Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

" Inom mig fanns ett stort hål"

Angelica Victorin | 26 okt , 2017
Sorgen efter Brittas storebror kom att prägla hennes liv. Som 19-åring fann hon en tro på Jesus. Vägen ut ur sorgens skugga har tagit sin tid. Med sin nya bok vill hon ge hopp till den som kämpar. En tro som mognar genom mötet med både sorg och glädje kan mynna ut i en djupare vänskap med Jesus, säger hon.
Inom_mig_fanns_ett_stort_hal
Från sin barndom minns Britta skogsutflykter, mycket lek och fantasi, men också ett svart stråk av sorg inuti. Hennes bror Sven drunknade mindre än ett år innan hon föddes. 
– Mina föräldrars sorg präglade mig och min uppväxt. Den var tyst, outtalad och kännbar som en sorg utan adress i mig. Jag mådde inte alls bra som tonåring. Inom mig fanns ett stort hål, en övergivenhet som var svår att fylla. 

Kom till tro som tonåring

Britta berättar att hon nog aldrig hade någon barnatro, men minns att hon gick på torsdagar i något som kallades Goda Kamrater i Missionshuset. 
– Jag har hittat ett litet häfte därifrån med en fråga runt texten om en kvinna som fick ett möte med Jesus. Frågan var: Vem blev gladast? Mitt svar med barnslig handstil var: Jesus och syndarinnan. Så, något fanns där ändå.
När hon var nitton år tog hon beslutet att följa Jesus. Britta beskriver det som en stilla men ändå helt livsavgörande stund som präglat resten av hennes liv. Det började med att en av Brittas vänner som var utbytesstudent i USA kom till en kristen familj. 
– Jag hade under en längre tid känt en stor tomhet. Jag tror det är vissa tider i våra liv där de här större vägskälen dyker upp. Tonåren är en sådan tid. Jag längtade efter mening. När hon kom hem och enkelt berättade om sin nya tro, räckte det för att jag skulle söka mig till ett kristet sammanhang, ställa frågor och så småningom göra detta val. 
– Idag är det hisnande att se tillbaka på vad den frälsningsbönen i ensamhet och de kontakter som öppnades, har fått betyda för resten av mitt liv. Jag är tacksam för vägen, människorna som funnits och finns i mitt liv. Ibland häpnar jag över vad det blev av det liv jag nästan inte trodde jag skulle orka leva. Jag är numera pastor i Equmeniakyrkan och har haft en tjänst som evangelist i många år, säger Britta.

Hopp till den som kämpar

Britta har tidigare skrivit några böcker som getts ut på Libris förlag. Skrivandet har funnits i hennes liv ganska länge, säger hon. 
– Att jag nu valde att skriva om min barndom handlar till stor del om att jag tror att vi är många som är stukade, som behöver hitta ett hopp och en väg vidare igenom en del händelser som färgat våra liv. Jag tror att många har en hel del tysta sorger, törnar och utanförskap som det inte pratades om, säger Britta.
Hennes barndom innehöll ett stort trauma för familjen. Men vi är inte unika, menar hon. 
– Jag har länge i min förkunnelse försökt lyfta vikten av att tala sant om livet och se att Jesus finns mitt i det som är och kan förvandla situationer, men att det tar sin tid. Jag har kunnat se att Guds ord liksom ”dockar in” i det liv vi lever idag. Det har påtagligt berört och hjälpt mig vidare. Jag leder också en del retreater. I tystnaden inför Guds ord händer det inte sällan att sådant vi går med utan att bearbeta eller ta fram i ljuset, gör sig påmint. Med boken vill jag säga något om min väg och ge hopp till den som kämpar.

Tillit genom allt

Britta hittade sin egen väg genom att samtala med själavårdare. Tillsammans med en andlig vägledare som hade Bibeln som utgångspunkt, fick hon hjälp att se Jesu kallelse att möta smärtan hon bar på. 
– Jag har både bråkat med, tvivlat på och landat i tilliten i min tro på Gud. Självbilden har genom denna långa process förändrats till det bättre. Jag har mindre trygghet och mer tillit nu. Vet vem jag är i en värld som inte är fullkomlig. 
Hon tänker sig att trygghet är ramen för våra liv. Det handlar om relationer, pensionsförsäkring, hus och hem, helt enkelt. Vi ordnar efter våra förutsättningar ett bra liv. 
– Det ger en viss trygghet. Allt det kan krackelera och gå sönder. Det är sårbart. Tillit är något som bär mitt i allt, trots allt och under allt. Tron är som ett golv som bär mig. Det tar nog hela livet att våga tilliten, men jag tror att det är i den som Jesus möter oss och ger stadgan för ett liv som bär genom allt.
Hemlösheten och övergivenheten Britta upplevde, gjorde länge henne till ett offer för en sorg hon inte ville bära, berättar hon. 
– Jag kände mig vilsen och det präglade alla mina relationer. Offerkoftan kan vara rätt skön ibland. Den gör att andra ser och bekräftar en. Men i längden blir det ett hörn man målar in sig i. Jag vill vara fri, ge och ta emot i relationer, men inte på grund av gamla omständigheter och svarta stråk som inte är mina. Jag är inget offer. Nu bär jag, som den ryska dockan med många små dockor inom sig, alla mina åldrar och kan härbärgera både det lilla barnet och den vuxna kvinnan. 

