen lyssna på en annan människa.

Det säger Marie-Louise Nilsson som har varit nationell ledare för Alpha Sverige i snart tre år. Hon vet att människor berörs när de möts och kan bolla sina existentiella frågor med varandra.

Som ung vuxen hörde hon talas om en spännande kyrka i centrala London. När hon kom dit på besök blev hon oerhört gripen av vad Gud gjorde i den församlingen. Kyrkan var Holy Trinity Brompton Church där hela Alphakonceptet föddes.

– När jag kom dit blev jag så berörd av Gud. Där fanns alla olika typer av människor i olika åldrar och den helige Ande var verkligen närvarande. Jag kände mig bara så hemma där.

Sedan dess har Alpha på ett eller annat sätt funnits med i hennes liv.

– Det har varit det bästa sättet för mig att dela tron med människor som är nyfikna.

Modet i en enkel fråga

Marie-Louise tyckte länge att evangelisation var lite pinsamt. Hon hade en bild av att evangeliserande handlade om att argumentera för sin sak och trodde länge att man måste vara extrovert och hoppa på okända människor för att dela sin kristna tro. Något hon inte alls kände sig bekväm med.

Sedan kom hon att tänka på hur hon själv kom till tro. Som liten hamnade hon i samma klass som en kristen tjej. Tjejen bjöd in Marie-Louise till det lilla missionshuset i Tollarp i närheten av den skånska byn Sätaröd, där hon växte upp. Tillsammans fick flickorna sedan skjuts till Tollarp varje fredagskväll av kompisens familj.

– Jag är så tacksam för att min kompis var modig nog att bjuda in mig. Jag hade aldrig kommit i kontakt med kristen tro om det inte vore för det. Och Jesus är det bästa som har hänt mig.

Att evangelisera behöver inte vara svårare än så. Marie-Louises uppmaning till andra som känner sig obekväma med att dela sin tro är att sänka axlarna och slappna av. Allt handlar om att ta steget och att våga bjuda in.

– Jag kan ha en tro utan att ha alla svar. En inbjudan är aldrig fel och kan aldrig bli misslyckad. Jag har inte varit med om att någon tagit illa upp för att de har fått frågan. Sedan kanske de inte vill eller kan gå, men det är en annan sak.

För vad är det alla människor innerst inne längtar efter? Jo, alla vill bli sedda, bekräftade och få tillhöra en gemenskap. Och gästfrihet, generositet och värme är något som kännetecknar Alpha.

En viskning efter Gud

Marie-Louise upplever att det finns en stor öppenhet för den kristna tron i Sverige idag.

– Vi är inte så sekulära som vi kanske tror, utan lever i en postsekulär tid. Den unga generationen har inte samma fördomar som de äldre utan är väldigt öppen.

Hur definierar du det överflödande livet som den kristna tron talar om för en sekulär svensk som aldrig har hört talas om det? Någon som kanske har allt materiellt, men ändå känner en tomhet inombords.

– Den där tomheten skulle jag säga är ett rop eller en viskning efter Gud. Det kommer alltid att finnas en tomhet i oss tills vår själ hittar hem.

Marie-Louise betonar att även den som hittar en tro kan brottas med psykisk ohälsa. Allt blir inte enkelt för den som är kristen, för vi lever i en värld och en tid som är präglad av mycket skav på olika sätt.

– Fast relationen med Gud gör att jag inte är ensam med mitt mörker. Jag är inte ensam med min brottning eller mina funderingar. Mitt i allt detta finns Gud.

Alpha växer ständigt. De senaste åtta åren har det startats fler och fler kurser, i nya kyrkor och på nya platser. Och antalet deltagare i grupperna växer hela tiden. Så är det inte bara i Sverige, utan i land efter land. Från början var kurserna aldrig tänkta att bli den globala rörelse det har blivit. Alphakursen föddes i det lilla och utvecklades av och för en lokal församling. Men Guds öga såg att det var gott och han satte det i rörelse. Med åren har Alpharörelsen spridits över i stort sett hela världen. För livsfrågorna är de samma i alla länder och miljöer, från finrum till fängelse.

I flera länder har Alphaarbeten innanför fängelsemurarna vuxit fram. Under våren bildades ett nytt nätverk i Sverige, med fängelsepastorer och fängelsepräster som vill hålla Alphakurser för fångar de möter på de svenska anstalterna.

– Det finns hopp för varje människa som vill förändra sitt liv. Själva kärnan i evangeliet är ju att det finns nåd, förlåtelse och upprättelse för alla. Men det behövs också människor och församlingar som är redo att möta dem när de kommer ut i frihet igen, poängterar Marie-Louise.

Att landa i nåden

Orden flödar. Det märks att det är en predikant som talar. 20 år som präst har satt sina tydliga spår i både retorik och auktoritet. Men idag leder Marie-Louise Nilsson en rörelse som vilar på en helt annan grundpelare än den traditionella predikan. Som präst förväntas man ofta sitta på svaren och leda ordet, medan Alphas grundidé bygger på det kravlösa samtalet. Kurserna erbjuder en plats där alla frågor är tillåtna och ingen blir rättad.

Du har en lång bakgrund i kyrkan innan du klev in i ledarskapet för Alpha Sverige. Hur har din syn på ledarskap och församling förändrats under de här åren?

– Jag har landat i att jag inte behöver överbevisa någon annan människa. Det finns ett enormt självförtroende i att veta att när vi delar evangeliet, hoppet och nåden, då är den helige Ande där. Varje människa är unikt skapad och har ett eget värde. Det finns nåd, förlåtelse och upprättelse för alla, det är själva kärnan i evangeliet.

Genom arbetet med Alpha har hennes egen bild av Guds rike både fördjupats och utmanats. Det handlar om en process som inte alltid följer våra mänskliga scheman.

– Det har lärt mig att Guds rike är väldigt vackert. Det är mycket långsammare än vad jag ibland önskar, och ibland är det fördolt. Men det har en enorm sprängkraft.

Marie-Louise tystnar ett ögonblick innan hon sammanfattar vad åren utanför predikstolen har gett henne personligen:

– Det har lärt mig mycket om mig själv. Och inte minst har det lärt mig ödmjukhet. •