Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Sören och Britten översatte Bibeln på Papua Nya Guinea

Eva Ruderstam | 20 okt , 2016
I 43 år har Sören och Britten Årsjö levt i Papua Nya Guinea, där de arbetat med bibelöversättningar till två olika stammar. Sedan ett år är de tillbaka i Sverige – som pensionärer. – Det var faktiskt lite jobbigt att komma till Sverige. Det känns som att man lever i ett parallellt samhälle, säger Britten.
Soren_och_Britten_oversatte_Bibeln
Sören Årsjö är uppvuxen i en familj där den kristna tron var självklar. Men det var först i gymnasieåldern som han verkligen kände sig säker på att han var ett Guds barn.
– Jag skulle hålla ett personligt bibelstudium under en sommarkonferens. När jag skulle planera det ville jag börja med att be till Gud. Men så kom tanken att jag kanske inte var ett Guds barn ännu. Så jag bad först vad jag nu kallar en garderingsbön: ”Du ser Herre att jag inte är helt viss om att jag verkligen tillhör dig. Därför ber jag just nu att Du ska ta hand om mitt liv och göra mig till Ditt barn”.
– Det var först efter den bönen som jag upplevde frälsningsvisshet.
Britten gick i samma klass som Sören, på kemilinjen på Tekniska Gymnasiet. Hon hade inte alls någon kristen bakgrund, utan fick höra evangeliet första gången av Sören.
– I skolan skulle vi hålla ett offentligt tal inför våra klasskamrater.
Jag valde att visa ”broillustrationen” om frälsningens väg. Det var första gången som Britten hörde evangeliet.
Så småningom kunde jag koppla ihop henne med en tjej och de hade bibelstudier ihop under ett helt läsår. Det ledde fram till Brittens frälsningsupplevelse.

Ja till liv som missionär

Sören insåg tidigt att han ville arbeta som missionär. När Sören och Britten blev ett par ingick ett framtida missionärsliv i planerna.
– Jag friade till Britten genom att fråga om hon kunde tänka sig att bli missionärshustru. Och tänk, hon sa ja direkt!
Sören och Britten gifte sig i januari 1967. Först tänkte de sig en framtid som ”traditionella” missionärer inom sitt samfund, men så kom de till ett möte där Wycliffe/Folk och språk berättade om det stora behovet av bibelöversättare.
– När vi hörde om bibelöversättning för dem som aldrig hade hört Guds ord berördes våra hjärtan väldigt starkt. Jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att alla folk ska ha tillgång till Guds ord på sitt modersmål, säger Sören.
Paret gick bibelskola i Sverige, men också Wycliffes kurser i lingvistik. 1972 reste de, tillsammans med sitt äldsta barn Laila, ut till Papua Nya Guinea, strax norr om Australien. Där har även de yngre syskonen Marsha och Mikael vuxit upp.
– När vi åkte till Papua Nya Guinea visste vi att det här var på livstid. Min oro handlade framför allt om ekonomin, för det här var en trosmission. Jag var van vid att klara mig själv ekonomiskt, men det här handlade om att lita på Gud att han skulle förse oss. Och det har han gjort. Jag är inte rädd för ekonomin längre, för Gud har alltid tagit hand om oss, säger Britten.

Barkväggar och bladtak

På Papua Nya Guinea finns många olika folkslag med egna språk. Man räknar med att det finns 839 levande språk på ön, det största språket talas av 100 000 personer och det minsta bara av några hundra. 280 av språken saknar fortfarande en bibelöversättning.
Den första tiden bodde familjen på en missionsstation, men den största delen av tiden har Sören och Britten bott i byar i djungeln, först hos Amafolket och därefter hos Konaifolket.
– Vi bodde i ett bushhouse byggt av material från skogen, med rundtimmer i stommen, men med bladtak, barkväggar och barkgolv. Mat hade vi med oss från staden, men vi bytte också till oss rotfrukter och frukter från stamfolket, berättar Britten.

