– Ända sedan jag var liten har jag haft en genuin tro, och jag var väldigt känslig för det mörka och destruktiva.

Han minns en fredagskväll på fritidsgården då två polare bråkade riktigt hårt.

– Jag blev så bedrövad och sorgsen på insidan att jag sprang hem och storlipade. Jag ville inte se det som hände, säger han.

Han minns att han var fascinerad över att Jesus ska komma tillbaka och tyckte det var spännande med tecknen som skulle ske innan.

– Jag hade stor vördnad över händelsen och att solen ska förmörkas och basuner ska ljuda.

Vid ett tillfälle när Jonathan hade en kompis hemma hos sig, lekte de och hoppade studsmatta. Mitt i leken tyckte han att han hörde en trumpet.

– Då sprang jag in till mamma i köket och ropade: Jesus kommer tillbaka. Min kompis undrade vad jag höll på med, säger han och skrattar.

Stor omställning

När Jonathan gått ur sexan var han tvungen att byta skola. Han hade varit ensam troende i skolan hela mellanstadiet.

– Övergången till högstadiet var en stor omställning. Nya människor och ny atmosfär. Första dagarna gick det bra men sedan blev det jobbigt att vara ensam troende i klassen. Jag fick svåra frågor jag inte hade svar på och ibland skrattade mina kompisar åt mig och sa: Hur kan du tro på det där?

Självförtroendet minskade successivt för Jonathan under högstadiet och han började söka bekräftelse på olika sätt.

– Jag kände att jag var tvungen att sätta på mig en mask i skolan och sättet jag betedde mig på var inte den jag var. Jag följde med strömmen för att få mer vänner.

Kyrkan viktig

Ungdomskvällarna i kyrkan blev väldigt viktiga för Jonathan under den här tiden. Där kunde han vara sig själv och fick hjälp att bevara sin tro.

– Kyrkan var sammanhanget där jag inte behövde ha någon mask. Varje gång ville jag ha förbön och det betydde jättemycket för mig. Idag inser jag hur mycket mina ungdomsledare betydde under de åren. De var mina förebilder.

När Jonathan var 13 år döpte han sig. Han berättar att han inspirerades av sina vänner men att hans ungdomsledare berättade innebörden för honom.

– Dopet var viktigt och jag minns att jag kände mig så påfylld av den helige Ande efteråt. Vi skrattade så mycket och kände sådan glädje.

På ungdomskvällarna fick Jonathan utmaningen att vara med och leda lovsången.En uppgift han tyckte var väldigt rolig.

– Jag spelade gitarr och fick uttrycka mig genom musiken och sången och det hjälpte mig att släppa garden.

Kamp inombords

Puberteten kom sent för Jonathan, inte förrän i början av gymnasiet. Han var liten till växten under hela högstadiet och alla hans vänner växte i kapp honom.

– Till och med den kortaste killen i klassen växte om mig. Jag hade svårt att finna mig till rätta i grabbgänget i skolan som hade en stark machokultur.

Under ungdomsåren fastnade Jonathan i dataspel och kämpade med pornografi.

– På den tiden tyckte jag det var det var jobbigt när mamma och pappa bad på morgnarna. Det var något som gjorde uppror i mig och jag kände att jag hade saker jag behövde släppa, berättar han.

Något satte sig emot, fast innerst inne visste han vad det handlade om – att överlåta sig helt till Jesus.

– Jag hade inte så mycket kunskap och läste inte Bibeln. Vi hade många härliga bönestunder hemma men jag var inte på samma nivå som dem och för ung för att förstå trons innebörd.

Killgruppen blev viktig

Under gymnasietiden fick Jonathan höra talas om en killgrupp där en av hans vänner var med.

– Jag blev inbjuden men gick inte dit, jag kämpade med min självbild och var rädd att behöva sätta på en mask även i den gruppen. Jag hade svårt att komma in i nya sammanhang på grund av min självbild.

Pappa Pelle tog tag i situationen och pushade Jonathan att gå med i gruppen då gick han dit.

– Först var det lite svårt att komma in i gänget med successivt blev jag en av dem. Det var väldigt spontant, vi gick till ICA och köpte lite snacks och sedan gick vi till kyrkan, bad tillsammans, läste Bibeln, någon delade ordet och lovsjöng.

Det betydde oerhört mycket för Jonathan att möta grabbar i samma ålder som hade passion och längtan, det förvandlade honom.

– Jag hade länge haft en längtan att överlåta mig till Gud, nu fick den längtan ett utrymme och blomstrade. Dessutom gick vi på samma gymnasieskola. Det var viktigt eftersom vi såg varandra på skolan.

Befrielse på Youth

2022 var Jonathan med på Youth konferensen på Livets ord i Uppsala. Där fick han ett starkt Gudsmöte som befriade honom.

– Det blev en spontan grej, vi bara fortsatte ute i lobbyn att lovsjunga efter mötet och mina vänner började att be för mig. Jag började störtgråta och har aldrig upplev en sådan befrielse tidigare. Tårarna bara rann, det kändes så bra på insidan.

Den stunden blev Jonathan befriad från pornografin och fick en ännu större hunger efter mer av Herren.

– Vid cirka 17 års ålder började vi gå ut på gatorna för att tala med människor om Jesus. Evangelisationen förvandlade mig helt och hållet. Människofruktan bröts och behovet av bekräftelse försvann, jag insåg att jag redan är bekräftad av Gud.

Hungern efter mer av Guds ord hade startat ordentligt i Jonathan. Han läste Bibeln mycket och skrev ner det han upplevde att Gud talade när han läste.

– Jag kunde tillbringa två timmar med bara några verser. Det var en hunger som drev mig. Till och med på luncherna på jobbet skrev jag mina tankar på post it lappar.

Bibelskola Livets Ord

Nu började Jonathan söka efter bibelskolor utomlands men när två vänner valde Livets ord i Sverige tog han beslutet att gå där.

– Vi har bott tillsammans och nu är två år avklarade. Första året upplevde jag som en utrustning inför andra året då vi fick ta mer ansvar och vara ledare.

Sommaren mellan ettan och tvåan ville Jonathan skapa rutiner för att inte tappa det han fått under första året.

– Många somrar har jag varit på konferenser men efteråt har jag tappat det jag fått. Jag ville inte att det skulle bli så igen.

Rutiner och bön

Sommaren 2024 jobbade han på äldreboende och skapade rutiner för sitt personliga liv med Gud. Han bad för sina arbetskamrater och de människor han skulle möta under dagen.

– Det blev den bästa sommaren i mitt liv. Det skedde så mycket, Jesus blev nästan vardagsspråk på jobbet.

Under sommaren bad han att han skulle få bli en förebild för förstaårseleverna på bibelskolan och ett stöd för dem.

– Så har det verkligen blivit. Jag har fått många fina relationer och växt i ansvar. På våra missionsresor har jag haft seminarier om evangelisation. Jag har också tillsammans med några fler ledare tagit ut förstaårseleverna på evangelisation i Uppsala.

Jonathan betonar att evangelisation först och främst handlar om att älska Herren och människor.

– När jag möter människor utanför kyrkan som jag får kontakt med brukar jag ta deras mobilnummer. Sedan ringer jag och bjuder dem på fika. Då lär man känna personen och kan samtala om livet. Man blir vänner och kan ge dem evangeliet på ett bra sätt.