Robert Nilssons start i livet var dramatisk. Han föddes 1978 med ett diafragmabråck och svävade mellan liv och död.
– Jag var på väg till himlen, men det var något som drog mig tillbaka. Jag har minnesfragment från min födelse, det måste ha varit änglavakt, säger han.
Bilar, brännvin och brudar
De första åren bodde Robert i Göteborg med sin mamma, pappa och storasyster. Pappa var raggare från Norrbotten uppvuxen i kulturen bilar, brännvin och brudar.
– Mamma kunde inte ta vara på sig själv. När jag var i treårsåldern blev det skilsmässa och pappa fick vårdnaden om mig och min syster, berättar Robert.
Det blev flytt till Iggesund där pappan hyrde en bostad i ett gult hus med bruna soffor, minns han. Det var en positiv tid i Roberts liv, han hade en vän som han lekte med och det var nära till skolan.
– Sedan träffade pappa en ny kvinna som blev gravid och då ändrades situationen för mig. Jag blev det o s e d d a barnet med en pappa som drack brännvin. Min storasyster var alltid prioriterad med kläder och andra saker som jag inte fick.
Robert berättar att hans pappa brände hemma. På sommaren grillades fläskkotletter med potatisgratäng, brännvinet flödade och det var dansband och rock’n’roll.
– Clint Eastwood och James Bond var populära i vårt hem. Så småningom satte vi upp en parabol och kopplade samman våra TV-apparater. När pappa tittade på porr på nätterna kunde jag som ung kille se samma filmer i mitt rum; därför kom jag tidigt in i snusket.
”Black out” vid tolv år
När Robert var tolv år drack han whisky för första gången. Känslan var behaglig, men han kunde inte sätta stopp och det slutade med en ”black out”. I tonåren blev det ölen som tog över.
– Jag trivdes inte hemma, därför flydde jag hemmet. I skolan hittade jag vänner som var i samma situation som jag.
Sporten var en tillflyktsplats för Robert, han började med hockey och innebandy men hamnade så småningom i badminton.
– Jag var duktig och tävlade i dubbel med en kille som fortsatte och blev riktigt bra.
Badmintontränaren var en kvinna som tog Robert under sina vingar. Senare har han förstått att hon var en kristen.
– Hon hämtade mig till tävlingar och såg mellan fingrarna när medlemsavgiften skulle betalas. Jag hade inget stöd hemma av min pappa. Under två år gick jag i samma kläder, en träningsoverall som jag använde hela tiden.
Badminton räddade mitt liv
Robert säger att badmintontränaren räddade hans liv. Trots att Robert ibland kom bakfull till tävlingarna dömde badmintongänget inte honom. De peppade honom att tävla ändå trots att han var påverkad.
– Jag var redan alkoholist och kunde aldrig dricka måttligt. Spriten gjorde att osäkerheten försvann och jag kände mig som Tom Cruise i filmen ”Top Gun”.
Robert fick aldrig nya kläder och kände sig alltid annorlunda. Ibland fick han gamla kläder i en sopsäck. När kompisarna berättade att de varit utomlands kunde Robert aldrig matcha deras berättelser.
Han konstaterar att man inte väljer sina föräldrar. Han tänkte att han aldrig skulle bli som sin pappa.
– Men ändå blev jag det, säger han.
– Hela min gymnasietid höll alkoholen mig i sitt grepp. Jag höll på med idrotten fram till -97, då gjorde jag lumpen och idrotten försvann ur mitt liv.
Parkbänk och droger
Roberts liv rasade, det blev hasch, amfetamin och drickande i kombination. Han jobbade som svetsare i perioder, men livet gick bara ut på att tjäna pengar till sprit.
– Jag har suttit på parkbänkarna med A-lagarna och varit arbetslös. Jag drack till slut varje dag, till och med på söndagar. Alkoholister dricker inte på söndagar, det är en dag man sover ruset av sig, men jag söp konstant. Till slut drog sig folk bort ifrån mig. Jag var ett känt fyllo som lullade omkring på samhället, en som ingen ville veta av, säger han.
