David Jack är en sympatisk och artig ung man med en stillsam framtoning och sund självkänsla. Det är svårt att föreställa sig honom som en farlig och hotfull slagskämpe och blandmissbrukare. Men David har inte hunnit så långt i återberättandet av sin livshistoria, förrän denna mörka bild blir alltmer tydlig.

– Min pappa kommer från Gambia och min mamma från Finland. Pappa försvann tidigt ur mitt liv och jag växte upp med min mamma i Upplands Väsby, i norra Storstockholm, inleder David.

Mobbing och missbruk

I skolan var det stökigt, David hade problem med dyslexi, och utsattes för mobbning, ofta med grova rasistiska ordval. Han reagerade med vredesutbrott och drog sig inte för att ge sig in i slagsmål, eftersom han var storväxt, vältränad och tuff. David placerades i olika skolor, men överallt uppstod det problem och man ville bli av med honom.

– Samtidigt var jag en ledartyp och eftersom jag var så stark kände sig andra trygga med mig. Själv litade jag helt på min fysiska styrka och därför var jag aldrig rädd. Jag hängde mycket med min kusin i Husby, som då var ett ökänt område, med mycket skjutningar och utanförskap. Där blev jag snart involverad i farliga och kriminella aktiviteter.

Ännu värre blev det när David började använda starka tabletter som Tramadol. I kombination med alkohol förvandlade tabletterna den unge mannen till en hotfull, tickande bomb. David som tränade kickboxning var uthållig, stark och farlig både för sig själv och för andra.

– Jag hamnade ofta i bråk, drogerna avtrubbade mig och gjorde att jag kände mig oövervinnelig. Det var ingen bra kombination och jag tror att det var Gud som hindrade mig från att skada någon allvarligt. Jag var våldsam och stark och hade lätt kunnat döda någon när jag gick bärsärkagång i mitt okontrollerade raseri.

Kaos på insidan

Davids berättelse är en närmast outhärdlig skildring av gränslöshet, omåttlighet och självdestruktivitet, som präglade hela hans skoltid. Och ännu värre blev det när han slutat gymnasiet. Hela den sommaren var ett enda hämningslöst party med droger, musik och sex. Varje dag matade David sin kropp med droger, tabletter och alkohol och kände sig ännu mer trasig och tom på insidan.

Inget kunde fylla det inre tomrummet och den gnagande längtan han ständigt bar på, efter frid och balans i tillvaron. Han var en andlig sökare och försökte leva som muslim, men på insidan var det kaos. Det destruktiva livet pågick några år till och livsvägen stupade allt brantare mot en alltför tidig död. Så hade det slutat för många av Davids kompisar.

Tappade kontakten med verkligheten – Var det min tur nu? Skulle knarket ta mitt liv också? Känslorna pendlade upp och ner, jag slets sönder inifrån och visste till slut inte vart jag skulle ta vägen. Missbruket hade öppnat en dörr till ondska och mörker och jag blev som förlamad av rädsla. Jag drabbades av hallucinationer och greps av förföljelsemani, och det kändes som om jag tappat kontakten med verkligheten.

Allt landade i ett totalt inre kaos med extrema mardrömmar, varvat med psykoser och paranoia, som skapade stor rädsla och förvirring. I sin förvirring skar han sig själv, mer eller mindre djupt, på olika ställen på överkroppen. Inom honom bubblade en vrede som triggats av explosiva droger.

I ren desperation drog han i väg ett sms till sin kompis, med texten ”kom snabbt!” Det resulterade i att han blev inlagd på rättspsykiatriska akutmottagningen. När hans mamma och yngre halvbror kommer dit och ser David ligga blodig på en bår, blir de alldeles chockade.

– Jag tillbringade tre tuffa nätter där. På dagarna mötte jag andra akutfall med olika psykiska besvär, vilket bara fick mig att må ännu sämre. Det är hemskt att tappa verklighetsuppfattningen, kommenterar David eftertänksamt.

Från mörker till gryning

Men just då, när det såg som allra mörkast ut väntade gryningen. Davids pappa hade tidigare haft ett förhållande med en troende kvinna och hade en son med henne, som alltså är en äldre halvbror till David. Efter några plågsamma dygn, fick David sova över hos sin halvbror några dagar. Både han och hans mamma är engagerade i en nyetablerad församling i Södertälje.

– Då hade jag ingen aning om att min brors mamma länge bett för mig och de bad också för mig i församlingen. Nu ville de att jag skulle följa med dem till kyrkan och jag hängde på. När vi klev in i lokalen kände jag frid, men jag hade ingen tanke på att bli kristen, formellt var jag ju muslim.

David minns mycket tydligt hur trasig han kände sig på insidan när han satte sig längst fram i lokalen. Under lovsången fascinerades han av den närvaro av helighet och ljus som han kunde känna i atmosfären. När andra lyfte sina händer under lovsången, så gjorde David det också och tyckte att det kändes helt rätt.

Skalet brister

– Jag slöt ögonen och funderade över hur jag skulle be. Vem är den där Jesus egentligen? Då säger pastorn att alla som vill ta emot Jesus kan ställa sig upp. Allt mörker som fanns i mig skrek ”nej”! Jag ställde mig ändå upp och bad med i en bön om frälsning. Det kändes som ett finger petade på mig i hjärttrakten och samtidigt var det som om det hårda skalet inom mig bara brast.

Pastorn kom fram till David och sa att han såg hur något som liknade en svart, kladdig kåda kom ut ur Davids inre. De böjde knä och bad tillsammans och det blev början till ett nytt liv för David. Men han är tydlig med att förvandlingen inte gick på ett ögonblick, utan det handlade om en successiv process.

– Det första året handlade mest om att överleva i min kristna tro, men jag var fast besluten att inte gå tillbaka till det gamla livet. Året efter fick jag möjlighet att gå bibelskola och det gav mig en helt ny stabilitet i mitt andliga liv. I bibelskolan fick jag lära mig vem jag är i Kristus och hur jag strider den andliga striden, och nu känner jag mig hel i mitt inre.

Davids liv blir en bok

David känner för att jobba med människor, att skriva och att vara förebedjare för andra. I somras kom hans bok Miraklet ut, där han på ett ungdomligt språk beskriver sin dramatiska livsresa. Utan drogerna är David sitt riktiga jag, en stabil och trygg person; en ledare. Som pojklagstränare i fotboll och ishockey vill han vara ett föredöme för nästa generation.

– Jag vill vara ett föredöme för unga människor, skapa goda relationer och förebygga kriminalitet och missbruk. Det har nu gått närmare fyra år sedan jag fick möta Jesus och är så tacksam för att han räddade mig. Jag är ett levande exempel på att det går att komma ur ett liv av missbruk, ångest, ondska, trauman, förvrängd identitet och gränslöshet. Jesus förvandlade mig och det kan han göra med alla, försäkrar David Jack.