Peter och Catarina träffades genom gemensamma vänner på en kristen konsert. Det var på Skara Sommarland midsommarafton 1991. Under nästan ett år hade Peters familj bett att han skulle träffa en livskamrat, eftersom de yngre syskonen var på gång att gifta sig eller redan gift sig. Peter tyckte att Catarina var en bra tjej, men att det nog inte skulle bli något eftersom hon bodde i Uddevalla, långt från Älmhult.

Några veckor senare möttes de igen på Hörby marknad tillsammans med vännerna. Sedan sågs de en helg i augusti på en pingstkonferens. När de skildes åt på söndagen sa de inget om att hålla kontakten.

Catarina hade fått ett erbjudande från en annan kille som tyckte att de skulle passa bra ihop.

– På onsdagsmorgonen innan jag skulle gå till jobbet bad jag: ”Den jag ska gifta mig med ska ringa innan klockan sju ikväll”.

Men inget hände under hela dagen och Catarina skulle iväg senare på kvällen.

– Ingen ringde förrän fem i sju. Då hade Peter lyckats hitta mitt telefonnummer och ringde just då.

Pratade i nio timmar

Samtalet varade i 20 minuter. Catarina blev försenad dit hon skulle, men det gjorde inget. Även på torsdagen och fredagen pratades de vid, men det var måndagen som blev extra speciell.

– Peter ringde kvart i fem och sedan pratade vi i nio timmar. Det var 19 augusti 1991. Vi bestämde oss för varandra i telefonen.

– Av någon märklig anledning blev vi ihop över telefon och så kom han upp till Uddevalla på fredagen.

De träffades sedan varje helg, antingen i Uddevalla eller Älmhult.

– Jag tycker distansförhållande är att föredra för det enda sättet vi kunde umgås på i veckorna var att prata i telefon. Vi lärde känna varandra på det sättet.

Samtidigt var de dåliga på att kommunicera på djupet och var rädda för att såra varandra om den ene inte höll med om något.

När de varit tillsammans i tre månader blev det förlovning, och i maj 1992 bröllop.

– Redan året därpå föddes Linus, vårt första barn, och helt plötsligt hamnade allt fokus på honom, berättar Catarina.

Det blev som en chock för Peter.

– Jag trodde att jag var allt i Catarinas värld och att hon var allt i min. När vi fick barn kändes det som om fokus plötsligt var 90 procent på barnet och 10 på mig, berättar Peter.

– Det var en jobbig tid för mig. Samtidigt som jag var självkritisk och förstod att det inte var konstigt, gjorde det lika ont i hjärtat ändå, fortsätter han.

Men Peter accepterade situationen och sedan lärde de sig att hantera relationen.

– Jag tyckte att vi hade det bra ändå och det dröjde tre år innan nästa barn kom.

Blev arbetslös

Peter arbetade på mekanisk verkstad och de köpte ett hus som skulle renoveras, men 1997 blev Peter arbetslös.

– Det blev extremt tufft ekonomiskt och svårt att få allt att fungera, berättar de båda. När paret började ge tionde märkte de en väsentlig skillnad i finanserna. Människor de inte kände kom med pengar till barnens kläder och skor eller knackade på och lämnade över påsar med mat.

– Vi fick se de här häftiga miraklerna. På ett sätt var det inte gigantiskt med pengar, men vi lärde oss förtrösta på Gud, säger de.

Peters pappa tog över ett tryckeri i Sävsjö. Då blev Peter och hans bror erbjudna att driva det, och det fanns ingen tvekan.

– Jag hade aldrig sett en tryckpress i hela mitt liv, men det kändes spännande att driva något eget, berättar Peter.

Men jobberbjudandet innebar att pendla tre timmar om dagen. Familjen hade nu två barn till, Christoffer och Olivia som var nyfödd efter en svår förlossning. Efter en lång arbetsdag var Peter trött och sliten, men hemma väntade en lika trött Catarina som fick ta hand om barnen och hemmet.

– Jag tänkte att jag fick ta så mycket ansvar hela tiden och sköta allt hemma; tvätt, disk. Allt kretsade kring barnen, berättar Catarina.

