
Det är en vacker sensommardag. Sven Åke Oskarsson sitter vid köksbordet och samtalar som så ofta med någon på besök, denna gång en granne som överlämnar ett signerat exemplar av sin senaste bok.
– Nu kommer jag att läsa hela natten, säger jubilaren intresserat när han tittar på boken mellan alla blommor som står på bordet. Skörden från den stora högtidsdagen.
Efter en stund sätter han på kaffet och plockar fram en fantastisk Silvakaka som någon vänlig bekant berikat honom med. Vi sätter oss på den nymålade altanen för att samtala om livet och tron på Jesus som hjälpt honom både på det personliga planet och i yrkeslivet.
– Att vara evangelist och bilhandlare är ungefär samma yrke, men med olika produkter.
Man måste få folket med sig och tro på både märket och framtiden i båda yrkena, säger han.
Har kvar sin barnatro
Sven Åke föddes ofredsåret 1939, närmare bestämt den femte augusti. Högtidsdagen firade han tillsammans med familj och vänner på annan ort.
Sven Åke växte upp på en gård med en stor syskonskara om fem där han var mellanbarnet.
– De äldre skulle bestämma och de små skulle skämmas bort. Det var lite problematiskt att vara mittemellan, men jag klarade mig bra i alla fall, säger han med sin karakteristiska glimt i ögat.
– Jag hade den bästa uppväxten man kunde tänka sig för min pappa var missionsförbundare och min mamma var pingstvän, ett lyckat blandäktenskap på alla sätt och vis, intygar han emedan vi dricker kaffe.
Sven Åke pratar med värme om sina föräldrar och den starka gudstro som han fick med sig från hemmet.
– Jag har haft min barnatro hela livet och den har hjälpt mig genom många svåra situationer. Jag har berikats med en god sömn och den kommer av att jag tror att allt kommer att gå bra, säger han.
Mamma Ester var hemmafru och pappa Axel en beryktad hästhandlare och affärsman.
– Pappa sålde allt mellan himmel och jord, mest kor och hästar. Det var han som lärde mig affärer och jag jobbade själv i en järnaffär som anställd innan jag startade eget och började sälja bilar.
Efter ett tag byggde han och frun Gun en ny ladugård och hade många djur och en ny bilhall i Årjäng
Tron testad i kriser
Vårt samtal går in på frågan om meningen med livet och hur tron har testats i kriser. Sven Åke intygar att han genom sitt långa liv fått erfara hur Herrens nåd burit honom, även då det varit svårt att se en mänsklig utväg.
Hans fru Gun gick tidigare i år hem till Herren efter en tids sjukdom.
– Jag har fått erfara Herrens omsorg även i sorgen och saknaden och jag vet att vi kommer att mötas igen, säger han.
En kris av ett annat slag erfor han och frun 1992 efter att de hade invigt sin nya bilhall i Årjäng.
– Då kom krisen! Finanskrisen gjorde att jag hade en bilhall full med bilar men inga köpare. Det fanns ont om jobb och räntorna gick i höjden, då är det ingen som vill köpa bilar, även om jag sålde allt från Nissan till Mercedes.
Krisen höll i sig ett bra tag och både bygden och Sverige höll andan.
– Personligen hade jag kanske klarat mig undan hyggligt vid en konkurs, men jag kände ett stort ansvar för mina anställda som litade på mig. Vad hade hänt med dem? Det fanns inga jobb att få.
– Jag gick ut till ladugården för att be tidigt en morgon klockan fem. Jag satt på lidret och bad av hela mitt hjärta till Gud om hjälp och vägledning. När jag kom ner från stegen en halvtimme senare, stod en av mina bröder där och frågade hur det gick med mig och att han varit orolig för mig den natten.
– Det är svårt men kommer gå bra sa jag trosvisst! Det visade sig att allt ordnade sig till slut och jag fick behålla firman och mina anställda.
1999 kom nästa smäll när ladugården brann ner till grunden. Men även från denna prövning klarade familjen att resa sig.
Brinner för mission
Sven Åke tackar Gud för ett friskt, aktivt och innehållsrikt liv där han och frun fått tre döttrar och många barnbarn.
– Livet har varit intressant och jag känner mig rikt välsignad med många vänner, säger han.
Till hans fritidsintressen räknas främst att läsa, delta i församlingens arbete, umgås med vänner och vara med och hjälpa till att få bygden att vända åter till den tro som gjort hans liv så meningsfullt.
– När jag var ung så predikade man bara om synd, straff och dom. Nu vet jag inte helt vad man predikar om, kanske har man gått i diket på andra sidan.
– Jag önskar att vi kunde komma tillbaka till den klassiska förkunnelsen igen och att kyrkorna kunde fyllas på nytt. Det är fantastiskt att följa Sebastian Stakset och hans teams arbete.
Sven Åke har varit drivande i flera missions- och hjälpprojekt men han lever efter devisen; “Den ena handen ska inte veta vad den andra gör”, så det ämnet lämnar vi på hans begäran utanför vår intervju.
– Jag brinner för att folk ska få höra om Jesus, det är vad vi alla behöver. Frälsningen ger en sådan visshet om morgondagen att man kan fylla år och veta att för varje år som går så kommer vi bara närmare målet och evigheten.
På vägen dit kör den gamle bilhandlaren, likt de vise männen efter stjärnan, för som en kund sa: “Det finns bara två sorters bilar; ny och begagnad Mercedes”.
ROBIN OLSSON