Cirka 65 procent av nobelpristagarna under 1900-talet identifierade sig som kristna, medan judar kommer på andra plats. Den judisk-kristna majoriteten bland nobelpristagare är därför imponerande. Endast cirka tio procent av dem identifierade sig som ateister eller agnostiker.

– Tanken att religion och vetenskap inte hör ihop är uppenbarligen inte alls korrekt, säger Micael Grenholm, 31 år och trosförsvarare eller så kallad apologet i Norden. Han har magisterexamen i teologi från Uppsala universitet och är nu doktorand vid Lunds universitet.

Grenholm berättar i Norway Today att statistiken över nobelpristagares ideologiska förankring kommer från en bok som heter ”100 Years of Nobel Prizes” skriven av Baruch A Shalev. Shalev undersökte nobelpristagare en efter en – och tittade på hur de beskriver sin tro eller brist på tro. Grenholm dras slutsatsen utifrån materialet om nobelpristagares övertygelse att tanken att religion och vetenskap inte ska blandas ihop är felaktig. Det är alltså ingen konflikt mellan religion och vetenskap.

Den priskategori där de icke-religiösa var i majoritet var inom det litterära området, alltså inte inom det vetenskapliga.

Utlyste debatt

Ett debattmöte utlystes mellan Grenholm och humanisten Magnus Timmerby om huruvida det är rationellt att tro på Gud.

– Timmerby fick förhinder i sista stund, så jag höll ett föredrag istället. Och jag började med att skämta om att debatten förmodligen skulle vara över ganska snabbt ändå, eftersom de flesta av 1900-talets nobelpristagare trodde på Gud.

– Nobelpristagare tenderar att vara rationella, och därför är deras tro troligen rationell, säger Grenholm, som också har skrivit tre böcker om apologetik.

– En som har reagerat på detta argument är signaturen "veganbiolog", som driver den nystartade bloggen "Anti-apologetik". Första inlägget där är ett svar på min föreläsning på Credo Lund där jag argumenterade för att det är rationellt att tro på Gud, fortsätter han.

Veganbiologen trodde att poängen med att de flesta nobelpristagare tror på Gud är en "vädjan till auktoritet". Vilket inte säger något om huruvida tron på Gud är rationell i sig. Människor som är rationella på ett område kan vara irrationella på ett annat.

– Det kan stämma, kommenterar Micael Grenholm, men jag behandlar inte nobelpristagarnas tro som ett bevis på teismens rationalitet, bara som en introduktion till de mer konkreta argumenten för detta som föreläsningen fokuserar på.

Betraktas som rationell

Nobelpristagarnas tro kan inte avfärdas som irrelevant, anser Grenholm. Om ateism ska betraktas som ett rationellt val för en tänkande människa, så bör också kristendomen tillerkännas samma ställning. Det är ett argument för att kristen tro inte kan avfärdas som irrationella fabler för känsliga själar.

– Flera personer som vet vad jag påstår, att runt 90 procent av 1900-talets nobelpristagare såg sig själva som troende, invänder att dessa inte var sanna troende. Dessutom har vissa hävdat att det var först på 50- eller 80-talet som vi på allvar kunde avgöra vilka vetenskapsmän som var troende och vilka som var ateister. Tidigare gömde många ateister sin tro bakom en mask av religiositet. Och det har funnits människor som är "kulturkristna". Det var mindre socialt accepterat att vara ateist för hundra år sedan än vad det är idag.

– Men en poäng här är att forskare tenderar att vara de som är mest frispråkiga om sin syn på religiösa frågor, både förr och nu, säger doktoranden och avslutar:

– Faktum är att de länder som 1900-talets nobelpristagare kom från inkluderar flera som styrdes av ateistiska regimer som förföljde religion. Och som förmodligen pressade akademiker att vara ateister. Men inget land tvingade människor att vara kristna.

Istället för att ifrågasätta statistiken eller säga att de flesta kristna intellektuella gömmer en hemlig ateism någonstans, kanske vi borde fråga vad som gör att ateismen anses vara mer vetenskaplig än kristendomen.