Tomas Dixon växte upp i en arbetarfamilj i Hunnebostrand på Västkusten. I mitten av 60-talet sveptes han med i kommunismen och upplevde redan då att han ställdes inför ett val.

– Det kom som en blixt från klar himmel: ”Nu Tomas måste du välja mellan kommunismen och kristendomen.” Var jag fick det ifrån vet jag inte, berättar Tomas Dixon för Inblick.

Valet föll på den kommunistiska vägen med Vietnamrörelsen och det Kinainspirerade Kommunistiska partiet (SKP). I början av 1970-talet studerade han på Journalisthögskolan i Göteborg och valdes till kårordförande som SKP:are.

Hemligt giftermål

Redan efter gymnasiet hade drömmen om att lära känna andra kulturer uppfyllts när han och en kompis reste runt i södra Italien.

– Lite senare hamnade jag i Rom ett år och hjälpte till på ett vandrarhem där. Jag hade ju lärt mig språket. Och det var där, när jag satt i receptionen, som Herti fick syn på mig. Vi blev blixtförälskade.

Österrikiskan Herti var på semester och återvände snart till sitt hemland. Tomas liftade snabbt efter. Sedan blev det borgerligt giftermål.

– I mina vänsterkretsar gifte man sig inte, så vi höll det hemligt.

Tomas stod fast vid kommunismen och var total ateist. Men psykologi blev allt populärare i mitten av 1970-talet och när han anslöt sig till en terapihelg, som Hertis studiekollegor ordnade, hände något.

– Vi skulle vända in och ut på oss själva. Under den här lördagen och söndagen fick jag uppleva sådant som inte rymdes i min inomvärldsliga ideologi. Något som för mig var totalt ogripbart.

Två mörka skepnader

På söndagskvällen när han lagt sig såg han plötsligt två gestalter komma in genom fönstret.

– Det var två mörka skepnader som slängde sig över mig. Jag blev så klart vansinnigt rädd.

Tomas drabbades av akuta rädslor under flera månader, men kunde ändå sköta jobbet. Och som den sanningssökare han var kunde han inte blunda för verkligheten.

– Jag förstod att det måste finnas något mer än jag trott. Alternativet hade varit att jag blivit galen men så var det ju inte.

Tomas och Herti kom i kontakt med New Age och började regelbundet med yoga och astrologi. Tomas var lärjunge hos en shaman i Wien och när de efter ett tag flyttade till Sverige inredde de ett yogarum hemma. Men Tomas hade också fått en amerikansk vän – barn till missionärer.

– Han berättade om Jesus och jag blev mer och mer intresserad. Jag behövde ta reda på mer om honom också. Gud var med i allt, ser vi i efterhand.

I Sverige arbetade så Tomas på tidningen Arbetet i Göteborg. När Billy Graham skulle predika på Scandinavium skickades han dit av redaktionen. Tomas var inställd på att skriva en negativ artikel. Men han överraskades.

– Min rationella tanke var: ”Hjälp, det han säger är ju vettigt!”

När Graham bjöd fram till förbön kunde Tomas nästan inte stå emot.

– Det bara drog, drog och drog. Jag fick uppbåda all kraft för att inte klättra över staketet till pressläktaren och gå fram.

– Det knackade bokstavligen på hjärtat. Och jag hade ju aldrig läst bibeln så jag begrep ingenting.

Efter att ha skrivit en neutral artikel ringde Tomas upp en skolkompis som blivit präst. Han fick förklaringen att det var den helige Ande som knackat på hjärtat.

Yogarum blev bönerum

Nu ville Tomas gå vidare och fick idén att skriva artiklar om Svenska kyrkan på västkusten. Han tipsades av sin prästvän om tre personer att intervjua. En av dem var prästen Bengt Pleijel på Åh stiftsgård i Ljungskile.

– Under intervjun med honom bestämde jag mig för Jesus.

Bengt berättade om hur Gud rört vid konfirmander som strömmade till Åh. Tomas kände sig nyfiken och attraherad.

– Samtidigt var det lite konstigt för mig som inte trodde att Gud fanns.

Men när Tomas fick svar på frågan vad som var kyrkans viktigaste uppgift klack det till.

– Bengt sa: ”Kyrkans uppgift är att hjälpa människor att bli de original som Gud har skapat dem till att vara.”

– När han sa det bestämde jag mig. “Är det detta som det handlar om så vill jag bli kristen. Då vill jag följa dig, Jesus.” Det var ett kristallklart beslut, utan tvekan.