Larver istället för tårta

Innan paret kunde börja arbeta med en bibelöversättning måste de lära sig språket och kulturen. Eftersom språket bara fanns som talspråk fick de lära sig det ungefär på samma sätt som när en baby lär sig sitt modersmål.
De ord som de snappade upp skrev de ner, med fonetisk skrift, i en ordlista.
– När vi kom till Amafolket såg folk oss som väldigt exotiska. De hade träffat vita män från Australien tidigare, men aldrig en vit kvinna och ett vitt barn. De tyckte att vi såg väldigt underliga ut, säger Britten.
Amafolket levde väldigt enkelt. Tillgången till sjukvård var minimal och många barn dog innan tre års ålder. Sören och Britten hjälpte till med allt från sjukvård till hygien, men deras huvuduppgift var att tillsammans med lokalbefolkningen ta fram ett skriftspråk. Detta utgjorde grunden för bibelöversättningen, men ledde också till att en stor del av befolkningen lärde sig läsa.
1974 hade Sören och Britten kommit så långt att de kunde börja arbeta med själva bibelöversättningen, med flera översättare till sin hjälp.
1990 var den första versionen av Nya testamentet klar.
– Då blev det invigningsfest med inbjudna gäster. Men det blev ingen
tårta. Snarare larver, för det är festmat i Papua Nya Guinea.

De flesta kristna idag

När familjen först kom till Amafolket fanns det inga kristna där.
– Amaområdet var ett stängt område för utomstående fram till ett år innan vi kom dit. Det tog sju år efter vår ankomst innan den förste kom till tro, berättar Sören.
Idag är situationen annorlunda. Bibelöversättningen har lett till att en stor del av Amafolket idag är kristna.
– Jag skulle säga att de allra flesta har tagit emot Jesus. De är inte individualistiska som vi. Om pappan i familjen beslutar att i det här huset tror vi på Jesus, då gör alla det, säger Britten.
– Det känns väldigt bra att så många har fått möta Jesus. Det var ju därför vi kom dit, tillägger Sören.

Flyttade till ny stam

1990, när den första bibelöversättningen var klar, valde Sören och Britten att flytta till en ny stam i landet och börja om på nytt.
– Vi såg att det fanns tid för en bibelöversättning till innan pensionen.
De flyttade till Konaifolket och fick börja på nytt med att lära sig en ny kultur, ett nytt språk och bygga upp ett alfabete.
– Det var lättare att börja om, för vi visste vad vi skulle göra och kände igen situationen. Konaifolket bodde i ett område som var mer utvecklat, där det bland annat fanns tillgång till sjukvård. Men det fanns stora kulturella skillnader mellan stammarna, säger Britten.
Parallellt med arbetet att ta fram ett skriftspråk och översätta Bibeln, reviderade de bibelöversättningen till Amafolket och översatte några böcker från Gamla Testamentet.
2015 fanns det en färdig bibelöversättning av Nya Testamentet, även till Konaifolket.

Ett parallellt samhälle

– Då kände vi att vi var färdiga med vårt arbete. Vi kunde inte börja lära oss ett nytt språk när vi nästan var 70 år gamla, och det fanns inte tid att ta oss an ett nytt projekt, så vi åkte hem till Sverige.
Men att övergå till ett pensionärsliv i Sverige var inte helt lätt.
– Det var faktiskt lite jobbigt att komma till Sverige.
– Det känns som att man lever i ett parallellt samhälle. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig. Allt är annorlunda, säger Britten.
– Vi bär med oss mycket av kulturen från Papua Nya Guinea. Vi är en blandning av de båda kulturerna, tillägger Sören.
Han berättar att det fortfarande finns ett stort behov av bibelöversättare. I världen talas 7 000 språk, men 1 778 språkgrupper har ännu ingen del av Bibeln översatt.
– Det finns fortfarande 180 miljoner människor som inte har en chans
att höra evangeliet. Wycliffes vision är att alla språk ska ha en påbörjad bibelöversättning till år 2025.

43 år långt mirakel

Under åren på missionsfältet har Sören och Britten fått lära sig att lita på Gud.
– Om man lever nära Gud i tro, bibelläsning och bön, då växer tron. Den växer också när man ser hur Gud hela tiden tar hand om en och visar sin omsorg.
Vi har arbetat med en trosmission och aldrig haft en fast lön. Istället är det församlingar, vänner och bekanta som har stått bakom oss, säger Sören och avslutar:
– Det är ett 43 år långt ekonomiskt mirakel som ligger bakom vårt arbete som bibelöversättare. Det miraklet fortsätter nu också in i pensionärstiden. Tack och lov! Guds omsorg om sina barn tar aldrig slut!
EVA RUDERSTAM
 
