Rauni Haikonen var inte mer än dryga åtta månader gammal när bombplanen i gryningen den 30 november 1939 kom in över Karelska näset och vidare mot huvudstaden Helsingfors.
– Jag minns väl kriget och hur vi fick springa in och gömma oss i vår jordkällare när de sovjetiska bombplanen kom in över gränsen där vi bodde, berättar Rauni som kom till Sverige som krigsbarn från Lappeenranta vid ryska gränsen.
– Hela området fick evakueras och min familj flytta när kriget vände 1944. Det var då jag kom till Sverige.
“Finsk sisu”
Finland som i århundraden varit en del av Sverige, har blivit vida känt för sin kämparanda. De tusen sjöars land utkämpade för 80 år sedan en kamp för sin överlevnad mot Stalins bolsjevism och kom att visa sådan stridsmoral att det lade grunden för den “sisu” som än i dag är beryktad främst i idrottsliga sammanhang.
För Marskalken Gustaf Emil Mannerheim, som lett sitt land till frihet från Ryssland 1917 samt vunnit det blodiga finska inbördeskriget för den vita sidan 1918 var det åter blodigt allvar.
Det var vid niotiden på morgonen den 30 november som kriget, som många fruktat, tog sin början och bomberna regnade över huvudstaden Helsingfors.
– Min mans familj bodde i Karelen där striderna var som värst och hans far var med i kriget. Det var tufft, hårda strider längs hela Mannerheimlinjen, berättar Rauni emedan hon visar kort på den gård där hennes man Yrjö växte upp som efter krigets tragiska utgång övertogs av ryssarna.
– Vi har varit tillbaka och tittat på platsen, men de fick aldrig gården tillbaka, berättar hon med en aning bitterhet i tonen.
"Finlands sak är vår"
Under parollen “Finlands sak är vår” mobiliserade Sverige med materiel och pengar till Finlands sak, i tillägg till de 8000 frivilliga som gav sig österut. Striderna var hårda och Finlands motstånd så starkt, men i mars 1940 var finländarna tvungna att ge efter.
– Vi förlorade Karelen, men räddade vår frihet, säger Rauni.
Vinterkriget har benämnts som ärans vinter. Svenska regeringen skickade inget aktivt stöd, men från svenska folkets sida var stödet markant, då i stort sett alla var rädda att sovjetiska trupper skulle komma in på svenskt territorium.
Vägen till Sverige
Rauni har bott i Finland, Sverige och Norge. Finland kapitulerade som sagt under Vinterkriget våren 1940. Tillsammans med Tyskland utkämpades det så kallade fortsättningskriget 1941-1944.
– Jag kom till Sverige med båt och en liten lapp runt halsen, endast fem år gammal och fick bo i Sverige fram tills jag fyllde åtta år. Sedan åkte jag som de flesta krigsbarn hem till Finland.
Rauni kom dock två år senare att återvända och stanna.
– Vid tio års ålder var jag åter i Sverige på besök och då bestämdes det att jag skulle stanna, jag blev adopterad av en snäll gammal dam, började skolan och här har jag blivit sedan dess och idag känner jag mig svensk.
Rauni träffade sin man Yrjö på ett bröllop i Finland. De fick två barn och bosatte sig under många år i Oslo där Yrjö var snickare. Rauni var servitör hos finska och amerikanska ambassadören.
– I mitt jobb har jag serverat många statschefer och till och med hälsat på Charlie Chaplin, berättar hon.
Självständighetsdagen viktig
Finlands frihetsdag, den sjätte december firar Rauni med glädje.
– Vi älskar vårt land och vår frihet som vi kämpat så hårt för. Mannerheim var en stor ledare och hans insats för Finland kan inte underskattas.
Rauni berättar att Finland efter fortsättningskrigets slut fick betala ett högt pris.
– Finland fick betala ett oerhört skadestånd till Ryssland, men vi klarade det.
Rauni och familjen har varit tillbaka många gånger till Finland och sett Karelen sju gånger.
– Hela norra Finland var bränt efter kriget, men min far var med och byggde upp skolor och hus. Idag är Finland blomstrande på alla sätt, avslutar hon.
ROBIN OLSSON