I juli och augusti 2022 löper de 75 år långa sekretessrestriktionerna för centrala register i Ryssland ut när det gäller fallet med den svenske diplomaten Raoul Wallenberg.

Centralarkivet hos Ryska federationens federala säkerhetstjänst (FSB) informerade Raoul Wallenbergs systerdotter Marie Dupuy redan i maj 2021 att man var redo att välkomna henne till arkivets läsesal för att granska information hon begärt ut via den ryske människorättsadvokaten Ivan Pavlov.

Under covidpandemin var läsesalen på FSB:s Centralarkiv stängd. Dessutom ansågs resor till Moskva vara för riskabla för utländska personer, särskilt individer som är engagerade i frågor som rör medborgerliga friheter och mänskliga rättigheter.

Istället bad Dupuy UD och svenska diplomatiska representanter att agera å hennes vägnar. Samtal med FSB-tjänstemän, understödda av den svenska ambassaden i Moskva, pågick när kriget i Ukraina inleddes den 24 februari.

I en artikel i Jerusalem Post förra veckan beskriver Raoul Wallenbergforskarna Susanne Berger och Vadim Birstein hur inbjudan till Duduy från FSB:s centralarkiv kom i maj 2021. Det var precis efter att ryska myndigheter häktat advokaten Ivan Pavlov den 30 april 2021 för att ha delat hemligstämplad information i en förundersökning av en annan klient, journalisten Ivan Safronov.

Verkligt hopp

Pavlov förnekade anklagelserna men meddelade på sensommaren att han hade sökt skydd i Georgien, eftersom han fruktade omedelbar arrestering i Ryssland, eller något ännu värre.

Under de senaste veckorna har dessutom ny information dykt upp. Denna tyder på att ytterligare dokumentation som är relevant för Wallenbergfallet kan finnas i tidigare hemliga samlingar av SMERSH (sovjetiska kontraspionaget, red anm) och andra ryska arkiv, betonar Berger och Birstein.

De påminner om att det för endast ett decennium sedan fanns ett verkligt hopp om att ryska myndigheter skulle respektera förfrågningar om att få tillgång till vissa historiska dokument, särskilt de som rör offer för stalinistiskt förtryck.

Åtminstone för ett kort ögonblick, efter år av kränkningar av medborgerliga friheter, verkade det som om ryska domstolar återigen erkände – i mycket begränsad och restriktiv form – allmänhetens rätt till information och historisk sanning. Något som historiker och människorättsförespråkare runt om i världen lade märke till , inklusive Raoul Wallenbergs familj, konstaterar Berger och Birstein i Jerusalem Post.

Svagt minne

De beskriver hur Rysslands brutala agerande mot inhemska oliktänkande och mot yttrandefriheten har gjort att de få hoppfulla tecknen från 2013 nu bara är ett svagt minne.

Det lilla utrymme som tidigare funnits, där ryska advokater och deras klienter kunnat manövrera och göra sig hörda, har helt utplånats. Men det är inte bara det ryska folkets rättigheter och röster som utsläcks. Detsamma gäller även för utländska målsägare och deras familjer, vilket bara kan bidra till att förstärka Rysslands växande isolering. Detta gör Wallenbergfallet fortsatt viktigt, skriver forskarna.

I artikeln nämner de även att Dupuy och hennes forskargrupp har lämnat in flera förfrågningar om att få tillgång till dokumentation hos sju andra ryska arkiv, inklusive det ryska presidentarkivet. Det rör sig om dokument främst bestående av specifika anteckningar i fängelseregistren för Lubyanka-fängelset i Moskva 1947. Begäran gäller även intern korrespondens och förberedande material hos det ryska utrikesministeriet och andra myndigheter.

I Jerusalem Post nämner de särskilt ett av de viktigaste dokumenten i Wallenberg-fallet, den så kallade Vyshinsky-anteckningen från den 18 augusti 1947. Den utarbetades av Sovjets vice utrikesminister Yakov Malik och undertecknades av den vice sovjetiske utrikesministern för allmänna frågor Andrei Vyshinsky. Där stod det att Raoul Wallenberg “inte är i Sovjetunionen och är okänd för oss” – vilket visade sig vara lögn vid jämförelsen med senare medgivanden.

Luckor i materialet

Det finns avgörande luckor när det gäller hur dokumentet skapades, inklusive ett av Maliks ursprungliga utkast till den planerade texten. De saknade dokumenten skulle ge viktiga insikter om hur och när den sovjetiska ledningen, och särskilt den sovjetiske ledaren Josef Stalin, avgjorde Wallenbergs öde, menar Berger och Birstein. De menar att det ska bli intressant att se om de ryska myndigheterna äntligen släpper de relevanta dokumenten eller om de kommer att förlänga sekretessperioden, som de har gjort med andra för Kreml känsliga arkiv.

En tioårig utredning om Wallenbergs försvinnande genomfördes av den officiella svensk-ryska arbetsgruppen 1991-2000. Då släppte KGB, föregångaren till FSB, register som bekräftade Wallenbergs närvaro i både Lefortovo- och Lubyanka-fängelset under åren 1945-1947.

Den ryska sidan undvek dock att informera om att en oidentifierad numrerad fånge – fånge nr. 7 – hade förhörts den 22 och 23 juli 1947. Förhöret pågick i mer än 16,5 timmar tillsammans med chauffören Vilmos Langfelder.

Ansvariga för FSB-arkiven avslöjade denna information först 2009 i ett formellt svar på förfrågan av Berger och Birstein. Arkivarierna uppgav utifrån starka indicier att ”med stor sannolikhet skulle fånge nr. 7 vara den svenske diplomaten Raoul Wallenberg”.

Avsiktligt sabotage

Om det var sant skulle det betyda att Wallenberg levde sex dagar efter sitt officiella dödsdatum. Det skulle också betyda att den officiella versionen av hans öde var en lögn och att rysk sida så sent som på 1990-talet avsiktligt saboterade den officiella utredningen.

Sedan dess har två tidigare FSB-tjänstemän bekräftat att Wallenberg och fånge nr. 7 är samma person. FSB-arkivarierna har dock hittills vägrat att lämna ut nyckeldokument som kan ge ytterligare detaljer och eventuellt visa vägen för att äntligen lösa Wallenberg-mysteriet, betonar Susanne Berger och Vadim Birstein.

Under andra världskrigets slutskede räddade Raoul Wallenberg tiotusentals ungerska judar från nazisternas förföljelse. I januari 1945 greps han av Sovjet och fördes till Moskva. Sovjetiska och ryska myndigheter har hävdat att Wallenberg dog av en hjärtattack i Lubyanka-fängelset den 17 juli 1947. De fullständiga omständigheterna kring hans öde är dock fortfarande okända.

Inblick har länge följt Raoul Wallenberg-ärendet och i omgångar intervjuat både Raoul Wallenbergforskare Susanne Berger och hans brorsdöttrar Marie Dupuy och Louise von Dardel.

I Sverige har riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD) vid flera tillfällen i riksdagen debatterat Raoul Wallenberg-ärendet med socialdemokratiska utrikesministrar. Detta bidrog till att stora delar av UD:s Raoul Wallenberg-arkiv öppnades hösten 2019 och att utrikesminister Ann Lindhe (S) på senare år tagit upp Raoul Wallenberg-frågan med sin ryske kollega Sergey Lavrov.

Lavrov har lovat att reda ut alla kvarstående oklarheter.