Dibora och Niklas träffades första gången 2019 på ett bönemöte. Dibora hade fått ett budskap från Gud som hon bad ut i bönesamlingen på sitt eget språk.

– Jag attraherades av hennes renhet och kände att hon var något extra, säger Niklas.

Hon hade kommit till Sverige från Eritrea tillsammans med sin mamma och tre syskon. Familjen splittrades och livet i Eritrea blev ohållbart eftersom mamman är bekännande kristen och har suttit i fängelse för sin tro.

– Mamma var gravid när hon fängslades men eftersom hon väntade barn kom hon ut efter en månad, berättar Dibora.

Möttes i kyrkan

Innan Dibora och Niklas blev tillsammans möttes de på möten och i ungdomsgänget i kyrkan.

– Jag trodde att Niklas kom från Latinamerika och vi pratade bland annat om mat från mitt hemland.

Niklas fick Diboras nummer av en kompis i kyrkan och de startade en sms-kontakt.

– Vid ett tillfälle frågade jag henne om jag fick hämta henne efter jobbet. Det var första gången vi var ensamma, berättar Niklas.

Dibora kände sig lite obekväm att sitta i samma bil som Niklas.

– Vi kände ju inte varandra, säger hon.

Kontakten med Diboras familj etablerades i kyrkan.

– Jag blev vän med hennes lillebror som har en diagnos. Vi fann varandra och lekte och jag tog ett initiativ att hjälpa Aster, Diboras mamma med avlastning, säger Niklas.

Detta blev vägen in i Diboras familj för honom. Han besökte dem, hjälpte systrarna med läxorna och lekte med lillebror.

– Vi fick inte träffas ensamma och jag kände respekt för Aster som skyddade sin dotter.

– Vid besöken hos familjen umgicks jag först med familjen och åt middag, innan Dibora och jag fick omkring 20 minuter ensamma innan jag åkte hem.

Blev ett par

Niklas växte in i familjen och Diboras mamma fick tid att lära känna Niklas. I augusti 2019 blev de ett par.

– Så småningom kunde vi gå ut ensamma. Vi besökte Niklas föräldrar, gick på promenad eller gick på restaurang men vi var alltid noga med att komma hem i tid, berättar Dibora och Niklas.

– Min familj är inte kristen och jag hade inte tidigare haft så nära kontakt med en kristen familj. Vid ett tillfälle upplevde jag speciell kärlek från hennes mamma.

Strax innan pandemin bröt ut blev Niklas sjuk och fick antagligen covid19 när han var hos familjen för att ta hand om lillebror. Han blev totalt utslagen och låg i soffan utan att kunna ta sig hem.

– Då tog Aster hand om mig, lät mig andas in ånga med apelsiner och lät mig sova över hos familjen eftersom jag var så sjuk.

– Jag var lite irriterad eftersom jag fick sova i samma säng som min syster den natten, säger Dibora.

Förlovning och giftermål

I slutet av året blev det uppehåll ett tag i relationen men i februari 2020 var de tillsammans igen och Niklas frågade Dibora om hon ville bli hans fru och hon svarade ja.

– Den 7 mars förlovade vi oss och hade en riktig förlovningsfest, den 10 juni 2020 gifte vi oss. Det var en vacker dag, berättar de.

Efter bröllopet var de lyckliga och hade fått en fin lägenhet. Dibora pluggade och båda jobbade.

Så småningom började Niklas och Dibora bråka. I början av förra året blev det värre och värre och till slut blev situationen ohållbar. Gamla livsmönster började ge sig till känna hos Niklas som är tio år äldre än Dibora. Han var pressad, arg och talade inte sanning på grund av omständigheter på sitt arbete. Dibora blev sårad och besviken vilket förstörde deras relation.

– I slutet av mars flyttade jag till min mamma och i april hämtade jag mina saker. Vår relation var så illa att det kunde tagit helt slut, berätta Dibora med tårar i ögonen.

Niklas var förkrossad. Han hade haft motgångar med att få arbete och mådde inte bra. En vän började be tillsammans med honom och fick bibelordet ”Vad Gud har sammanfogat ska människan inte skilja åt” (Mark 10:9).

– Jag kände att jag måste ta tag i mitt liv och börja söka Gud med en annan inriktning. Jag och min vän började göra anspråk på ordet han fick och bad ut det över vår situation.

Den 14 april fick Niklas jobb, samma datum som han döpte sig på för några år sedan. Det jobbet har är nu ett fast jobb.

Kristen rådgivning

– För mig var allting svart men vi beslutade oss för att tala med vår pastor som hjälpte oss till en kristen äktenskapsrådgivare, säger Dibora.

Rådgivaren var brutalt ärlig och ställde sig inte på någons sida. Han förklarade för dem att äktenskapet inte kommer att vara perfekt utan är ett samspel där två människor ska komplettera varandra.

– Vi fick hjälp att se bibelns syn på äktenskapet och rådgivaren lät mig inse att jag var tvungen att vinna tillbaka Diboras tillit, säger Niklas.

De fick verktyg att jobba med och idag tackar de Gud för församlingen och att de faktiskt bad om hjälp. Efter cirka sju besök hos rådgivaren med både enskilda och gemensamma samtal kunde de gå vidare tillsammans.

– Det vi förstått är att det viktigaste är att bevara kommunikationen och att förlåta varandra. Aldrig dölja någonting utan vara öppna och ärliga, säger de.

Niklas och Dibora konstaterar att det är lätt att ge upp en relation när det blir så jobbigt men ger rådet att först ta hjälp, innan man ger upp.

– För oss är det oerhört viktigt att ha en församling bakom sig som kan ge råd, be och stödja.

Gravid och missfall

Ganska snart efter att Dibora flyttat hem igen blev hon gravid men fick missfall. En jobbig tid med många tankar, berättar hon.

– Vi fick då rådet av en kvinna i församlingen att ge barnet ett namn. Det fick bli Noa även om vi inte vet barnets kön. Det blev en hjälp att sedan kunna vi gå vidare.

Idag är Niklas och Dibora återförenade och bor i sin fina lägenhet. De är återigen gravida och Dibora håller om sin fina mage. I september är det nya barnet beräknat och tacksamheten lyser i bådas ögon. De ser med hopp mot framtiden nu när deras omständigheter har stabiliserats.

– Det är en trygghet att vi alltid kan be när vi hamnar i svåra situationer, säger Dibora.

– När de grå dagarna kommer måste vi söka Gud, och bryta vardagen med något trevligt inslag i livet. En promenad, en fika eller någon annat vi gillar att göra, säger Niklas.

För Niklas är Dibora en gåva från Herren och han vill ära henne med bibelordet från Ordspråksboken 19:14 ”Gård och gods är ett arv från fäderna men en förståndig hustru är en gåva från Herren” Deras råd till den som kämpar med sin relation är, att inte ge upp innan man först sökt hjälp. För Gud är ingenting omöjligt.