Saknade närvaron

Det var mycket att hålla reda på och även om Peter alltid varit stöttande och uppmuntrande var det tufft.

– När jag kom hem var det inte öppna famnen, utan jag skulle ta barnen och göra det ena och andra. Hon behövde verkligen ett break, berättar Peter.

Det Catarina saknade var hans närvaro. Till slut gick det så långt att hon kände sig som en ensamstående mamma.

– Tankarna kom att jag lika gärna kunde vara ensam, säger Catarina eftertänksamt.

Några uppmuntrade henne att lämna äktenskapet, men samtidigt fanns löftet där om evig trohet.

– Jag ville vara någon som det gick att lita på, men hade tankarna fortsatt hade det blivit jobbigare i äktenskapet, fortsätter hon.

Catarina tittade på kristen tv och Joyce Meyer har varit en förebild. I ett program talade hon om självömkan.

– Jag kände igen mig i så mycket som hon talade om. Och Gud sa till mig: ”Du behöver göra upp med självömkan”.

– Jag var osäker på mig själv och det hade gått över i att jag tyckte synd om mig själv.

Catarina bestämde sig för att försöka tänka annorlunda och bad till Gud om hjälp. Det var ett aktivt beslut om vilka tankar som fick gro och finnas.

Lärde sig kommunicera

Under processens gång lärde Peter och Catarina sig att kommunicera och de hade långa diskussioner på kvällarna.

– När vi väl kom igång så blev det mastodontsamtal. Vi har aldrig skrikit åt varandra eller sagt saker som vi fått ångra, berättar Catarina.

De bad tillsammans, något som förde dem närmare varandra. Samtidigt tyckte Peter att det var jobbigt att vara transparent, visa alla känslor och säga sin egentliga åsikt.

Han lät Gud verka i Catarina och la sig inte i processen, även om han hade kunnat.

– Jag litade på Gud och gav honom full kontroll, berättar Peter.

Efter några år flyttades tryckeriet ner till Älmhult och paret hade förstått vikten av att vårda relationen för att kunna vara bra föräldrar. De bad Gud om mer kärlek till varandra och var måna om att hitta tid tillsammans. De lunchade ihop varje dag.

– En helg per termin åkte vi iväg och släppte föräldraskapet. Vi växte samman mer och mer, berättar de.

De såg varandras styrkor och svagheter och stöttade upp där det behövdes istället för att klaga. Nu kunde Peter var hemma och ta hand om barnen när Catarina var ute och ledde lovsång.

Växte i ansvar

Catarinas process med att tänka och tala positivt styrktes genom ansvarsfulla befattningar i arbetslivet. Hon har exempelvis varit biträdande butikschef på Lidl och säljare på Kyrksajten, och även programledare på Kanal 10 och ansvarig för kanalens ekonomi.

– De bitarna har medverkat i hela processen. Gud har tagit mig på en extrem resa, berättar Catarina.

Peter och Catarina återkommer ofta till att de är varandras bästa vän.

– Catarina är inte bara min äkta hälft, utan också min bästa kompis.

Rådet de vill ge till nygifta och andra par är att prioritera relationen.

– Det är vi mot världen. När barnen är utflyttade är risken större att man inte har något gemensamt annars. Det är ett tips vi har, gå ut på dejt eller på bio.

– Det är ingen självklarhet mitt uppe i barnuppfostran, men det är också vad experterna rekommenderar.

Ett annat tips är att inte bara slänga ur sig något utan tänka på hur det sägs.

– Säg inte bara första bästa tanke. Det är viktigt att vara lite disciplinerad och tänka efter.

Idag arbetar de ihop på tryckeriet och är förundrade över hur allt har löst sig till det bästa.

– Kan man ha det så här bra? Det är Guds nåd och välsignelse. Vi är inte färdiga med huset, men de största bitarna är på plats.



Catarina och Peter Claesson

Ålder: 51 och 57 år

Träffades: 1991 Varit gifta i 30 år Fyra barn, födda 1993, 1996, 2000 och 2002

Hundar: Spiken och Chilli