Den 8 augusti 2020 blev en oförglömlig dag av fest och lycka för paret Oskar och Jennifer Tjäder. Ett stort antal av deras vänner i församlingen Arken delade deras glädje och förväntan inför framtiden och hade förberett festen på bästa sätt. Som bonus var det också en av sommarens allra skönaste dagar.

Oskar och Jennifer möttes första gången några år tidigare hemma hos Oskar och av deras egen berättelse framgår att den slitna klyschan ”kärlek vid första ögonkastet” inte är någon överdrift. Denna första kväll upplevde de en själarnas samklang som ingen av dem upplevt tidigare. Båda kände spontant att de trivdes tillsammans och hade hur mycket som helst att prata om.

– En gemensam nämnare vi snart upptäckte var att vi båda levde med en känsla av att inte riktigt passa in i tillvaron. Vi kände oss som ’zebror bland hästar’, säger Jennifer. Oskar nickar instämmande, de ger varandra ett snabbt ögonkast och sedan brister de ut i ett hjärtligt skratt.

Hittade en själsfrände

Oskar från Luleå och Jennifer från Halmstad var lyckliga över att helt oväntat ha hittat en själsfrände, en hjärtevän som ingen av dem ville förlora. När de träffades i Oskars lägenhet studerade han andra året på Musikhögskolan, medan Jennifer bara var på tillfälligt besök i Stockholm.

– Jag trivdes egentligen bäst på landet och hade tänkt åka hem igen efter ett par veckor, men nu ville jag bara stanna hos Oskar. Eftersom jag inte hade någonstans att bo föll det sig naturligt att jag flyttade in i Oskars lägenhet. Som sekulariserade svenskar tyckte vi inte det var något konstigt med att bo tillsammans, konstaterar Jennifer.

Oskar hade inte berättat för Jennifer att han en kort tid innan de träffades hade fattat ett viktigt beslut. Han hade bjudit in Jesus i sitt liv, efter att länge ha varit en andlig sökare. Hemma i Luleå hade Oskar blivit bekant med David som var en aktiv kristen. När de träffades samtalade de ofta om existentiella frågor. Oskar konstaterar roat att enligt David fanns allt det människor innerst inne söker, som glädje, frid, ljus och kärlek, hos Jesus.

– Davids standardsvar på alla frågor jag ställde var att Jesus hade lösningen på allt. Jag hade växt upp i en intellektuell miljö och tyckte att hans resonemang var lite väl naivt, men jag bestämde mig ändå för att testa om det var sant. När jag sedan började läsa i Bibeln förstod jag bättre vad som menas med att budskapet om frälsning är en dårskap för världen. Man måste nämligen ta till sig det i tro, förklarar Oskar.

Jennifer berättar att hon växte upp i ett hem med mycket osämja, bråk och otrygghet. Känslig och filosofisk som hon är grubblade hon mycket över de stora livsfrågorna; varför vi lever och vad meningen är med allt.

– Jag hade ingen att prata med om detta och i tonåren ägnade jag mig åt självskadebeteende och hade flera trassliga relationer. Men mitt i allt hade jag tidigt en tro på Gud och talade ofta med honom, men Jesus trodde jag inte på, förklarar Jennifer.

När de flyttat ihop och Oskar berättade för henne att han tagit emot Jesus, kände sig Jennifer på något sätt provocerad av detta. Sin inre frustration projicerade hon på Oskar.

– Jag hade aldrig tidigare mött en sådan villkorslös kärlek och omsorg som den Oskar gav mig. Från mina tidigare relationer bar jag med mig många tråkiga erfarenheter. Med Oskar var allt annorlunda, men jag kände mig utmanad av hans tro på Jesus. Jag kände mig utanför, vilket ledde till diskussioner och slitningar, avslöjar Jennifer.

När Oskar berättade för David att han träffat en tjej och flyttat ihop med henne, dömde han inte Oskar för hans val. Däremot lyfte han fram Bibelns beskrivning av den intima relationen som en ömsesidig överlåtelse, sedan man inför Gud och vittnen gett varandra löften om trohet. Så unga som Oskar och Jennifer var då, kändes tankarna på ett livslångt äktenskap som ett alltför stort beslut att fatta.

Levde isär under två år

Som för så många andra unga par i den situationen verkade det självklart och mest praktiskt att leva i en samborelation. Men Davids ståndpunkt hade gett Oskar något att tänka på och han föreslog Jennifer att de skulle flytta isär en tid för att pröva djupet i deras relation.

Båda medger de att det kändes svårt att ta det steget, för de trivdes ju så bra ihop. Men sedan Oskar väglett Jennifer till en egen personlig tro på Jesus, kändes det inte längre rätt i deras samveten att fortsätta dela lägenhet och säng.

– Själsligt trivdes vi fantastiskt bra ihop och vi hade också en skön fysisk gemenskap, men innerst inne började jag känna en svag bismak av att vi inte hade tagit det hela i rätt ordning. Vi fattade ett gemensamt beslut om att bo på varsitt håll, men trots att vi var överens kändes det ändå så smärtsamt att leva åtskilda att jag grät i flera veckor, erkänner Jennifer.

De levde isär i cirka två år, en tid då de växte i tro och även fick se sin kärlek fördjupas. En kompis på Musikhögskolan förde Oskar i kontakt med Församlingen Arken. När Oskar deltog i ett helandemöte i den församlingen upplevde han att bitterhet och smärta bara lämnade honom. I början var Jennifer mer misstänksam och på sin vakt, tills också hon drabbades av Guds kärlek under en retreat på Arkens församlingsgård Sjöhamra i Roslagen.

Kärleken höll

När Jennifer sedan gav sig i väg på en längre resa till Nya Zeeland, utsattes deras kärlek för det verkliga eldprovet, och kärleken höll även för den påfrestningen.

– När jag inte kunde bärga mig längre, överraskade jag Jennifer när jag kom på besök hos henne på andra sidan jordklotet, säger Oskar med ett leende. Vi campade ihop och det väckte en hel del uppståndelse på campingen att vi som såg så kära ut bodde i varsitt tält.

I frikyrkliga sammanhang har det på senare tid debatterats om samboförhållanden. I debatten har det framförts av vissa att det kan vara nyttigt att testa hur man passar ihop, innan man fattar ett så avgörande beslut som att gifta sig. Det håller inte Jennifer och Oskar med om. Erfarenheten har lärt dem att det ligger ett stort värde i att lägga ner sitt eget begär för att fördjupa relationen på alla plan.

Stort och livslångt beslut

– Att gifta sig är ett stort och livslångt beslut och inget man kastar sig huvudstupa in i. När vi som individer har vår trygghet i Gud och oss själva har vi bättre förutsättningar att utvecklas i en relation, där vår tro är den gemensamma grunden. När Oskar friade var jag redo för äktenskapet och därför blev vårt bröllop en av våra livs allra vackraste dagarna hittills, reflekterar Jennifer.

Båda försäkrar de att de inte är några blåögda romantiker, som tror att de likt sagornas prins och prinsessa ska ”leva lyckliga alla sina dagar”.

– Livet växlar, men när stormarna kommer kan vi vila i det beslut vi fattat och våra löften inför Gud. Vi känner trygghet i beslutet vi fattat och de löften vi gett varandra inför Gud och redo att möta livet tillsammans, konstaterar paret Tjäder, och utbyter en kärleksfull blick av samförstånd.