Undervisning

Teologisk antisemitism – finns den idag?

Torbjörn Aronsson

I två tidigare artiklar har vi dels diskuterat den breda förändring som skett i kristen teologi generellt efter andra världskriget och som fått beteckningen the jewish turn, ”den judiska vändningen”, dels den teologiska antisemitismen. Teologisk antisemitism syftar på fördomar och fientliga föreställningar mot judar och judendomen som har sina rötter i kristen teologi och bibeltolkning. Den teologiska antisemitismen har både rötter i äldre kyrkotraditioner och i modern bibelvetenskap.

I förra artikeln tittade vi på hur den moderna bibelvetenskapen inspirerades av bland annat GWF Hegels filosofi och ledde till en nedvärdering av allt judiskt. Det var användbart politiskt i Tyskland och fick direkta politiska konsekvenser genom ett antisemitiskt kristet parti och genom att framstående bibelteologer legitimerade den nazistiska politiken. För den som vill fördjupa sig i detta rekommenderas två böcker av min företrädare som rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola, professor Anders Gerdmar (1954–2023): Roots of Theological Anti-Semitism. German Biblical Interpretation and the Jews, from Herder and Semler to Kittel and Bultmann. (2008), som räknas som ett internationellt standardverk, och den postumt utgivna Salvation is from the Jews. The Image of Jews and Judaism in Biblical Interpretation, from Anti-Jewish Exegesis to Eliminationist Antisemitism. (2024). I den sistnämnda boken visar Anders Gerdmar hur den teologiska antisemitismen i Tyskland kulminerade i strävanden att helt avjudaisera Bibeln. Inte minst hävdade tyska, och vissa svenska, teologer, att Jesus inte var jude. Detta fick sitt uttryck bland annat i en bibelutgåva riktad till alla tyska soldater, Die Botschaft Gottes (Guds budskap), som trycktes i 200 000 exemplar och spreds under andra världskriget.

Strävan att avjudaisera Bibeln drevs inte bara av nazistiska teologer utan även av teologer som eftervärlden betecknat som liberala. Rudolf Bultmann, som var en portalgestalt i tysk liberalteologi under 1900-talet, gav 1939 ut en kommentar till Johannesevangeliet som går i samma riktning som Die Botschaft Gottes. En bibeltext som utgjorde en oerhörd utmaning för dessa teologer var Johannesevangeliet 4:22, där Jesus säger ”Frälsningen kommer från judarna”, i en dialog med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. I både Die Botschaft Gottes och i Bultmanns kommentar över Johannesevangeliet ströks helt enkelt denna bibelvers. Medan Die Botschaft Gottes är död och begraven har Bultmanns kommentar över Johannesevangeliet fortsatt att användas på teologiska seminarier i olika länder, inklusive Sverige. Detsamma gäller det omfattande teologiska uppslagsverket Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament (Teologisk ordbok till Nya testamentet), vilket hade den nazistiske teologen Gerhard Kittel som huvudredaktör. I uppslagsverket medverkade även andra nazistiska teologer. Uppslagsverket används fortfarande på teologiska institutioner och teologiska seminarier i olika länder.

Har detta betydelse idag? Det har det när olika bibeltexter ska tolkas och användas i kristen predikan, undervisning och opinionsbildning. Den teologiska antisemitismen får idag ökat utrymme på två sätt: dels genom att äldre kyrkotraditioners antijudiska teologi återaktualiseras tillsammans med antisionism. Dels genom propalestinsk kristen opinionsbildning som glider över i teologisk antisemitism. Det finns många exempel på båda dessa tendenser i Sverige under 2020-talet. Den propalestinska kristna opinionsbildningen har lett till ett explicit ifrågasättande av staten Israel, vilket i sin tur riskerar att leda över i antijudiska attityder i allmänhet.

Ett begynnande andligt uppvaknande i Sverige och andra västländer har även lett till ett ökat intresse för äldre kristna kyrkor och deras teologi och traditioner. Eftersom äldre protestantisk, ortodox och katolsk teologi oftast är präglad av antijudiska föreställningar och antijudisk bibeltolkning, leder detta lätt till en allmänt negativ inställning till både judar i allmänhet och till den judiska staten Israel. Ett vanligt förekommande argument är att eftersom äldre kyrkotraditioner är antisionistiska är kristen sionism ett nytt (och heretiskt) fenomen. De som hävdar detta glömmer att äldre kyrkotraditioners antisionism är förenad med antisemitism och i nutiden ofta också leder till detta i praktiken. De glömmer också att kristen sionism är ungefär lika gammal som protestantismen i allmänhet och att the jewish turn efter andra världskriget har lett till en bred omvärdering av äldre antisemitisk kristen teologi.

Den grundläggande protestantiska principen är att Bibeln är den avgörande auktoriteten i teologiska frågor, inte olika kyrkotraditioner. Den protestantiska bibeltron är bakgrunden till den kristna sionismens framväxt. Att ifrågasätta kristen sionism med utgångspunkt från äldre kyrkotraditioner är därför ett ovidkommande argument. Frågan är vad bibeltexten faktiskt säger, oavsett hur det kolliderar med olika politiska idéer i samtiden. Bibeln var kontroversiell i det nazistiska Tyskland och därför försökte man ändra dess text. Idag ser vi samma tendenser, framför allt när det gäller Bibelns profetior om Israel.