– Alla möter vi motgångar i livet, ingen slipper undan. I min familj har vi kämpat med både psykisk och fysisk ohälsa, berättar Rebecca.

Vintern 2009 drabbades hon av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) som gav henne panikångest och svåra sömnstörningar.

– När det var som värst kunde jag vara vaken upp till fem dygn i sträck. Jag var livrädd för att få mardrömmar.

När Rebecca började bli lite friskare gav hennes psykolog henne uppgiften att skapa en målbild.

– Det var att jag skulle kunna köra bil själv till ICA, köpa äpplen utan att ha bestämt sort i förväg och sedan åka hem.

– Det är en tydlig påminnelse för mig om var jag har varit och hur långt jag kommit idag. Jag kommer nog alltid att bära med mig en känslighet kring ångestens triggers, men jag har inte haft en panikattack på över ett år.

Ingen känsel i benen

Våren 2017 svimmade Rebecca en dag på jobbet och när hon vaknade upp på sjukhuset var känseln i benen borta.

– Jag minns faktiskt inte så mycket kring den första tiden på sjukhus. Det var en galen period. Allt var upp och ner.

Hon fick genomgå många tester. Rebeccas ben reagerade inte som de skulle, men man kunde inte se varför. Nervsignalerna kom inte fram åt något håll.

– Det spekulerades kring flera diagnoser. Känseln var nästan helt borta och benen visade inga reaktioner på vare sig smärta eller reflexer.

Rebecca kunde varken stå eller gå. Efter flera månader med besök på en mängd sjukhus och hos än fler läkare fanns fortfarande inga svar.

– Ju längre tiden gick, desto mindre hopp fick jag från sjukvården kring att jag någonsin skulle kunna gå igen.

– Tyvärr är det väldigt många som lever med odiagnostiserade neurologiska besvär. Hjärnan är komplex. Men vi kristna har fördelen att vi har kontakt med konstruktören som vet hur kroppen fungerar, säger hon.

För Rebecca var det ännu svårare att tro på att hon skulle kunna bli ångestfri än att hon skulle kunna gå igen.

– PTSD hade styrt mitt liv under så många år, även om jag redan 2017 mådde bättre än jag tidigare hade vågat hoppas.

Hon var sjukskriven i drygt ett år, med fokus på rehabilitering och att anpassa sig till den nya vardagen. Under detta år startade hon Kreativ Tro. Hon hade något år tidigare upptäckt Bible Journaling och var så tacksam för skillnaden som det gjorde i hennes liv.

– Resultatet är över 100 tutorials på Youtube och hemsidan www.kreativtro.se, ett nätverk med 800 svenskar och flera utgåvor av marginalbiblar.

Blodproppar och skilsmässa

Under tiden Rebecca satt i rullstol hade hon väldigt dålig blodcirkulation i benen och det bildades små blodproppar. De lossnade sedan och följde med blodet till lungornas blodkärl där de fastnade och blev lungembolier som

Under nästan fem år var Rebecca rullstolsburen innan hon blev helad i sitt vardagsrum förra året. Även hennes och döttrarnas allergier försvann samma morgon. Men det största beviset på Guds godhet för Rebecca är att han burit henne genom allt. Idag är hon fri från ångesten.

skadade vissa delar av hennes lungor.

– Det blev värre efter att jag hösten 2018 opererade axeln som ständigt gick ur led på grund av den höga påfrestningen.

Hennes kropp klarade sedan inte att bryta ner blodpropparna, vilket gav kronisk lungemboli.

– Jag hade väldigt svårt att syresätta mig under träningar, fick direkt extremt hög puls som inte gick ner igen på många timmar och väldigt låg syresättning i ryggläge.

– Idag blir jag fortfarande lätt andfådd, men det är stor skillnad mot tidigare.

2021 berättade Rebeccas man att han inte orkade mer och ville skiljas. Hon berättar att det kom som en chock även om de hade haft en minst sagt påfrestande tid.

– Sommaren 2021 var tuff, smärtsam och fylld av tårar.

Trots detta har Gud känts närmare än någonsin och burit henne på ett sätt hon aldrig upplevt tidigare.

– Det var som att han fångade upp mig i fallet och försäkrade mig om att han aldrig tänker släppa taget.

Reste sig ur rullstolen

Morgonen den 2 november 2021 satt Rebecca och skrev ett meddelande till sin exman efter att hon upplevt hur Gud talat till henne.

– I ett sms skrev jag att jag förlåter honom. 34 minuter senare kunde jag resa mig upp. Det finns kraft i förlåtelsen.

Helandet skedde under en helt vanlig morgonbön i vardagsrummet. Rebecca läste Efesierbrevet 3:20: ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan be eller tänka”.

– Jag kunde definitivt både be och tänka att Gud skulle hela mina ben. Guds Ande var påtagligt nära, och jag ropade ner mina döttrar.

De bad tillsammans och några minuter efter klockan nio kände Rebecca en märklig känsla i benen.

– Jag bara visste att jag skulle kunna ställa mig upp, så jag gjorde det för första gången på nästan fem år. Sedan tog jag två stapplande steg.

Ena dottern sa att då borde Gud kunna ta bort deras allergier också. Både Rebecca och hennes döttrar hade strikt specialkost. Framför allt dottern Tindra hade en extremt känslig spannmålsallergi.

– Så vi bad för det med. Efter ett par lite försiktiga test åkte vi och köpte pizza för första gången på över ett decennium. Det var underbart!

Intensiv träning

All känsel i Rebeccas ben kom tillbaka under tiden de bad. Sedan började en intensiv träning.

– Gud gjorde den del jag inte kunde och sedan fick jag sätta igång med den del jag kunde, det vill säga träna. Efter så lång tid i rullstol finns det inte mycket muskler kvar, men hela processen har gått på bara några månader med stora framsteg varje vecka.

Rebecca kunde sluta använda rullstolen helt i februari förra året och kryckorna har stått orörda sedan i maj.

– Styrkan är ganska lätt att träna upp, medan balansen, uthålligheten och koordinationen har varit mer utmanande.

Idag klarar Rebecca det mesta, som att cykla, springa några meter, rida, simma och sköta alla hushållssysslor.

– Vi kan äta mat hemma hos andra, köpa halvfabrikat om vi vill, äta ute när vi är på resa. Det var fantastiskt att kunna slänga flickornas specialkostblanketter från skolan.

– Men hur stort och fantastiskt vårt fysiska helande än är, så är det bara en bonus i förhållande till vad Gud gör på vår insida. Hans närvaro, kärlek, tröst och upprättelse är det största. Jesus är den mest oumbärliga personen i mitt liv.

För Rebecca var det som sagt en lång process över flera års tid att bli fri från PTSD.

– Jag är helt fri från mardrömmar och ångesten styr inget i mitt liv längre. Paniksyndromet och sömnstörningarna är borta.

– Gud är god, även när livet inte är det. Hans trofasta kärlek har gett mig det jag behöver för att orka. Gud har gett mig nåd när jag misslyckats och ologiskt stor frid mitt i de allra stormigaste stunderna. Ju svagare jag har varit, desto starkare har han varit åt mig.