Morgan Phare växte upp i ett revolutionärt hem i södra Wales, där några av husgudarna hette Marx och Trotskij. Marx devis om att religion är ett opium för folket var något som Morgans socialistiskt övertygade pappa helhjärtat instämde i.

Morgan blev tidigt influerad av sin far och tog åt sig alla hans röda åsikter, och praktiserade dem om möjligt ännu mer hängivet.

– Jag var praktiskt taget född till ateist, konstaterar Morgan som sedan ett par år hamnat i Sverige.

Under sin aktivistiska ungdomstid stod han högljutt och handgripligt upp för den marxistiska ideologi han tidigt indoktrinerats i och vars mål var revolution. Han var inte heller främmande för att använda våld för att upprätta en proletariatets diktatur. Bland annat var han involverad i planer som syftade till att spränga parlamentet i luften. I demonstrationstågen fanns Morgan med i första ledet, han argumenterade och propagerade högljutt och delade ut pamfletter.

– När jag var ung marxist pläderade jag starkt för HBTQ-personers rättigheter, var extremt abortliberal och dessutom hatade jag det borgerliga samhällets familjeideal. För mig var det angeläget att angripa de traditionella normerna, där den traditionella familjen framhålls som samhällets viktigaste byggsten, fortsätter han.

Glöden falnade

Men när han blev lite äldre började den revolutionära glöden falna och han måste tillstå för sig själv att han upplevde en tomhet i allt detta. Hela det ideologiska bygget vilade på en föreställning om att människan i grund och botten är god. När de höga idealen konfronterades med den krassa verkligheten kände Morgan sig besviken och desillusionerad. Motvilligt tvingades han inse att de ideal han så ivrigt propagerade för bara var en utopi, trots alla goda föresatser – När jag började ana vilket mörker som fanns inom mig själv insåg jag att det behövs något mer genomgripande än en revolution i samhället för att förändra den mänskliga naturen. På den tiden använde jag inte ordet synd, men jag insåg att jag inte själv klarade av att förändra de brister som fanns i min karaktär och min livsföring.

När Morgan mer och mer satte sig in i det historiska sammanhanget fick han upp ögonen för hur socialistiska ledare använde sin politiska ideologi för att rättfärdiga de mest avskyvärda brott mot mänskligheten.

– Miljoner människors lidande och död var för dessa cyniska ledare bara ett medel för att tillfredsställa deras omättliga maktbegär, konstaterar Morgan.

Han beskriver sig själv som en person som aldrig gör något halvhjärtat. För att i lugn och ro komma till rätta med sig själv sökte han sig därför så långt bort från civilisationen som han kunde komma. Den ogästvänliga vildmarken i norra Kanada blev hans tillflykt. Han utrustade sig med skidor, tält, konserver, redskap för fiske och jakt och annan basutrustning för att överleva i polartrakternas bistra klimat.

– I vildmarkens oändliga vidder av is och snö fanns det inga arroganta människor, inga som jag behövde imponera på. Där i tystnaden och ensamheten upptäckte jag att det fanns en storhet och skönhet även i denna karga miljö. Ensam med mina tankar började jag fundera på om det möjligen kunde finnas en skapare bakom allt detta. Senare har jag förstått att just fascinationen över skapelsen till slut leder fram till Skaparen av allt detta.

Budskapet landade

I den självvalda ensamheten började Morgans perspektiv på tillvaron uppgraderas från en ateistisk ståndpunkt till ett agnostiskt synsätt. Sedan hände det osannolika att Morgan långt ute på de till synes oändliga vidderna av is och snö träffade på en annan ensam man. Mannen visade sig tillhöra den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Han råkade också vara kristen och berättade för Morgan om vad tron betydde för honom.

– Det gav mig en del att tänka på och när jag tog mig tillbaka till civilisationen igen fick jag lift med en man som också visade sig vara kristen. Han bjöd hem mig på middag och när jag skulle gå gav han mig Nya testamentet. När jag i min ensamhet läste i den, landade budskapet mer och mer i mitt inre och den helige Ande ledde mig till att bekänna min tro på Jesus och omvända mig.

Sedan dröjde det inte länge förrän Morgan började använda sin sociala förmåga på ett annat sätt. När han började dela med sig av sin tro och be för människor till helande fick han se Gud göra under. Han kom tillbaka till Wales, gick bibelskola och evangeliserade under 15 års tid i sitt hemland.

– Herren hade gjort klart för mig att jag skulle evangelisera i tre länder – Wales, Kanada och Sverige. Till Sverige kom jag via Norge och hittills har jag varit verksam här i sju år, främst i norra Sverige, där jag rest runt och presenterat evangeliet. Jag känner mycket för de nordligaste delarna av Sverige, där många församlingar dött ut, och kapell och bönehus har rivits eller sålts.

Mobil anslagstavla

De delar av Sverige som Morgan talar om har tidigare sett väckelser dra fram, men på grund av avfolkningen har många yngre flyttat och kontinuiteten försvunnit. Morgan känner en brinnande kallelse på insidan att motverka detta och därför har han åkt omkring i dessa avlägsna bygder, där avstånden är stora.

– Människorna som bor där behöver också få höra om Jesus och få del av den tro som fanns hos en del av deras förfäder, säger Morgan. För Morgan är detta en kallelse, ett uppdrag som han fått att förvalta.

Ensam eller tillsammans med team har han åkt runt med sin pickup, som fungerat som en mobil anslagstavla. Runtom är bilen full med bibelord som talar om omvändelse, frälsning och förvandling. I dessa glesbygder har Morgan uthålligt förmedlat sitt budskap genom förkunnelse, samtal och evangeliserande litteratur. För Morgan är detta en sådd i tro som han vet kommer att bära frukt i sinom tid – trots motgångar och svårigheter.