Hemkommen efter intervjun väntade ett litet postpaket på Tomas. Avsändare var en irländsk katolsk munk, Father Victor, som Tomas träffat tio år tidigare på skolan i Kalmar. I paketet låg ett Nya testamente med en hälsning från munken: ”Må du finna Gud i hans Ord.” Herti och Tomas började läsa och yogarummet fick ny funktion.

– Vi gick över till att meditera över Guds Ord i vårt yogarum.

Ny inriktning

Kort tid därefter hamnade paret i en katolsk kommunitet i Wien där alla hjälptes åt med barnpassning, praktiska göromål och pengar.

– Jag har aldrig varit med om ett så starkt nytestamentligt församlingsliv som då, med helanden, mycket lovsång och flödande profetiska tilltal. Det var fantastiskt starka möten och hängivet lärjungaskap.

Tänker praktiskt

Livet fick en helt ny inriktning.

– Väldigt snabbt blev det helt självklart för mig att jag ville inrätta livet efter Guds vilja. Jag är arbetarson och tänker praktiskt. För mig handlade det om vad jag skulle jobba med, hur vi skulle bo och sköta våra pengar, hur vi skulle leva som familj och uppfostra våra barn.

– Det var inte på tal om att våra barn skulle uppfostras på ateistiska dagis.

Tomas, som varit påläggskalv på tidningen Arbetet, hade en strålande karriär framför sig, men lämnade den banan.

Tomas och Herti räknade med att Gud fanns och att han skulle tala till dem om var de skulle bo och se till att de hade vad de behövde.

– Vi har levt i många år utan fast inkomst men Gud har alltid sett till att vi fått de uppdrag vi behövt. Och ibland har pengarna räckt utan att vi förstått hur. Vi fick bilar, ibland gratis, ibland superbilligt. Gud ledde oss och det var oerhört spännande.

Året 1984 kom en brytpunkt för den karismatiska rörelsen inom Katolska kyrkan.

– Vatikanen gav order till den karismatiska förnyelserörelsen i Österrike att bara präster fick stå i ledningen, be för sjuka och så vidare.

Det hände på det årets stora Österrikekonferens och Tomas satt i sporthallen, där konferensen hölls, och grät.

– Jag fattade att nu är det något som tar slut. Det stod hundratals i förbönsköerna, men bara präster fick be. De förlorade något enormt dyrbart inom Katolska kyrkan.

Den inriktning som då började gälla ställde Tomas inte upp på. Mot slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet bodde familjen i Skåne, levde gemenskapsliv och jobbade på heltid med kristen tidningsutgivning och mission. Under ett nytt pass i Wien var de med och drog igång Vineyard i Österrike. Idag är de med i pingstförsamlingen i Vänersborg som är en av huvudförsamlingarna inom New Wine.

– Det är svårt att spekulera i hur livet sett ut utan gudsmötet 1978, men förmodligen hade det blivit karriär i tidningsvärlden, säger Tomas.

– En stor fråga är om jag då hade använt drogerna som jag ägde, men inte tog. Det vet jag förstås inte. Det är inte säkert för jag hade fått med mig mycket vanligt bondförnuft hemifrån. Men risken fanns.

Tomas minns också när en av döttrarna i tonåren sa till honom och Herti: ”Ni hade aldrig hållit ihop utan Gud.”

– Det är svårt för många att hålla ihop äktenskapet, inte minst för viljestarka personer som oss. Hade vi klarat det? Det är nog tveksamt.

Höll på att ”smälla av”

När Tomas var i början av sin trosvandring fick han reda på något som nästan fick honom att ”smälla av”, som han uttrycker det. Det var när han vittnade på ett möte i Betel i sin födelseort Hunnebostrand, dit han letts på märkliga vägar från Österrike. Två tanter satt och grät hejdlöst medan han berättade och Tomas tyckte nog att de reagerade ”överdrivet”. Efter mötet pratade han med dem. Då berättade tanterna att de varit kompisar med Tomas mormor som dog innan han föddes. Tillsammans med mormodern hade de bett för alla kommande barnbarn.

– Innan jag var född, 27 år tidigare, hade mormor legat på knä och bett för mig, i Betel. Jag är övertygad om att det var den nyckel som gjorde att jag hittade Gud.

– Det var något av det största jag upplevt i mitt liv, när jag fick höra om detta. Jag höll på att smälla av totalt!