Hon var på toppen av sitt liv, var gift, hade tre barn, ett fint hus, en bra utbildning och arbete som egenföretagare när livet kraschade.

– Jag tyckte att jag hade allt en människa kan önska sig, säger Johanna Bjurenstedt Gustafsson. Jag upplevde en frihet. Allt var ordning och reda, tyckte jag.

– Jag tyckte också att jag hade gjort upp med min bild av Gud från barndomen. Jag minns att jag stod på vägen utanför mina svärföräldrars hus och tänkte: ”Nu, Gud, är jag på rätt plats i livet.”

Skavlan på tv

Några veckor senare hade hon kräftskiva hemma i familjens hus. Av någon anledning var tv:n på, programmet ”Skavlan”. Richard Dawkins, evolutionsbiolog, var på plats och talade om ”illusionen av Gud”. Björn Ulvaeus från popgruppen Abba var också där. Programmet gick liksom vid sidan av vad som hände under kräftskivan, ändå snappade Johanna upp vad som hände och sades.

– Jag vet inte om det var Björn Ulvaeus eller Richard Dawkins som sa att ”allt som är skapat är skapat av sig självt”, säger hon.

– Där hände något, jag vet inte vad det var som tog tag i mig.

Nästa morgon var hon uppe i köket, satte på kaffet och gjorde en deg till bullar. När hon stod framför bulldegen var det som att det sa klick i hela kroppen.

– Jag kände någon slags existentiell svindel, som att jag sögs ner i ett hål där det inte fanns någon botten, berättar Johanna.

– Jag tänkte att det var panikångest, för det hade jag haft innan och lärt mig att hantera det.

– Det påminde om panikångest, men släppte inte. Det gick djupare.

– Det kändes som att tid och rum gick ihop, liksom försvann, berättar hon.

Släppte inte

Den känsla som uppstod i den stunden släppte inte taget om henne. Den fortsatte in i veckan när hon började jobba med sitt företag. Den höll i sig. Det var en ny känsla i livet, ett mörker som hade tagit sig in och som påverkade hennes syn på tillvaron.

– Jag kunde stå i rummet där jag jobbade, titta upp i taket och tänka: ”Om hundra år finns inte denna ljuskrona eller alla dessa guldhandtag.” Eller: ”Varför ser alla människor så glada ut, när vi ändå ska dö?”

Hon började ställa de existentiella frågorna ”Vem är du, Gud”, ”Hur kan någonting bli till ur ingenting?”

– Jag kände en otrolig skam över att jag hade börjat tänka sådana här tankar, samtidigt som jag hade det så bra på många sätt, berättar hon.

Men mörkret släppte inte. Hon började söka på nätet om depression, utbrändhet eller ”gå i väggen”. Inget stämde.

– Det blev att jag tog ner en bok ifrån bokhyllan istället, ”Bildfaktorn” av Magnus Malm. Den handlar om hur vår syn på livet, oss själva och Gud är täckt av bilder, som formats av andra, berättar hon.

– Jag levde i den boken. På något sätt fick jag ett språk för vad det var jag upplevde.

– Jag började förstå att mitt liv var uppbyggt av bilder och att de var de bilderna av mig och av Gud jag levt med och som plötsligt krossades, säger hon.

Starten på sökande

Det blev starten på ett nytt sökande för henne. Hon jobbade med sitt företag så mycket som krävdes, men resten av tiden levde hon helt och hållet med Bibeln.

– Jag började ställa frågorna ”Vem är Gud? ”, ”Vad är poängen med Jesus?”, ”Vem är den helige Ande?”.

– När jag kom in i Bibeln på det här sättet var det som om en helt ny värld öppnade sig, säger Johanna.

Men tiden var mörk. Hon mådde mycket dåligt. Det var två månader av intensivt sökande.

På hösten, någon månad före jul, i en rondell i Västra Frölunda utanför Göteborg, sa hon till slut till Gud som en bön: ”Gud, förlåt mig att jag trott att jag har varit livets nav och att jag kan skapa liv i kaos.”

– I efterhand låter det väldigt tillrättalagt, säger hon, men det var så jag sa det då. Vad jag menade var att jag var redo att släppa kontrollen.

– Det blev min syndabekännelse. Jag behövde inte göra den för Guds skull, men för min skull. För att jag skulle bli fri.

– Den bönen blev den egentliga vändpunkten för mig, säger hon.

Ny riktning

Väl hemma igen tog hon beslutet att gå i en annan riktning.

– ”Jag vill tvätta andras fötter”, sa jag till min man, berättar hon. ”Jag vill lära mig mer om vem Gud är.” Hon avvecklade sitt företag.

– Jag kände att jag hade fått en ny inriktning, ett nytt sinne. Jag gick omkring och sa: ”Jag har blivit ’frälst’, trots att jag ju varit kristen innan, men jag kände mig räddad och fri.

– Jag tänker ofta på Nikodemus i Bibeln ”om att födas en gång till”. Det var det som hände mig. Min inre syn blev förändrad, allt fick ett annat perspektiv, konstaterar hon.

Helt plötsligt kom musiken tillbaka till henne. Flera år före vändpunkten hade Johanna Bjurenstedt Gustafsson varit med i Fame Factory, en svensk reality tv-serie i form av en musiktalangtävling med Bert Karlsson.

– Jag fick flera erbjudanden efteråt som jag tackade nej till. Jag tänkte då att det här var den chansen jag fick med min musik.

Nu kom musiken tillbaka och hon började skriva om friheten och det nya liv hon fått. Hon hade massor av idéer hon ville förverkliga.

– Men innan dess kände jag att jag ville ha ännu mer kunskap om Gud, säger hon.

Sjunger och talar

Hon började läsa teologi och arbetade också för Radiohjälpen och Världens barn som samordnare för Region Väst och dess kranskommuner. I samband med det kom hon i kontakt med Ewa Bylander, VD på Gullbrannagården utanför Halmstad. Efter att ha arbetat tillsammans med Ewa med att planera sommarmånaderna där sa Ewa: ”Men Johanna, du ska ju bli pastor.”

Ytterligare någon bekräftade sedan detta för Johanna.

Hon ansökte till Teologiska Högskolan i Stockholm och slutförde utbildningen.

Annat liv

Idag har hon ett annat slags liv. Hon arbetar som pastor i Equmeniakyrkan i Sävedalen, men skriver också musik och är ute och sjunger och talar.

– Skillnaden idag mot tidigare är att jag är mycket tryggare. Jag är trygg i att det finns något utanför mig själv som tar emot. Det spelar ingen roll vad som händer mig, jag är i Kristus. En av mina låtar handlar just om detta, ”Ur skärvorna”, om upptäckten att Gud aldrig varit tyst, utan att han alltid varit nära mig.

– Jag har också fått en annan känsla för att jag är en del av en större berättelse. Innan var det jag som bjöd in Gud i mitt liv, nu är det jag som vill dras in i hans cirkel. Jag ser på mig själv i ett större sammanhang och det ger mig större frihet. Jag känner inte behovet av att självförverkliga mig själv på samma sätt. Idag är min längtan att lära känna Gud bättre, att leva med Jesus och få gå i hans fotspår.