Av en händelse fick Robert AA-boken, som är Anonyma Alkoholisters inspirationsbok, berättelsen om Bill Wilson som gick från börsmäklare till alkoholist och som sedan blev frälst.
– Gud började tala till mig och jag kom till insikt om att ”jag är alkoholist”. Det var svårt att acceptera, men jag började gå på AA-möten i Hudiksvall två gånger i veckan. Nu fick jag kontroll över mitt liv och hittade vänner.
En vän i AA-gruppen introducerade honom i fiske, som idag är ett av Roberts stora intressen. Han var nu drogfri under en längre tid.
2011 bodde Robert i Gävle. Han hade flyttat dit från Norrbotten där han bott några år.
– Jag hade tagit ett återfall och var besviken och aggressiv. Det fanns ett behandlingshem nära kyrkan i Gävle där jag skrevs in. Föreståndaren såg min desperation och förklarade att han också var alkoholist men nykter. Han sa bara: ”Hämta din tandborste och kom.”
Bekänn dina synder
Robert poängterar att det är viktigt att bekänna sina synder och berätta om de värsta händelserna i sitt liv. AA-mötena är en viktig process där de som deltar berättar om livet för varandra.
– En av mina terapeuter sa vid ett tillfälle: ”Robert, du ska gå från mänsklig till himmelsk kraft.”
Han berättar under tårar om tillfällen då han i sin ensamhet läst sin Bibel och böjt sina knän.
– Gud har kommit till mig när jag ropat på hjälp och mött mig i min ensamhet.
Vid ett tillfälle blev Robert medbjuden till ett möte i Korskyrkan. Han blev fascinerad av lovsången och bemötandet.
– De som sjöng på estraden strålade och i mötet fick jag frågan om jag ville ha förbön. När jag svarade ja kom nästan hela församlingen och ställde sig runt mig och bad. Det var underbart.
Robert blir frälst
Senare satt Robert på kontoret där han upplevde att han fick ett starkt möte med Gud. Han menar att det var då han blev frälst och upplevde att Gud sa: ”Nu är dina alkoholproblem borta.”
Det gick några år, 2019 döpte Robert sig i baptistkyrkan i Hudiksvall och vid samma tillfälle kom den helige Ande över honom.
– Först var jag på ett dopsamtal med pastorn som skulle döpa mig. När jag sedan stod i dopgraven hörde jag honom säga: ”På Jesu Kristi befallning döper jag dig” kom den helige Ande över mig och tungotalet flödade. Nu förstod jag evangeliet på ett nytt sätt, berättar han.
Så småningom hamnade Robert återigen i Gävle där han gick bibelskola och fick undervisning i Guds ord.
– En oerhört viktig tid i mitt liv. Plötsligt upplevde jag att Gud talade till mig personligt genom sitt ord. Vänner gav mig länkar till undervisning som jag lyssnade på om och om igen.
AA har betytt oerhört mycket för Robert och han har fortfarande kontakt med organisationen. Han känner sig hemma bland dem som går igenom samma saker som han gjort och vill ge dem sitt vittnesbörd.
AA:s levnadsregler
På AA-mötena lärde Robert sig tre fraser att leva efter: Gör rent hus, Tro på Gud och Hjälp andra.
– När man är alkoholist lever man ofta själviskt och bryr sig bara om sina egna behov. Därför har det hjälpt mig mycket att göra något bra för en annan människa.
Robert kom till intervjun i en ny tröja.
– Jag kände att Gud ledde mig till en butik där jag köpte den här fina tröjan. ”Jag ska berätta mitt vittnesbörd i en kristen tidning”, sa jag. ”Kom in med några exemplar, det vore kul att läsa”, sa säljaren.
Robert lever idag ett normalt, drogfritt liv efter regeln att hjälpa andra och ge vittnesbördet om Jesus till den han möter.