eBlick
Trupperna_ska_inte_dras_tillbaka
jan 16, 2020
Försvarsutskottets ordförande Pål Jonsson (M) anser inte att Sverige ska ta hem den svenska truppen från Irak. – Sverige har 70 soldater i Irak, detta åtagande förlängdes med ett år i december, den insatsen har nu pausats, men vi hoppas att de kan återgå till sin uppgift; att utbilda irakier snarast, säger Pål Jonson till Inblick.
eBlick
jan 16, 2020
Den 4 januari hölls minnesgudstjänsten för Reinhard Bonnke i USA. Owe Carlsson från Citykyrkan i Älmhult fick en speciell inbjudan och var på plats. – Det var ett privilegium för mig att känna Reinhard Bonnke, den tyska evangelisten som påverkade så många i världen. Jag fick en speciell inbjudan till minnesgudstjänsten. Det var en stor förmån, säger Owe Carlsson som här berättar om sitt samarbete med Bonnke.
eBlick
jan 16, 2020
Digitala medier tar mer och mer av vår tid och inkräktar på behov av sömn, motion och sociala relationer. Det kan leda till psykisk ohälsa. – Vi ska inte backa utvecklingen, det går inte. Men vi ska använda våra digitala verktyg på ett smartare sätt och inse att det finns en baksida med dem, sa Anders Hansen till Inblick under en föreläsning om välmående.
eBlick
jan 10, 2020
I mitten av 1990-talet fick flera medarbetare på Berliner Zeitung som samarbetat med Stasi sluta. Nu avslöjas att tidningens nye ägare var inofficiell medarbetare åt Stasi.
eBlick
jan 10, 2020
Nu är det klart för start för rättegången i Uppsala tingsrätt där tre tidigare ledarfigurer i den omtalade Filadelfiaförsamlingen i Knutby står åtalade. Rättegången inleds den 14 januari.
eBlick
jan 02, 2020
Elscooterbolaget Voi har anmält till Datainspektionen att över en miljon kunder kan ha drabbats av en säkerhetslucka i företagets system. Voi har tidigare anmält att en användare lyckats ta sig in i företagets tekniska system där kvitton från olika användare lagrats. Då ska felet ha rättats till och användarna enbart kunnat ladda ned sina egna kvitton, enligt Voi. Nu visar det sig att Voi uppskattar antalet drabbade kunder till "över en miljon".
eBlick
jan 02, 2020
Det finns fortfarande ett 50-tal minderåriga barn med någon form av koppling till Sverige i de fångläger i den syriska öknen där tillfångatagna utländska IS-terrorister hålls internerade. Regeringen Löfven säger sig vara fokuserad på att hämta hem de IS-barn som är föräldralösa. Men enligt utrikesminister Ann Linde är det svårt att fastställa att de verkligen saknar mamma och pappa.
eBlick
jan 02, 2020
I mitten av december fällddes Norge återigen av Europadomstolen. Sju domar har hittills fallit, norska Barnevernet är nu dömt i fem av dem och ytterligare 28 fall ska behandlas. – Att Norge inte tar detta på allvar är omskakande. I andra länder hade parlamentet tillsatt en undersökningskommission, säger den norska människorättsjuristen Gro Hillestad Thune.
eBlick
dec 19, 2019
– Julförberedelserna började tidigt under min uppväxt i Vilhelm Mobergsbygderna i Småland. Julgrisen slaktades hemma på gården hos mina föräldrar som var lantbrukare. Och jag minns julbaken av sju sorters kakor och hur mamma fernissade golven i vårt hus. Jag älskar julen, berättar landshövdingen Maria Larsson.
eBlick
dec 19, 2019
När polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora svenska polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu kan Inblick avslöja att det svenska polisbefäl som ledde gripandet har dömts i domstol för kvinnoförnedrande behandling av sina kollegor.
eBlick
dec 12, 2019
European Prayer Breakfast arrangerades i Bryssel 3-5 december och samlade kristna från Europas alla hörn. Pastorn Carlton Deal var primus motor och koordinerade eventet. Bland medarbetarna fanns också svenska Marie Bengtsson Bennet.
Senaste nytt
Senaste blogginläggen
Christian Mölk | 26 jan, 2020

SVT

Christian Mölk | 21 jan, 2020
Christian Mölk | 11 nov, 2019
Christian Mölk | 30 okt, 2019
Christian Mölk | 13 aug, 2019
Ruben Agnarsson | 23 maj, 2019
Christian Mölk | 08 maj, 2019
Christian Mölk | 21 apr, 2019