Tord Renkel följde med föräldrarna till kyrkan, men när han var tio år sa han till pappan: "Det här är inget för mig. Jag vill göra som alla andra gör."
Några år senare började han med droger. 
– Det var i början på 70-talet i efterdyningarna av flower power. Jag kom in i svängen med mellanöl och hasch, berättar Tord för Inblick. 
Drogerna blev tyngre och tyngre och han gick från amfetamin till heroin. Livet ledde till brottslighet. 
– Jag var en småtjuv för att få ihop till det jag behövde för dagen. Jag hade bestämt mig och älskade drogerna och såg det inte som ett problem. 
När Tord var runt 20 år eskalerade kriminaliteten och han var en stadig gäst på olika häkten i Stockholm. Som 22-åring hamnade han på Kronobergshäktet och behövde en övervakare. Han föreslog Carl-Gustav Severin som han träffat i Södermalmskyrkan.
– Calle hakade på direkt och var min övervakare under två års tid. Men jag hade inget intresse av att sluta och svek alla löften till honom. 

En vagn med böcker

Varje gång de möttes fick Tord en kram och Carl-Gustav sa: "Jesus älskar dig och jag älskar dig."
– Jag tänkte först att han var tokig, men det mjukade upp mitt hjärta. 
På häktet fanns en biblioteksvagn med böcker. När den kom förbi Tords rum fanns bara en bok kvar och det var "Driven av kärlek" av Bruce Olsson. 
– Jag hade inget annat att läsa och låg inne cellen och grät och grät. Jag kunde inte fatta att någon kunde offra sig så för andra människor på det sättet. Något hände i mitt hjärta den kvällen.
Tord släpptes ut, men riskerade ett längre fängelsestraff. Carl-Gustav pratade med åklagarmyndigheten och domen blev villkorlig. Tord skickades till ett kristet behandlingshem. 
– Jag fick en varning att om jag stack så skulle det bli fängelse. Så jag var tvungen att vara kvar. 
Hemmet drevs av LP-stiftelsen och på morgonsamlingen läste de ett kapitel ur Bibeln. 
– Något hände. Berättelserna som jag hört i söndagsskolan började vakna till liv. 
En kväll låg Tord och pratade med Gud. Livet var jobbigt och han undrade om Jesus verkligen hade dött för honom. 
– Om jag ska gå den här vägen så måste jag veta vad det handlar om sa jag till Gud. Och tänkte att jag behövde gå bibelskola. 
För att få det bekräftat slog han upp en tumvers i Bibeln och bad Gud tala om för honom om bibelskola var rätt.
– Då slog jag upp: "Det du känner är rätt och riktigt. Det ska du göra."
I början av versen stod det: "Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med." (Jer 40:4) 
– När jag läste det så brast det. Då visste jag att det verkligen var sant. Det var så verkligt. 
Tord som inte gråtit på många år började gråta och grät hela natten. 
– När gryningsljuset kom så kände jag bara glädje och frid. Jag var fullständig fri. 
Det nya livet blev inte lätt och Tord hade återfall, men då kallade Gud på honom och sa: "Spring alltid till mig, spring aldrig ifrån mig."
– Om man förstår Guds kärlek kan man inte låta bli att älska honom. Lever man i den kärleken, då är det ganska mycket som ordnar sig i livet.

Träffade sin fru

Tord gick på bibelskola i Lycksele.Där träffade han sin blivande fru. De gifte sig och en missionskallelse vaknade omedelbart till liv. De ville ut på fältet, men blev rekommenderade att först gå en trosbibelskola och började på Södermalmskyrkans. 
– Det var livsförvandlande. 
Sedan åkte de till Kenya och var där i tre år och det var en träning för det som skulle komma. Där började Gud tala om ett land som hette Burma. 
Men det var inbördeskrig i Burma och de fick lägga planerna på hyllan. Istället flyttade de till Ryssland när de var klara i Afrika. Efter ett och ett halv år kom en amerikan och talade rakt in i deras liv. 
– Han blottlade den längtan vi hade efter Burma. Det exploderade inom oss och vi tänkte: "Nu är det dags". 
De hade ett år kvar i Ryssland, men pastorn frågade vad de skulle göra sedan. De berättade som det var och det visade sig att pastorn precis fått ett fax från Burma med undringen om han kunde skicka dit några för att starta bibelskola. 
– Pastorn var alldeles chockad över sammanträffandet. 

Doktorn ringde

Inför resan till Burma behövde de fixa en missionsförsäkring och gjorde en hälsokontroll. En vecka innan de skulle åka ringde läkaren och berättade att Tord var tvungen att komma in direkt. 
– Jag förstod att det var allvarligt och åkte ner till honom. Han berättade att jag inte kunde åka till Burma för jag hade hiv. Du dör om du åker, sa han. 
Tord önskar att han kunde säga att han inte tvivlade, men han föll ihop som en ballong. 
– Luften gick bara ur mig och jag tänkte: Nu kommer jag att dö. Jag såg min egen begravning framför mig. Hade jag dödat mina barn och min fru också, undrade jag.
Tords fru Susanne blev lika knäckt. Men efter en vecka började Gud tala. 
– Han påminde oss om vad han sagt och vi tänkte att Gud inta kan ljuga. 
De bestämde sig för att åka, kosta vad det kosta ville. Tord gick till läkaren och berättade. 
– Jag sa att om jag stannar i Sverige så dör jag, men om jag åker får jag leva. Han tyckte inte att jag var klok och skickade mig till en psykolog.
Tords glädje gjorde läkarna misstänksamma, men han använde timmen hos psykologen till att berätta om Jesus. 

Åt 16 tabletter 

På den tiden fanns det bromsmediciner, men de var inte så effektiva. Han åt 16 tabletter om dagen och de första sex åren i Burma var han ständigt sjuk. Sjukdomen utvecklades till aids och han drabbades av tuberkulos och höll på att dö flera gånger. Vändpunkten kom när familjen var hemma i Sverige och Tord hade undervisat på Ungdom med uppgifts bibelskola på Restenäs. 
– Jag skulle predika, men det kändes trögt till en början. Efteråt kom en ung tjej från Amerika fram till mig och berättade att hon haft en syn.
I synen hade hon först sett en dödens ande som stod och slog på Tord, men att det i mitten av predikan hade kommit ner en stor ängel. Den hade ställt sig mellan Tord och dödens ängel. 
– Hon sa att från den stunden skulle ängeln stå där och sedan dess har jag nästan aldrig varit sjuk. Gud gjorde något. Det är en händelse som jag bär med mig. 
Han blev helad från hepatit C.
– Hiven finns fortfarande kvar, men jag äter bara två tabletter om dagen och är hur frisk som helst. Jag kan leva tills jag blir 100 år. 
Tord och familjen stannade sammanlagt 13 år i Burma. Nu arbetar Tord som pastor i Betelförsamlingen i Runemo och bor i Bollnäs. Tord ger kredit till sin mamma som aldrig slutade be för honom. 
– Min mamma är en hjältinna. Det är en sådan förmån att ha frälsta föräldrar som kan be för en. 
​MONIKA EKSTRÖM