Utvandrare till Jerusalem

Parallellt med Brittas självbiografi finns i boken en historisk berättelse om folk från hennes hemby som utvandrade till Jerusalem. 
– Jag valde att berätta om utvandrarna som for till Jerusalem för att den historiska händelsen ligger väldigt nära mig. Jag är uppvuxen i Nås och har alltid känt till detta. De som reste blev mina hemliga vänner som barn. De vågade ta steget. Som vuxen inser jag både att det blev mycket svårigheter, men också en hel del vackra och viktiga insatser de fick göra i det heliga landet. Som barn blev jag tröstad av det stora vemodet i uppbrottet. Att lämna för att gå i riktning mot sin längtan, besvikelserna och de nya möjligheter som några av dem hittade i Jerusalem, intresserade mig.
Sorgen som tystas är den gemensamma nämnaren, menar Britta. Allt de fick lämna och inte kunde tala om därför att tron på Jesu återkomst på Oljeberget var större än livet hemma i Nås. 

Genom sorg och glädje

– Jag känner igen mig i att tron måste betyda att man är glad och lycklig. Men vägen till den djupare glädjen var dold. Allt hör ihop och livet är vävt i ett enda stycke. Det är nog allra viktigast för mig. Jag är människa och bejakar det, lever och gläds. Också mitt i den djupare glädjen finns hos mig en större generositet med vad det är att försöka få ihop livet. Det går inte helt och fullt. Jag vilar i det och märker att Jesu ord i Johannes 15:15 blivit så viktiga: ”Jag kallar er inte längre tjänare, jag kallar er vänner”. En tro som mognar genom mötet med både sorg och glädje kan mynna ut i en djupare vänskap med Jesus, i en förtrolighet. Han har visat att det finns en väg även där det kan se ut att bara vara spårlös terräng. Det tar tid och kräver mod att våga tro och börja gå.
A​NGELICA VICTORIN
 
eBlick
På bild, Olle Eriksson och Jonas Klinteberg, Fotograf, Andreas Diernert 1
sep 14, 2020
Förra måndagen presenterade Olle Eriksson projektet Ung inlåst under ett digitalt seminarium från Skyddsvärnets lokaler i Stockholm. – Vår fulla övertygelse är att om vi ska lyckas nå dem som fått en tråkig och tuff start i livet behöver de få en tilltro till vuxenvärlden, berättade Olle Eriksson.
eBlick
sep 14, 2020
Han säger i polisförhören att han kände ett tvång att döda två människor för att få inre frid. Daniel Nyqvist har varken före eller efter det brutala dubbelmordet i Linköping 2004 varit i klammeri med rättvisan. I 16 år levde han under radarn. I nästa vecka ställs han inför rätta åtalad för ett dubbelmord han erkänt sig skyldig till.
eBlick
sep 11, 2020
Rinkeby Folkets hus var oroliga för att barnen glömdes bort under coronakrisen. Därför startade man tillsammans med Rädda Barnen initiativet Pysselakuten i maj i år. Drygt en månad senare greps och anhölls Rinkeby Folkets hus ordförande av polis, misstänkt för våldtäkt mot barn och barnpornografibrott.
eBlick
sep 03, 2020
Cajsa Tengblad kom nyligen ut med boken "Kroppsnöjd och själsstark." På ett personligt sätt beskriver hon sin väg till att bli nöjd med sin kropp och ger tips på vad själen behöver för att må bra. – Att bli vän med sig själv och stärka den psykiska motståndskraften är livsviktigt, säger hon.
eBlick
sep 03, 2020
Professionella artister och musiker har drabbats hårt av restriktionerna som följt av pandemin med förlorade speltillfällen och intäkter. Nu visar en ny enkätundersökning att var tredje musiker är på väg att lämna yrket. – Den verkliga siffran är mycket högre, säger musikern Simon Ådahl till Inblick.
eBlick
sep 03, 2020
Turkiets president Erdogan vill återuppliva det Ottamanska riket, som kollapsade för omkring 100 år sedan, efter att riket hade förlorat kontrollen över Jerusalem. Han vill nu ”befria” Al-Aqsa-mosken och ”förena det islamiska samfundet” mot Israel. Turkiet är ett mycket större hot mot Israel än Iran, menar Israels underrättelsechef.
eBlick
aug 27, 2020
I boken "Överlevarna - Röster från Förintelsen" finns citat från 95 personer som överlevde Förintelsen. – Idén är att via personliga citat ge förståelse för något som är ofattbart. Skulle jag bidra med det då har boken fyllt sin uppgift, berättar författaren Bernt Hermele.
eBlick
aug 27, 2020
Litauen klassar nu Hizbollah som en terrororganisation och fattar därmed samma beslut som USA, Kanada, Holland, Arabförbundet, Gulfstaterna, Storbritannien och Tyskland. – Vi uppskattar det framgångsrika samarbetet mellan de litauiska och israeliska säkerhetsorganen, sade landets utrikesminister Linas Linkevičius i samband med beslutet.
eBlick
aug 27, 2020
– Det är omöjligt att säga vad som kommer ske, det är en hårdför regim i Belarus som inte gärna kommer ge sig frivilligt, säger tidigare riksdagsledamoten och valobservatören för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Christian Holm Barenfeld till Inblick.
eBlick
aug 20, 2020
I förra veckan nådde Israel och Förenade Arabemiraten fram till en historisk fredsöverenskommelse. Avtalet handlar om att fullt ut normalisera de diplomatiska förbindelserna mellan de två nationerna. – Vår högsta önskan är att få en full normalisering av de diplomatiska förbindelserna med hela arabvärlden, säger ambassadör Ilan Ben-Dov.
eBlick
aug 20, 2020
Motivationstalaren Charbel Gabro har under sommaren samlat 20 killar från utsatta förorter i Norrköping och Linköping för att bryta ner murar mellan deras värld och det svenska samhället. Satsningen heter "Min sommar - Mitt liv". – Tanken var att de som inte har något att göra under sommarlovet ska få något att ägna sig åt gemensamt. Ha något att komma till och känna sig inkluderad, ungefär som i skolan, berättar Charbel Gabro för Inblick.