Jan-Erik och Gunnel träffades i juni 1960 och har känt varandra i snart 62 år. Jan-Erik hade fått frågan att köra ungdomar till en fäbodvall i Ullånger på Höga Kusten och sa ja till uppdraget.

– Jag tror att det var Guds ledning att jag kom dit annars hade jag aldrig träffat Gunnel, säger han.

Gunnel var imponerad av Jan-Erik eftersom han hade bil, även om hon tyckte att han var lite för gammal för henne.

– Han var sprallig och rolig och snygg förstås och så hade en han ju en svart folkvagn. Det var stort och jag blev kär, säger Gunnel.

– Gunnel var glad och vacker så jag tog mod till mig och frågade om jag fick skjutsa hem henne.

Det blev ett ja på den frågan och i slutet på sommaren var Gunnel och Jan-Erik ett par.

Förlovade och gifta

När de träffades var Jan-Erik 23 år och arbetade på järnvägen i Gävle och artonåriga Gunnel gick på EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) folkhögskola i Skellefteå där hon så småningom tog en realexamen.

– När jag gick på folkhögskolan och under tiden jag utbildade mig till tandsköterska i Umeå skrev Jan-Erik ett brev till mig varannan dag. Jag hann inte svara på alla men postverket måste ha tjänat mycket på hans brevskrivande, skrattar Gunnel.

1962 förlovade de sig men bodde långt ifrån varandra under fyra långa år. I juni 1964 var Gunnel färdig tandsköterska. I juli samma år gifte de sig och flyttade till Sundsvall.

– Jag är säker på att det var Gud som förde oss samman och att vi är ett par idag. Jag hade aldrig åkt till Ullånger den där dagen om jag inte fått frågan att skjutsa ungdomarna, säger Jan-Erik.

Barn och missfall

Familjen Morén har tre barn. Det första kom snabbt.

– Annika kom nio månader och tre dagar efter bröllopet och sedan föddes Torbjörn 1967, säger Gunnel.

Efter det andra barnet fick Gunnel ett missfall. En granne som är sjuksköterska kom och hjälpte henne till sjukhuset.

– Jag tänkte att ett missfall kan man ju få utan att det är något speciellt med det.

Efter en tid blev Gunnel återigen gravid men förlorade också det barnet i ett missfall. Det tog djupare och var sorgligare. Länge var hon ledsen och påverkad.

– Efter det andra missfallet var det svårt att se henne så ledsen och vi kunde inte dela sorgen öppet med andra eftersom det var tabu på den tiden att tala om sådana saker, säger Jan-Erik.

– Du bär på ett liv som du vill ha, liv och död kommer så nära, men man blir lite ödmjukare, säger hon.

– Jag vet att liv som skapats finns någonstans, jag vet att vi har två barn som väntar på oss i himlen, säger Gunnel.

Anders föds

Chefsgynekologen i Sundsvall sa att det säkert inte var något fel på Gunnel trots att hon fått två missfall men gav dem ändå rådet att vänta ett tag med att få barn.

– Efter tio år blev jag gravid igen och fick då en undersökning av samma gynekolog som lugnade mig och sa att allt såg fint ut.

Så småningom föddes Anders som en gåva från himlen till stor glädje för Gunnel och Jan-Erik. Idag har de åtta barnbarn och ett barnbarnsbarn. I juli väntar de ännu ett.

Råd och visdomsord

På frågan hur de kunnat hålla samman sitt äktenskap under så lång tid svarar de att de lovat varandra att hålla ihop och aldrig grubblat över utvägar.

– Min pappa gav mig ett visdomsord, han sa att den du gift dig med är den rätta för dig, säger Jan-Erik.

– Han står ut med mig och är den rätta för mig, det finns inget grönare någon annanstans, säger Gunnel.

De menar att förlåtelse är en nyckel i ett förhållande.

– Min far sa till mig att jag aldrig skulle somna eller lämna hemmet och vara osams med min fru. Det var ett vist råd.

– Jag kan väl vara sur någon halvdag men sedan säger vi förlåt, säger Gunnel.

Jan-Erik och Gunnel menar att de aldrig haft några högtflygande planer för sina liv utan uppskattat det enkla och naturliga.

– För oss har det varit viktigt att ha roligt tillsammans och bjuda på sig själv. Vi tycker om att umgås med vänner men ser varandra som den bästa vännen.

Mer av Jesus

Gunnel och Jan-Erik kommer från kristna hem och har haft fina förebilder i sina föräldrar som de är glada för. De växte upp i Nordingrå på Höga kusten och håller fast att detta är landets vackraste bygd.

– Vi ser att den välsignelse som vilade över våra föräldrahem har följt oss och våra barn.

De växte upp i en miljö där de flesta var kristna omkring dem men senare i livet växte hungern efter mer av Jesus.

– Vi var båda barndöpta men längtade efter att få vuxendöpas. Vi ville döpas efter att vi tagit ett eget beslut.

För Gunnel var vuxendopet en viktig milstolpe.

– Det var en påtaglig upplevelse för mig, jag kände mig som en dunboll i flera dagar.

Efter en tid blev båda fyllda av den helige Ande och tungomålstalade. Gunnel blev andedöpt på ett fjällläger och Jan-Erik fick ta emot den helige Ande under en konferens i Stockholm.

– Jag hade velat ta emot Anden länge utan att det fungerade för mig. Jag var också osäker på min frälsning ibland och kämpade med tankar kring Jesus återkomst, säger Gunnel.

Vid ett tillfälle under lägerveckan fick hon förbön och började tala i tungor.

– Tungan började hoppa på mig och på en sekund visste jag att jag var frälst.

Jan-Erik gick fram i den stora sporthallen och där fick han sitt tungotal.

– Jag kände inget just då men dagen efter kände jag att det hänt något i min kropp.

Äldre och aktiva

Gunnel och Jan-Erik upplever att de på äldre dagar är oerhört tacksamma över varandra. De njuter över att vara tillsammans och uppskattar att alltid ha en vän att tala med.

– Jag upplever att ju äldre man blir ju närmare kommer man varandra, säger Jan-Erik.

– Jan-Erik har ett så gott hjärta och under livet har jag sett hans trofasthet och ärlighet. Han är en person som håller vad han lovat och är hjälpsam.

Gunnel är musikalisk, hon har varit lovsångsledare under 25 år. Nu sjunger och spelar hon för sin man.

– Det är en sådan glädje att höra Gunnel sjunga och spela, hon har en sådan utstrålning och är full av kärlek, inga ord räcker till, säger han.

I dagarna befinner de sig i en tid då människor blir frälsta och döpta i den församling de tillhör. Den andliga rörelsen känns av i andra församlingar också, berättar de.

– Det är full fart med nya människor på våra möten, så det blir lite rörigt, säger Gunnel och skrattar.

Jan-Erik är 85 och Gunnel är 79 år och känner att de tillhör de äldre men vill inte vara bromsklossar för det som sker i församlingen utan de vill välsigna.

– Jag tror att vi kan skapa trygghet genom att finnas där som andliga föräldrar. Vi önskar att det som sker ska ske på Guds villkor, inte våra.

De älskar sin församling med fel och brister och konstaterar att man inte får bli så from att man inte kan ställa sig vid diskbaljan.

– Vår dröm är att få vara friska och hålla på så länge det går.