Inblick har skrivit om fembarnsmamman Solveig, som anmälde skolan för att inte ta långvarig mobbing mot hennes son på allvar. Sommaren 2017 anmälde hon därför skolan till fylkesmannen i Oslo och Akershus, som den 30 november 2017 slog fast att skolan inte hade uppfyllt sin aktivitetsplikt enligt skollagen. Istället för att ta sitt ansvar, vände sig skolan till Barnevernet med motanklagelser om familjeförhållanden som orsak till sonens skolproblem. Efter flera månaders utredning insåg Solveig att mobbingen hade nonchalerats och att Barnevernet accepterat skolans motanklagelser. Vårsommaren 2018 planerade Barnevernet att placera barnen i fosterhem och i juli 2018 flydde därför Solveig med sina två minsta barnen till Sverige. I januari 2019 greps Solveig av polisen i södra Sverige efter att en stor svensk polisinsats, på uppdrag av norsk polis.

TT skrev

Ärendet fick stor uppmärksamhet i Sverige via en nyhet av Tidningarnas telegrambyrå.
– Nu är det två år sedan norska myndigheter tog mina barn ifrån mig. De blev bortkörda i var sin polisbil, utan att få säga ”hej då” till mig, berättar Solveig för Inblick.
– Även om Fylkesmannen gav mig rätt, förstod jag att myndigheterna ville hämta pojken och hans lillasyster. De skrev till oss föräldrar att pojken skulle ”lida skada” av att växa upp i vårt hem, fortsätter Solveig, som fick fängelse för sin Sverigetur.
– Jag burades in. Min mat kom i en lucka i dörren. Tandborsten hängde i en påse på väggen utanför. ”Här kan du sitta och tänka över vad du har gjort”, sa polismannen som följde mig in, berättar hon.

Fylkesmannen i Oslo och Akershus slog den 30 november 2017 fast att skolan inte hade uppfyllt sin aktivitetsplikt enligt skollagen.                                                                      FAKSIMIL: FYLKESMANNEN

I fängelset upptäckte Solveig att myndigheterna inte höll sitt löfte om att barnen skulle få se henne var tredje vecka, enligt domstolens beslut. – Det tog nio veckor innan barnen fick träffa mig. Det kändes som om myndigheterna gav barnen en avvänjningsprocess från deras mamma, vilket delvis bekräftats av barnen, förklarar Solveig.

Övervakade
Efter fyra månader i fängelse släpptes Solveig och nu har Barnevernet reducerat henne till en tant som barnen får träffa varannan vecka. Barnen blir övervakade på sin skola och och följs av civil polis på sin väg till skolan. Barnens telefonnummer är hemliga för både Solveig och barnens morföräldrar. Övervakningen var även tydlig i mötena med barnen hos Barnvernet. En dam satt i ett intilliggande rum, bak en tonad ruta. En annan satt i samma rum och observerade.
– Innan träffen fick jag hälsa på dem som skulle övervaka mig. Där blev reglerna repeterade. Det handlade om vad jag inte hade lov att tala med barnen om. Jag fick inte sända barnen dolda signaler via kroppsspråk.
Solveig satt fängslad i fyra månader.                                                                       FOTO: PETTER ALLGULIN

För säkerhets skull frågade jag om jag fick lov att säga till barnen att jag älskar dem. Det fick jag.

Skilda vägar

Myndigheternas press på familjen ledde till att Solveig och hennes man gick skilda vägar. Det var Barnevernets representant som föreslog att Solveigs man skulle ta ut skilsmässa, så skulle Barnevernet stödja honom vid en vårdnadstvist så att han på så sätt kunde bli ensam förälder. När domstolen skulle besluta om vårdnaden anlitades Katrin Koch, ledare för Barnesakkyndig kommisjon, för att göra en bedömning av situationen.
– Jag gav från mig all föräldrarätt till pappan, så domstolen behövde inte fatta något beslut. Barnen fick fast bostad hos honom. På så sätt fick jag träffa barnen privat och oftare, tillsammans med vår vuxna dotter.
– Jag tror att mina åtgärder – att ta barnen till Sverige – skapade uppståndelse och gjorde att barnen skickades tillbaka till familjen, till pappan. Jag tror att de är gladare och starkare där än i ett fosterhem, avslutar Solveig.

RUBEN AGNARSSON